allt lugnt på Nallefronten! jag fick den största buketten rosor jag någonsin sett, och jag blev helt mjuk i hjärtat. min man är bäst, ingen protest. han fick hallon-pannacotta-praliner (dude, vilket långt, konstigt ord) och macaroons. blommor och choklad, finns det nåt bättre? det skulle vara blommor, choklad och grekisk mat isåfall. vilken tur för mig att det var exakt det vi fixade igår då. höhö.
sitter i soffan och luktar svett. är alldeles stel i ansiktet av allt salt, och mina ben är mysigt varma inuti. asså, helt ärligt, spinning kan vara guds gåva till människan. och speciellt när deltagarna skriker under den fjärde tempohöjningen, när det känns som att benen ska trilla av och hjärtat ska bryta sig igenom bröstkorgen. då jävlar vet man att man lever. och att man tamefan klarar ALLT i hela världen.
"impossible is just a big word, thrown around by small men who find it easier to live in the world they've been given than to explore the power they have to change it. impossible is not a fact, it's an opinion. impossible is not a declaration, it's a dare. impossible is potential. impossible is temporary. "
och det är så jävla rätt. vem säger att nåt är omöjligt? varför säga att nåt är omöjligt? vilket gott kan komma ur det antagandet? om alla tänkte i såna banor hade vi inte haft alla underbara ting vi tar för givna idag. "omöjligt", my fucking ass. asset ja, det mår som det förtjänar. men hey, kör man intensiv-pass med folk som vägrar att sitta ner i onödan, då känns det. "learn to love the burn", "no pain, no gain", "pain is temporary, glory is forever" etcetera etcetera... jag älskar de här power-orden. faktiskt. nej, de är inte unika små hipster-snöflingor, utan är (ibland) uttjatade och återanvända in absurdum. men jag finner inspiration och en mening i dem. jag kan inte direkt påstå att jag behöver dem för att hitta peppen, den finns där 24/7 (och ibland är träning det enda jag tänker på) och jag är allt som oftast dundertaggad på att dra iväg på ett pass. för mig funkar de som en klapp på huvudet när jag faller in i dåliga tankemönster. "jag har pluggat för dåligt, jag kommer kugga tentan, jag har sovit för länge, jag har inte nått tillräckligt stora resultat..." jag är, och har alltid varit, en domedags-människa. jag tänker som en gammal cynisk kärring ibland, och hatar lätt. jag är mer van vid att vara orolig och nervös än vad jag är att vara nöjd och lycklig. det har liksom fungerat som en liten snuttefilt, att alltid ha ett litet orosmoln hängandes över mig. jag kan komma på mig själv att tänka "nej men, här sitter jag och är myspysigt nöjd. nåt måste det väl finnas att oroa mig över?"
...och jag insåg nyss, literally nyss, när jag skrev det, att det kanske inte alls betyder att jag gillar att vara gloomy, det kanske faktiskt är som så att jag vill nå längre? dude. jag kanske är en av de där som aldrig nöjer sig, som alltid vill komma längre, som vill utvecklas och bli bättre. jag kanske inte alls är Ior!
men jag måste verkligen lära mig att embrace saker och ting. jag måste lära mig att njuta av de där ögonblicken när jag känner mig myspysig.
lite myspysig känner jag mig nog nu. jag har ju faktiskt:
- råcrammat in kurslitteratur i två dagar
- tagit hand om tvätten och disken
- kört två intensivpass hittills den här veckan (även fast jag skulle VILJA köra ett pass varje dag)
- styrt upp jobbet så jag kan fokusera på skolan på fredag
saker som måste förbättras:
- dygnsrytmen. allvarligt, vi människor är ju Skalmän egentligen. jag behöver lära mig att sova. jag behöver 8h/natt, och gärna varken mer eller mindre. men är jag ledig så tycker min sömniga hjärna att det är ren lyx att snooza en två, tre, fjorton gånger.
- träningsschemat. jag måste få in mer träning. gärna mer styrka, och gärna pass. visst älskar jag gymmet där jag kan gå in i min lilla bubbla, men jag tappar lätt lusten om det bara är jag. och det verkar inte vara någon direkt rusch till gymmet nuförtiden bland mina eminenta kamrater. om vi säger så. det verkar finnas ett par bra pass på F&S, men tyvärr inget i morgon. får bli löpning på kvällen.
- kosten. jag äter väldigt bra som det är, men det går alltid att förbättra. jag smyger in nyttigare alternativ till kidsen, som oftast går hem, men jag tror att jag behöver bli bättre. när det bara är jag som ska äta, då blir det lätt att jag gnager på keso/ägg/tonfisk/sallad/shakes/kesella, och har inget emot det. men hur kul tycker ungarna att det är om de får en tallrik keso med kyckling och spenat? nja. min utmaning ligger nog i att engagera mig själv och ungarna i veckorna. att planera måltiderna i förväg kommer att ge mycket i längden. som det är nu dyker vi in i kylen vid halv sex och bara "AAAH, VAD ÄR ÄTBART?!"
saker som jag är bra på (ååh, credd!!):
- har helt slutat röka. slutade röka för nåt år sen, men feströkandet blev kvar. jag kunde inte dricka utan att vilja ha en cigg. gick ut två gånger för typ en månad sen, och jag tänkte inte ens tanken. vill inte alls ha cigaretter. inte ens när jag dricker, men...
- jag har slutat att dricka. det tar för mycket, och ger för lite. jag säger inte att jag aldrig kommer att dricka igen, det är bara det att just nu känns det som ett svek gentemot min kropp. varför ska jag leva gott i veckorna, när jag på helgen behandlar min stackars kropp som en dumpningsplats? nope. vill inte. när vi åker till Milano (yeay, Milaaaanooo!!!) SKA jag dricka rödvin på nån mysig restaurang. smaskigt. men innan dess kan jag inte komma på något tillfälle där jag verkligen vill unna mig alkohol.
- jag äter bra, och dricker mycket vatten. när jag äter något som inte är 100% njuter jag av det och nojar inte, mat ska vara en njutning. de där konstiga snacksen som vi köpte igår dock, de var fan inte goda, och jag kände hur transfettet växte i munnen på mig. såna saker njuter jag inte av, för jag vill inte ha det. "Smash!" hette dem, och de var inte ok! blargh. typ mjölkchoklad-täckta Sombreros. men men, lession learned, move on.
- jag fick absolut bästa betyg på hemtentan. inte bara VG, utan VG med omdömet "en av de bästa inlämningarna. tack!" har hittills bara fått högsta betyg på inlämningarna, och det måste ju säga något.
så, jag måste lära mig att sluta snooza när jag kan, bara för att jag kan, jag måste hitta fler pass att gå på som jag gillar, och jag måste engagera mig mer i mathållningen under veckorna vi har kidsen. dessutom får jag inte tappa fokus på skolan, jag måste hålla mig uppe och peppa mig själv så jag kommer förbi den här JÄVLA kursen som är så sjukt jävla TRÅKIG! sen bränner jag böckerna, artiklarna och alla PP-föreläsningarna. hur jag nu ska kunna bränna något som är digitalt. ska jag skriva ut dem och bränna dem? kostar ju pengar. och träd. stackars träd. nej, det räcker nog med att bara skratta ondskefullt åt dem när kursen är över.
ett tranbär på det här så.
kraaam pååre!
