tisdag 21 februari 2012
onsdag 15 februari 2012
inte en enda nalle inom synhåll!!!
allt lugnt på Nallefronten! jag fick den största buketten rosor jag någonsin sett, och jag blev helt mjuk i hjärtat. min man är bäst, ingen protest. han fick hallon-pannacotta-praliner (dude, vilket långt, konstigt ord) och macaroons. blommor och choklad, finns det nåt bättre? det skulle vara blommor, choklad och grekisk mat isåfall. vilken tur för mig att det var exakt det vi fixade igår då. höhö.
sitter i soffan och luktar svett. är alldeles stel i ansiktet av allt salt, och mina ben är mysigt varma inuti. asså, helt ärligt, spinning kan vara guds gåva till människan. och speciellt när deltagarna skriker under den fjärde tempohöjningen, när det känns som att benen ska trilla av och hjärtat ska bryta sig igenom bröstkorgen. då jävlar vet man att man lever. och att man tamefan klarar ALLT i hela världen.
"impossible is just a big word, thrown around by small men who find it easier to live in the world they've been given than to explore the power they have to change it. impossible is not a fact, it's an opinion. impossible is not a declaration, it's a dare. impossible is potential. impossible is temporary. "
och det är så jävla rätt. vem säger att nåt är omöjligt? varför säga att nåt är omöjligt? vilket gott kan komma ur det antagandet? om alla tänkte i såna banor hade vi inte haft alla underbara ting vi tar för givna idag. "omöjligt", my fucking ass. asset ja, det mår som det förtjänar. men hey, kör man intensiv-pass med folk som vägrar att sitta ner i onödan, då känns det. "learn to love the burn", "no pain, no gain", "pain is temporary, glory is forever" etcetera etcetera... jag älskar de här power-orden. faktiskt. nej, de är inte unika små hipster-snöflingor, utan är (ibland) uttjatade och återanvända in absurdum. men jag finner inspiration och en mening i dem. jag kan inte direkt påstå att jag behöver dem för att hitta peppen, den finns där 24/7 (och ibland är träning det enda jag tänker på) och jag är allt som oftast dundertaggad på att dra iväg på ett pass. för mig funkar de som en klapp på huvudet när jag faller in i dåliga tankemönster. "jag har pluggat för dåligt, jag kommer kugga tentan, jag har sovit för länge, jag har inte nått tillräckligt stora resultat..." jag är, och har alltid varit, en domedags-människa. jag tänker som en gammal cynisk kärring ibland, och hatar lätt. jag är mer van vid att vara orolig och nervös än vad jag är att vara nöjd och lycklig. det har liksom fungerat som en liten snuttefilt, att alltid ha ett litet orosmoln hängandes över mig. jag kan komma på mig själv att tänka "nej men, här sitter jag och är myspysigt nöjd. nåt måste det väl finnas att oroa mig över?"
...och jag insåg nyss, literally nyss, när jag skrev det, att det kanske inte alls betyder att jag gillar att vara gloomy, det kanske faktiskt är som så att jag vill nå längre? dude. jag kanske är en av de där som aldrig nöjer sig, som alltid vill komma längre, som vill utvecklas och bli bättre. jag kanske inte alls är Ior!
men jag måste verkligen lära mig att embrace saker och ting. jag måste lära mig att njuta av de där ögonblicken när jag känner mig myspysig.
lite myspysig känner jag mig nog nu. jag har ju faktiskt:
- råcrammat in kurslitteratur i två dagar
- tagit hand om tvätten och disken
- kört två intensivpass hittills den här veckan (även fast jag skulle VILJA köra ett pass varje dag)
- styrt upp jobbet så jag kan fokusera på skolan på fredag
saker som måste förbättras:
- dygnsrytmen. allvarligt, vi människor är ju Skalmän egentligen. jag behöver lära mig att sova. jag behöver 8h/natt, och gärna varken mer eller mindre. men är jag ledig så tycker min sömniga hjärna att det är ren lyx att snooza en två, tre, fjorton gånger.
- träningsschemat. jag måste få in mer träning. gärna mer styrka, och gärna pass. visst älskar jag gymmet där jag kan gå in i min lilla bubbla, men jag tappar lätt lusten om det bara är jag. och det verkar inte vara någon direkt rusch till gymmet nuförtiden bland mina eminenta kamrater. om vi säger så. det verkar finnas ett par bra pass på F&S, men tyvärr inget i morgon. får bli löpning på kvällen.
- kosten. jag äter väldigt bra som det är, men det går alltid att förbättra. jag smyger in nyttigare alternativ till kidsen, som oftast går hem, men jag tror att jag behöver bli bättre. när det bara är jag som ska äta, då blir det lätt att jag gnager på keso/ägg/tonfisk/sallad/shakes/kesella, och har inget emot det. men hur kul tycker ungarna att det är om de får en tallrik keso med kyckling och spenat? nja. min utmaning ligger nog i att engagera mig själv och ungarna i veckorna. att planera måltiderna i förväg kommer att ge mycket i längden. som det är nu dyker vi in i kylen vid halv sex och bara "AAAH, VAD ÄR ÄTBART?!"
saker som jag är bra på (ååh, credd!!):
- har helt slutat röka. slutade röka för nåt år sen, men feströkandet blev kvar. jag kunde inte dricka utan att vilja ha en cigg. gick ut två gånger för typ en månad sen, och jag tänkte inte ens tanken. vill inte alls ha cigaretter. inte ens när jag dricker, men...
- jag har slutat att dricka. det tar för mycket, och ger för lite. jag säger inte att jag aldrig kommer att dricka igen, det är bara det att just nu känns det som ett svek gentemot min kropp. varför ska jag leva gott i veckorna, när jag på helgen behandlar min stackars kropp som en dumpningsplats? nope. vill inte. när vi åker till Milano (yeay, Milaaaanooo!!!) SKA jag dricka rödvin på nån mysig restaurang. smaskigt. men innan dess kan jag inte komma på något tillfälle där jag verkligen vill unna mig alkohol.
- jag äter bra, och dricker mycket vatten. när jag äter något som inte är 100% njuter jag av det och nojar inte, mat ska vara en njutning. de där konstiga snacksen som vi köpte igår dock, de var fan inte goda, och jag kände hur transfettet växte i munnen på mig. såna saker njuter jag inte av, för jag vill inte ha det. "Smash!" hette dem, och de var inte ok! blargh. typ mjölkchoklad-täckta Sombreros. men men, lession learned, move on.
- jag fick absolut bästa betyg på hemtentan. inte bara VG, utan VG med omdömet "en av de bästa inlämningarna. tack!" har hittills bara fått högsta betyg på inlämningarna, och det måste ju säga något.
så, jag måste lära mig att sluta snooza när jag kan, bara för att jag kan, jag måste hitta fler pass att gå på som jag gillar, och jag måste engagera mig mer i mathållningen under veckorna vi har kidsen. dessutom får jag inte tappa fokus på skolan, jag måste hålla mig uppe och peppa mig själv så jag kommer förbi den här JÄVLA kursen som är så sjukt jävla TRÅKIG! sen bränner jag böckerna, artiklarna och alla PP-föreläsningarna. hur jag nu ska kunna bränna något som är digitalt. ska jag skriva ut dem och bränna dem? kostar ju pengar. och träd. stackars träd. nej, det räcker nog med att bara skratta ondskefullt åt dem när kursen är över.
ett tranbär på det här så.
kraaam pååre!
sitter i soffan och luktar svett. är alldeles stel i ansiktet av allt salt, och mina ben är mysigt varma inuti. asså, helt ärligt, spinning kan vara guds gåva till människan. och speciellt när deltagarna skriker under den fjärde tempohöjningen, när det känns som att benen ska trilla av och hjärtat ska bryta sig igenom bröstkorgen. då jävlar vet man att man lever. och att man tamefan klarar ALLT i hela världen.
"impossible is just a big word, thrown around by small men who find it easier to live in the world they've been given than to explore the power they have to change it. impossible is not a fact, it's an opinion. impossible is not a declaration, it's a dare. impossible is potential. impossible is temporary. "
och det är så jävla rätt. vem säger att nåt är omöjligt? varför säga att nåt är omöjligt? vilket gott kan komma ur det antagandet? om alla tänkte i såna banor hade vi inte haft alla underbara ting vi tar för givna idag. "omöjligt", my fucking ass. asset ja, det mår som det förtjänar. men hey, kör man intensiv-pass med folk som vägrar att sitta ner i onödan, då känns det. "learn to love the burn", "no pain, no gain", "pain is temporary, glory is forever" etcetera etcetera... jag älskar de här power-orden. faktiskt. nej, de är inte unika små hipster-snöflingor, utan är (ibland) uttjatade och återanvända in absurdum. men jag finner inspiration och en mening i dem. jag kan inte direkt påstå att jag behöver dem för att hitta peppen, den finns där 24/7 (och ibland är träning det enda jag tänker på) och jag är allt som oftast dundertaggad på att dra iväg på ett pass. för mig funkar de som en klapp på huvudet när jag faller in i dåliga tankemönster. "jag har pluggat för dåligt, jag kommer kugga tentan, jag har sovit för länge, jag har inte nått tillräckligt stora resultat..." jag är, och har alltid varit, en domedags-människa. jag tänker som en gammal cynisk kärring ibland, och hatar lätt. jag är mer van vid att vara orolig och nervös än vad jag är att vara nöjd och lycklig. det har liksom fungerat som en liten snuttefilt, att alltid ha ett litet orosmoln hängandes över mig. jag kan komma på mig själv att tänka "nej men, här sitter jag och är myspysigt nöjd. nåt måste det väl finnas att oroa mig över?"
...och jag insåg nyss, literally nyss, när jag skrev det, att det kanske inte alls betyder att jag gillar att vara gloomy, det kanske faktiskt är som så att jag vill nå längre? dude. jag kanske är en av de där som aldrig nöjer sig, som alltid vill komma längre, som vill utvecklas och bli bättre. jag kanske inte alls är Ior!
men jag måste verkligen lära mig att embrace saker och ting. jag måste lära mig att njuta av de där ögonblicken när jag känner mig myspysig.
lite myspysig känner jag mig nog nu. jag har ju faktiskt:
- råcrammat in kurslitteratur i två dagar
- tagit hand om tvätten och disken
- kört två intensivpass hittills den här veckan (även fast jag skulle VILJA köra ett pass varje dag)
- styrt upp jobbet så jag kan fokusera på skolan på fredag
saker som måste förbättras:
- dygnsrytmen. allvarligt, vi människor är ju Skalmän egentligen. jag behöver lära mig att sova. jag behöver 8h/natt, och gärna varken mer eller mindre. men är jag ledig så tycker min sömniga hjärna att det är ren lyx att snooza en två, tre, fjorton gånger.
- träningsschemat. jag måste få in mer träning. gärna mer styrka, och gärna pass. visst älskar jag gymmet där jag kan gå in i min lilla bubbla, men jag tappar lätt lusten om det bara är jag. och det verkar inte vara någon direkt rusch till gymmet nuförtiden bland mina eminenta kamrater. om vi säger så. det verkar finnas ett par bra pass på F&S, men tyvärr inget i morgon. får bli löpning på kvällen.
- kosten. jag äter väldigt bra som det är, men det går alltid att förbättra. jag smyger in nyttigare alternativ till kidsen, som oftast går hem, men jag tror att jag behöver bli bättre. när det bara är jag som ska äta, då blir det lätt att jag gnager på keso/ägg/tonfisk/sallad/shakes/kesella, och har inget emot det. men hur kul tycker ungarna att det är om de får en tallrik keso med kyckling och spenat? nja. min utmaning ligger nog i att engagera mig själv och ungarna i veckorna. att planera måltiderna i förväg kommer att ge mycket i längden. som det är nu dyker vi in i kylen vid halv sex och bara "AAAH, VAD ÄR ÄTBART?!"
saker som jag är bra på (ååh, credd!!):
- har helt slutat röka. slutade röka för nåt år sen, men feströkandet blev kvar. jag kunde inte dricka utan att vilja ha en cigg. gick ut två gånger för typ en månad sen, och jag tänkte inte ens tanken. vill inte alls ha cigaretter. inte ens när jag dricker, men...
- jag har slutat att dricka. det tar för mycket, och ger för lite. jag säger inte att jag aldrig kommer att dricka igen, det är bara det att just nu känns det som ett svek gentemot min kropp. varför ska jag leva gott i veckorna, när jag på helgen behandlar min stackars kropp som en dumpningsplats? nope. vill inte. när vi åker till Milano (yeay, Milaaaanooo!!!) SKA jag dricka rödvin på nån mysig restaurang. smaskigt. men innan dess kan jag inte komma på något tillfälle där jag verkligen vill unna mig alkohol.
- jag äter bra, och dricker mycket vatten. när jag äter något som inte är 100% njuter jag av det och nojar inte, mat ska vara en njutning. de där konstiga snacksen som vi köpte igår dock, de var fan inte goda, och jag kände hur transfettet växte i munnen på mig. såna saker njuter jag inte av, för jag vill inte ha det. "Smash!" hette dem, och de var inte ok! blargh. typ mjölkchoklad-täckta Sombreros. men men, lession learned, move on.
- jag fick absolut bästa betyg på hemtentan. inte bara VG, utan VG med omdömet "en av de bästa inlämningarna. tack!" har hittills bara fått högsta betyg på inlämningarna, och det måste ju säga något.
så, jag måste lära mig att sluta snooza när jag kan, bara för att jag kan, jag måste hitta fler pass att gå på som jag gillar, och jag måste engagera mig mer i mathållningen under veckorna vi har kidsen. dessutom får jag inte tappa fokus på skolan, jag måste hålla mig uppe och peppa mig själv så jag kommer förbi den här JÄVLA kursen som är så sjukt jävla TRÅKIG! sen bränner jag böckerna, artiklarna och alla PP-föreläsningarna. hur jag nu ska kunna bränna något som är digitalt. ska jag skriva ut dem och bränna dem? kostar ju pengar. och träd. stackars träd. nej, det räcker nog med att bara skratta ondskefullt åt dem när kursen är över.
ett tranbär på det här så.
kraaam pååre!
tisdag 14 februari 2012
"it's eastern specific time"
ja, jag pluggade. idag igen. fortfarande tråkigt. har hittills hittat ETT intressant kapitel i EN av de TVÅ böckerna med totalt 34 kapitel. man behöver ju inte ha läst matte C för att räkna ut att det här inte direkt är kurslitteratur som sprutar av intressant läsning. men vad ska man göra? bit ihop och hugg tag i understrykningspennan bara. but still: jävla rövmög.
aaaanywho, det är alla hjärtans dag idag! (eller som lingvisten Kissie skrev: "valentimes day!". dude, allvarligt? såg att hon åt en burk "Kasella" också. DET STÅR JU "KESELLA" PÅ BURKEN DU ÄTER UR!!! enfaldiga tax.) vad gör man på alla hjärtans dag? jo, man äter mysmiddag, får kanske ett prassligt paket, och rullar runt i sänghalmen. hur i helvete kan man INTE gilla den här dagen?! ok, ja ja, singlarna därute kanske inte rullar så mycket i sänghalmen, men det är inte dem jag bryr mig om. jag menar de här människorna som faktiskt delar tandborstmugg med någon annan. som ÄNDÅ inte gillar den här dagen. ja, det är ett påhitt från de stora företagen i väst, som vill kommersialisera kärleken. men helt ärligt så bryr jag mig inte. för jag köper inte profilprodukterna (ni vet alla vad jag pratar om, de här JÄVLA nallarna från Gallerix med tillhörande nalle-kort) och jag ser ingen anledning till att göra det heller. jag har köpt annat. som jag inte kan skriva om, kom jag just på. för vem vet vem som läser? schnorkums, gå och chefa dig, sitt inte och läs bloggar! haha, det mest episka vore ju om han sitter på jobbet med en sån där nalle i handen nu och bara "crap." jag har aldrig förstått nallarna. eller änglarna. eller alla andra produkter som ser helt insane ut 15e februari. de blir som adventsljusstakar i juni. över en natt. snacka om Askungigt.
nä. alla hjärtans dag-prylar ska inte vara uttalade alla hjärtans dag-prylar. underkläder? ja tack! choklad? ja tack! smycken? ja tack! blommor? åh gud, jaaa tack!
hamnade i en jättekonstig situation för en herrans massa år sen. min dåvarande BF hade gjort ett abnormt stort hjärta i papp (typ 1,20*80 cm) med våra initialer på. och det var ju jätterart och super-thoughtful! han hade säkert lagt ner en massa tid på att måla och klippa och klistra och ha sig, så cred till honom för det! men... var fan skulle jag göra av det dagen efter? och efter det? det slutade med att det stod framme ett par dagar, och när han inte var hemma knökade jag in det i en garderob. lagom till sommaren tog jag kortet (tillsammans med vinterkläder och skor) och ställde det i källaren. vi gjorde så småningom slut, och jag hämtade mina grejer från källaren (förutom kortet förstås). det kan vara så att kortet fortfarande existerar någonstans. summa summarum: saker som verkar vara gulliga just den här dagen, men som vilken annan dag som helst bara skulle se konstiga ut, bör inte köpas/tillverkas/specialbeställas/blåsas upp. för det var ju inte helt utan dåligt samvete jag knökade in kortet i garderoben. men vad skulle jag göra?! det var inte direkt något som accentuerade inredningen. ska det vara något stort och otympligt, se då till att det är en ram till min Dawn of The Dead-poster. eller ett nytt vardagsrumsbord.
på tal om otympligt! herre jistanes vilken enorm lampa jag har i taket just nu! Johans moster är en väldigt cool kvinna, med en inredningsstil utöver det vanliga, som emellanåt tröttnar på någon detalj. hittills har vi fått en gammal skolbänk (ska målas svart med illgrönt inuti lådorna), en svart ryamatta (som är sjukt svår att dammsuga) och nu en lampa. en Maskros-lampa från IKEA. jag har älskat den sen de släppte den, men har aldrig kommit mig för att köpa en, just för att den är ginormous. men gratis är gott. och den är fabulous! det enda minuset är att man måste ducka när man ska till och från sängen. inte alltid man kommer ihåg det när man med grus i ögonen försöker ta sig till badrummet på morgonen. så ja, lampan är liiiite knycklig nertill. och jag kan ha svurit liiiite varje gång jag tjongat in i den. men det är det fan värt.
så, jag tackar ja till fina saker som (trots sin storlek) gör mitt hem fint och mitt hjärta varmt, och jag tackar nej till saker som (på grund av sin storlek) gör mig irriterad och får dåligt samvete.
och nu ska jag fan klä på mig och gnaga i mig en sjukt försenad lunch. (vad kan man kalla det? frukost-lunch blir ju "frunch" eller "brunch", så då borde väl lunch-middag bli "luddag" eller "lunner"? fast det här är ju mer en kombinerad mellanmåls-lunch. "munch"?!)
aaaanywho, det är alla hjärtans dag idag! (eller som lingvisten Kissie skrev: "valentimes day!". dude, allvarligt? såg att hon åt en burk "Kasella" också. DET STÅR JU "KESELLA" PÅ BURKEN DU ÄTER UR!!! enfaldiga tax.) vad gör man på alla hjärtans dag? jo, man äter mysmiddag, får kanske ett prassligt paket, och rullar runt i sänghalmen. hur i helvete kan man INTE gilla den här dagen?! ok, ja ja, singlarna därute kanske inte rullar så mycket i sänghalmen, men det är inte dem jag bryr mig om. jag menar de här människorna som faktiskt delar tandborstmugg med någon annan. som ÄNDÅ inte gillar den här dagen. ja, det är ett påhitt från de stora företagen i väst, som vill kommersialisera kärleken. men helt ärligt så bryr jag mig inte. för jag köper inte profilprodukterna (ni vet alla vad jag pratar om, de här JÄVLA nallarna från Gallerix med tillhörande nalle-kort) och jag ser ingen anledning till att göra det heller. jag har köpt annat. som jag inte kan skriva om, kom jag just på. för vem vet vem som läser? schnorkums, gå och chefa dig, sitt inte och läs bloggar! haha, det mest episka vore ju om han sitter på jobbet med en sån där nalle i handen nu och bara "crap." jag har aldrig förstått nallarna. eller änglarna. eller alla andra produkter som ser helt insane ut 15e februari. de blir som adventsljusstakar i juni. över en natt. snacka om Askungigt.
nä. alla hjärtans dag-prylar ska inte vara uttalade alla hjärtans dag-prylar. underkläder? ja tack! choklad? ja tack! smycken? ja tack! blommor? åh gud, jaaa tack!
hamnade i en jättekonstig situation för en herrans massa år sen. min dåvarande BF hade gjort ett abnormt stort hjärta i papp (typ 1,20*80 cm) med våra initialer på. och det var ju jätterart och super-thoughtful! han hade säkert lagt ner en massa tid på att måla och klippa och klistra och ha sig, så cred till honom för det! men... var fan skulle jag göra av det dagen efter? och efter det? det slutade med att det stod framme ett par dagar, och när han inte var hemma knökade jag in det i en garderob. lagom till sommaren tog jag kortet (tillsammans med vinterkläder och skor) och ställde det i källaren. vi gjorde så småningom slut, och jag hämtade mina grejer från källaren (förutom kortet förstås). det kan vara så att kortet fortfarande existerar någonstans. summa summarum: saker som verkar vara gulliga just den här dagen, men som vilken annan dag som helst bara skulle se konstiga ut, bör inte köpas/tillverkas/specialbeställas/blåsas upp. för det var ju inte helt utan dåligt samvete jag knökade in kortet i garderoben. men vad skulle jag göra?! det var inte direkt något som accentuerade inredningen. ska det vara något stort och otympligt, se då till att det är en ram till min Dawn of The Dead-poster. eller ett nytt vardagsrumsbord.
på tal om otympligt! herre jistanes vilken enorm lampa jag har i taket just nu! Johans moster är en väldigt cool kvinna, med en inredningsstil utöver det vanliga, som emellanåt tröttnar på någon detalj. hittills har vi fått en gammal skolbänk (ska målas svart med illgrönt inuti lådorna), en svart ryamatta (som är sjukt svår att dammsuga) och nu en lampa. en Maskros-lampa från IKEA. jag har älskat den sen de släppte den, men har aldrig kommit mig för att köpa en, just för att den är ginormous. men gratis är gott. och den är fabulous! det enda minuset är att man måste ducka när man ska till och från sängen. inte alltid man kommer ihåg det när man med grus i ögonen försöker ta sig till badrummet på morgonen. så ja, lampan är liiiite knycklig nertill. och jag kan ha svurit liiiite varje gång jag tjongat in i den. men det är det fan värt.
så, jag tackar ja till fina saker som (trots sin storlek) gör mitt hem fint och mitt hjärta varmt, och jag tackar nej till saker som (på grund av sin storlek) gör mig irriterad och får dåligt samvete.
och nu ska jag fan klä på mig och gnaga i mig en sjukt försenad lunch. (vad kan man kalla det? frukost-lunch blir ju "frunch" eller "brunch", så då borde väl lunch-middag bli "luddag" eller "lunner"? fast det här är ju mer en kombinerad mellanmåls-lunch. "munch"?!)
måndag 13 februari 2012
jag vill inte, vill inte, vill inte, vill inte, VILL INTE!
men ååååååh. jag vill inte! vill inte! vill inte! kan jag inte bara få lalla runt en stund istället? jag har miljoner andra saker jag vill göra!
jag vill inte tentaplugga.
åh gosh vad otroligt opeppad jag är. och jag vet fan inte var jag ska börja heller? lite framförhållning hade inte skadat. men ICKE! damn you, tentajävel. och det är bara 3 poäng. känns så otroligt onödigt. och så otroligt oinspirerande att knöka in en massa fakta som kommer att trilla ur huvudet så fort jag lämnar tentasalen. uäck! jag vill träna istället. kan jag inte få göra det? 3 poäng benböj?! äsch. jävla skit. bajs. rövmög. anal fixering. freud?
nej nu är det fan dags att hoppa upp ur hålet och köra crunch mode i två veckor! plocka upp böckerna, öppna kursmappen och gå igenom föreläsningarna. NU! pronto! raus!
(hähä, såg på en tysk öl från Lidl igår att den bryggts enligt "tyska renhetslagar". undrar när de ska slippa ifrån sin historia? jag hoppas på aldrig. "tyska renhetslagar". hähä.)
ok, crunch time? jepp, CRUNCH TIME! AAAAAAH!!! BRING IT OOON!
jag vill inte tentaplugga.
åh gosh vad otroligt opeppad jag är. och jag vet fan inte var jag ska börja heller? lite framförhållning hade inte skadat. men ICKE! damn you, tentajävel. och det är bara 3 poäng. känns så otroligt onödigt. och så otroligt oinspirerande att knöka in en massa fakta som kommer att trilla ur huvudet så fort jag lämnar tentasalen. uäck! jag vill träna istället. kan jag inte få göra det? 3 poäng benböj?! äsch. jävla skit. bajs. rövmög. anal fixering. freud?
nej nu är det fan dags att hoppa upp ur hålet och köra crunch mode i två veckor! plocka upp böckerna, öppna kursmappen och gå igenom föreläsningarna. NU! pronto! raus!
(hähä, såg på en tysk öl från Lidl igår att den bryggts enligt "tyska renhetslagar". undrar när de ska slippa ifrån sin historia? jag hoppas på aldrig. "tyska renhetslagar". hähä.)
ok, crunch time? jepp, CRUNCH TIME! AAAAAAH!!! BRING IT OOON!
lördag 11 februari 2012
ligger i soffan och kollar på "She's the man". och garvar. jag tror aldrig jag har skrattat åt en amerikansk high school-rulle. kan vara så att jag är på väg att bli sjuk.
herregud, hela härvan av lögner är på väg att unravel. hur ska de klara det?! och nu kom den hårige mannen med salladerna också. fin grej det där. onlinepizza.
men jösses, han visade snorren på planen! spännande film. men det måste ju betyda något när Vinnie Jones är med. and also: hot cheerleaders. yeay!
mannen i mitt liv är på väg hem nu, efter att ha tittat på fotboll i fyra timmar. jag sket i tv-sporten och drog till gymmet istället. så jävla skönt att det knappt är någon där på lördagar! men ett stort jävla minus för idioterna som stod och harvade på löpbanden. honestly? det var sjukt fint ute, med solsken och allt, och spåren ligger typ 50 meter bakom gymmet. stå inte där och stirra ut genom fönstret. GTFO! men ok, jag har ingen anledning till att bry mig egentligen.
dude, hon flashade tuttarna! haha.
anywho, ja just det. jag behövde inte bry mig. men det störde mig lite. som så mycket annat. jag är, för att uttrycka det milt, lite lättirriterad.
och lättengagerad. MÅSTE se hur filmen slutar. gör hon mål?!
YEAY! åh så rart!
now dinner.
herregud, hela härvan av lögner är på väg att unravel. hur ska de klara det?! och nu kom den hårige mannen med salladerna också. fin grej det där. onlinepizza.
men jösses, han visade snorren på planen! spännande film. men det måste ju betyda något när Vinnie Jones är med. and also: hot cheerleaders. yeay!
mannen i mitt liv är på väg hem nu, efter att ha tittat på fotboll i fyra timmar. jag sket i tv-sporten och drog till gymmet istället. så jävla skönt att det knappt är någon där på lördagar! men ett stort jävla minus för idioterna som stod och harvade på löpbanden. honestly? det var sjukt fint ute, med solsken och allt, och spåren ligger typ 50 meter bakom gymmet. stå inte där och stirra ut genom fönstret. GTFO! men ok, jag har ingen anledning till att bry mig egentligen.
dude, hon flashade tuttarna! haha.
anywho, ja just det. jag behövde inte bry mig. men det störde mig lite. som så mycket annat. jag är, för att uttrycka det milt, lite lättirriterad.
och lättengagerad. MÅSTE se hur filmen slutar. gör hon mål?!
YEAY! åh så rart!
now dinner.
torsdag 9 februari 2012
nej fan, jag lever.
jovisst gör jag det! har bara haft annat för mig. jag har bara inte haft någon som helst lust att skriva. för det är ju folk som lähähähääääser! weep weep weep.
fuck it.
så. raderat. fint.
fick VG på inlämningen. har fått högsta betyg på allt hittills. känns bra. vad som inte känns bra är det här med vilodagar. jag vill inte ha vilodagar. jag vill träna varje dag. men en oskyldig joggingtur kan väl ändå få räknas som vila? eller hur? googling...
så, bra. schemalagd vilodag behövs inte! och ja, mitt beslut grundar sig på empirisk forskning. helt och hållet. eller så hittade jag en tråd på nåt diskussionsforum där det stod att det inte var absolut crucial om man inte är skadad eller känner sig risig. och jag känner mig risig när jag inte får träna.
så: hej gymmet!
Johan tycker att jag pratar för mycket om träningen. och kosten. och alla häftiga kosttillskott. och alla coola övningar. mycket möjligt. men jag är och förblir one too many. hittar jag något jag älskar, då går jag all in. har alltid varit sån. det som är risken, det är att jag ibland går för hårt in för något, och tröttnar på det. men som jag skrev nån gång tidigare så har det oftast involverat dåliga kickar. och nu gäller det goda kickar, såna som får mig att bli gråtmild av lycka. ikväll är det äntligen spin igen, och äntligen på Rocklunda. Björnövägen är ok, men salen är för liten och för lågt i tak, så det känns som om jag cyklar i en skokartong. i am not a mouse, jag behöver utrymme! och det är en av de bra instruktörerna, som inte är perky och glättig. jag hatar F&S ibland, just för att de är lite för glättiga. men man får plocka russinen ur kakan, för helt ärligt så är jag inte villig att betala några astronomiska summor för ett kort på FeelGood. trots att de är betydligt mer rough.
en annan sak som är lite halvkass med mig, det är att jag gärna vill ha resultat här och nu. jag vill att saker ska gå fort. och det går inte tillräckligt fort. jag vill vara snabbare, starkare och mer toned än jag är. och det är då det är så jävla viktigt att bibehålla skärpan, att inte låta saker och ting gå överstyr. för hade jag haft tiden hade jag tränat flera timmar varje dag, bara för att säkerställa att jag alltid känner av musklerna. vilket leder till vad? just det, inget gott. chillax, låt tiden gå, men se till att göra det bästa av tiden!
ouf. 18:30 är det spin. klockan är 16:48 och jag är sjukt uttråkad.
tvättstuga, sen dammsuga. laga middag på det kanske, så det är klart.
häpp!
fuck it.
så. raderat. fint.
fick VG på inlämningen. har fått högsta betyg på allt hittills. känns bra. vad som inte känns bra är det här med vilodagar. jag vill inte ha vilodagar. jag vill träna varje dag. men en oskyldig joggingtur kan väl ändå få räknas som vila? eller hur? googling...
så, bra. schemalagd vilodag behövs inte! och ja, mitt beslut grundar sig på empirisk forskning. helt och hållet. eller så hittade jag en tråd på nåt diskussionsforum där det stod att det inte var absolut crucial om man inte är skadad eller känner sig risig. och jag känner mig risig när jag inte får träna.
så: hej gymmet!
Johan tycker att jag pratar för mycket om träningen. och kosten. och alla häftiga kosttillskott. och alla coola övningar. mycket möjligt. men jag är och förblir one too many. hittar jag något jag älskar, då går jag all in. har alltid varit sån. det som är risken, det är att jag ibland går för hårt in för något, och tröttnar på det. men som jag skrev nån gång tidigare så har det oftast involverat dåliga kickar. och nu gäller det goda kickar, såna som får mig att bli gråtmild av lycka. ikväll är det äntligen spin igen, och äntligen på Rocklunda. Björnövägen är ok, men salen är för liten och för lågt i tak, så det känns som om jag cyklar i en skokartong. i am not a mouse, jag behöver utrymme! och det är en av de bra instruktörerna, som inte är perky och glättig. jag hatar F&S ibland, just för att de är lite för glättiga. men man får plocka russinen ur kakan, för helt ärligt så är jag inte villig att betala några astronomiska summor för ett kort på FeelGood. trots att de är betydligt mer rough.
en annan sak som är lite halvkass med mig, det är att jag gärna vill ha resultat här och nu. jag vill att saker ska gå fort. och det går inte tillräckligt fort. jag vill vara snabbare, starkare och mer toned än jag är. och det är då det är så jävla viktigt att bibehålla skärpan, att inte låta saker och ting gå överstyr. för hade jag haft tiden hade jag tränat flera timmar varje dag, bara för att säkerställa att jag alltid känner av musklerna. vilket leder till vad? just det, inget gott. chillax, låt tiden gå, men se till att göra det bästa av tiden!
ouf. 18:30 är det spin. klockan är 16:48 och jag är sjukt uttråkad.
tvättstuga, sen dammsuga. laga middag på det kanske, så det är klart.
häpp!
söndag 5 februari 2012
genpoolen, vem spydde i din genpool?
det var själva fan, jag tror det har blivit vinter! det biter och nyper överallt, och mina stackars öron lyser illröda så fort jag kommer in. jag är som en generic Rudolf, ni vet, mulen är ju IP-skyddad så jag kör öronen istället.
skrinnade som ett proffs på isen igår, såg säkert ut som en av de där ryska, långa, vackra skridskoprinsessorna under OS. eller så såg jag ut som Bambi, med pilotglasögon.
för jag är så. jävla. cool. men jag fnittrade nervöst hela tiden. jag bjuder på det, för jag har inte åkt skridskor på femton år. och jag ramlade inte en enda gång! yeay!
tog mig ut i kylan på kvällen också, för inflyttningsfest hos norrlänningarna (uppe i norrland var det tydligen -34 så jag är relativt nöjd över -11.) och träffade en massa folk från skolan. oerhört trevligt. och folk var oerhört fulla. jag som håller mig till ett minimum nuförtiden (man vinner inte Vårruset om man shottar Minttu ur dricksglas) var alltså kvällens vuxna. det är alltid kul att vara den som ser rakt och kan artikulera, och det blir ännu roligare när den mest packade jäveln beter sig illa. allvarligt. jag vet vem han är, men har aldrig pratat med honom. han stod utanför toaletten och väntade när jag kom ut, och då säger han "du luktar illa" till mig. come again? hursa? "asså, jag skojar. det är ett skämt." hilarious. varför är du otrevlig? frågar jag, varpå han svarar att "det var ju du som började bråka!". då gick jag. han gjorde tyvärr inte som en av de andra festdeltagarna, som somnade, utan han följde med ut till Å. där han spillde ut sin öl på bordet. och istället för att leta reda på någon som kan torka bort det, så börjar han plaska med händerna i det, så det skvätter öl tamejfan ÖVERALLT. jag förstår inte. hur kan man vara "vuxen" och bete sig som en lätt efterbliven fjortonåring?!
hoppas han är sjukt bakfull idag, att han tappat bort sin plånbok och att han har ett svagt minne av att han kan ha spytt i nåns knä också. gärna att han vaknar med sjuk ångest, och vänder sig om för att se någons rygg. han vet inte vem det är, så han kikar lite över axeln på människan, men känner fortfarande inte igen denne. han somnar om, och när han vaknar är hon borta, han går ut i köket och ser att kylen är öppen, så han tittar in och den är tom! han går ut i hallen, och ALLA hans skor är borta! han får panik och ropar efter tjejen, som såklart inte svarar. för hon har åkt tillbaka till LVU-hemmet hon bor på.
ungefär så vill jag att hans söndag ska se ut. min söndag? jag ska åka pulka, sen ska jag på söndagsmiddag hos svärmor, och efter det är det spin. liiite bättre va? just det, fyllesvin.
skrinnade som ett proffs på isen igår, såg säkert ut som en av de där ryska, långa, vackra skridskoprinsessorna under OS. eller så såg jag ut som Bambi, med pilotglasögon.
för jag är så. jävla. cool. men jag fnittrade nervöst hela tiden. jag bjuder på det, för jag har inte åkt skridskor på femton år. och jag ramlade inte en enda gång! yeay!
tog mig ut i kylan på kvällen också, för inflyttningsfest hos norrlänningarna (uppe i norrland var det tydligen -34 så jag är relativt nöjd över -11.) och träffade en massa folk från skolan. oerhört trevligt. och folk var oerhört fulla. jag som håller mig till ett minimum nuförtiden (man vinner inte Vårruset om man shottar Minttu ur dricksglas) var alltså kvällens vuxna. det är alltid kul att vara den som ser rakt och kan artikulera, och det blir ännu roligare när den mest packade jäveln beter sig illa. allvarligt. jag vet vem han är, men har aldrig pratat med honom. han stod utanför toaletten och väntade när jag kom ut, och då säger han "du luktar illa" till mig. come again? hursa? "asså, jag skojar. det är ett skämt." hilarious. varför är du otrevlig? frågar jag, varpå han svarar att "det var ju du som började bråka!". då gick jag. han gjorde tyvärr inte som en av de andra festdeltagarna, som somnade, utan han följde med ut till Å. där han spillde ut sin öl på bordet. och istället för att leta reda på någon som kan torka bort det, så börjar han plaska med händerna i det, så det skvätter öl tamejfan ÖVERALLT. jag förstår inte. hur kan man vara "vuxen" och bete sig som en lätt efterbliven fjortonåring?!
hoppas han är sjukt bakfull idag, att han tappat bort sin plånbok och att han har ett svagt minne av att han kan ha spytt i nåns knä också. gärna att han vaknar med sjuk ångest, och vänder sig om för att se någons rygg. han vet inte vem det är, så han kikar lite över axeln på människan, men känner fortfarande inte igen denne. han somnar om, och när han vaknar är hon borta, han går ut i köket och ser att kylen är öppen, så han tittar in och den är tom! han går ut i hallen, och ALLA hans skor är borta! han får panik och ropar efter tjejen, som såklart inte svarar. för hon har åkt tillbaka till LVU-hemmet hon bor på.
ungefär så vill jag att hans söndag ska se ut. min söndag? jag ska åka pulka, sen ska jag på söndagsmiddag hos svärmor, och efter det är det spin. liiite bättre va? just det, fyllesvin.
torsdag 2 februari 2012
snäll igen.
ja, det är jag.
men döm om min förvåning när låtjäveln jag refererade till i det tidigare inlägget ploppade upp på spin-passet! fyy faaan. men jag samlade allt mitt hat och kanaliserade det ut i benen, så Linda Bengtzing flög hela vägen till Timbuktu. inte artisten!
så sjukt jävla kul pass för övrigt, ska alltid dra med mamma i fortsättningen. hon köttar som ett jävla lejon efter en gnu! och tjoar som den tjej hon är. ah, delicious.
kan det bli söndag nu så jag får göra om det?! osh galosch.
all min kärlek till hela universum! peace, love and understanding!
men döm om min förvåning när låtjäveln jag refererade till i det tidigare inlägget ploppade upp på spin-passet! fyy faaan. men jag samlade allt mitt hat och kanaliserade det ut i benen, så Linda Bengtzing flög hela vägen till Timbuktu. inte artisten!
så sjukt jävla kul pass för övrigt, ska alltid dra med mamma i fortsättningen. hon köttar som ett jävla lejon efter en gnu! och tjoar som den tjej hon är. ah, delicious.
kan det bli söndag nu så jag får göra om det?! osh galosch.
all min kärlek till hela universum! peace, love and understanding!
"folk"
ibland är man ute i god tid, ibland inte. jag å andra sidan, till skillnad från "man" är alltid hopplöst sent ute. så när jag halkar nerför backen i mina sneakers och ser en enorm hop människor utanför bussen, då blir jag lycklig. tills jag kollar schemat online och inser att föreläsningen är inställd. kallt var det också. så kallt att mitt carmex stelnade som stearin på läpparna. otrevlig upplevelse. men sen kom jag hem, och allt var förlåtet.
vad gör man när man har jättemycket tid att spendera innan nästa föreläsning? man kanske städar, eller pluggar, eller så kanske man tar en promenad i solskenet. jag å andra sidan, till skillnad från "man", chitchattar på facebook, läser bloggar och dricker te. för helt ärligt, "man" och "jag" är två vitt skilda personer. som sällan eller aldrig enas om saker och ting. men kom igen, det är faktiskt viktigt med egentid också. så man inte går in i väggen eller får pyskosomatiska sjukdomar som ju är otroligt svårdiagnostiserade och smärtsamma.
besökte en blogg jag inte varit inne på på (men va fan!) hur länge som helst nyss. jag gillade den förut, för tjejen som skriver var så jävla cool i sin approach till livet. men nu, jag vet inte vad som har hänt! hon har ändrat skrivspråk totalt, och inläggen har gått från att vara smått cyniska omvärldsanalyser till, ja jag vet inte vad. det ABSOLUT värsta, det är att hon nu skriver med "stora" ord, och bildar "poetiska" meningar. allt är så gentilt, så djupt och profound, och hon tar konstnärliga självporträtt som är med-flit-suddiga. det är fan det värsta som finns, folk som tror att de behöver skriva på ett visst sätt för att bli tagna på allvar. varför i hela friden ska man lägga ner energi på att "skriva sig stor"? jag har aldrig känt ett behov av att försöka framstå som en person som är intellektuell eller vitsig, för jag VET att jag är det. och inser man inte det via hur och vad jag skriver, när jag skriver direkt från var nu allt kommer ifrån (hjärtat, magen, hjärnan, själen, whatever) ja då ser jag ingen anledning till att lägga ner energi på att övertyga.
mitt ex hade en barndomsvän som hängde med i vår umgängeskrets, men jag kan inte direkt påstå att vi kände varann. han och jag hamnade bredvid varann i en bar en gång, och började prata. eller, jag försökte få igång en konversation medan han svarade kort utan följdfrågor (han är en sån där blyg hipster-jävel som inte kommer ut ur sitt skal förrän han har downat fem shots). efter en stund började vi prata böcker, och jag sa att Barbro Lindgrens barnböcker är bland det raraste jag läst i vuxen ålder, för hon har en förmåga att ena barn och vuxna i sina böcker. hon skriver på ett sånt sätt att man själv får ut något av berättelserna när man läser för barn. ganska snyggt gjort, tycker jag. sen gled jag in på olika sorters skrivkonst, hur vissa författare har "det", det där lilla extra som gör att man inte riktigt kan sätta ord på varför man tycker om dem, men de tycks hantera ord på ett sätt som får en att undra hur man någonsin har kunnat tro att världen var på ett annat sätt. and i went on and on...
killen sitter tyst. tills han öppnar munnen och säger "jag visste inte att du läste böcker!"
well. ridå. showen är slut. don't forget to tip your waitress!
allvarligt talat, den här killen trodde att jag, med mitt blonda hår, målade naglar och allmänt kramiga och extroverta attityd inte kunde ha ett mentalt inre. och det här, kära vänner, är inte jag som fabulerat ihop en fin bakgrund till hans uttalande, det är vad han sa till mig.
enfaldiga människa.
och det är just såna människor jag skyr. alla människor är olika, har olika sätt att uttrycka sig på och har olika verktyg för att göra så, men kom inte och tro att det du ser är det du får.
här säger jag emot mig själv, det är jag medveten om. för jag placerar folk i fack jävligt snabbt. men jag vill tro att jag inte bara inkluderar det jag ser när jag ska katalogisera folk, utan jag tar med insidan också. självklart finns det undantag, där jag inte ens engagerar mig i att kika inuti, för jag VET vad jag kommer att hitta. app app app, det här är baserat på empirisk forskning! just det. you heard me. åratal av analyser har lett fram till detta. och jag har ännu inte blivit motbevisad.
vilka är då the outcasts? gather round children, and i shall tell you a story...
det är brudar med sönderfärgat hår (oftast svart), som de satt löshår i. för mycket smink, för bruna (gäller vinterhalvåret), för mycket kläder med tryck där etiketten säger "material: viskos", för höga klackar inköpta på Skopunkten, press-on nails, en playlist på Spotify som skulle kunna vara tagen direkt från Mix Megapol, dricker bag-in-box-vin och kan inte laga mer komplicerad mat än pannkakor och Mamma Scan-köttbullar. de ses oftast på Harrys eller Blue Moon Bar, och har taskig självkänsla som leder dem in i destruktiva förhållanden. de jobbar allt som oftast på ett kontor, eller i butik, och har inte någon utbildning värd att nämna. de tycker om shabby chic och har köpt träbokstäver på Nisses med text som "Carpe Diem" eller "Amor Vincit Omnia", och de postar glatt på facebook att de ska på "middag med finaste tjejerna!". ibland röker de, och gör de det så bolmar de som skorstenar samtidigt som de säger att "ja, jag boooorde ju sluta". och de bantar. hela tiden. för de tycker inte riktigt om sig själva, på kvällarna, när de skrapat av all yta. de kan inte montera ihop möbler, och har ingen lust att lära sig heller, för de vill ju ha "en riktig karl som kan plocka ur en diskmaskin!" (haha, asså det är ju preeeeciiiis det man vill ha! hihihihi)och deras favoritprogram är (utan någon innebördes ordning) Bonde Söker Fru, Ensam Mamma Söker, Det Okända, Idol och Melodifestivalen. de postar på facebook att man ska "se upp" för "insert valfri människa/djur/online scam" som "bara luras!" (är i 99% av fallen någon random skit de fått mailade till sig, där de ombeds att "sprida vidare"). det enda de gör online är att kolla facebook, nätshoppa på ellos och bubbleroom, samt att e-maila till den där killen de fått kontakt med via Mötesplatsen. de är rädda för skräckfilmer, förstår inte draman, och favoritgenren är "romantisk komedi", helst castad med någon "snygg" skådis de kan drömma om. de har aldrig läst en bok, men slukar "Klick!" som om det vore bibeln.
shit. jag är ledsen, faktiskt, att det här blev en enormt lång diss. men jag kan bara inte med dessa människor! det värsta ändå, det är att det oftast räcker med att kolla deras profilbild på facebook för att direkt slänga allt hopp. för de har såna där "modell"-bilder, där de ligger med armarna korsade på ett spegelglas.
oh god, the humanity!
och kom nu inte och säg att du INTE känner till den här typen av människor, eller att jag har fel. ok, jag kanske är liiite väl hård, och spottar kanske liiite för mycket galla över dem, men hey, nu kommer jag vara from resten av dagen! och det är faktiskt viktigt för min hälsa. du vill väl inte att jag ska bli sjuk?
för det skulle ju vara jävligt elakt.
vad gör man när man har jättemycket tid att spendera innan nästa föreläsning? man kanske städar, eller pluggar, eller så kanske man tar en promenad i solskenet. jag å andra sidan, till skillnad från "man", chitchattar på facebook, läser bloggar och dricker te. för helt ärligt, "man" och "jag" är två vitt skilda personer. som sällan eller aldrig enas om saker och ting. men kom igen, det är faktiskt viktigt med egentid också. så man inte går in i väggen eller får pyskosomatiska sjukdomar som ju är otroligt svårdiagnostiserade och smärtsamma.
besökte en blogg jag inte varit inne på på (men va fan!) hur länge som helst nyss. jag gillade den förut, för tjejen som skriver var så jävla cool i sin approach till livet. men nu, jag vet inte vad som har hänt! hon har ändrat skrivspråk totalt, och inläggen har gått från att vara smått cyniska omvärldsanalyser till, ja jag vet inte vad. det ABSOLUT värsta, det är att hon nu skriver med "stora" ord, och bildar "poetiska" meningar. allt är så gentilt, så djupt och profound, och hon tar konstnärliga självporträtt som är med-flit-suddiga. det är fan det värsta som finns, folk som tror att de behöver skriva på ett visst sätt för att bli tagna på allvar. varför i hela friden ska man lägga ner energi på att "skriva sig stor"? jag har aldrig känt ett behov av att försöka framstå som en person som är intellektuell eller vitsig, för jag VET att jag är det. och inser man inte det via hur och vad jag skriver, när jag skriver direkt från var nu allt kommer ifrån (hjärtat, magen, hjärnan, själen, whatever) ja då ser jag ingen anledning till att lägga ner energi på att övertyga.
mitt ex hade en barndomsvän som hängde med i vår umgängeskrets, men jag kan inte direkt påstå att vi kände varann. han och jag hamnade bredvid varann i en bar en gång, och började prata. eller, jag försökte få igång en konversation medan han svarade kort utan följdfrågor (han är en sån där blyg hipster-jävel som inte kommer ut ur sitt skal förrän han har downat fem shots). efter en stund började vi prata böcker, och jag sa att Barbro Lindgrens barnböcker är bland det raraste jag läst i vuxen ålder, för hon har en förmåga att ena barn och vuxna i sina böcker. hon skriver på ett sånt sätt att man själv får ut något av berättelserna när man läser för barn. ganska snyggt gjort, tycker jag. sen gled jag in på olika sorters skrivkonst, hur vissa författare har "det", det där lilla extra som gör att man inte riktigt kan sätta ord på varför man tycker om dem, men de tycks hantera ord på ett sätt som får en att undra hur man någonsin har kunnat tro att världen var på ett annat sätt. and i went on and on...
killen sitter tyst. tills han öppnar munnen och säger "jag visste inte att du läste böcker!"
well. ridå. showen är slut. don't forget to tip your waitress!
allvarligt talat, den här killen trodde att jag, med mitt blonda hår, målade naglar och allmänt kramiga och extroverta attityd inte kunde ha ett mentalt inre. och det här, kära vänner, är inte jag som fabulerat ihop en fin bakgrund till hans uttalande, det är vad han sa till mig.
enfaldiga människa.
och det är just såna människor jag skyr. alla människor är olika, har olika sätt att uttrycka sig på och har olika verktyg för att göra så, men kom inte och tro att det du ser är det du får.
här säger jag emot mig själv, det är jag medveten om. för jag placerar folk i fack jävligt snabbt. men jag vill tro att jag inte bara inkluderar det jag ser när jag ska katalogisera folk, utan jag tar med insidan också. självklart finns det undantag, där jag inte ens engagerar mig i att kika inuti, för jag VET vad jag kommer att hitta. app app app, det här är baserat på empirisk forskning! just det. you heard me. åratal av analyser har lett fram till detta. och jag har ännu inte blivit motbevisad.
vilka är då the outcasts? gather round children, and i shall tell you a story...
det är brudar med sönderfärgat hår (oftast svart), som de satt löshår i. för mycket smink, för bruna (gäller vinterhalvåret), för mycket kläder med tryck där etiketten säger "material: viskos", för höga klackar inköpta på Skopunkten, press-on nails, en playlist på Spotify som skulle kunna vara tagen direkt från Mix Megapol, dricker bag-in-box-vin och kan inte laga mer komplicerad mat än pannkakor och Mamma Scan-köttbullar. de ses oftast på Harrys eller Blue Moon Bar, och har taskig självkänsla som leder dem in i destruktiva förhållanden. de jobbar allt som oftast på ett kontor, eller i butik, och har inte någon utbildning värd att nämna. de tycker om shabby chic och har köpt träbokstäver på Nisses med text som "Carpe Diem" eller "Amor Vincit Omnia", och de postar glatt på facebook att de ska på "middag med finaste tjejerna!". ibland röker de, och gör de det så bolmar de som skorstenar samtidigt som de säger att "ja, jag boooorde ju sluta". och de bantar. hela tiden. för de tycker inte riktigt om sig själva, på kvällarna, när de skrapat av all yta. de kan inte montera ihop möbler, och har ingen lust att lära sig heller, för de vill ju ha "en riktig karl som kan plocka ur en diskmaskin!" (haha, asså det är ju preeeeciiiis det man vill ha! hihihihi)och deras favoritprogram är (utan någon innebördes ordning) Bonde Söker Fru, Ensam Mamma Söker, Det Okända, Idol och Melodifestivalen. de postar på facebook att man ska "se upp" för "insert valfri människa/djur/online scam" som "bara luras!" (är i 99% av fallen någon random skit de fått mailade till sig, där de ombeds att "sprida vidare"). det enda de gör online är att kolla facebook, nätshoppa på ellos och bubbleroom, samt att e-maila till den där killen de fått kontakt med via Mötesplatsen. de är rädda för skräckfilmer, förstår inte draman, och favoritgenren är "romantisk komedi", helst castad med någon "snygg" skådis de kan drömma om. de har aldrig läst en bok, men slukar "Klick!" som om det vore bibeln.
shit. jag är ledsen, faktiskt, att det här blev en enormt lång diss. men jag kan bara inte med dessa människor! det värsta ändå, det är att det oftast räcker med att kolla deras profilbild på facebook för att direkt slänga allt hopp. för de har såna där "modell"-bilder, där de ligger med armarna korsade på ett spegelglas.
oh god, the humanity!
och kom nu inte och säg att du INTE känner till den här typen av människor, eller att jag har fel. ok, jag kanske är liiite väl hård, och spottar kanske liiite för mycket galla över dem, men hey, nu kommer jag vara from resten av dagen! och det är faktiskt viktigt för min hälsa. du vill väl inte att jag ska bli sjuk?
för det skulle ju vara jävligt elakt.
tisdag 31 januari 2012
KLICK, SNURR
fucking jobb idag. fucking trist. men vem fucking bryr sig när jag fick gå på ett spinningpass efteråt?!?!?! aaaah, total mayhem! i en rosa topp.
lyckan var total, men jag kände av mitt lilla knä till en början. knät? det smashade jag på ett spinningpass när jag var sexton. skon släppte när jag stod upp, och trampan tog ett varv, landade på mitt knä och mosade det. trampan? really? t-r-a-m-p-a-n? dude, jag är trött. och fortfarande lite endorfin-hög. tihi. snacka om att världen blir ett bättre plejs när man får knarka lite.
jag var en deppig, nybliven singel för ett par år sedan, och kickade på alla möjliga sätt. utom de sätt som faktiskt gav mig rena endorfiner. jag skräp-kickade så att säga. och nu kickar jag på sånt som får mig att tro gott om hela världen och dess framtid, i flera TIMMAR!
men i morgon är det en ny dag, och jag kommer med all säkerhet ha en sjujävla träningsvärk, så då jävlar blir det rygg och armar för hela slanten. haha, jag ska ju tvätta ett ton kläder, så man kanske kan räkna in det?
tvättkorgs-lyft 3x4 liksom.
lyckan var total, men jag kände av mitt lilla knä till en början. knät? det smashade jag på ett spinningpass när jag var sexton. skon släppte när jag stod upp, och trampan tog ett varv, landade på mitt knä och mosade det. trampan? really? t-r-a-m-p-a-n? dude, jag är trött. och fortfarande lite endorfin-hög. tihi. snacka om att världen blir ett bättre plejs när man får knarka lite.
jag var en deppig, nybliven singel för ett par år sedan, och kickade på alla möjliga sätt. utom de sätt som faktiskt gav mig rena endorfiner. jag skräp-kickade så att säga. och nu kickar jag på sånt som får mig att tro gott om hela världen och dess framtid, i flera TIMMAR!
men i morgon är det en ny dag, och jag kommer med all säkerhet ha en sjujävla träningsvärk, så då jävlar blir det rygg och armar för hela slanten. haha, jag ska ju tvätta ett ton kläder, så man kanske kan räkna in det?
tvättkorgs-lyft 3x4 liksom.
måndag 30 januari 2012
hej måndag, you look lovely today!
solen skiner på snön och allt ser så där hopp-om-framtiden-iskt ut, åh i looove it!
hade två föreläsningar idag, som jag totalt sket i. dude. min mage fick gå före idag. dumma mage. bli snäll och gör som du ska istället! äcsh, det är inte magens fel, det är mitt. för eftersom morfar fyllde år igår knaprade jag cheesecake, tårta och drack vin. vi kom hem sent, så någon middag var det inte tal om.
och där fick jag, mitt dumma stycke. tänk på att om huvudet är dumt får kroppen lida!
true story, bro.
min stackars kropp fick en belöning i form av två online-pass, där jag hoppade hopprep med höga ben, och burpade burpies som om det inte fanns någon morgondag. varför två? för att jag hoppade passet i fredags, och tog en springtur istället. (intervaller, det är roliga grejer. hade jag varit en "sån" människa hade jag säkert skrikit och tjoat lite, men jag är fortfarande lite för kontrollerad. NÅN kan ju se mig, och tänk om de tror att jag är knäpp?!) det pass som jag skulle ha kört i fredags fokuserade väldigt mycket på ben, och det som stod på menyn idag hade mer armar och core, så jag mixade ihop dem. jag är fortfarande inte helt hemma på att göra hela burpies, mitt knä tycks inte vilja följa med i hela rörelsen, men det artar sig!
hade förstås lite ångest när jag gick igenom passet för fredagen, och det var idel "you can do it, don't cheat! eat well and do well! take a walk!" och jag som gick ut i fredags. inte all in dock, det blev ett par öl och en hamburgare (med ett av bröden borttagna förstås. äckligt med för mycket bröd.), but still. så jag blev lite ledsen och tänkte att "jaha, nu har jag ju förstört ALLT, med morfars födelsedag och fredagen och allt!" men skam den jäveln som ger sig. om man trillar av hästen, vad gör man då? ja, jag äter ju oftast upp den, men såna här hästmänniskor, de hoppar på kusen igen! och det är för fan DET jag ska göra, inte sad-faca över allt och vara ilsk. så jag körde två pass. och nu, nu sitter jag på hästfan igen. gnägg!
så, kom ihåg: även om the shit hits the fan så är inte matchen förlorad! det hade varit bättre om man inte kukade ur, men vad som är bättre än att göra ingenting, det är att göra NÅGOT, för då är du fortfarande bättre än vad du var innan!!!
love love love, nu ska jag duscha och ta en promenad i soooolskenet.
fridens ut.
hade två föreläsningar idag, som jag totalt sket i. dude. min mage fick gå före idag. dumma mage. bli snäll och gör som du ska istället! äcsh, det är inte magens fel, det är mitt. för eftersom morfar fyllde år igår knaprade jag cheesecake, tårta och drack vin. vi kom hem sent, så någon middag var det inte tal om.
och där fick jag, mitt dumma stycke. tänk på att om huvudet är dumt får kroppen lida!
true story, bro.
min stackars kropp fick en belöning i form av två online-pass, där jag hoppade hopprep med höga ben, och burpade burpies som om det inte fanns någon morgondag. varför två? för att jag hoppade passet i fredags, och tog en springtur istället. (intervaller, det är roliga grejer. hade jag varit en "sån" människa hade jag säkert skrikit och tjoat lite, men jag är fortfarande lite för kontrollerad. NÅN kan ju se mig, och tänk om de tror att jag är knäpp?!) det pass som jag skulle ha kört i fredags fokuserade väldigt mycket på ben, och det som stod på menyn idag hade mer armar och core, så jag mixade ihop dem. jag är fortfarande inte helt hemma på att göra hela burpies, mitt knä tycks inte vilja följa med i hela rörelsen, men det artar sig!
hade förstås lite ångest när jag gick igenom passet för fredagen, och det var idel "you can do it, don't cheat! eat well and do well! take a walk!" och jag som gick ut i fredags. inte all in dock, det blev ett par öl och en hamburgare (med ett av bröden borttagna förstås. äckligt med för mycket bröd.), but still. så jag blev lite ledsen och tänkte att "jaha, nu har jag ju förstört ALLT, med morfars födelsedag och fredagen och allt!" men skam den jäveln som ger sig. om man trillar av hästen, vad gör man då? ja, jag äter ju oftast upp den, men såna här hästmänniskor, de hoppar på kusen igen! och det är för fan DET jag ska göra, inte sad-faca över allt och vara ilsk. så jag körde två pass. och nu, nu sitter jag på hästfan igen. gnägg!
så, kom ihåg: även om the shit hits the fan så är inte matchen förlorad! det hade varit bättre om man inte kukade ur, men vad som är bättre än att göra ingenting, det är att göra NÅGOT, för då är du fortfarande bättre än vad du var innan!!!
love love love, nu ska jag duscha och ta en promenad i soooolskenet.
fridens ut.
söndag 29 januari 2012
One flew over the cuckoo's nest
som jag nämnde lite längre ner, där, så är det ju helg och jag är allmänt nöjd över det faktumet. helger är bra fina va, eller hur? som allergifria kattungar.
anywho, morfar fyller år idag (80 barre!!!) så jag och Johan knökade in oss i pappas bil och åkte ner till Ööööörebrooe och sjöng lite fint. och så åt vi lite mat. typ kyckling, och potatis. och så lite ris! fast det gjorde vi ju inte, vi åt italiensk buffé och drack rödvin. PÅ EN SÖNDAG! vi satt och gaggade i vardagsrummet efter att allt löst folk hade löst upp sig, och mamma berättade om hennes arbete i början av 80-talet. det låter ju inte direkt upphetsande såhär till en början, men hon är fan sjukare än jag trodde. min mor är avdelningschef på blod/mag/tarm-avdelningen (supersexigt namn va?) på stadens sjukhus och spenderar dagarna med att chefa sig. ibland torkar hon bajs också. för hon är sjuksköterska i grunden. och en av de där sjuksköterskorna som faktiskt är det in i själen, ni vet, det finns människor som faktiskt ÄR sitt yrke? hon är en av dem. hursom, på det glada 80-talet då denna berättelse utspelar sig, arbetade hon på ett äldreboende. för psyksjuka. eller, det var lite schizos, lite tanter som blivit dementa, en och en annan utvecklingsstörd gubbe och så nån stackars jävel som råkat bli hjärnskadad på äldre dar. alla de där russinen plockades ur den samhälleliga kakan och placerades på ett äldreboende. där min mor huserade. hon har aldrig varit särskilt konventionell (hon brukade ta hem de mindre lyckligt lottade barnen när hon var liten, och tvättade dem) och vet nog inte hur man stavar till "så kan man inte göra", så hon vårdade människorna som hon ansåg att människor bör vårdas. vid ett tillfälle kom hon på den lysande idén att hålla i en kräftskiva på avdelningen, så hon letade reda på vita dukar och långbord. en stingslig sköterska gnällde dock på henne och sa att det där, det var ju sveplakan! men de var ju oanvända, så det sket mamma i. hon plockade även lite rönnbärskvistar och la ut på bordet, eftersom hon vet hur man dukar ett bord med "känsla". de där rönnbären, de slutade dock i magen på merparten av patienterna till slut...
eftersom det var kräftskiva hade det köpts in kräftor, och alla som gnagt på en kräfta vet att det är sjukt pilligt. mamma FÖRSÖKTE skala de där kräftorna åt patienterna, men är man en kvinna på sex patienter, ja då blir det tight. hon löpte som en råtta mellan kräftorna och skalade så fingrarna blödde, men rätt vad det var så satt stroke-Lars (nu fick han heta så, och han kanske inte alls hade fått en stroke, men det är BESIDE THE POINT, jag försöker enbart få in lite "känsla") med ett kräfthuvud stirrandes från munnen. summa summarum: patienterna intog en lyxmiddag bestående av rönnbär och kräfthuvuden, vackert serverat på lik-lakan. men det kan jag lova, det hade de inte gjort om inte mamma hade gett sig fan på att även de skulle få ha kräftskiva! kudos!
mamma var (och är) väldigt bestämd, och vet hur hon ska få sin vilja igenom, så när hon tagit körkort lyckades hon tigga till sig en folka-buss som personalen kunde bruka. eftersom patienterna levde i en isolerad värld där (jag citerar) "de inte ens hade BLOMMOR I FÖNSTREN!" och de föredragna möbelmaterialen var galon och järn, så var det nog inte direkt en lycklig tid för de inlåsta stackarna. för så var det på den tiden, man låste in de icke önskvärda individerna tills de behagade dö. mamma, being the anarchist she is, tog folkan och knökade den full med patienter och personal och begav sig ut i världen. mer bestämt Stadsparken i Örebro. jag vet inte om nån varit i Stadsparken, men det är en stor park med plaskpool, klätterställningar och stora gräsmattor. där parkerade mamma folkan och släppte ut patienterna på grönbete. här gör vi ett litet avbrott för en matte-gåta: om du har 6 senil-dementa, schizofrena, lappsjuka pensionärer i en enorm park och 3 20-åriga vårdbiträden, hur lång tid tar det för patienterna att avvika från given plats?
funderar du?
bra.
svaret?
ungefär 35 sekunder. mamma och den övriga personalen fick panik och försökte fösa ihop patienterna innan de ställde till det ordentligt för sig själva och alla som råkade vara inom bit/spott/kramhåll. mamma hoppade in i folkan och började köra efter en av patienterna, medan den övriga personalen försökte locka alla andra mot bilen. mamma upptäckte efter ett tag att hon körde på gräset, så hon backade lite diskret och försökte få patienterna att bli intresserade av bilen istället för allt annat omkring, så hela den här scenen kan inte ha varit långt ifrån vad man ser i en fålla innan fåren ska klippas.
personalen lyckades till sist få in de lyriska patienterna i bilen, och mamma tänkte att de kunde ju inte åka tillbaka efter det här misslyckandet, patienterna skulle för fan få njuta av frisk luft i lugn och ro innan de åkte tillbaka! så de åkte hem till mormor och morfars villa. sex tokiga pensionärer lullade runt i mormors trädgård och drack saft samt länsade hennes hallonbuskar innan morfar kom hem och möttes av en man som myndigt sa "goddag, är herrn syster Åsas man?" morfar svarade att nej, han var inte hennes man. han var hennes far.
efter strapatsen åkte personal och patienter tillbaka till äldreboendet, men jag tror inte att någon nämnde något av vad som hänt för den stingsliga kärring-personalen. det blev liksom deras hemlighet.
min mor, ett jävla unikum.
sjukt trevligt hade vi idag, och nu sitter jag med en bit ost och njuter. puss påre föffan, och kom ihåg: om du ser en hop vitklädda, tufsiga människor med enorma leenden, räds icke! det kan mycket väl vara mamma som fått ännu en snilleblixt.
anywho, morfar fyller år idag (80 barre!!!) så jag och Johan knökade in oss i pappas bil och åkte ner till Ööööörebrooe och sjöng lite fint. och så åt vi lite mat. typ kyckling, och potatis. och så lite ris! fast det gjorde vi ju inte, vi åt italiensk buffé och drack rödvin. PÅ EN SÖNDAG! vi satt och gaggade i vardagsrummet efter att allt löst folk hade löst upp sig, och mamma berättade om hennes arbete i början av 80-talet. det låter ju inte direkt upphetsande såhär till en början, men hon är fan sjukare än jag trodde. min mor är avdelningschef på blod/mag/tarm-avdelningen (supersexigt namn va?) på stadens sjukhus och spenderar dagarna med att chefa sig. ibland torkar hon bajs också. för hon är sjuksköterska i grunden. och en av de där sjuksköterskorna som faktiskt är det in i själen, ni vet, det finns människor som faktiskt ÄR sitt yrke? hon är en av dem. hursom, på det glada 80-talet då denna berättelse utspelar sig, arbetade hon på ett äldreboende. för psyksjuka. eller, det var lite schizos, lite tanter som blivit dementa, en och en annan utvecklingsstörd gubbe och så nån stackars jävel som råkat bli hjärnskadad på äldre dar. alla de där russinen plockades ur den samhälleliga kakan och placerades på ett äldreboende. där min mor huserade. hon har aldrig varit särskilt konventionell (hon brukade ta hem de mindre lyckligt lottade barnen när hon var liten, och tvättade dem) och vet nog inte hur man stavar till "så kan man inte göra", så hon vårdade människorna som hon ansåg att människor bör vårdas. vid ett tillfälle kom hon på den lysande idén att hålla i en kräftskiva på avdelningen, så hon letade reda på vita dukar och långbord. en stingslig sköterska gnällde dock på henne och sa att det där, det var ju sveplakan! men de var ju oanvända, så det sket mamma i. hon plockade även lite rönnbärskvistar och la ut på bordet, eftersom hon vet hur man dukar ett bord med "känsla". de där rönnbären, de slutade dock i magen på merparten av patienterna till slut...
eftersom det var kräftskiva hade det köpts in kräftor, och alla som gnagt på en kräfta vet att det är sjukt pilligt. mamma FÖRSÖKTE skala de där kräftorna åt patienterna, men är man en kvinna på sex patienter, ja då blir det tight. hon löpte som en råtta mellan kräftorna och skalade så fingrarna blödde, men rätt vad det var så satt stroke-Lars (nu fick han heta så, och han kanske inte alls hade fått en stroke, men det är BESIDE THE POINT, jag försöker enbart få in lite "känsla") med ett kräfthuvud stirrandes från munnen. summa summarum: patienterna intog en lyxmiddag bestående av rönnbär och kräfthuvuden, vackert serverat på lik-lakan. men det kan jag lova, det hade de inte gjort om inte mamma hade gett sig fan på att även de skulle få ha kräftskiva! kudos!
mamma var (och är) väldigt bestämd, och vet hur hon ska få sin vilja igenom, så när hon tagit körkort lyckades hon tigga till sig en folka-buss som personalen kunde bruka. eftersom patienterna levde i en isolerad värld där (jag citerar) "de inte ens hade BLOMMOR I FÖNSTREN!" och de föredragna möbelmaterialen var galon och järn, så var det nog inte direkt en lycklig tid för de inlåsta stackarna. för så var det på den tiden, man låste in de icke önskvärda individerna tills de behagade dö. mamma, being the anarchist she is, tog folkan och knökade den full med patienter och personal och begav sig ut i världen. mer bestämt Stadsparken i Örebro. jag vet inte om nån varit i Stadsparken, men det är en stor park med plaskpool, klätterställningar och stora gräsmattor. där parkerade mamma folkan och släppte ut patienterna på grönbete. här gör vi ett litet avbrott för en matte-gåta: om du har 6 senil-dementa, schizofrena, lappsjuka pensionärer i en enorm park och 3 20-åriga vårdbiträden, hur lång tid tar det för patienterna att avvika från given plats?
funderar du?
bra.
svaret?
ungefär 35 sekunder. mamma och den övriga personalen fick panik och försökte fösa ihop patienterna innan de ställde till det ordentligt för sig själva och alla som råkade vara inom bit/spott/kramhåll. mamma hoppade in i folkan och började köra efter en av patienterna, medan den övriga personalen försökte locka alla andra mot bilen. mamma upptäckte efter ett tag att hon körde på gräset, så hon backade lite diskret och försökte få patienterna att bli intresserade av bilen istället för allt annat omkring, så hela den här scenen kan inte ha varit långt ifrån vad man ser i en fålla innan fåren ska klippas.
personalen lyckades till sist få in de lyriska patienterna i bilen, och mamma tänkte att de kunde ju inte åka tillbaka efter det här misslyckandet, patienterna skulle för fan få njuta av frisk luft i lugn och ro innan de åkte tillbaka! så de åkte hem till mormor och morfars villa. sex tokiga pensionärer lullade runt i mormors trädgård och drack saft samt länsade hennes hallonbuskar innan morfar kom hem och möttes av en man som myndigt sa "goddag, är herrn syster Åsas man?" morfar svarade att nej, han var inte hennes man. han var hennes far.
efter strapatsen åkte personal och patienter tillbaka till äldreboendet, men jag tror inte att någon nämnde något av vad som hänt för den stingsliga kärring-personalen. det blev liksom deras hemlighet.
min mor, ett jävla unikum.
sjukt trevligt hade vi idag, och nu sitter jag med en bit ost och njuter. puss påre föffan, och kom ihåg: om du ser en hop vitklädda, tufsiga människor med enorma leenden, räds icke! det kan mycket väl vara mamma som fått ännu en snilleblixt.
onsdag 25 januari 2012
vader, vad är vader och vad har man dem till?! darth vader?
vad, vad, vad?!
honestly, jag går som om jag poopat i byxan. hoppas det lägger sig tills i morgon kväll, då är det löpning som står på tur. eller, vem ljuger jag för? jag löper inte, jag joggar och sprintar. målet är ju att kunna löpa 5 km på kortast möjligast tid.
hittade en ny favvo i morse, yeay! börja i plankposition, hoppa upp med båda fötterna till vänsterhanden, ner igen och upp till höger. jag dog lite.
kan inte göra en burpie utan att grimasera än, mina vader undrar vad jag gör när jag sträcker ut dem. men vafan, pain is temporary och jag byter gärna 30 sekunders brännande muskler mot ett helt liv av småkrämpor.
har kollat igenom Nikes motivations-kampanjer, och de är så jävla bra. inget jävla bullshit om att bli smal, vara pyntad och äta småsmulor, utan riktig hardcore motivation. är så trött på all denna thin-spo/pro-ana/pro-mia bullshit som snurrar runt på internet. och i verkliga världen för den delen. har en kille på jobbet som vill gå ner i vikt, vi pratade om det på julfesten (ååh, jag får fortfarande flashbacks av bergen av brysselkål... om nom nom) och jag förklarade för honom att det INTE går att leva på sockrat kaffe. visst, ok han älskar kaffe. låt karln dricka kaffe. jag sa att det är bra av den anledningen att det sätter igång kroppen, men dåligt för att det bränner i magen. jag som kagkatarrs-offer kan knappt titta på kaffe längre. det är för fan som flytande lava!!! anywho, jag sa att om din mage klarar av det kan du dricka kaffe till frukosten. han missförstod nog, för några dagar senare kom han stolt fram till mig med en kopp svart och sa att DET var hans frukost. och han hade TRE sockerbitar i.
panna, handflata, pleased to meet you!
men det här är ett så jävla tydligt exempel på vad folk håller på med. främst brudar dock. ingen frukost, mängder med kaffe, en liten isbergssallad till lunch och whatever man hittar till middag. alternativt pulver, soppor och bars som är fulla av socker och hittepå. min kära väninna (fuck, did i just say that?!) föll för flera år sen för nån jävla diet hon hittade online, som sa sig vara utvecklad av läkare. min röv. hon skulle äta en blodgrape till frukost, en kopp kaffe till lunch, och en liten köttbit till middag. i typ två veckor. sen skulle (i quote) "hela metabolismen förändras långsiktigt, och viktnedgången skulle fortsätta". need i say att hon först blev skinny, för att sedan gå upp alla kilon, plus några till? det var även hon som tuggade Synerlin-kapslar som om de vore godis och blev sjukt jittery. nu är hon vuxen och vettig, så hon joinade Viktväktarna efter hon födde sitt första barn och gick ner hur mycket som helst. och nej, hon gick inte upp igen. förrän hon blev preggo igen, vill säga. har redan rantat om det här förut, och även om min andra väninna (jepp, det är officiellt, jag är en tönt) som köpte Barbiedrogen. jag förstår inte! var kommer allt ifrån?! jag må vara (eller nej, jag VAR) en latmask, men jag har alltid ätit bra mat och haft ett sunt förhållande till den. jag har aldrig tyckt om färdigmat, feta såser och snabbmakaroner, för jag är min mors dotter och min mor vet hur man lagar riktig mat från scratch. vi ungar tyckte det var busigt när pappa gjorde hot dogs och snabbmakaroner till oss när vi var små, och vi åt det med andakt. vi visste att det var lika ovanligt och speciellt som McDonalds. visst, det finns de som säkerligen hade vuxit upp och ätit mängder av denna mat, bara för att. men faktum är att jag inte tycker om det. att jag vill veta allt om allt här i världen kan också vara en bidragande orsak. jag läser alltid innehållsförteckningar och jag undviker allt med dåliga tillsatser. det finns liksom ingen anledning till att köpa varor med till exempel glutamat i, det är inte sovjet vi lever i, vi har alltid ett val.
gudars skymning vad konstigt det känns att skriva om sånt här. istället för att klanka ner på andra höjer jag mig själv. vilket paradigmskifte! jag har alltid haft svårt för att skriva bra saker om mig själv, på ett skönt sätt. det blir lätt så jävla torftigt och... (gestikulerar med händerna på tangentbordet som om jag skriver jättefort samtidigt som jag ser snorkig ut)
men vafan. kära herr Jantelag: GTFO.
jag kan inte allt om allt, och jag är definitivt ingen jävla fitness-expert, men jag är tillräckligt kritisk och har just enough sunt förnuft för att kunna påstå att jag är på rätt väg. jag kommer aldrig bli som fanatikerna som låter all mental fritid gå till mat, det skulle bli så trååååååkigt. läste på bodyrock.tv vad en av instruktörerna äter på en typisk dag, och det verkade mumsigt. men sen läste jag vad hon tyckte om matlagning, och det skulle "gå så fort det bara går, med minimal ansträngning" och då insåg jag att hon inte njuter av mat. hon bara äter den för att hon måste. precis som många andra fitness-människor. mammas man till exempel, han har inget emot att knöka i sig en bytta kvarg direkt ur. eller att lägga weetabix i en shaker med lite mjölk och guzzla ner. stående gärna. on the go. bara för att få i sig näring. fy faaaaan vad tråkigt och ointressant. ok, visst. jag brukar svepa en shake på morgonen innan jobbet eller skolan. men det är för att jag inte hinner käka riktig frukost. varför jag inte hinner? för att jag hatar att borsta tänderna direkt efter att jag ätit något solitt. typ knäckebröd. yuck. men har jag tid vill jag äta på riktigt. för det är så jävla gott med mat! och frukost, den lille jäveln, har jag lärt mig tycka om. åt sällan frukost när jag var liten, och när jag blev tonåring var det ännu mer ointressant. jag brukade äta brunch istället, för då hade hela jag förstått att jag var vaken. men nu har jag lärt mig att vara hungrig på morgonen. till en början var det inte mycket till frukost att tala om, men jag sparkade igång förbränningen i alla fall. och nuförtiden vaknar jag och tänker (i nämnd ordning): snooze? snälla, en liiiten stund bara?! kissaaaa, frukoooost.
just det, jag räknade ju kalorier ett tag, för att se vad jag får i mig. och det var ju under all kritik. jag låg oftast på ett kalori-intag på runt 900-1000, så jag tror det är safe to say att jag kommer gå ner i vikt om jag äter mer och tränar. jag måste få i mig mellanmål. funkar bra hittills. jag är ju ändå hungrigare nuförtiden ("nuförtiden", som om jag tränat i ett år redan. men hey, det är sant.) och jag är en sån som i princip bryter ihop och dör om jag inte får mat när jag blir lite hungrig. det finns folk (mannen i mitt liv till exempel) som äter lunch vid tolv, och som vid sex börjar bli "lite sugna". äter jag inte på sex timmar dör jag. fyra, tops. actimel-shottarna är en riktig life-saver, både magmässigt och mellanmålsmässigt. min magkatarr har jag inte hört av på flera veckor nu (tror att det var runt nyår som jag började dricka dem) och de är mums-mums. man överlever i några timmar på en sån, och de är inte överdrivet dyra heller. hey, student-plånboken tackar allra ödmjukast! fast, den blev nog lite svettig och drog sig nervöst i slipsen när jag shoppade idag. men vad, jag BEHÖVDE ett underställ och nya löparbrallor. stod och fingrade på Houdinis grejer, men slet mig därifrån. (de är såååååå mjuka och lena, och rosa, och fina, och rara, och är som regnbågar och sockervadd och sommarblomster!). sen BEHÖVDE jag en ny bikini till i sommar, en virkad liten sak med träpärlor som ser ut som kärlek känns. åååh, sommar.
hörde jag 5 minus?
yes.
nu kokar jag mig en kopp kamomill-te och browsar igenom bilderna på hotellet en gång till...
vilket hotell? åh, bara det i Turkiet som är dunder-all-inclusive som jag ska trippa runt på i juni. nämnde jag att de har ett vattenland?
honestly, jag går som om jag poopat i byxan. hoppas det lägger sig tills i morgon kväll, då är det löpning som står på tur. eller, vem ljuger jag för? jag löper inte, jag joggar och sprintar. målet är ju att kunna löpa 5 km på kortast möjligast tid.
hittade en ny favvo i morse, yeay! börja i plankposition, hoppa upp med båda fötterna till vänsterhanden, ner igen och upp till höger. jag dog lite.
kan inte göra en burpie utan att grimasera än, mina vader undrar vad jag gör när jag sträcker ut dem. men vafan, pain is temporary och jag byter gärna 30 sekunders brännande muskler mot ett helt liv av småkrämpor.
har kollat igenom Nikes motivations-kampanjer, och de är så jävla bra. inget jävla bullshit om att bli smal, vara pyntad och äta småsmulor, utan riktig hardcore motivation. är så trött på all denna thin-spo/pro-ana/pro-mia bullshit som snurrar runt på internet. och i verkliga världen för den delen. har en kille på jobbet som vill gå ner i vikt, vi pratade om det på julfesten (ååh, jag får fortfarande flashbacks av bergen av brysselkål... om nom nom) och jag förklarade för honom att det INTE går att leva på sockrat kaffe. visst, ok han älskar kaffe. låt karln dricka kaffe. jag sa att det är bra av den anledningen att det sätter igång kroppen, men dåligt för att det bränner i magen. jag som kagkatarrs-offer kan knappt titta på kaffe längre. det är för fan som flytande lava!!! anywho, jag sa att om din mage klarar av det kan du dricka kaffe till frukosten. han missförstod nog, för några dagar senare kom han stolt fram till mig med en kopp svart och sa att DET var hans frukost. och han hade TRE sockerbitar i.
panna, handflata, pleased to meet you!
men det här är ett så jävla tydligt exempel på vad folk håller på med. främst brudar dock. ingen frukost, mängder med kaffe, en liten isbergssallad till lunch och whatever man hittar till middag. alternativt pulver, soppor och bars som är fulla av socker och hittepå. min kära väninna (fuck, did i just say that?!) föll för flera år sen för nån jävla diet hon hittade online, som sa sig vara utvecklad av läkare. min röv. hon skulle äta en blodgrape till frukost, en kopp kaffe till lunch, och en liten köttbit till middag. i typ två veckor. sen skulle (i quote) "hela metabolismen förändras långsiktigt, och viktnedgången skulle fortsätta". need i say att hon först blev skinny, för att sedan gå upp alla kilon, plus några till? det var även hon som tuggade Synerlin-kapslar som om de vore godis och blev sjukt jittery. nu är hon vuxen och vettig, så hon joinade Viktväktarna efter hon födde sitt första barn och gick ner hur mycket som helst. och nej, hon gick inte upp igen. förrän hon blev preggo igen, vill säga. har redan rantat om det här förut, och även om min andra väninna (jepp, det är officiellt, jag är en tönt) som köpte Barbiedrogen. jag förstår inte! var kommer allt ifrån?! jag må vara (eller nej, jag VAR) en latmask, men jag har alltid ätit bra mat och haft ett sunt förhållande till den. jag har aldrig tyckt om färdigmat, feta såser och snabbmakaroner, för jag är min mors dotter och min mor vet hur man lagar riktig mat från scratch. vi ungar tyckte det var busigt när pappa gjorde hot dogs och snabbmakaroner till oss när vi var små, och vi åt det med andakt. vi visste att det var lika ovanligt och speciellt som McDonalds. visst, det finns de som säkerligen hade vuxit upp och ätit mängder av denna mat, bara för att. men faktum är att jag inte tycker om det. att jag vill veta allt om allt här i världen kan också vara en bidragande orsak. jag läser alltid innehållsförteckningar och jag undviker allt med dåliga tillsatser. det finns liksom ingen anledning till att köpa varor med till exempel glutamat i, det är inte sovjet vi lever i, vi har alltid ett val.
gudars skymning vad konstigt det känns att skriva om sånt här. istället för att klanka ner på andra höjer jag mig själv. vilket paradigmskifte! jag har alltid haft svårt för att skriva bra saker om mig själv, på ett skönt sätt. det blir lätt så jävla torftigt och... (gestikulerar med händerna på tangentbordet som om jag skriver jättefort samtidigt som jag ser snorkig ut)
men vafan. kära herr Jantelag: GTFO.
jag kan inte allt om allt, och jag är definitivt ingen jävla fitness-expert, men jag är tillräckligt kritisk och har just enough sunt förnuft för att kunna påstå att jag är på rätt väg. jag kommer aldrig bli som fanatikerna som låter all mental fritid gå till mat, det skulle bli så trååååååkigt. läste på bodyrock.tv vad en av instruktörerna äter på en typisk dag, och det verkade mumsigt. men sen läste jag vad hon tyckte om matlagning, och det skulle "gå så fort det bara går, med minimal ansträngning" och då insåg jag att hon inte njuter av mat. hon bara äter den för att hon måste. precis som många andra fitness-människor. mammas man till exempel, han har inget emot att knöka i sig en bytta kvarg direkt ur. eller att lägga weetabix i en shaker med lite mjölk och guzzla ner. stående gärna. on the go. bara för att få i sig näring. fy faaaaan vad tråkigt och ointressant. ok, visst. jag brukar svepa en shake på morgonen innan jobbet eller skolan. men det är för att jag inte hinner käka riktig frukost. varför jag inte hinner? för att jag hatar att borsta tänderna direkt efter att jag ätit något solitt. typ knäckebröd. yuck. men har jag tid vill jag äta på riktigt. för det är så jävla gott med mat! och frukost, den lille jäveln, har jag lärt mig tycka om. åt sällan frukost när jag var liten, och när jag blev tonåring var det ännu mer ointressant. jag brukade äta brunch istället, för då hade hela jag förstått att jag var vaken. men nu har jag lärt mig att vara hungrig på morgonen. till en början var det inte mycket till frukost att tala om, men jag sparkade igång förbränningen i alla fall. och nuförtiden vaknar jag och tänker (i nämnd ordning): snooze? snälla, en liiiten stund bara?! kissaaaa, frukoooost.
just det, jag räknade ju kalorier ett tag, för att se vad jag får i mig. och det var ju under all kritik. jag låg oftast på ett kalori-intag på runt 900-1000, så jag tror det är safe to say att jag kommer gå ner i vikt om jag äter mer och tränar. jag måste få i mig mellanmål. funkar bra hittills. jag är ju ändå hungrigare nuförtiden ("nuförtiden", som om jag tränat i ett år redan. men hey, det är sant.) och jag är en sån som i princip bryter ihop och dör om jag inte får mat när jag blir lite hungrig. det finns folk (mannen i mitt liv till exempel) som äter lunch vid tolv, och som vid sex börjar bli "lite sugna". äter jag inte på sex timmar dör jag. fyra, tops. actimel-shottarna är en riktig life-saver, både magmässigt och mellanmålsmässigt. min magkatarr har jag inte hört av på flera veckor nu (tror att det var runt nyår som jag började dricka dem) och de är mums-mums. man överlever i några timmar på en sån, och de är inte överdrivet dyra heller. hey, student-plånboken tackar allra ödmjukast! fast, den blev nog lite svettig och drog sig nervöst i slipsen när jag shoppade idag. men vad, jag BEHÖVDE ett underställ och nya löparbrallor. stod och fingrade på Houdinis grejer, men slet mig därifrån. (de är såååååå mjuka och lena, och rosa, och fina, och rara, och är som regnbågar och sockervadd och sommarblomster!). sen BEHÖVDE jag en ny bikini till i sommar, en virkad liten sak med träpärlor som ser ut som kärlek känns. åååh, sommar.
hörde jag 5 minus?
yes.
nu kokar jag mig en kopp kamomill-te och browsar igenom bilderna på hotellet en gång till...
vilket hotell? åh, bara det i Turkiet som är dunder-all-inclusive som jag ska trippa runt på i juni. nämnde jag att de har ett vattenland?
måndag 23 januari 2012
Fa Kin Su Pah
asså, träningsvärken i magmusklerna. insane. i kombination med min hosta. fucking insane! så förbannat skönt. låg på rygg och tittade på The Last Lions (se den, förbannat bra dokumentär om ja, lejon. förstås.) igår och vevade med benen i luften. hittade en tokig routine för insida lår, och låt mig säga såhär: there will be no nookie for pookie!
hoppade även på BodyRockers 30 Day Challenge idag, så nu finns det verkligen ingen jävla anledning till att inte fortsätta. kul att de är kanadensare. det enda jag ser är South Park. höhöhöhöhö.
Auf Veganschnitzel! (haha, höhö, hajar du? hahaha. aah, hilarious. ja det var alltså en pass till det faktum att jag har gått all in på kosten på sistone. men nej, jag är inte vegan. jag är för allergisk mot baljväxter. which reminds me: jag beställde en kopp kaffe på ett fik, och baristan frågade om jag ville ha mjölk i. jag svarade att jag inte klarar laktos så hon erbjöd mig ett alternativ. jag lyssnade inte riktigt på vad hon sa, för jag antog förstås att hon pratade om laktosfri mjölk. she did not. jag tog EN klunk av kaffet och sen harklade, rosslade, hostade och kvillrade jag i en timme. sojamjölk kills. just det, jag skulle ju gå. nu går jag. hej då!)
hoppade även på BodyRockers 30 Day Challenge idag, så nu finns det verkligen ingen jävla anledning till att inte fortsätta. kul att de är kanadensare. det enda jag ser är South Park. höhöhöhöhö.
Auf Veganschnitzel! (haha, höhö, hajar du? hahaha. aah, hilarious. ja det var alltså en pass till det faktum att jag har gått all in på kosten på sistone. men nej, jag är inte vegan. jag är för allergisk mot baljväxter. which reminds me: jag beställde en kopp kaffe på ett fik, och baristan frågade om jag ville ha mjölk i. jag svarade att jag inte klarar laktos så hon erbjöd mig ett alternativ. jag lyssnade inte riktigt på vad hon sa, för jag antog förstås att hon pratade om laktosfri mjölk. she did not. jag tog EN klunk av kaffet och sen harklade, rosslade, hostade och kvillrade jag i en timme. sojamjölk kills. just det, jag skulle ju gå. nu går jag. hej då!)
söndag 22 januari 2012
sh-shake it, sh-shake it!
låg ju döende i en vecka (you say "förkylning", i say "fuck you") så jag har inte rört mig längre än jag behöver. okej då, jag rörde mig inte obscent mycket innan heller. om sanningen ska fram.
anywho, snörade på mig skorna och kutade ut i snön. (snö förresten, får allt att se sjukt annorlunda ut, jag tappade bort mig på min vanliga slinga!) allt började bra, hittade ett skönt tempo och en fin rytm som jag följde. tills jag sprang in i en vägg. inte bokstavligt talat förstås, jag är inte SÅ loopy. hela bröstkorgen snörde ihop sig och jag började kippa efter andan. blev så förbannat sur. och jag fick dunderont i öronen samtidigt. så då drog jag ut plupparna (sorry Filip & Fredriks podcast) och fortsatte utan öron-glädje.
det var så JÄVLA irriterande! när jag till sist kom hem var jag så sur och bedrövad att jag för en mikrosekund råkade tänka att "nej, jag kan inte det här. jag kommer aldrig bli så där fit och stark som jag hade tänkt." men hörru du, ditt lilla troll, du ska bara sitta still och hålla käften, för ingen har frågat om din åsikt! jag hatar det där trollet.
när jag kom in tog jag tag i min knasiga höftböj som ballade ur i höstas. den är så random, kommer från ingenstans och svider, och sen försvinner den efter nån dag. men jag stretchade och stretchade...och stretchade. jag tror att det kommer bli bättre med tiden. vila, stretcha, spring, stretcha, vila, styrketräna ben och rumpa, stretcha, vila...
jag hade ansträngnings-astma när jag var liten, som nästan helt har vuxit bort, men den gjorde sig påmind idag. jag tror att det kanske inte var jättesmart att ge mig ut i kylan nu när jag fortfarande är liiite döende, men så får det vara. jag har en Bricanyl stående hemma, och idag blev jag tvungen att använda den. och HOLY MOTHERFUCKING JESUS vad den tog. jag skakar som ett asplöv (och hade jag varit tecknad hade det rykt om tangenterna, så frikkin fort skriver jag) och ser antagligen lite tjackig ut. än en gång så tror jag att det kommer försvinna med tiden. jag ger det några gånger till utan Bricanyl, sen får jag väl börja preppa med den innan jag ger mig ut.
jag vet inte om nån läser den här bloggen längre, och om nån nu gör det: om denne har åsikter om att jag nu byter fokus? som om jag bryr mig ändå, haha. lilla bloggen, nu ska du få fyllas med en massa träningsgoja och annat skoj. för Sara, tänk på det här:
DO OR DO NOT, THERE IS NO TRY.
anywho, snörade på mig skorna och kutade ut i snön. (snö förresten, får allt att se sjukt annorlunda ut, jag tappade bort mig på min vanliga slinga!) allt började bra, hittade ett skönt tempo och en fin rytm som jag följde. tills jag sprang in i en vägg. inte bokstavligt talat förstås, jag är inte SÅ loopy. hela bröstkorgen snörde ihop sig och jag började kippa efter andan. blev så förbannat sur. och jag fick dunderont i öronen samtidigt. så då drog jag ut plupparna (sorry Filip & Fredriks podcast) och fortsatte utan öron-glädje.
det var så JÄVLA irriterande! när jag till sist kom hem var jag så sur och bedrövad att jag för en mikrosekund råkade tänka att "nej, jag kan inte det här. jag kommer aldrig bli så där fit och stark som jag hade tänkt." men hörru du, ditt lilla troll, du ska bara sitta still och hålla käften, för ingen har frågat om din åsikt! jag hatar det där trollet.
när jag kom in tog jag tag i min knasiga höftböj som ballade ur i höstas. den är så random, kommer från ingenstans och svider, och sen försvinner den efter nån dag. men jag stretchade och stretchade...och stretchade. jag tror att det kommer bli bättre med tiden. vila, stretcha, spring, stretcha, vila, styrketräna ben och rumpa, stretcha, vila...
jag hade ansträngnings-astma när jag var liten, som nästan helt har vuxit bort, men den gjorde sig påmind idag. jag tror att det kanske inte var jättesmart att ge mig ut i kylan nu när jag fortfarande är liiite döende, men så får det vara. jag har en Bricanyl stående hemma, och idag blev jag tvungen att använda den. och HOLY MOTHERFUCKING JESUS vad den tog. jag skakar som ett asplöv (och hade jag varit tecknad hade det rykt om tangenterna, så frikkin fort skriver jag) och ser antagligen lite tjackig ut. än en gång så tror jag att det kommer försvinna med tiden. jag ger det några gånger till utan Bricanyl, sen får jag väl börja preppa med den innan jag ger mig ut.
jag vet inte om nån läser den här bloggen längre, och om nån nu gör det: om denne har åsikter om att jag nu byter fokus? som om jag bryr mig ändå, haha. lilla bloggen, nu ska du få fyllas med en massa träningsgoja och annat skoj. för Sara, tänk på det här:
DO OR DO NOT, THERE IS NO TRY.
lördag 21 januari 2012
fitspo
hon som aldrig bloggar med bilder levererar en bildbomb! jisses. men nu är det såhär va, jag ska springa Vårruset, och jag ska göra det bra. har ett träningsschema klart, så nu jävlar kör vi.
(ja, alla bilder är skamlöst stulna från en herrans massa människor. och det är mycket möjligt att jag älskar dem alla.)
(ja, alla bilder är skamlöst stulna från en herrans massa människor. och det är mycket möjligt att jag älskar dem alla.)
lördag 14 januari 2012
jag är en pro-anas våta dröm.
jag vet inte hur det är med dig, men jag tappar aptiten så fort jag blir lite snuvig. så du anar ju hur jävla hungrig jag är just nu, när jag ligger för döden och allt. TVINGADE i mig en matlåda vid halv fyra idag, samt en kvarts tonfisksallad vid sju. utöver detta har jag druckit en miljard koppar citron/honung/kamomill-te (för att var för sig är de jättebra och fina, men tillsammans är de en jävla knock-out!), så det enda jag gör är att kissa. som en inkontinent häst. och jag har funderat starkt på att gå och sova i två timmar nu. men gör jag det kommer jag vända på hela jävla dygnet igen. så jag pinar mig själv genom denna eminenta lördagskväll. Bröderna sitter i köket och spelar poker och dricker whiskey, och jag grinar fan nästan. jag som såg fram emot den här helgen. men icke. så vad göra?
lutar åt ett avsnitt av BBCs Frozen Earth. kan vara så att jag behöver gå och kräkas först dock. för alla känsliga: sluta läs ungefär...nu.
smaken av att halvt barfa upp en kopp citron/honung/kamomill-te är inte den bästa. speciellt inte när den spetsades till av lite tonfisk.
det är helt otroligt vad dåligt jag mår så fort jag blir sjuk. har en sån där räkna-kalorier-app där jag fyller i vad jag äter för att droppa ett par kilo innan jag drar igång med Träningen. äter du för mycket blir stapeln röd, äter du dock för lite blir den gul. mina staplar ser ut att ha hepatit c. jag måste bli frisk.
nej, fuck alla er, nu går jag och kissar för hundrade gången idag.
auf wiener....ja du vet.
lutar åt ett avsnitt av BBCs Frozen Earth. kan vara så att jag behöver gå och kräkas först dock. för alla känsliga: sluta läs ungefär...nu.
smaken av att halvt barfa upp en kopp citron/honung/kamomill-te är inte den bästa. speciellt inte när den spetsades till av lite tonfisk.
det är helt otroligt vad dåligt jag mår så fort jag blir sjuk. har en sån där räkna-kalorier-app där jag fyller i vad jag äter för att droppa ett par kilo innan jag drar igång med Träningen. äter du för mycket blir stapeln röd, äter du dock för lite blir den gul. mina staplar ser ut att ha hepatit c. jag måste bli frisk.
nej, fuck alla er, nu går jag och kissar för hundrade gången idag.
auf wiener....ja du vet.
ugh.
jag är sjuk. typ döende. fryser som en anorektisk eskimå som blivit av med sin anorak, och min hals känns PRECIS som gubbens i Strepsils-reklamen. jag är lite snuvig också. så ja, jag ÄR döende. var tvungen att ställa in kvällens aktiviteter också, och det gör mig ännu surare. jag vill dricka gott och fnittra med fina vänner, inte sitta med en nalle på axeln som huvudstöd för mitt enormt tunga huvud. det är jättetungt. jag skojar inte. antingen har mitt huvud tjockat på sig eller så har mina muskler förtvinat. jag har hört att de gör det, musklerna, när man dör. ännu ett bevis för min annalkande död.
var som tur var ledig idag också, så jag har inte bara filat på mitt testamente (iPhonen går till Johan, så han kan ha en på udda dagar och en på jämna) utan jag har även tvättat, städat, lagat en persienn och pillat med pärlplattor. gravt underskattad syssla. inte säker på exakt hur många timmar jag la ner, men jag vet att det var O.C när jag började och Rocky när jag slutade (jag bytte kanal lite grann däremellan, hemskt vad högt ljud det är på vissa kanaler. nej jag kunde självklart inte sänka, receivern står ju i ett skåp vars lucka var stängd, och jag satt fan på golvet vid soffan. det är säkert en omväg runt bordet på 2 meter!). det blev en Pacman med två spöken, en piranha-plant, en one up-svamp, en ?-låda och en Space Invader. jag måste säga att jag blev sjukligt jävla nöjd. men nu uppstår ju frågan: var ska jag göra av dem?
på väggen? vilken vägg? alla? ska de sitta högt upp eller långt ner? ska de vara hemliga så man liksom bara råkar upptäcka dem eller ska de vara centrerade och i blickfånget? ska jag slänga upp en bild på facebook bara för att skryta över min nörd-retro-coolhet? eller ska jag helt enkelt bara gå och sova och fundera på det här i morgon? ja.
wienerschnitzel.
var som tur var ledig idag också, så jag har inte bara filat på mitt testamente (iPhonen går till Johan, så han kan ha en på udda dagar och en på jämna) utan jag har även tvättat, städat, lagat en persienn och pillat med pärlplattor. gravt underskattad syssla. inte säker på exakt hur många timmar jag la ner, men jag vet att det var O.C när jag började och Rocky när jag slutade (jag bytte kanal lite grann däremellan, hemskt vad högt ljud det är på vissa kanaler. nej jag kunde självklart inte sänka, receivern står ju i ett skåp vars lucka var stängd, och jag satt fan på golvet vid soffan. det är säkert en omväg runt bordet på 2 meter!). det blev en Pacman med två spöken, en piranha-plant, en one up-svamp, en ?-låda och en Space Invader. jag måste säga att jag blev sjukligt jävla nöjd. men nu uppstår ju frågan: var ska jag göra av dem?
på väggen? vilken vägg? alla? ska de sitta högt upp eller långt ner? ska de vara hemliga så man liksom bara råkar upptäcka dem eller ska de vara centrerade och i blickfånget? ska jag slänga upp en bild på facebook bara för att skryta över min nörd-retro-coolhet? eller ska jag helt enkelt bara gå och sova och fundera på det här i morgon? ja.
wienerschnitzel.
torsdag 12 januari 2012
ok, det här tänker jag inte upprepa, så pay attention!
fast, det finns ju i text. online. så det går alltid att harva igenom på nytt om man vill.
anywho...
pratade med lillkusinen på facebook, och hon undrade kring min eminenta väninna Michaela, om det möjligtvis var hon som hade lila byxor med ett glittrigt tigerhuvud på, den där dagen jag såg henne i skolan för första gången i nian. "jodå!", svarade jag glatt, "...och struket hår!" kusin frågade "vad för nåt?" och jag insåg där och då att jag har gått och blivit gammal.
struket hår ja. på den här tiden som sagan utspelar sig så existerade bara plattänger hos de dyra, syrianska frisörerna inne i city, och som 14-åring var det svårt att få ekonomin att gå runt. så vi la huvudet på strykbrädan, kammade ut håret och ställde in strykjärnet på "siden". sen, ja strök vi det. liksom. inte så konstigt. DÅ! idag ska man ha ion-ceramic plating på tången, den ska vara liten och behändig, och man ska förbehandla håret med allsköns produkter. tänk vad utvecklingen går framåt. hur som helst, på den här magiska tiden runt millennie-skiftet hade vi utöver det otroligt raka (och bitvis brända och frissiga)håret även något som kallades "Savann-byxor". google it, i dare you. de kan ha varit gjora av polyester, eller viskos, eller en blandning av nämnda helvetes-material, och skulle GÄRNA vara så tighta att gårdagens lunch lätt kunde anas genom det vita tyget. för vita, de skulle det vara. hur skulle annars de svarta stringtrosorna synas?! (jag hade ett par med en fjäril baktill, som nån slags sadistisk spetsapplikation som alltid vek sig inåt) till detta var det inte mer än rätt att ha ett spaghetti strap-linne samt en push-up från avgrunden. inte för att det var så mycket att pusha upp. såg nog mest ut som två kycklingfiléer i en alldeles för liten fryspåse. till detta hade de riktigt moderna tjejerna platåskor. gärna svarta. i mocka. eller Buffalo-skor. eller som jag, ett par vita Adidas Superstars (nånstans fanns det en vaken konfektions-hjärncell). som grädde på moset ihängdes öronen ett par ringar modell jumbo, samt tonade solglasögon (lila eller blå) med strass. ett hjärta kanske? eller en stjärna. jag hade en stjärna. glasögonen var tonade i blått, och jag kände mig direkt som J-Lo. alla viktiga attiraljer en fjortis kan tänkas behöva då, var gjorde man av dem? i en pytteliten handväska förstås! betänk nu att detta var på den tiden då mobiltelefonen hette Nokia 3310 och var om möjligt ännu mer otymplig än en iPhone. så det var inte direkt enkelt att knöka ner läppglans, telefon, nycklar, pengar och cigaretter. som kostade lika mycket som en normalstor latte gör idag.
just det! jisses, vi hade ju CD Walkmans! herre jistanes, man var tvungen att ha en hockeytrunk för att få plats med dem, och eftersom MP3-filen inte riktigt hade slagit igenom kunde man räkna med att skivorna hade plats för cirka 20 låtar. vilket förstås ledde till att man fick vara noga med vilken skiva man satte i spelaren innan man gick hemifrån. min favvo var nån av Eminems, och Puff Daddys No Way Out. jepp, han hette Puff Daddy då. vänta nu, har jag varit med om en "The Artist Formerly Known As Prince"-fas? trevligt.
nu är jag klar. eller, rättare sagt: det här är fan guld-material för en bok. kanske skulle dra ihop mina medbrottslingar till att skriva en nej-för-fan-kommer-ni-ihåg-ååååh-neeeej-bibel?
så till er, modebloggande fjortonåringar: sluta med det. you WILL be sorry, trust me.
jag är sååå tacksam över avsaknaden av digitala bilder som kan tänkas florera på internet idag, för jag vill verkligen inte bli påmind om söndernoppade (eller hey, i mitt fall, avrakade!) ögonbryn, bredspackel-foundation, Miss Sixty-jeans posing, rökringsrekord, lila polyester och toppar med "strategiskt" placerade dragkedjor och miniryggsäckar.
i bid you adieu, nu ska den här oerhört vuxna kvinnan dricka en kopp kamomill-te och förtränga eventuella flashbacks från tiden då Fubu var ett socialt accepterat märke.
anywho...
pratade med lillkusinen på facebook, och hon undrade kring min eminenta väninna Michaela, om det möjligtvis var hon som hade lila byxor med ett glittrigt tigerhuvud på, den där dagen jag såg henne i skolan för första gången i nian. "jodå!", svarade jag glatt, "...och struket hår!" kusin frågade "vad för nåt?" och jag insåg där och då att jag har gått och blivit gammal.
struket hår ja. på den här tiden som sagan utspelar sig så existerade bara plattänger hos de dyra, syrianska frisörerna inne i city, och som 14-åring var det svårt att få ekonomin att gå runt. så vi la huvudet på strykbrädan, kammade ut håret och ställde in strykjärnet på "siden". sen, ja strök vi det. liksom. inte så konstigt. DÅ! idag ska man ha ion-ceramic plating på tången, den ska vara liten och behändig, och man ska förbehandla håret med allsköns produkter. tänk vad utvecklingen går framåt. hur som helst, på den här magiska tiden runt millennie-skiftet hade vi utöver det otroligt raka (och bitvis brända och frissiga)håret även något som kallades "Savann-byxor". google it, i dare you. de kan ha varit gjora av polyester, eller viskos, eller en blandning av nämnda helvetes-material, och skulle GÄRNA vara så tighta att gårdagens lunch lätt kunde anas genom det vita tyget. för vita, de skulle det vara. hur skulle annars de svarta stringtrosorna synas?! (jag hade ett par med en fjäril baktill, som nån slags sadistisk spetsapplikation som alltid vek sig inåt) till detta var det inte mer än rätt att ha ett spaghetti strap-linne samt en push-up från avgrunden. inte för att det var så mycket att pusha upp. såg nog mest ut som två kycklingfiléer i en alldeles för liten fryspåse. till detta hade de riktigt moderna tjejerna platåskor. gärna svarta. i mocka. eller Buffalo-skor. eller som jag, ett par vita Adidas Superstars (nånstans fanns det en vaken konfektions-hjärncell). som grädde på moset ihängdes öronen ett par ringar modell jumbo, samt tonade solglasögon (lila eller blå) med strass. ett hjärta kanske? eller en stjärna. jag hade en stjärna. glasögonen var tonade i blått, och jag kände mig direkt som J-Lo. alla viktiga attiraljer en fjortis kan tänkas behöva då, var gjorde man av dem? i en pytteliten handväska förstås! betänk nu att detta var på den tiden då mobiltelefonen hette Nokia 3310 och var om möjligt ännu mer otymplig än en iPhone. så det var inte direkt enkelt att knöka ner läppglans, telefon, nycklar, pengar och cigaretter. som kostade lika mycket som en normalstor latte gör idag.
just det! jisses, vi hade ju CD Walkmans! herre jistanes, man var tvungen att ha en hockeytrunk för att få plats med dem, och eftersom MP3-filen inte riktigt hade slagit igenom kunde man räkna med att skivorna hade plats för cirka 20 låtar. vilket förstås ledde till att man fick vara noga med vilken skiva man satte i spelaren innan man gick hemifrån. min favvo var nån av Eminems, och Puff Daddys No Way Out. jepp, han hette Puff Daddy då. vänta nu, har jag varit med om en "The Artist Formerly Known As Prince"-fas? trevligt.
nu är jag klar. eller, rättare sagt: det här är fan guld-material för en bok. kanske skulle dra ihop mina medbrottslingar till att skriva en nej-för-fan-kommer-ni-ihåg-ååååh-neeeej-bibel?
så till er, modebloggande fjortonåringar: sluta med det. you WILL be sorry, trust me.
jag är sååå tacksam över avsaknaden av digitala bilder som kan tänkas florera på internet idag, för jag vill verkligen inte bli påmind om söndernoppade (eller hey, i mitt fall, avrakade!) ögonbryn, bredspackel-foundation, Miss Sixty-jeans posing, rökringsrekord, lila polyester och toppar med "strategiskt" placerade dragkedjor och miniryggsäckar.
i bid you adieu, nu ska den här oerhört vuxna kvinnan dricka en kopp kamomill-te och förtränga eventuella flashbacks från tiden då Fubu var ett socialt accepterat märke.
onsdag 4 januari 2012
Bah, humbug.
åh gurgel, spott, fräs. "stormen Emil" visade sig vara lika mycket storm som en hårfön. fast blötare. dude, det forsar slaskigt vatten över hela stan. snacka om måndags-feel när jag tio minuter i åtta öppnade dörren och gick ut i morse. jag ägde närmare en miljard paraplyer förut, nu hittar jag inte ens den där lilla påsen man ska dra över paraplyet. which means att jag var tvungen att sabba frisyren och dra på mig luvan på jackan. så, ja, jag såg ju i varje fall ut som ett storm-offer när jag kom fram. äh. jag tyckte bättre om Dagmar. det var dessutom roligare att hötta med näven upp mot himlen och skrika "DAAAAAGMAAAAAAR!" det blir ju inte riktigt samma sak med "EEEEEEMIIIIL!". du vet, på grund av Astrid Lindgren och hennes påfund.
men nu ligger jag i sängen med filt över benen, så nu får det regna hur mycket det vill. skickade in Hemtentan nyss, och jag måste säga att det inte var med lätta klick jag tryckte på "skicka". fucking hideous. jag har alltid lite ångest när jag ska skicka in nåt, men nu var det fan riktigt illa. kan ha att göra med att tentan är på 7,5 hp. men nu är det gjort. heppåre tentajävel.
och heppåre julen. den gick fort. och saknade snö. vi hade fan 30 grader kallt (och tomtar överallt!) förra året, och snön gnistrade. var man än tittade var det vackert, vintrigt och ljust. i år var det slask, brunt, plusgrader och mörkt. jävla pissiga växthuseffekt. inte undra på att britter dricker så jävla mycket te när de tvingas leva med kall-fuktiga (it's a word!) vintrar. på tal om te så har jag hittat en ny favorit: kamomill! inte bara doftar det holistisk hippie, det smakar mumsmums också. och är bra för mig mage. som valde att få en magkatarrs-attack lagom till jul. heja omeprazol, yoghurt, kokt mat och proviva. den utlösande faktorn kan ha varit den koppen kaffe jag svepte en kväll. svart. jävla mes-mage.
men ok då, jag ska sluta stressa och äta super-stark mat. men wasabi, chili, vitlök och sambal oelek är ju så gott! meeeees-maaaage!
så, då har vi klarat av vädret och hälsan. vad är kvar? jo, vi måste ju diskutera PROs årliga boule-turnering! heck, jag är en tant.
som INTE klarar av Barbie-filmer. allvarligt, vad fan är det här?! (det är inte jag som tittar, det är det halsflussiga barnet. ju.) sämre animering, handling, sånger och dubbning får man leta efter. vad fan hände med barnfilmer? det är lika mycket substans som i en jävla ostfralla.
det blir nog en arg insändare om det här. efter min tupplur.
men nu ligger jag i sängen med filt över benen, så nu får det regna hur mycket det vill. skickade in Hemtentan nyss, och jag måste säga att det inte var med lätta klick jag tryckte på "skicka". fucking hideous. jag har alltid lite ångest när jag ska skicka in nåt, men nu var det fan riktigt illa. kan ha att göra med att tentan är på 7,5 hp. men nu är det gjort. heppåre tentajävel.
och heppåre julen. den gick fort. och saknade snö. vi hade fan 30 grader kallt (och tomtar överallt!) förra året, och snön gnistrade. var man än tittade var det vackert, vintrigt och ljust. i år var det slask, brunt, plusgrader och mörkt. jävla pissiga växthuseffekt. inte undra på att britter dricker så jävla mycket te när de tvingas leva med kall-fuktiga (it's a word!) vintrar. på tal om te så har jag hittat en ny favorit: kamomill! inte bara doftar det holistisk hippie, det smakar mumsmums också. och är bra för mig mage. som valde att få en magkatarrs-attack lagom till jul. heja omeprazol, yoghurt, kokt mat och proviva. den utlösande faktorn kan ha varit den koppen kaffe jag svepte en kväll. svart. jävla mes-mage.
men ok då, jag ska sluta stressa och äta super-stark mat. men wasabi, chili, vitlök och sambal oelek är ju så gott! meeeees-maaaage!
så, då har vi klarat av vädret och hälsan. vad är kvar? jo, vi måste ju diskutera PROs årliga boule-turnering! heck, jag är en tant.
som INTE klarar av Barbie-filmer. allvarligt, vad fan är det här?! (det är inte jag som tittar, det är det halsflussiga barnet. ju.) sämre animering, handling, sånger och dubbning får man leta efter. vad fan hände med barnfilmer? det är lika mycket substans som i en jävla ostfralla.
det blir nog en arg insändare om det här. efter min tupplur.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)