alla kewla kids gör ju det, så varför inte jag?

this is ÅRSRESUMÉ! (läs som Leonidas i 300)

varit i barcelona och sett barca-malaga (med 70 000 andra inne på camp nou)
blivit anställd av Posten Logistik
varit tvungen att lämna Posten Logistik
hånglat, galet mycket
varit faktura-frida på ABB
lärt mig hata ABB
haft två veckors semester (!!!)
bokade en resa i bokstavligt talat sista minuten. bokade på söndagen, åkte på måndagen.
glidit runt i Grekland med Schnorky
svettats som en hora i kyrkan på den grekiska resorten
varit delaktig i Greklands ekonomiska återhämtning (fly mig en Mythos, garcon!)
para-glidat (ja men hur skulle du böja "para-gliding" på svenska?!)
blivit kallad "milf" för första gången ever. it was not a pleasant experience.
nakenbadat i kalla Mälaren
svettats som en hora i kyrkan på uteplatsen
grillat all mat i cirka 3 månader
bråkat som fan med Schnorky
blivit sams som fan med Schnorky
varit rik
skaffat pengar på sparkontot
blivit pap-smearad (also, not a pleasant experience)
blivit antagen till Innovationsprogrammet
fått en massa nya vänner
lärt mig att försöka sluta vara så cynisk och dömande (men alla ÄR ju dumma i huvudet! eller?)
fått mer ordning i lägenheten (men blir man någonsin klar?)
gett mig fan på att bli fit
slängt min fula, usla, värdelösa telefon och bytt upp mig till en iphone
blivit ännu kärare i schnorky
förlorat min farmor
pappa har skaffat en riktigt bra flickvän (ja, det är relevant för mig)
fyllt 25 och har därmed blivit ombedd av nåt slags pensions-placerings-bolag att, ja placera mina pensionspengar. bitchin'!
firat min 25-årsdag med ett gäng mysiga människor
har tittat på JVM, och lärt mig tycka om det också
fått en weekend i milano, och vi ska se milan-roma (!!!)
fått hem papper från Transportstyrelsen

ok, de två sista hör till 2012. men det skiter jag i.

ikväll blir det tapas, öl, raketer och champagne tillsammans med de jag älskar. sen jävlar börjar det nya året.

nyårslöften? nah, jag vete katten alltså. som alla andra gånger kommer jag gå ut stenhårt, för att sedan glömma bort löftena efter nån månad. jag gör inte saker för att jag lovar mig själv, jag gör dem out of spite.

eller jo, ett löfte har jag nog allt: jag ska fortsätta vara utterly awesome. är det ett löfte? nej, det är ju uppenbart att jag kommer vara kickass. kanske ska bli lite mer ödmjuk inför andras tillkortakommanden? alla kan ju inte vara lika bra som jag. vi kör på det.

ENTERING JESUS MODE! ka-pow! splat! swoosh!

DAGMAR!

hej vad det går. allt och alla flög som små vantar igår natt, och min fixade frippa flög åt fanders. fffff....

det var ju sådär kul igår, faktiskt. för mycket folk, för kladdigt golv, för många äckliga brudar som shoppat loss på New Yorker och McDonalds, och för jävla dålig musik. äh, vem skojar jag med, det är alltid dålig musik på BMB. vi knölade in oss till stången (som vanligt med bröderna brothers) och hoppade upp. raj-rajade en stund, men sen kom de glittriga valrossarna. helt ärligt, bara för att det är en stång så behöver man inte dansa som en strippa. speciellt när man ser ut som en förmiddags-strippa i Nevada. och jag vet inte varför, om jag skickade ut några signaler eller så, men en av dem gav mig en lap dance. en frikkin lap dance. den rumpan var inte ok. it was like jell-o. en gigantisk, knölig jell-o.

så då gick vi, och jag tvättade händerna.

den här stan alltså. men hey, Hattfabriken har öppnat, och den har potential. jag återkommer.

nu ska jag titta på Madicken och förkasta de obscena mängder våld, kvinnoförtryck och alkoholism som glorifieras där.

"ge mig 30 grader kallt, och tomtar överallt"

ja föffan, jag är kvar. har haft lite fullt upp på sistone. fyllde år lite grann och så. vilken jävla brakskiva det blev! och jag fick obscena mängder rosa Hello Kitty-saker. nånstans inom mig börjar jag smått ångra att jag en gång sa att jag "gillar Hello Kitty, den är ju så söt". samt att jag ALLTID har en Hello Kitty-bild som bakgrund i iphonen. folk har liksom fått för sig att jag är en sån däringa harajuku girl. which i am not. jag är ju cool, och mogen, och sådär. men ok då, jag kan ha pipit över det faktum att jag hittade en present i en av presenterna. det var ett Hello Kitty-halsbaaaaaaand! som jag (faktiskt) råkade bära just den dagen vi skulle fotograferas på jobbet. jag blev sjukt fin på kortet, så ingen kommer titta på halsbandet. just det, kalaset. jag vet inte exakt hur många vi var, men det kan ha varit runt 700 pers. om dagen efter får tala. det låg peruker, popcorn, glas och rosa fjädrar överallt. fjädrarna? jag fick en rosa boa. såklart. vad annars? älskade älskling somnade tidigt, i allt oväsen. förstår inte hur han kunde snusa så gott. decibelnivån låg ungefär på samma nivå som ett jumbojet. (en? ett? en flygmaskin.) lillebrodern dock, han var tapper. tills dagen efter. satan i gatan vad han såg förjävlig ut. och "någon" hade målat en krullig mustasch på honom. så omoget (fnissfnissfnissfniss). kul var det. men nästa gång hyr jag en lokal, samt ett städteam.

men nu är det gjort, nu är jag tjugofem år. eller som Johanna skrev:
grattis! nu är du 25 (på pappret). indubitably.

jag har aldrig förstått grejen med åldersnoja. man är inte äldre (eller yngre) än man gör sig, och ju äldre du fysiskt blir, desto mer ok är det att ha Hello Kitty-halsband. kanske till en viss gräns? jag måste nog återkomma om det. dessutom skulle det vara trevligt om personalen på tobaksaffären slutade be om legitimation. samt neka mig köp de gånger jag inte har någon med mig. hm, korrelation mellan HK-halsband och krav på legitimation från tobaksaffären? tror jag icke.

det närmsta åldersnoja jag kan komma är att jag känner mig som en fjortis i min bestiga-mount-everest-jacka. den må vara varm, men jag känner mig ändå som en kicker. speciellt när jag har tofs. så, jag behöver en ny jacka. dessutom är det inte ens kallt i år. förra året var jag ytterst nöjd över min vafan-gloru-på-jacka, då det var 30 minus och det enda som fortfarande lyckades med någon som helst form av blodcirkulation var min torso. i år, not so much. ny jacka, ny tjej. dessutom, kära vänner och konfirmander, vill jag klippa mig. närmare en decimeter eller två. (MÅSTE fixa färgen också, ser ut som Ilya, "hamnarbetaren"). efter det kommer jag vara hur lycklig som helst, trots avsaknaden av snö. det är ju julafton I MORGON, och det regnar. jag sitter med gråten i halsen, och tittar längtande på bilder från Sälen, samtidigt som jag hulk-sjunger "White Christmas" med en kopp glögg i handen. det är ju outrageous att det inte ens kan vara snö på självaste julafton! nog om det.

för jag har världens finaste skater-dress till i morgon! tralalalalala fa la la la.

så, god jävla jul på er, hoppas någon där ute i sajberspejs får se snötyngda granar i morgon.

herrå!

jag tog bort möjligheten att få sin kommentar publicerad, och du kan bara lämna en kommentar om du är reggad.

varför? det blev så mycket liksom, alla ba skulle kommentera heeeela tiden och...
nej förstås inte. men jag blev lite ledsen när nån random dude lämnade en konstig kommentar. det här är MIN blogg, och jag bestämmer innehållet. jag är er enväldige diktator och ni har ingen talan. för att uttrycka det lite finare: jag vill inte ha en "blogg"-blogg, här skriver jag om random shit som gör mig glad/ledsen/förvånad/valfri annan känsla jag bara MÅSTE skriva om. jag har haft bloggen i snart fem år, och den har aldrig gjort något väsen av sig. förrän nu. och jag gillar det inte riktigt. jag vill vara low key och hemlig, för det gör det enklare att skriva vad jag tycker. att bloggen är offentlig, det är för att mata mitt lilla ego. låter det motsägelsefullt?
må så vara.

här kan jag skriva exakt vad jag vill, och jag behöver aldrig ens fundera på hur det låter i andras öron. i dagens PK-samhälle, (där det ibland är PK att inte vara PK) där de sociala medierna är så nära inpå att facebook fucking vet vilken färg du har på din bh, och där cuckoo-klockornas heltimmes-pip har blivit utbytta mot twitters 10-minutare som på 140 tecken skickar ut sjuuukt viktiga meddelanden till världen, där sitter jag. och tro mig, jag är inte bättre själv. men någonstans vill jag återgå till hur den digitala världen såg ut pre-facebook. där jag kunde ranta över skit på lunarstorm, helgon och qx, utan att hela sverige höjde på ögonbrynen. jag menar inte att jag har så avvikande åsikter att jag inte kan vara mig själv på facebook (förkortningen "fb" förresten, är och kommer alltid att vara kort för Flashback), men jag vill kunna tutilura lite utan att det blir ett jävla liv.

jag skulle aldrig kunna ha en blogg med en massa läsare som tog åt/till sig av vad jag skrev. för den här "bloggen" är inte till för er. den är till för mig, den är min luftficka. jag tror det är ganska klart emellanåt, när jag skriver om sånt som är så jävla internt att inte ens min egen pojkvän förstår. men visst är det trevligt när folk säger att de läst min blogg och att de tycker om den. nom nom, lilla ego blir så rund om magen då.

helknasigt egentligen. här sitter jag och får lite torgskräck när någon kommenterar, men jag göds samtidigt av kommentarerna. etikett på det? äh, till saken hör också att de okända kommentarerna (och läsarna från ställen jag inte förstår, Marocko? USA? varför?) ger mig the creeps. no offense, ni är säkert jätterara, men jag blir lite paranoid. (betänk det faktum att jag ALLTID river bort personuppgifter från papper innan jag slänger dem)

när någon jag känner kommenterar bloggen, då blir jag lite varm, och egot blir mätt.

äsch då. jag kanske gör bloggen hemlig igen. beror lite på vädret. och hur cirklarna rör sig.

when the shit hits the fan...

det finns mycket som gör mig arg. och det som får mig att skaka av ilska är idioti och okunskap.

hittade ett youtube-klipp på facebook (http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=TdkNn3Ei-Lg) som fick mig att bli alldeles tårögd. när jag läser igenom kommentarerna så ser jag att nån har skrivit såhär:

" Ja men även om d inte va lika lätt för alla så verkar vi ha klarat oss ganska bra ändå. Ingen av vår generation har suttit o grinat på YouTube för att han/hon blivit kallad för nått. Dagens unga tål ju fan ingenting! Säg nått dom inte gillar så börjar dom grina. Jävla emos! Seriöst fan! Han kanske borde ta tag i sitt liv istället för o skära upp armar o ben.
O va ska han göra när han blir äldre o inte får det jobb han söker, eller får den lägenheten han vill ha, eller inte får pengarna att räcka när räntan går upp? Ska han börja grina då igen?
D e inte bara han. Dagens unga är bortskämda! Dom vill att allt ska vara så som dom vill o att allt ska serveras på silverfat till dom. Dom får fan kämpa lite också!!!"

tilläggas bör att den här jäveln är född 1985. större jävla idiot till människa får man FAN leta efter! att ta sig friheten att pissa på någon man inte känner, via fucking jävla facebook, är bland det fulaste, svagaste och mest irriterande som finns. nu sitter alltså den här jävla idioten hemma på sin kammare och blir nöjd över att han är så jävla "skön" med sina åsikter. hans första kommentar till klippet, vet ni vad det var?

"OMG! Kolla 2:44, han har stavat guess helt fel..."

din.lilla.orm.


så jag blev arg och lämnade facebook. kollade mailen istället. och när jag loggade ut möttes jag av ett jävla videoklipp "11-åringar får bikinivaxning. ny trend."

vad är det för jävla fel på er människor?!

är det den här världen jag vill vara med och rädda...?





ge mig EN jävla anledning.

"minst fem sidor" stod det, och jag svär att papperet garvade åt mig.

allvarligt, här har vi över tjugo instuderingsfrågor av karaktären "redogör för..." och "enligt författarna så...vad anser du?". vem var det som hade tullat på nödflaskan Baileys?! hur i hela helvete kan jag skriva mindre än typ HUNDRA sidor på detta?! egentligen var det fjorton, vilket iofs faktiskt är mer än enough, men hundra smäller högre. jävla skit-as-fucker-frågor. men nu är jag "klar", vilket betyder att jag demonstrativt tryckte på save-knappen en fem-sex gånger för att sedan stänga dokumentet. och glömma bort allt, i varje fall för ikväll.

och nu när jag är klar med att slänga skit på fakulteten ska jag bara lite snabbt säga att jag nog får skylla mig själv, eftersom jag skjutit upp det i flera veckor. så, nu var det sagt.

men asså, hallå, sämsta grejen idag då! ah, liksom det är såhär att jag skulle hämta ut mina nya, fina jeans som jag beställt. ah, men när jag kommer hem så ba är det FEL! asså, oeemgee vad sur jag blev! vafan. här beställer man ett par svarta från WESC, som ska vara så tighta att man blir temporärt steril och får ett ass som en gudinna. men icke. för då är det nån jävla modern modell som är tokhög i midjan, utan att vara snygga. jag dog när jag hade kravlat mig i dem och möttes av, ja jag vet inte vad. jag har inte ens en schysst liknelse för det.
jag tror Jago i Aladdin sa det bäst: "jag blir så lack så jag ruggar!"

så, nej det var ingen bra dag idag. ska vi prova imorrn istället? ja det gör vi. då är det till och med första december! yeay, adventskalendern på SVT!!! synd bara att jag inte köpt någon kalender.


ja, jag är snart 25. och ja, jag älskar tecknat (mina referensramar ser ut såhär för övrigt: det finns tecknat, och så finns det "otecknat") och barnprogram, och tv-spel, och blinkande, glittrande leksaker med många knappar och funktioner (hej iPhone, du är min bästa vän). och hello kitty. och saker med många knappar och funktioner. (tåls att upprepas, min vän.) men nu är det såhär va, jag vill att du läser om det här stycket igen. vad står det? "ja, jag är snart 25". just det, that's why jag får vara sjukt barnslig ibland, för jag får ändå köpa sprit på systemet och rösta i riksdagsval! tiddelipom.


just det, i morgon kör vi.

varför hatar mina drömmar mig?

jag säger inte att jag möjligen kan vara besatt av demoner eller så, men jag vet inte hur normalt det är att drömma att man har hål i bröstet? alltså.ett.hål.in.i.booben.
som en, ficka.

som en fistel. i kid you not, det var fan inte kul att vakna idag. och jag vet inte varför jag skriver om det, när jag inte ens kan skriva ut HELA drömmen, eftersom den var så sjukt äcklig. eller? va? varför? vem?
jag vill inte.


det enda jag vet är att valparna idag är hela och mår bra. men för säkerhets skull ska jag nog ta på mig en enorm hoodie så jag slipper se dem.

seriöst, hur kan min hjärna koka ihop nåt sånt?! varför hittar den inte på saker som får mig att vakna mitt i natten, svettig och rädd? då kan jag i alla fall få manlig tröst. men nej då, min totalt depraverade hjärna hittar på såna där drömmar man inte kommer ihåg förrän man står framför spegeln i badrummet, sömndrucken och med håret på ända. tack som fan.

"your lips are moving, but I can't understand a word you're saying"

så sitter jag här igen. med en bok, en massa papper och ett word-dokument som inte tycks ha något slut. det är kul att studera, och min fröken får varje dag ett äpple innan vi reciterar det periodiska systemet.

eller så sitter jag och våndas i min ensamhet, i mjukisbyxor och 80-talssweater. tänk flashdance, fast utan dansen. det är bara flash.

hamnade av nån outgrundlig anledning på youtube, där jag kollade på ett klipp om Neulash. piece of shit product, IMHO. anywho så klickade jag vidare bland alla skönhetstips och kom fram till det här: http://www.youtube.com/watch?v=dbJ8tZ6kNqg&feature=related nu tänker ju alla "vadan detta?!" och det gjorde jag också. så jag gick in på deras hemsida. det skulle jag inte ha gjort. det här är en konstig värld, och jag vill inte vara med längre. det är ganska luddigt vad det är exakt, den här blingade "lip plumping device". så jag googlade lite. och fann en video med en fransk brud med sjukt mycket push-up, som satte en penispump i ansiktet! det var det ju inte, det var ju en "lip plumper device", men skillnaden är miniscule.

här har jag alltså gått omkring och trott att de sjukaste jävlarna, de injicerar sig med gift för att läpparna ska bli chockskadade. men neeeeej då, så är inte fallet. de riktigt jävla skruvade jävlarna, de köper en gummisug som de trär över ansiktet! OCH DE BETALAR FÖR DET!!! RIKTIGA PENGAR!!! but wait, there´s more! (jag är nu killen i Scream som i slutet avslöjar mordplotten för Sidney) det finns en annan läppsug som inte bara ger dig sugmärken, den (jag citerar) "gently activates molecules, dramatically increases lip size by plumping up lips naturally." va? den gör vad med mina vad? aktiverar molekyler? COME ON! man måste väl inte ha en PhD för att fatta att en gummigutta du sätter på läpparna inte kommer aktivera några speciella molekyler, bara genom att vara en gummigutta?! den ser dessutom väldigt äcklig ut. som en lösfitta ungefär. sorry! men den gör verkligen det. en alien-lösfitta. och jag vill inte att en lösfitta av beigt gummi ska suga upp mina läppar. här är styggelsen:
http://cosmesearch.com/jolielips/index.html

blogspot är ett as och vill inte koppla HTML-koderna idag, så det är copy-pasta som gäller.

min poäng då? att jag aldrig mer ska tänka "nej, det där är en knasig produkt, den kommer aldrig komma ut på marknaden". för det finns fan folk till allt.

men måste brudar vara så korkade?! allvarligt nu tjejer. produkterna finns, de säljer, de blir ombloggade och recenserade. av tjejer. är det verkligen så illa ställt med världen att vi går på ALLT, bara för att nån någon gång sagt att stora läppar är snyggt? ja, det är snyggt. men det är även snyggt att vara blond, brunett, rödhårig, svarthårig, lång, kort, smal, kurvig, vit, mulatt, svart, asiat, you name it! hur fan ska vi kunna vara allt samtidigt?! det går ju inte. bara för att någon säger att något ser bra ut behöver det inte betyda att ALLA ska se ut så.

tänk själv istället för att bli matad. det finns sååå många exempel på fina tjejer som ser ut som poop idag, på grund av att de trott att de ska se ut på ett visst sätt. titta bara på Kissie. det är en blond fågelskrämma med nåt konstigt på framsidan. eller som bloggaren Annie Lindblad. jag halkade in på hennes blogg och såg att hon hade två falukorvar i ansiktet. det visade sig dock lite längre ner i bloggen att det inte var korv. skämt åsido, den tjejen var en naturlig skönhet innan, nu ser hon ut som alla andra juvaderm-oholics. varför tenderar en viss typ av människor att falla för grupptryck, när det gäller ens eget utseende? det ansikte du möts av i spegeln på morgonen är ju inte ditt. det är nån annans värderingar.

det är killer att möjligheten finns, så att alla som är missnöjda får en chans att korrigera det, och vill man verkligen har enorma boobs eller läppar så får man väl göra det. men kom inte och säg att det är din egen vilja. du är präglad. och så är det. ju förr folk börjar inse DET, desto bättre. för när alla blonda, opererade (ursäkta, det kallas visst för att göra ett "ingrepp") tjejer inser att deras yta är frammejslad av någon annan, då kommer det vända. vi vill ju vara speciella, vi människor. och det har varit lite speciellt att ha störst bröst och läppar, men nu är marknaden öppen och det speciella är vardag. eller, jag hoppas att det vänder åt det goda. men risken finns att det vänder åt fel håll.

sista innan jag blir snäll igen: Melanotan. i kid you not, nån sket i genpoolen. det här är beyond idioti. min kära vän köpte det av "en kille", och frågade mig om jag kunde hjälpa henne blanda medlet. för att hon sedan skulle injicera det. jag har aldrig sett på en människa med så stor förvåning. jag kan ha skällt ut henne, kommer inte riktigt ihåg. för min vettiga hjärna gick på högvarv och jag kunde bara inte fatta. i love her to bits, men nån jävla gång får man väl vara liiite kritisk? eller? nej just det, för vi vill alla ha snabba resultat, och vi vill INTE arbeta för dem. vi ska helst bli smala, bruna och kåta genom ett litet nålstick. och just där och då förvandlades gudmodern från Askungen till en langare med kanyler och ampuller.

det börjar fan bli svårt att försvara sina systrar när så många väljer att titta storögt (storögt för att man köpt Doll-eye-linser) på mirakelkurer och snabba lösningar för att bli ännu smalare, brunare, få större bröst, längre hår, mindre hår, kåtare och vitare tänder. och varför? "för att imponera på killar" säger en dum jävel. det är ju inte det. det är ju för att trumfa alla andra tjejer. och varför vill vi det? geez, den monologen kan ju bli hur jävla lång som helst. typ en c-uppsats.

jag då? hur ser jag då ut? jag är lång och blond, med blå ögon och älskar skor och kläder. jag köpte Diors lip plumper på tax free, och jag svindyra serum och krämer i badrumsskåpet. jag har nyss köpt proteinshakes och går all-in på träning för att jag vill bli snyggare. jag skulle vilja ha längre ögonfransar, finare hy och vara lite solbränd. jag älskar att göra mig fin innan jag går ut, och jag dog för alla komplimanger jag fick på julfesten. jag vill med det sagt påvisa the duality of man. eller, wo-man. för även om jag i vissa avseenden är en tjej, med allt vad det innebär, så är jag inte en köpt tjej. skulle jag bara vara det ovan nämnda, då skulle jag vara en jävligt ledsen människa. allt det ytliga är bara pålägg på min smörgås, och alla vet ju att en knäckemacka utan pålägg är ganska lame. men det är ändå knäckebrödet som är basen.

jag är nog hungrig.

det blev en väääääldigt lång utläggning det här. och jag borde verkligen ta tag i plugget nu.

all kärlek till er, underbara systrar, plastikbimbos eller ej! tänk på att det du gör och hur du ser ut inte behöver vara en direkt spegling av allt du är. det är ok att vara plastikbimbo samtidigt som du är singelmamma med en doktorsavhandling. inget utesluter det andra.

moralkärring out.

är lite fluffig och rosa just nu

så, det är måndag kväll och eftersom jag har så sjukt mycket att göra i skolan (två böcker, seminarie, projekt, hemtenta och...nåt mer) så läser jag förstås bloggar. ok, jag har faktiskt läst ut nästan 3/4 av Medecieffekten, men det är för att den är bra, inte för att jag har plugg-disciplin. honestly, den är fan riktigt jävla killer. om The Game är bibeln för alla torra oskulds-pojkar så är Medecieffekten boken för alla som någon gång, någonstans har velat veta hur man lyckas. generellt. med allt. jämt. skärningspunkter kallar författaren det. alltså tillfällen och händelser som gör att du stöter på folk och idéer och tankar och åsikter som inte är detsamma som dina egna, och vad som händer där. most intriguing. indeed. annars då?

inget. migränfan idag, och det är blöhöhöhöhöööött ute! varför detta väder? nu får fan russia motherland-kylan shapa up sig. ge mig snö och julmys. Kung Bore lär ju nyktra till nu.

just det! jag började ju med en tanke här! jag kollade igenom bloggvärlden och hittade som vanligt inte mycket nytt under solen. same ol´same ol´liksom. MEN! vadan detta? http://moore.se/jessica/uppskattning har min favvo "jag bryr mig inte om vad ni säger, jag gör min grej, gillar du det så join me, gillar du det inte så GTFO"-tjej lagt märke till mitt inlägg om hennes awesomeness? jo man tackar! jag måste nästan in på facebook och ta bort mitt cyniska emo-inlägg om måndagar och dess totala röv-het.


och jag har gifflar hemma! måndag, allt är förlåtet!

1942-2011

fredag var en konstig dag. vi åkte från stan tidig förmiddag och var framme i kapellet vid tio. vi kramade alla släktingar och jag visste vilka ungefär hälften var. orkade inte engagera mig i vilka de andra var, men jag log fint och låtsades känna igen dem. jag tänkte att "det här är ingen fara, det här går bra!" men så fort jag klev in genom dörrarna till rummet där ceremonin hölls, bröt jag ihop. vi satt längst fram, jag och Johan, och pappa och Lena, och jag kunde inte titta på kistan. jag tittade på allt annat därinne. fint tak, undrar vilken träsort? stooooora fönster, måste ha varit jobbigt att sätta in. högt i tak, grym akustik....

när jag till sist orkade titta på kistan var det som om jag fick ett slag i magen. "that´s it" liksom. där ligger hon, min farmor. i en vit kista, omgärdad av vackra blommor med band. men det är liksom allt, det finns inget mer. det kommer inte att bli något mer. och jag tänkte för en sekund "vilken kola ska jag äta på julafton då? vem ska skrika på mig att inte äta hundra kolor innan middagen?" ingen. och ja, det är så sjukt trivialt, men livet består av triviala saker. som i slutändan visar sig vara byggstenarna. och nu har nån dragit bort en av mina byggstenar.

förstå mig rätt nu, men jag AVSKYR förändring. sån förändring som ändrar på något konstant i mitt liv. som en soffa i barndomshemmet, min mammas midjelånga, lockiga svall som en dag var en kort page, eller mormor och morfars flytt från villan. vissa saker ska vara på ett visst sätt, jag vill inte att de ska förändras. jag själv har alltid förändrats, alltid varit på väg nånstans, men jag vill att mitt kött och blod ska vara konstant. en trygg punkt. jag vet ju förstås att livet inte är konstant, men det är skillnad på att veta det intellektuellt och att faktiskt ta till sig det i själen.

Johan höll min hand under hela ceremonin, och var precis sådär bra jag hade önskat. han var stabil och stark och lät mig falla isär lite. och jag älskar dig evinnerligt för det! det var en stor kick-off på jobbet, men han kunde ändå ta ledigt ett par timmar innan han var tvungen att åka tillbaka. all min kärlek till dig, schnookie.

Johan åkte ju tillbaka innan mig, så jag åkte med mamma och lillebror hem, och vi satt och diskuterade livet hej vilt i bilen. som vanligt, som det ska vara. jag slängde av mig kläderna när jag kom hem och sprang iväg till gymmet. och mördade mig själv. jag var helt slut efteråt. min hjärna var tom på allt efter begravningen, och nu var min kropp chockskadad. precis vad jag behövde.

nu kanske man tror att jag skulle ligga hemma och glo på film eller nåt annat snällt? nej. det var ju julfest med jobbet (kick-off och julbord och hejsan svejsan) så det var bara att hoppa in i duschen, kladda med ögonkritan och dra på dig kalasbyxorna. som jag för övrigt slet hål i. men jag hade ju inga andra, så jag låtsades som att jag inte visste att halva vaden var naken. kände mig ganska "meh" och var sjukt onöjd med håret. det är för långt för att bli jumbo-stort! sad face. just det, klänningen satt inte lika snyggt som jag hade hoppats. jag hade inget ass och för breda höfter. tyckte jag. tydligen gjorde ingen annan det, för satan vad många komplimanger jag fick! hela kvällen var en enda stor ego-boost. tänk vad ytliga komplimanger kan göra för ens lilla ledsna inre. att det fanns en icke sinande källa till öl gjorde inte kvällen sämre. geez, jag hinkade som om det inte fanns någon morgondag. men det hade jag bestämt mig för redan innan: att bli sjukt packad. gravöl galore, typ.

så, summa summarum: jag grät, jag drack kaffe, jag grät, jag tränade, jag grät lite till, jag drack, jag åt hundra kilo brysselkål, jag dansade i strumplästen, jag vinglade på klackar i hala natten, och jag åt rökt lax och romsås klockan tre.

så: tack farmor, för att du är du och lät mig få en sjukt rolig kväll efter en väldigt ledsam dag.
all my love, eternally. <3

England-Sverige

...såg jag inte mycket av. men jag kan summera det bra ändå: sverige hade fula bortaställ, england sket sverige i ögat, och kommentatorernas outfits för tankarna osökt till kontorets trevliga julfest -05.

så. varsegoo.

annars då? var ute och sprang nyss. i den ryska kylan. det kändes. jag förstår att skidåkare utvecklar astma, för god damn vad det harslar och drar i luftrören när man andas in isbitar. har suttit och hostat i tjugo minuter här hemma, och det lär ju bli värre allt efter som. fick igång min RunKeeper på iPhonen också, den talade vänligt om för mig att jag inte varit inloggad sen i juni. tack som fan, asshole. men nu ska jag använda den! jag lovar!

jag gillar min telefon, det finns så mycket bra grejer i den. och en del dåliga. "Wordfeud" och "Angry Birds" till exempel. nån som hört talas om det? inte? det är "appar", alltså applikationer man kan "ladda ner" till telefonen. sen spelar man. och så blir man glad när man vinner och får tre stjärnor. eller när man spelar ordet "aj" och får en miljon poäng. men efter ett tag vänder det, då blir man arg på pippin som inte vill flyga rätt. och de där jävla vokalerna man inte kan peta in nånstans. "EAUUIIY", vad ska jag göra med det?! så då lägger man telefonen uppochner så man inte ser alla notifications förrän nästa dag.

bitch-ass.

och nu ska jag duscha, borsta tänderna och lägga mig. (eller, jag kommer inte alls "gå och lägga mig", jag kommer lägga mig i sängen och klicka upp låset på telefonen för att spela wordfeud tills jag drömmer om ord.)

haha, Johan spelade sjukt mycket förut, och en natt vaknade jag av att han pratade med mig. han lät klarvaken, men jag fick ändå intrycket av att han inte var helt med i gamet när han sa: "du vet det där ordet "säd", alltså S-Ä-D?" och så snarkade han till och vände på sig.
har ingen aning om vad han ville, om det var freaky time han ville ha, eller om han bara kontemplerade möjligheten att få sjukt många poäng för ett kort ord.

anywho, god natt era små jävlar, sov så gott och glöm inte: jag heter salu718 på wordfeud.

Sweat

nä, jag har inte kommit på vem Jurassic Park-bruden är. har liksom haft annat för mig. typ skola, jobb, ångest över begravningen, ångest över att det är julfest med jobbet samma dag som begravningen, ångest över att jag inte vet vad jag ska ha på mig på den där jävla julfesten (svart klänning, görmycket svart runt ögonen och helt insanely stort burr, ackompanjerat av heels och ett par kilo halsband låter ganska ok iofs, men ändå!) ångest över att det börjar bli riktigt mörkt och kallt, och så lite ris.

nej men honestly, jag går inte riktigt ihop med vintrar och kyla och mörker och jackor stora som tält. jag vill ju glida omkring i box fresh sneakers (utan att riskera att trampa i en slirig snö-lerpöl) och jag vill ha fina toppar som liksom följer de ljumma vindarna som i en shampoo-reklam. inte kallt och mörkt och kängor. det är äckligt. och det spelar FAN ingen roll om jag är hot as fire innan jag går hemifrån, vinden frizzar mitt hår och de fina kläderna syns inte under all jacka. ja den är varm, och det är en Carhartt, men det hjälper liksom inte. för jag känner mig ändå som Stay Puft-gubben.

jag var sjukt bitter och arg och missunnsam och elak idag. och det fick jag veta "men du måste väl inte vara så jävla sur hela tiden? du drar ju ner oss andra också!"
well, duh?
finns väl ingen anledning att vara sur utan att andra är det? men ja, jag hajar poängen. så tack till er, underbara klasskamrater för att ni inte räds att säga vad ni tycker. ni är fina.

blev lite gladare på väg hem, trots att spotify inte ville funka. men jag hade ett par poddsändningar från P3, så jag är glad! allt verkade liksom ljusna i livet där och då, trots att solen var på väg ner. men det var en mycket vacker solnedgång. klockan fyra. min glädje solkades dock ner lite grann när någon fes på bussen. varför tror folk att fisar inte luktar bara för att det låter högt om bussen? samma sak på krogen, bara för att det är hög musik så tror folk att ingen känner en fis. stupid people.

hoppade av, drog på mig luvan och...yeay, spotify! körde Nas och JMT för hela slanten på väg till gymmet. där jag svettades ut allt dåligt humör. så trots att min häl är trasig (insert skämt om Akilles) gjorde det inget när jag gick hem. och lagade mat till min fina familj.

SÅ NU ÄR JAG GLAAAAD IGEN! själv då? bra dag? dålig dag? mån-dag? ja, det är klart.

och nu kom Johan Schnookie Schnorkumsson hem, let's hug it out bitch!

Jurassic Park

innebandy-DM i lördags, jag satt och skrek som en galning på läktaren och propsade på att det visst är ok att fälla den bästa ur motståndarlaget, så länge man gör det snyggt. men ingen lyssnade på mig. säkert därför de inte vann, losers...

vi åkte hem och jag stack till gymmet och misshandlade min kropp. honestly, den träningsvärken jag har är inte normal. vi förfestade här, gick tvärs över gatan och minglade. Johan drog på sig jackan klockan tio och vek in hovarna, så jag var en god flickvän och gick hem när de andra gick ut. men då hade Johan vaknat till, och var peppad. så jag gick och klädde på mig, satte upp håret och sminkade mig. på typ tio minuter. full. det var kul.

gick ut, dansade mycket och drack red bull. jävla dumma bartender förresten, ber jag om en red bull då vill jag ha en red bull. straight up. se inte så jävla puckad ut, ja jag vill ha en red bull UTAN sprit i. men ok, jag tog lite vodka i också. han såg ju så förvirrad ut.

och det är nu kvällen tar en turn for the worse...
jag går in på toaletten och det är kö, som vanligt. men efter ett par minuter blir ett bås ledigt så jag tar tag i dörren och ska precis gå in när en aspackad brud kommer fram och frågar: "är inte du Johannas kompis?" jorå, visst är jag det. "varför var du inte på möhippan?!" eh, alltså jag står och håller i toadörren och har mentalt dragit ner byxorna till anklarna, get the fuck out of my way, jag måste kissa! sa jag ju inte, jag sa att vi kanske kunde prata när jag hade kissat klart? så, jag sätter mig på toaletten och allt är finfint. tills den jävla idioten SLITER upp dörren, alltså, hon drar så hårt i dörren att låset släpper! jag freakar och drar igen dörren och skriker fula saker till henne samtidigt som jag försöker kissa klart. dudes, det är fan inte enkelt att göra sin business när man håller i låset med ena handen och en tuss papper i den andra. samtidigt som t-rexen från Jurassic Park står och skriker utanför.
"VARFÖR KOM DU INTE PÅ MÖHIPPAN FÖR?!?! SVAAAARAAA!"
vilket jävla as. jag kissar ju för fan, låt mig vara. när jag äntligen är relativt klar och ska dra på mig byxorna igen (vilket är sjukt svårt med en halv hand) är det tyst där ute. jag går ut ur båset och bruden är puts väck. jag har ingen aning om vem fan det var, bara att hon är blond, har dåliga tänder och äldre än mig.

Johan stod och väntade utanför, och han sa att jag såg ut som om jag hade sett ett spöke.

vilken sjuk jävla händelse. vem fan var hon? vad var det för jävla pinne hon hade upp i arslet? och varför sneade hon på mig? jag måste fan Facebooka henne och kolla vad hennes problem är.

i övrigt var kvällen grym.

just det!

jag drömde ju en massa knas inatt också.
jag och Johan satt i bilen på väg någonstans, och vi var i ett villaområde när en annan bil kör förbi oss i ilfart för att sedan sladda runt och stanna framför oss. i bilen sitter det två män, ser typ ut som drop-outs från nåt MC-gäng med fula tatueringar och trashiga kläder. jag hoppar ur vår bil och börjar gå fram till deras bil medan jag gormar och svär åt dem. de tittar på Johan i bilen och åker sedan iväg. jag hoppar in i bilen igen och är skitarg över idioterna som betedde sig som as, men vi åker vidare dit vi ska. kan ha varit ett hotell eller nåt, och inredningen såg nästan ut som den i Fear and Loathing, fast med en tropisk touch. ugly as fuck alltså. hursom, jag är ute och flyger (?) tillsammans med nån och vi larvar runt med loopar och grejer. alltså: JAG flyger, inte ett flygplan. för övrigt var det en sjukt härlig känsla, men man fick anstränga sig för att komma högt upp i luften, det kändes nästan som att dyka djupt, samma tryck och allt. efter att vi flugit klart går jag till hotellet och öppnar dörren. på golvet ligger en matta ihoprullad, och det sticker ut ett par fötter. jag rullar upp mattan och där ligger Johan, helt blåslagen och med piskrapp på kroppen. jag förstår direkt vilka som gjort det, så jag ringer polisen och ambulansen och ger dem adressen. men jag stannar inte kvar, utan jag tar en machete (som lite lägligt låg på hallbordet) och går ut, för jag ska mörda dem som gjort det här mot Johan.

jag hann inte mörda någon innan jag vaknade, tyvärr. jävla as som misshandlar MIN pojkvän! min schnorky. jag kommer ihåg att när jag såg Johan på golvet så tänkte jag att "fan, det här är mitt fel, för att jag ALDRIG kan ge mig och för att jag ger mig in i situationer som kan vara farliga för mig och andra." och jag var så ledsen för det, för det var indirekt jag som hade gjort det här mot Johan.

Freud, var är du?

put your clothes on, you harlot!

jag har avskavt nagellack, smutsigt hår, feber och sjukt ont i halsen. och alla löven faller av träden. det är som en långsam, och sjukt dålig, stippshow. vem vill se en knorvig bark och beniga grenar liksom?! klä på dig!

tentan gick bra, tror jag. sen drack vi öl och vin, och jag tog sista tåget hem. där jag somnade. tassade till Mackie Dees och köpte med mig "mat" hem, som vi så romantiskt intog i sängen. och sen somnade jag för gott.

kroppen tenderar att skjuta upp saker som man inte har tid med, förkylningar till exempel. som när vi var i Riga på anti trafficking-konferensen; jag kände att det var något som inte stod rätt till, men jag kunde inte vara sjuk under de korta dagarna vi var där så jag ignorerade det. så fort vi landade i Sverige kom febern. och sen låg jag däckad i en vecka med världens halsinfektion. jag var minst i världen. och samma sak hände väl nu, har inte hunnit tänka efter på hur kroppen mår utan jag har bara kört på för att klara tentan och allt annat. men nu har jag ett par dagars ledighet, och då passade förkylnings-tomten på. tack för den presenten.
OOOH! på tal om presenter.... Johans julklapp ligger på ombudet och väntar, tillsammans med min tröja och mössa. yeay! åh vad glad jag blev.

och nu är det dags för ännu en kopp ingefärs-honung-citron-te. och för att riktigt piffa till det: en ipren och en alvedon!

och, just det, note to self: köp en mun- eller örontermometer...

rädd för mörkret?

nja, not so much. och definitivt inte efter "Don't be afraid of the dark". små råttdjur som ser ut som min gamla dvärgschnauzer, och ett sjukt useless slut. men snookums hade gåshud och hoppade som ett rådjur. som vanligt...hähä.

Halloweenfest i lördags också, och jag måste erkänna att Brödernas outfits var killer! Yellow Bird och Red Bird i matchande kostymer. jag garvade ihjäl mig så fort jag såg dem! min outfit var inte fy skam den heller, jag gick all in på Amy Winehouse-idén och hade till och med en zip-lock "feaux-caine". satt två timmar hos make up-artisten, och kände fan inte igen mig själv efteråt. helt insane vad "lite" smink och lösfransar kan göra. geez, vilken het junkie jag var! lyckades med konststycket att fejk-snorta mitt fejk-kokain på bardisken, allt medan Johan filmade. gud så wild and crazy! sprang på min favvo-snut på vägen hem också, Antonio från 112 Poliser :D
och, jag fick hans autograf! hoho, jag är såå nöjd. och jag tänker inte kännas vid hans replik när jag frågade om han skrev många autografer nuförtiden: "en del, men du är den första vuxna som ber om en..." point not taken. lalala, för jag var lycklig och hoppade runt med min subway-macka. som jag var för trött och packad för att äta. vilket mitt bakfulla jag tackade ödmjukast för dagen efter. nom nom.

(imorrn är det tenta klockan 14:10 förresten. litet instick bara.)

om mindre än två månader är det dags för min fest, så det börjar bli dags att scouta efter en käpp, plommonstop, kängor och vita jeans. och vita hängslen förstås. det kommer bli legendary. får du ingen inbjudan är det jävligt synd om dig. men hey, det finns säkert roligare saker att göra en lördagskväll än att närvara på min eminenta birthday bash. typ....äh det är klart det inte finns något roligare. wtf liksom.

jag vet inte om nån uppfattade det, men jag har tenta imorrn. sååå, toodels.

yeah, sooo...

jag somnade, och vaknade, och läste lite. och sen hittade jag det här: http://www.youtube.com/user/JennaMarbles
och nu är klockan 02:41.

damn you, interwebs! men really, jag garvar ihjäl mig. den här bruden är så awesome.
och min red bull funkade ju sådär asså. jag tänker såhär: i morgon kommer jag vara sjukligt trött, men jag måste gå upp i tid ändå. för det är vad vuxna gör, de har en dygnsrytm. så här är min plan: morgonsmoothie med KAFFE! eller hur?! det är ju bara att ha i kaffepulver i sörjan. varför jag inte dricker en vanlig kopp kaffe? för jag köpte ingen mjölk! det hade blivit för tungt att bära. så jag stod i valet och kvalet mellan en smaskig vattenmelon eller en snubbig liter mjölk, och vattenmelonen vann. (vattenmelonen visade sig vara alldeles svampig och blöt i mitten, och knaprig längst ut, så...fail)

just det, jag dricker inte kaffe utan mjölk. om det inte är lyxkaffe förstås. which it´s not. det är Löfbergs Lila Svensson-blandning. så det blir en läcker och uppiggande smoothie istället!

Johan, kom hem nu. allt går bananas utan dig, och vet du vad jag åt till middag? en skål tomatsoppa på tetra och tortillas. med jalapeños i. bara. vet du vad jag drack till? te.
min onsdag har varit helt retarded utan dig.


(hela det här inlägget luktar koffein, ser jag nu. och hur många utropstecken får man ha 02:54?! ja, klockan är 02:54 nu, för jag var tvungen att kolla på en enda liten video till. fnizz. men nu: över ut, skjut en trut!)

man ska lära sig minst EN ny sak varje dag, tänk på det ungar!

idag har jag lärt mig något nytt: Blondinbella är 21. hon är alltså FYRA år YNGRE än mig. här har jag gått omkring och trott att hon varit cirkus 30-35. tänk vad livet som pressad snobb sliter på folk. enbart baserat på sättet hon skriver kan man lätt vilseledas. det skulle likväl kunna ha varit Kerstin Bonnier. "åh, det var en underbar kväll tillsammans med mina vänner. vi åt middag bestående av trattkantareller frästa i sherry, med en underbar rådjurs-carpaccio till förrätt..." vad ända in i glödheta?! jag gäspade efter ett inlägg. om den här bruden nu har flera egna företag, flyger kors och tvärs över planeten och ställer till med brakfester borde det väl inte vara för mycket begärt att hon faktiskt lär sig skriva om det så man inte spontansomnar på tangentbordet. ok att man fick narkolepsi av Pandemrix, då kunde man i alla fall stämma nån, men det här?! den här bruden (sorry, "kvinnan") måste ju vara indoktrinerad till att tro att folk bara uppfattar henne som vuxen och framgångsrik om hon beter sig som en blasé-osande prinsessa från Monaco. men det blir väl så med svensk fejk-adel antar jag. speaking om att vara blasé så har jag en liten pojk på jobbet vars nuna hela plötsligt dök upp i Kissies blogg för ett tag sen. jag frågade såklart "wtf?" och han svarade att "ååh, hon är jättetrevlig. det är en vän till mig som bjöd in henne till en fest. som sagt, hon är mycket trevlig." shut.the.fuck.up. jag frågade inte om hon var trevlig, jag frågade vad fan han gjorde i hennes blogg? och var det inte jävligt häftigt att hundratusen småtjejer såg hans nuna? kändes det inte lite surrealistiskt, med tanke på att han är en Svensson i en Svensson-stad? "nej, alltså jag känner flera bloggare." käften. bara käften.
varför är det så här folk reagerar? istället för the obvious response (tillåt mig illustrera: OMG, ÄR JAG MED I HENNES BLOGG? MITT ANSIKTE? OCH EN RIKTIGT BRA BILD DESSUTOM? OMG, FYYYY FAN VAD KUL!!!) men nej då, här i Sverige år 2011 ska vi låtsas som att sånt händer hela tiden.
att behandla "kändisar" på samma sätt som vanliga människor, det är folkvett, för de är i grund och botten normala människor som du och jag. men att göra det till överdrift? låtsas som att du är Obamas bästis bara för att du möjligen kan ha blivit vinkad till, det är fan straight up cuckoo valley.

jag har sedan länge varit ett stort fan av Looptroop, och lyssnade uteslutande på dem och deras collabos när jag var yngre. att de kom från min stad gjorde det ännu bättre, för ibland såg man dem. iiih. häftigt. med åren så har det visat sig att jag har gemensamma kompisar (eller förlåt, "vänner" heter det när man är vuxen och cool) med dem, så rätt vad det är ramlar man in i nån av dem. och jag kan säga att jag nog aldrig varit den som varit cool med det. "ah du vet, Cosmic och Supreme, vi har ju träffats ett par gånger och de är riktigt trevliga. jag är ju vän med deras närmsta vänner och släktingar så." shut up. i am not. inte ens i närheten. däremot har jag gjort bort mig när jag skulle prata med en av dem (tänker inte säga vem, för det kan vara så att det bara var jag som tänkte på det. och kom igen, jag har ju ett rykte att tänka på.) men jag bjuder på den tunghäftan, för jag hade så mycket fint att säga att det fastnade. hellre det än vice versa. för det är faktiskt så, att de är mina idoler av en anledning. jag skulle aldrig vilja bli vän med dem, för det skulle kanske förstöra min bild av dem.

så därför: sluta låtsas som att du är viktigare än du är, och lägg ner blasé-attityden kring det. för jag vet nog, du har lika mycket stjärnor i ögonen som vi andra. och att du taggar dem i omg-vad-kul-vi-hade-eller-huuuuur-inlägg? well that´s just sad.

anywho. hittade The dress också. men jag vet inte, kommer jag verkligen använda den? 1400 för en klänning jag kanske bara kommer ha en gång känns lite fel. men den skulle ju vara perfekt! med bruna klackarna och ett brett silverarmband. wtf. (Snorfels: här får du en länk, du kanske bara liksom vill kolla? jag har hört att leveranstiden är snabb, och man får typ en miljon karma-poäng! http://www.bubbleroom.se/tjej/snob/klanningar/lysa-dress-landscape )


annars då? skickade in grupparbetet igår. kändes ok med tanke på den korta tid vi fick, men jag hade velat ändra här och där. eller, ändra MER här och där. jag både älskar och hatar grupparbeten, det positiva är ju förstås att man får en massa bra feedback från folk som kan ämnet, och man får fler infallsvinklar. men det negativa, oh gosh det negativa! jag klarar inte av folk som är oengagerade och som bara bajsar ur sig lite copy-pastade texter. respektlöst. jag skulle aldrig lämna in nåt jag inte är hundraprocentigt nöjd över, för varför skulle jag?! det är så jävla konstigt. men smaken är som baken: delad och full av skit. boo-yaah.

nu ska jag gå och sola, hämta paket, köpa mat och återvända till min pluggkrypta.


auf wienerschnitzel, och kom ihåg: bara för att någon skriver, beter sig och ser ut som en 30-åring så behöver det inte nödvändigtvis betyda att personen i fråga faktiskt är 30.

feel free to quote, liksom.

Sara vs Klamydia-containern: 0-1

åh röven. jag hatar kryssningar mer än allt annat i världen. det luktar sprit/kräks/parfym/hårspray/bajs i korridorerna, folk gapar och skriker som om de vore femton år, och de tror dessutom att skinnväst och sliten t-shirt är kosher. och båtfan gungar ju dessutom. tog två Postafen, men inte blev det så mycket bättre av det. det enda som hände var att jag blev sjukt sömnig. så, nej jag drack inte särskilt mycket. två öl gick ner. vilket inte var till min fördel, för hade jag i alla fall varit packad hade jag inte brytt mig så mycket. men nu låg jag alltså i "sängen" (aka four by four-plankan) och muttrade över packade bönder. trodde det skulle bli bättre när vi hoppade på bussen hem, för folk måste ju vara trötta efter att ha gapat en hel natt? fel. för de jävlarna var ju packade! och gapiga! varje gång jag och Johan pussades blev det ett jäääävla liv. "ooooh, hångel hångel!" vad är du, tolv?! jävla wt. och en av rejectsen spydde. på bussen. halvvägs hem. den där kabanossen med räkost du slukade vid kajen, smakade den lika bra på vägen upp?

och det här ska kallas för ett nöje?

noll av fem toasts på det.
fem av fem fick tax free-shoppen, som hade både solglasögon (de där Ray Ban jag velat ha sen Barcelona) och Cleans Warm Cotton.
sällskapet fick även det fem av fem toasts, och då speciellt födelsedagsbarnet: 80-åriga farmor Märta. jag ska bli likadan som henne när jag blir gammal. en riktig jävla krutgumma det där.


nu är det x-men på tv. tacka fan för det.

det finns inte tid / tid är allt vi har / hur ska tiden räcka / det spelar ingen jävla roll hur mycket tid jag har för det är ändå för lite

vafan, här försöker jag knåpa ihop dagarna så allt hinns med, men då får man skit. ja, jag kan ha missförstått jobbschemat och därför sagt att jag skulle vara tillgänglig när jag egentligen inte är det, men ska jag hängas för det? jag tar i varje fall itu med det och försöker få ihop det ändå. allvarligt, min kalender är så full att den skulle visa procent istället för promille i ett utandningstest. men dygnet har bara 24 timmar, och jag måste fan äta och sova också! eller, äta har jag väl inte riktigt hunnit med. bara sjuelvans jävla nötblandning och frukt. och bjudbulle. och kaffe, i mängder. men visst, hacka på mig för att mitt schema inte ser ut som ditt! aaah, jag orkar inte. och telefonen har jag glömt i Nacka, så den kan jag ju glömma det närmaste dygnet. eller två. för jag tror inte jag hinner hämta den i morgon heller. expeditionen stänger ju. och jag jobbar till sex. tiden räcker inte till. och jag är rastlös, vill bara att nästa dag ska börja så jag kan fortsätta. titta på film och mysa på kvällen går inte, för min hjärna är någon annanstans. annanstans? vafan är det för jävla ord?!

whatever, var jobbig i tonen mot mig om du nu känner att det är konstruktivt. jag tänker cramma resten av tiden, göra tentan och sen andas ut. förhoppningsvis.

allt bara hopar sig, och jag vågar knappt svara när mamma ringer, vem vet vad det är för nyheter hon kommer med? två minuter innan vi skulle gå ut genom dörren för att gå på bröllop, då ringer hon. jag svarar inte, för jag har bråttom, men då ringer hon Johan istället. och gråter. och jag tar luren och börjar också gråta. och jag blir arg. varför nu?! vi ska ju precis gå! mitt smink rinner och vi ska ju gå nu! vi ska ju stå i kyrkan och se glada ut, och Johan ska vara toastmaster, och jag känner ingen av gästerna, men jag skulle mingla och vara underbar.
varför nu?!

nej, det finns ingen bra tidpunkt. nånsin. men lite bättre än nu kan man väl få?
och sen var det lugnt, det gick ju sådär, men det skulle kanske gå ändå. och det var cytostatika, röntgen, antibiotika för inflammationen, viss terapi, och omflyttning. men ändå, det hade ju kunnat gå! det är ju 2011, varför skulle det inte kunna gå bra? varför? därför att det kunde även gå åt helvete. 50/50 liksom.

och nu har det gått åt helvete. och jag orkar inte med trivialiteter som ett jävla grupparbete vi blivit åtslängda i sista minuten. fuck it. jag gör min grej, varken mer eller mindre. men ingen kan förvänta sig att det här ska bli ett mästerverk. och jag tänker inte ens försöka. jag tänker klara uppgiften. endast. fuck allt annat.

det är ju jul snart också, och jag vill ha kola, jansson och aladdin-askar på bordet. jag vill ha små, platta paket som jag vet exakt vad de innehåller. jag vill inte ha nåt annat, det ska inte vara på något annat sätt. det ska vara som det alltid varit. några farfar-köttbullar har vi inte fått på några år, ska jag behöva utstå en jul utan farmor-kola och jansson också?!

fuck it. det är orättvist. ingen av dem är (/var) speciellt gamla. man ska dö när man är klar, när man har gjort sin grej. inte när man knappt fått njuta av pensionen. det enda positiva i det här är att farmor snart kommer få vara med farfar. och det tänker jag hålla fast vid.
de ska få var lyckliga tillsammans, så fixar vi andra resten.


MEN DRA ÅT HELVETE VAD ORÄTTVIST DET ÄR!

pappa då? vad ska pappa göra? hur ska han klara sig? jag klarar inte av att se min pappa må dåligt, att se honom gråta. och veta att jag inte kan göra något överhuvudtaget. jag kan bara klappa, trösta och lyssna. jag vill inte! jag vill trycka på en knapp så att alla blir glada och friska igen! jag har inte ens sett farmors nya lägenhet. hon hann bara bo där i nån månad.



fuck it.


farmor har alltid glirat över MDH, att Västerås inte "ens har råd med ett riktigt universitet!" men hon är stolt. hon har alltid varit stolt över att jag pluggar, att jag ser till att komma nånvart i livet. hon var stolt över ABB också förstås, men mest stolt är hon nog över högskolan. och idag pitchade vi två appar, som fick jättebra respons. och jag ska sätta den här jävla tentan. och jag ska ge mig fan på att klara allt annat också. what goes up, must come down. men gör det inte till nån jävla crime scene, se till att det som kommer ner är något man kan vara stolt över. jag tänker i alla fall inte sitta och gnälla över att saker inte blev som jag ville utan att göra något med det. jag kommer förbanna, skrika, gråta och vara arg över att livet inte blev som det skulle för alla, men jag tänker ta det och göra något vackert av det.



Men kärleken finns där en gång
Bygg något vackert eller krossa allt

Internet, vad är det du döljer?!

migrän galore idag. kräks inkluderat. så jag är inte helt hundra idag, minst sagt.
har iallafall lyckats beta av min blogg-lista, som bland annat innehåller:
Kissies.se (ja, jag är pinsam och borde köra en personlighets-tvätt som Vietnameserna gjorde)
cramby.cafe.se (det är MANLIGT, and i like it! och han har en sjuk passion för hamburgare.)
fredrik.cafe.se (finns ingen anledning till att skriva varför jag läser den.)

men nåt som stör mig är att merparten av de bra bloggarna out there skrivs av män. varför kan inte brudar också skriva roligt om vardagsbestyr? de största (kvinnliga) bloggarna skriver om deras senaste inköp, hur treeeeevligt det var på bloggträffen och det där eventet där de bjöds på snittar. och så bråkar de lite. och festar. och pussas med husdjuren. jag orkar inte låtsas bry mig, den enda anledningen till att jag fortsätter scrolla är pga bilderna. på dem själva. vilket gör att deras bloggar fyller lika stor funktion som snyggast.se gjorde. MEN! det finns undantag, och ett av dem heter Jessica: moore.se/jessica/

den bruden skriver så jag skrattar, och hon skriver om dagens inköp och events. men på ett sätt som gör att jag vill veta mer, jag vill scrolla ner tills pil-knappen ber om att få en powerade.

finns det fler som henne? det måste det ju. för vad är det för värld vi lever i annars? jag tänker hitta dem, om det så kräver att jag måste sitta framför datorn HELA TIDEN!

(och det är ju faktiskt sjukt jävla kul, med tanke på att jag redan idag spenderar ohälsosamt mycket tid på Internätet. hahaha hohoho hähähä! jag tyckte iallafall att det var jävligt kul!)

tur att tårar inte syns när man är blöt.

lite surt igår mellan mig och Schnorky. löste det och allt var hunky dory och hundvalpar. vaknade i morse av att fyra ungar sprang omkring hemma (det är den normala kvoten gånger två) och Schnorky saknades från sängen. kollade klockan, 10-ish, och min första tanke var "han har gått upp utan att väcka mig, för att straffa mig från igår. jävla as!" så jag tar på min morgonrocken och går upp. drar ihop lite kläder och ska gå in i duschen. Johan frågar varför jag smyger omkring och inte säger hej? fräser tillbaka att "det vet du nog!" och går in i duschen. muttrar över dumma pojkar som är långsinta, och som dessutom står och bakar scones! jag älskar ju scones! det knackar på dörren och jag släpper in Johan, samtidigt som jag frenetiskt torkar mig. "Vad är det?" frågar Johan, och jag säger att "det vet du väl, du väckte mig inte! varför väckte du mig inte?!?!?!"


"Jag håller ju på att göra scones till dig så vi kan äta nybakat bröd till frukost. grannungarna kom nyss hit, jag tänkte bjuda dem också."


..............va? ska vi? har ni inte ätit? gör du bröd till mig?! behöver jag säga att jag kände mig som världens största jävla psykbrud? med handduken i handen och darrande underläpp.


jag älskar dig Johan, tack för att du är så jävla fin. och till dig, dumma jävla hjärna: VAKNA INNAN DU BÖRJAR HITTA PÅ EN MASSA SKIT!!!

The noble art of avoiding shit that needs to be done, beta version.

tenta den första november (7,5 hp), inlämning av grupparbete (3,5 hp) veckan innan. har inte börjat. vi är fem pers. det ska vara 13000 tecken. gud är god mot mig, gud är god mot dig.

"Chapter 12: Creating Value and Growing Ventures", säger mig inte ett jävla dugg just nu. men jag vet ju att jag egentligen tycker det här är frikkin awesome. det är bara det att mitt huvud är så crammat av en massa fakta och deadlines att jag inte får in något mer. det är som i Tetris när man missat ett par staplar, och rätt vad det är så kommer den där jävla T-formen man väntat på, men man trycker fel och den landar snett. GAME OVER, ese.

annars då? funderar på att köpa en ny matta, en kelim. ett nytt soffbord skulle inte sitta fel heller. och en ny sänggavel som inte clashar med överkastet. och min Dawn of The Dead-poster har inte hittat ett hem än. vet inte om den någonsin kommer hitta rätt här? är det kosher att ha den i köket? den är inte gory alls, så kidsen borde inte bli rädda. men säger den verkligen "åh vilken trevlig middag vi har, med tända ljus och en flaska chablis"? i min värld gör den ju det, men jag har ju andra att tänka på. hamnar den där till sist, då behöver den Ramen. den gustavianska. som jag inte hittat än. jag kan inte byta plats på Johans (den här människan: http://cleanpics.blogspot.com/) tavla och postern, för hans tavla kan inte flyttas på. den har liksom ätit sig in i väggen, och skulle jag ta ner den skulle nog alla världens qi rubbas.
ja jädrans, vilka problem.

HERREGUD, KAFFET!

stod i köket och puttrade. hade helt glömt bort mitt svarta guld. jag brukar alltid dricka kaffe ur samma mugg. en I <3 NY-mugg, där örat har gått av (två gånger tillochmed!). så nu är jag jätterädd om örat, trots att jag limmat med Karlssons klister. som vi alla vet är det bästa klister som finns. ja, näst efter Loctite då. men Loctite funkar inte jättebra på öron, man måste komplettera med Karlssons. du vet, man måste seal the deal liksom. jag gillar att 99% av mina grejer har en historia. visst, all elektronik är själlös och jag kan inte riktigt känna kärleken från vitvarorna, men i övrigt! jag har min fotovägg i vardagsrummet till exempel. där trängs Johnossis poster från spelningen på Cirkus (där brandlarmet utlöstes så jag fick skrika till mannen i kassan att "DET ÄR INGEN FARA, VI FORTSÄTTER KÖPET!") med min Luke-sticker från första Star Wars, en modellbild på mormor, Einstein, mamma x3, vietnamesiska sedlar, och mig och pappa. jag hade precis flyttat och kände att jag behövde en vägg där allt var JAG, nerkokat till bilder. så jag köpte ramar på Myrorna, en burk svart sprayfärg på Gubbdagiset och åkte hem. jag var så jävla yr efter att ha täckt ramarna med färg, så jag glömde äta middag. good times. nu har tavlorna följt med till Schnookums, och det enda tillägget är Johnossi-postern. hittills... jag gillar saker som får mig att le. därför ställde jag upp glas-dinosaurien i vardagsrumsfönstret, där ljuset träffar halsen på förmiddagarna. alltså, det är en brontosaurus i klart glas. supercute! jag älskar fula glasfigurer. har en orange/svart fisk också. och en döskalle. om jag ser mig omkring i vardagsrummet finns det så satans mycket roliga saker att man bara inte kan vara ledsen. det går inte att vara nere när man har en trärobot med skak-ögon som smilar mot en. mycket av det jag äger är arvegods och saker jag hittat när jag rotat på vindar och i källare hos mina intet ont anande släktingar. "kan jag ta den här inramade fjärilen? har du nån användning av den här chilenska krigsmasken? ska du slänga den där lampan med kristaller?! jag tar den!" jag älskar varenda pinal, och skulle jag bli tvungen att leva i ett minimalistiskt hem med endast EN quirky grej, då skulle jag tugga i mig cyanidkapseln snabbare än en pez. min pez ja, den som är närmare 40 centimeter hög, i form av en Hello Kitty, den köpte jag på toys r us när jag var gravt bakfull och allmänt off. gjorde min dag. att jag på kvällen åkte buss med den i handen, gjorde inte saken sämre. jag hatar show off-hem, där allt är uttänkt och måttbeställt från Gorenje och MIO. jättekul, verkligen. mysigt och välkomnande med vita lamellgardiner. filten? ja den är mysig. kostade 1400?! åh, vad...ändamålsenligt. jag står här i hörnet om det är ok? fy fan. du vet, såna där hem där man verkligen letar efter nåt som är deras eget, men allt man ser är scenen från Fight Club där alla saker har ett IKEA-namn och en prislapp. hur kan man leva så? hur kan man komma hem och veta att det enda som skiljer ditt hem från någon annans är hur du placerat möblerna? it´s beyond me. jag gillar att fundera på om jag kommer ihåg var jag fick de där ljusstakarna ifrån. är det mormor? farmor? loppis? e-bay? när? ingen vet! för grejerna står där de står för att de hör hemma där. och ingen bryr sig om varifrån de kommer. för de ska vara här, står de inte här fyller de ingen funktion. de är döda objekt. att jag värdesätter saker för högt? nej det tror jag inte. att jag ger dem mer betydelse än jag borde? humbug. jag kan ha gråtit högt när mamma och pappa köpte en ny soffa utan att tala med mig först. och det kan vara så att jag skällde ut mamma när hon möblerade om i mitt rum när jag var femton. men det är irrelevant! ja, jag lägger stor vikt vid mitt hem, och jag vill ha det exakt så som jag vill. och jag skulle bli tok-arg om nån sa att de inte tycker att det är fint här. mitt hem är min borg, och mitt hem är en förlängning av min personlighet. finns säkert ett fancy ord för det här i nån psykologi-bibel. det är bara det att jag älskar mitt hem, och jag älskar att damma av mina fina saker, och jag älskar att dammsuga och tända doftljus, och byta lampskärmar på mysbelysningen. och jag får psykbryt om det är ofint hemma. en dammråtta eller två går väl an, men saker ska ligga på rätt plats, det ska dofta fräscht och kuddarna ska vara puffade. vilket osökt leder mig in på: jag borde fan dammsuga och damma lite. borde städa badrummet också. och boka tvättid. och duscha. och sluta undvika den där jävla boken som ligger och stirrar på mig. "According to the conventional wisdom of strateigc management,
firms must decide between two broad innovation strategies:"

min är: tralalalalalalalaaaaaa, i can´t heeeeear yooooou! dammsuga, damma, städa badrum, moppa, duscha.... tralalalalalala.

nu är det helg, enjoy it while it lasts!

you can call me Opie.

åker till Turkiet i övermorgon, och jag har noll fokus på annat just nu. eller, jag kanske är lite virrig eftersom jag ska tvätta, baka rulltårta, kirra marsipan-tårta och packa imorrn också. fredagsmys sa du?

åker till Antalya, och det verkar som att det är 30+ hela veckan. jag har inte sett mina bara ben utomhus på flera månader, så imorrn ska jag scouta efter sol-piller. fick skit av J för mina piller. ja, jag köper nåt som verkar bra, använder det i en vecka och ser jag inte resultat då slutar jag med det. men sol-piller, det tror jag på! (HA HA.)

annars då? allt väl? hörde att det kommer vara varmt här hemma i veckan också, så gråt inte för mycket över att jag är borta och sippar drinkar på beachen?


shululu.

läs Fredrik Backman förresten: http://fredrik.cafe.se/ (om inte: gå. bara gå.)


och vafan är grejen med SIBAs reklamfilmer?! skåningar är inte roliga. skåningar som pratar snusk är definitivt inte roliga. (men jaaaa, SJÄLVKLART undantaget Fredik Backman. geez, var jag tvungen att klargöra?)

Three is a magic number

ELLER INTE! ha, den där jävla operatören borde ju dränkas som en påse kattungar. vilken jävla skit. jag visste att karma skulle ta dem. för den som tänker att "ja, en rington som sjunger jävligt irriterande vill alla ha istället för tuuuut-tuuuuut" måste ju ha väntat på det här. ungefär som i Yrrol när Stefan Sauk berättar om den gamla damen som inväntade döden.

(men jag tycker faktiskt synd om "Moster", vars företag har Tre. kan inte ha varit en rolig dag på jobbet...)

och på tal om död: såg sista avsnittet av Entourage igår. my condolances. men Ari Gold måste ju få en egen spin-off! det bara är så. såg första avsnittet för två veckor sen, och om vi säger såhär: bättre förkylnings-tajming är unheard of. ja, jag är frisk. ish.

vad mer? ja just det, höll på att glömma, jag åker ju till Turkiet på lördag! (jag hade inte alls glömt, jag ville bara jävlas lite. få er att tro att jag har så kolossalt många resor att göra att den här bara föll bort en stund. jag har inte alls många resor. eller, en all inclusive i juni har jag visst också. och kanske en i mars, men J är väldigt kryptisk.)

spana in den parentesen!


heppåer, nu ska jag gå.

...JONATAN!

jag är så jävla sjuk just nu. i kid you not. har snutit upp en hel rulle själv! feber sen i tisdags! tryck-kokar-lock för öronen!

och jag sov femton timmar förra natten. på riktigt? hur kan man sova så länge?! var uppe klockan sju idag, gjorde frukost och kollade på nyheterna (svårt att fokusera dock, när alla pratar i syltburkar), kollade svt play och somnade runt lunch. vaknade klockan fyra och har hållt mig vaken sen dess. åh, så intressant.

sitter och kollar på barnkanalen just nu, och jag måste erkänna att det är det bästa jag sett på hela dagen. det är en dude som trollar för barn. på tal om magiker, försökte säga nåt om magiker tidigare i veckan, blev "trollare". ja du, jag är fan inte helt hundra just nu.

och nu är det väldigt varmt, och jag blev lite andfådd av att skriva. ska nog slö-scrolla på coolstuff.se istället.

(den som gissar rätt på referensen i rubriken får ett av mina snorpapper)

ok, vem är det?

vem läser min blogg från USA?! (jag tänker förstås CIA, FBI eller nån uttråkad jävel från Connecticut)


på inglish: ho iss riding maj blåhg fråm da junajted stäjtes off americka?

för jag trodde att den var ganska low-key och väldigt ointressant för alla som inte känner mig, ingående. ok, jag må ha ett par bryllingar i Salt Lake City, men de ligger väldigt långt ner på min most wanted-lista. jag tror det är Michelle Obama. visst fan äre du? jävla creeper, kom fram ur skuggorna Michan! haha, så typiskt dig att stalka min blogg utan att lämna spår. te imorrn btw? och inte i ovala rummet igen, du vet vad som hände sist! (heeeeheeeeeheeeeeee!)

jag sov faktiskt middag idag.

just det. därför är jag väldigt vaken just nu. trots att han, mannen, ligger och snarkar i sängen. eller, han sover för att han var "lite trött". (vilket en lördagsnatt betyder att han kanske tog en öl för mycket för att hålla korpgluggarna öppna). och jag sitter och knattrar på ett jättelitet tangentbord. sjukt störande. jag måste sudda varannat ord, för antingen är det felstavat eller så är det capsat. och hur trendigt är det att stava "KORPGLIGGar" egentligen? fan, blev det här en förlänging på "dagens i-landsproblem"? tror det. för det är fan så jävla jobbigt att ha fingrarna vilandes på vad man tror är rätt knappar när de egentligen ligger på mksenmkefkwfenk. just det.

sjukt jobbigt.

mamma fyllde år idag, 46 år. which means att jag snart fyller 25. då är man på-riktigt-vuxen. men jag köpte en robot-kudde på Lagerhaus igår. tänk er den där scenen i filmen där hjältinnan blivit skjuten sjutton gånger om, och hon kryper längs golvet med blodet rinnandes från mungiporna? det är jag. jag vill inte bli vuxen-vuxen. jag vill köpa robot-kuddar och hello kitty-dricka ändå.

därför tänker jag ha maskerad när jag fyller år, med fiskedamm och allt. FÖR DET ÄR MITT KALAS, OCH JAG HAR FISKEDAMM OM JAG VILL DET, FISKEDAMM OM JAG VILL DET! (och man vinner faktiskt ett fint pris för bäst outfit också.)

Han rörde på sig där borta nu... och en gång till! är det hans undermedvetna som talar med mig? "hug meee?" så är det nog, så nu ska jag krama mannen i mitt liv.


(och såhär ser min nya laptop ut: http://admintell.napco.com/ee/images/uploads/gadgetell/msi_x370.jpeg)

jamen, utan likstela tjejen som ramlat på en soffkant förstås. geez, vad tror ni egentligen?!

dagens i-landsproblem:

sitter ofrivilligt och kollar på Smallville. batterierna i fjärrkontrollen behöver snurras lite för att jag ska kunna byta kanal, men jag har nyss målat naglarna och vill inte förstöra lacket av batteri-pill.


men jag har köpt en laptop, så jag skiter ganska kraftigt i att den skalliga killen nyss blev frisläppt. han verkar dock inte så glad över det. han är inte säker på att hans fru är död.


vafan är det här?! jävla skitprogram. och abnormt fula skådisar har de castat också.


lacket har torkat! nu ska jag lösa in en check (amagad, jag veeet, fett sjukt att få en check lixom!) och hämta ut ett paket. shululu.

kattjävlar

jag hamnar ibland i en sån där konstig mode där jag klickar mig in på alla bloggar jag hittar, bara för att se om jag finner guldkorn. det gör jag sällan. eller snarare, aldrig.

för det enda jag hittar är:
-25-ish mammor som bloggar om sina barn ("åh, Matulda kräks för första gången!")
-30-ish kvinnor som inte är mammor som bloggar om sina senaste inköp "idag inhandlades en uuuunderbar Roberto Cavalli-väska, som dock var liiite dyrare än jag hade tänkt. men man ska väl få unna sig ibland?! *tihi*)
-14-åriga tjejer som mutat pappa att köpa en Nikon. vilken sort? spelar ingen roll, så länge det är en Nikon med ett band. ALLA bilder är tagna i spegeln, så man ser kameran. och så en liten fjortis bakom kameran som antingen ler lite quirky, eller kisar med ögonen och biter ihop så hårt att planetens samtliga citroner får byta jobb.
-17-åriga tjejer som gör allt för att provocera. de är halvnakna, rasister, bantar sig till flugvikt och lever på föräldrarna.
-"modebloggare". nej, jag orkar fan inte måla upp en bild. ni fattar vad jag menar ändå.
-KATTER. duuuuude, wtf?! vad är grejen med alla jävla kattbilder? en katt är en katt är en katt. punkt. nej, din katt ser inte ut att vara arg/ledsen/glad/påhittig etc. det är en katt. och jag orkar inte scrolla genom femton bilder på din jävla katt när den ligger och sover i soffan. kom tillbaka när katten sover på en annan katt, när den hoppar från sjunde våningen och överlever utan skråmor, eller när den ser ut såhär: http://files.walerian.info/file/Funny/Animals/funny-pictures-drunk-kitten.jpg

lever Misse inte upp till något av ovan nämnda kriterier? spare me the kitt-pics.

och hästar. herregud, hästarna. en häst är värre än en katt. för en häst är en häst är en häst är en hamburgare. en häst KAN inte stå still i en spilta och se rolig eller söt ut. den har inte ansiktsmusklerna för det. så, nej tack.

när man sen blippat förbi alla dessa bajs-bloggar (yeah, i said it. jag är tolv), då kommer man till dem som inte kan stava om det så gällde deras liv. till exempel: jag skulle aldrig börja brottas. dels för att jag tycker det verkar ohygieniskt att ligga med ansiktet mot en svettig matta, dels för att jag får fnitter-panik när nån håller i mig. det slutar oftast med att jag sparkar vederbörande i skrevet och börjar gråta. inget bra karriärval. av samma jävla anledning (anledningen är förstås: försök dig inte på saker du aldrig någonsin kommer att bemästra) betackar jag mig alla dessa morons som bloggar, trots att de uppriktigt tror att det heter "marjera" (that´s "marschera" for you). dude, är du osäker på stavningen så googla skiten. det är inte svårt. öppna en ny flik (denna tutorial är för er som använder Google Chrome, och som har Google förvalt som sökmotor.) och skriv det ord du är osäker på i adressfältet. svarar Google med "du är dum i huvudet. läs en bok." då är ordet troligtvis felstavat.

ugh. ja, hur kan jag då veta att alla dessa bloggar finns? för att jag läser dem. (här skulle jag vilja ha en liten av honom: http://philosophistry.com/scans/2010/okay-face.jpg)

(anledningen till att jag inte lägger upp bildena i bloggen är för att jag inte vill, de hamnar aldrig där jag vill ha dem, och, ja det är min blogg. jag bestämmer reglerna.)


jag kan döda såååå många timmar på Internätet att ni skulle bli förvånade över det faktum att jag faktiskt har ett socialt liv, IRL...

så, jag läser sjukt många dåliga bloggar, en av dem är Kissies. usch. jag är så pinsam.
men ja, jag läser den. dagligen. jag har inget intresse av hennes liv, och tycker att 100% av det hon skriver är ren dynga. men jag fortsätter lik förbannat scrolla ner. jag tror det är av ungefär samma anledning som man saktar in vid en bilolycka. (vi saktar inte in, vi tar hundra omvägar så vi ska kunna se olyckan från så många håll vi kan utan att verka psykotiska)

den bruden är inte helt hemma. och hon skriver så OTROLIGT illa. hennes yrke är "bloggare", att skriva är det hon gör för att tjäna pengar. då kan man väl tycka att det inte är alltför mycket begärt? tänk den kirurg som står med en lattevisp i aortan på en patient. klarar hon sig särskilt länge? njet.

men en bloggare som stavar som en bakfull ponny, hon håvar in pengar som en bardval suger krill.

och jag läser skiten! vem är dummast egentligen? geez.

kan.inte.hålla.mig.borta.måste.läsa....!!!

fast, om jag ska vara allvarlig för en sekund så är det faktiskt för jävligt att den där människan har inflytande. läser man igenom kommentarerna så ser man hundratals i stil med
"åh Kissie, du är så bra och så snygg. hur ska jag göra för att bli lika smal som dig? jag är 12 år och väger 55 kg=/"

då blir jag ledsen. varför ska barn behöva tänka i såna banor? när jag var tolv var mitt största problem huruvida det var varmt nog att gå till skolan utan jacka. faktiskt. det fanns inte en tanke på att min vikt på nåt sätt var felaktig. hade jag varit tolv idag däremot, då hade jag säkert nojat. för jag var inte en speta när jag var tolv. vet inte var det kom ifrån, men helt plötsligt var jag en köttbulle. brydde mig inte nämnvärt då, trots att Spice Girls-spandex var tokinne. fyfan vad man såg ut på mellanstadiet. syntetmaterial i grälla färger överallt. det var som ett konstant knatte-rave.

anywho, barn är inte barn lika länge idag. och jag är fan inte gammal. det här har gått fort. men det är ju en av biverkningarna av den underbara innovationen Internet. och herregud, när bredbandet lanserades gick allt lavinartat fort. jag satt på ett plingigt 56k-modem och klickade runt på Lunarstorm när jag var runt 14. på pappas fina, stationära dator. idag sitter "mina" älskade ungar på laptopen och spelar Angry Birds, googlar sig fram till Barnkanalens online-spel och vet exakt vad de ska trycka på. de är 5 och 7. min lillasyster har en egen laptop (den var billig och liten, och hennes pappa är teknik-nörd, det är ingen jävla MacBook) som hon knattrar på. hon är 4.

bra eller anus? det har visat sig att barn lär sig läsa och skriva snabbare om de börjar skriva på datorn, och det är all good och väldigt bra. att de skulle ha svårt för att skriva med papper och penna, det är en lögn. för de vet exakt hur bokstäverna ser ut, och en bokstav på en datorskärm är fan så mycket snyggare att efterapa än frökens snirkliga krumelurer på svarta tavlan (sorry, vita tavlan är det ju nuförtiden). men baksidan då? jo det är ju förstås att all världens skit finns så nära till hands att det är löjligt. nån som sett "Knocked Up"? det finns en scen där den åttaårige ungen säger "I googled murder today". haha, det är kul, det är gulligt för hon är oskyldigt morbid. men det är ju precis vad alla ungar kan göra. kan de stava till ett ord kan de lära sig allt om det. och kan de inte stava till det, då föreslår Google en stavning.

och med den tankekedjan igång tänker jag kludda ner det här och ta med till skolan och vårt seminarie "Is Innovation always good?".

tack för mig, och tänk på: var snäll mot andra, ge dina barn en bra start i livet genom att lära dem att kritiskt granska information, och lär er skriva.

xoxo Din Favvis.

kärleks-overload!!!

jag vet inte hur det är hos er, men ibland blir jag så där upp över öronen-kär. så pass att jag vill ta ner månen, mejsla en staty av den och ställa den på verandan. typ.

just nu är jag så där kär. han sitter i Es rum och leker med lego med båda ungarna. lilltjejen är sjuk (as am I) och ämlig, och han har lekt hela dagen med henne. när E kom hem ville han ju också leka, så vad gör lekledaren? han leker. han är så fin. och han har lagat mat, tvättat, snutit näsor (inte min, jag klarar det själv nuförtiden) och varit allmänt bäst.

så nu har jag spenderat en timme online, i jakt efter den perfekta grejen. hade planer på att köpa... HAHA, tänker jag ju inte skriva här, jag vet att du smygläser bloggen Shcnorky! hursom, jag vet inte om det funkar, vet liksom inte när han skulle använda det. eller den... HÖHÖ.

min poäng är: jag blir så otroligt överkär ibland, sådär som man var när man var nykär. enda skillnaden är att jag ligger i soffan med en Johnossi-tisha, raggsockor från farmor, och en lilltjejad frisyr. det är två flätor, med lite hår emellan dem. och tights! jag är inte Kalle Anka! hade det varit för drygt ett år sedan hade jag varit sminkad, parfymerad och välklädd, fast på ett lite mysigt sätt. du vet, man är ljuvlig fast man låtsas som att man alltid är ljuvlig. yah right. jag tror det här är vad man kallar äkta kärlek. jag är ful och tycker synd om mig själv (jag hade faktiskt feber igår), och allt är mest Onsdag i allmänhet. men jag är pirrig och virrig och vill bara kramas.

därför vill jag köpa hela världen till honom. hyra in Foo Fighters. boka en spontan-resa till NY. fixa fyrverkerier. låta honom bada i....whisky? nä, äckligt. han får bada i vatten. fast i världens största badkar i guld!


nu kan jag inte ge honom nåt av det ovanstående. men vi har faktiskt sett Foo på Stadion, och jag bokade en spontanresa till Grekland i somras. och vi såg fyrverkerier på nyår. och vi har ett schysst badkar...

vad kan jag då ge honom? det finns ett givet svar (Schnorky, du vet vad jag menar) men jag vill ge mer! två? ja visst. det funkar. men meeeeer! jag vill ge dig mer! allt!


ok, jag har en idé: jag kan ge dig min oändliga kärlek?























































(och ett BJ)

blablablagooglechrome

men ååh. jag är krasslig och jag kommer inte in i alla program som behövs i skolan. och facebook har kukat ur med nya "uppgraderingar". och heiv har flyttat. OCH JAG ÄR KRAAAAAAASSLIHIHIHIHIIIIG!

jag orkar inte. allt är dumt. och jag är trött. det kan vara så att det är tröttheten som gör att jag är gnällig. men det finns inga empiriska bevis för det.

OCH VA FAN GOOGLE CHROME! SLUTA MARKERA MIN TEXT, JAG SKRIVER PÅ SVENSKA FÖR ATT JAG ÄR SVENSK!

så, nu är det borta. now, där har vi ett program som är logiskt och användarvänligt:
google chrome.

och jag har inget mer att tillägga. hej hej!

såå...räkost på dig, min kontinentale vän!

the mind works in mysterious ways. faktiskt.

vaknade av migrän imorse, troglodytade mig till medicinskåpet och lyckades (efter viss ansträngning) pluppa ut en Maxalt. svalde den och lommade tillbaka till sängen. mumlade "älskar dig" innan mannen gick och föll tillbaka till lilla landet molntuss. eller, nej det var inte lilla landet molntuss, det var snarare "mardrömslandet galore". jag drömde de sjukaste drömmarna, varav den sista fick mig att vakna gråtandes.

exakt vad det var tänker jag inte skriva, för de små männen i vitt kanske kommer och hämtar mig då. men mannen i mitt liv var med, i två upplagor. en blek kopia av honom, och en enhanced kopia. och jag var flygplansmekaniker. och det fanns clownbilar. och en dystopisk framtid.

grät när jag messade honom och berättade om drömmen, och jag grät när jag tänkte på den när jag åt min frukost.

som för övrigt är nästan exakt likadan som den varit i nåt år nu. enda skillnaden är att jag uppgraderat den, med gurka. mmm, lyxfrukost. vad det är?

knäckemacka med räkost såklart! finns det nån annan frukost?

ett tag åt jag bara knäckemacka med hårdkokt ägg och kaviar, men det tar så lång tid att göra så jag övergav den efter en utomordentligt stressig morgon. det går inte fortare av att man står och skriker på kastrullen. tips från coachen. så, numera är det räkost som gäller. och inte vilken som helst heller, nej nej. KAVLI i mitt knäckehjärta.

mina uppspärrade ögon vid påläggshyllan på Konsum syntes nog hela vägen till Timbuktu när jag insåg att Kavlis räkost var slut. jag fick nöja mig med nåt annat skitnärke, typ Milko eller vad fan det nu var för generic skit. osten smakade inte rätt, den hade en konstig bismak av nåt jag inte kunde identifiera. förrän jag en morgon tittade ut genom fönstret på jobbet och konstaterade att det var dill. fyyyyyyy faaaan för dill. varför?! varför dill i min räkost?! den dagen blev en dålig dag.

"vanemänniska" säger du? i disagree. jag lagar inte nåt som inte är trasigt. och min knäckemacka med räkost är perfektion i sin renaste form. inte skulle väl du be Shah Jahan tänka om angående Taj Mahal? nej just det. (dels för att karln är död, alla som byggde det är döda och det är en konstig parallell att dra, men shut up. jag bestämmer.)

och sen då? jo, jag har börjat plugga igen. yeay! bra program, tror jag. men jag pallar inte med Rookie-veckorna. been there, done that, och jag har ingen som helst lust att bli nersupen av vuxna människor i overaller. det enda som skiljer det från Clockwork Orange är en våldtäkt och ett bra soundtrack.

jag vill sitta på MDH, djupt försunken i böcker och med en kaffe fastklistrad mot läpparna. och jag vill skriva som en galning för att notera alla bra grejer på föreläsningarna. och jag vill argumentera för och emot en massa jävla saker. jag vill inte se en gammelfadder kräkas på bardisken. uäck.




och nu vill jag klä på mig och invänta min man. auf wienerschnitzel!


(och vilka är det som läser min blogg från Marocko, USA och Spanien???)

det var det!

ok, that´s it. jag fick sluta tidigare på ABB, en hel vecka för att vara exakt! så jävla skönt att det inte är sant. geez.

i morgon hoppar jag i mina sneakers och dansar iväg till Kopparbergsvägen igen. haha, jag har säkert glömt bort allt sen sist, men hey, det finns alltid nån att fråga. det ska bli sååååå skönt! jag kommer aldrig mer behöva stänga av spotify, ta ett djupt andetag och klistra på ett fake-leende innan jag drar kortet och öppnar dörren. jag kommer aldrig mer behöva sitta och slö-googla på skitsaker eftersom facebook tagit slut, för tredje gången samma dag. och jag kommer aldrig mer behöva känna att jag vill gå Breivik på folk. (too soon? fuck you, det är min blogg.)

på måndag åker jag till Eskilstuna och räcker upp handen när jag hör mitt namn. jag är sjukt peppad, och lite, lite nervös. jag måste köpa viktiga skolsaker också! hoho, det är så sanslöst kul att shoppa duktig tjej-grejer. tihi.

och! jag ska köpa konst på torsdag. "det var det jävligaste", ha, jag veeeet! amagad.
min kära vän Johan är grym, han målar sjukt fina tavlor, och han har gjort en som är så väldigt jag. så, på torsdag tar jag med mig plånboken och ett jumbosmile till honom.

den får markera min nya start i livet:




så satans fin, och så kaotiskt glad och knepig. hey, det är ju ett porträtt av mig! haha.

nej, nu har jag fan lite input-overload, det är för mycket intryck och grejer som surrar runt i huvudet på mig. så nu går jag och duschar. länge, varmt och med mycket dyra och mysiga gojor.

One, two, Freddy's coming for you...

ehm, ja då sitter man här igen då. alldeles ensam, och mitt enda sällskap är en ovanligt högljudd väggklocka. idag har varit en bra dag, en tråkig dag, en jag-vill-slå-dig-i-anisktet-dag, en hungrig dag, en åh-tack-så-mycket-jag-tar-gärna-ett-wienerbröd-dag, en illamående dag och en för jävla lång dag.

och jag har kommit så långt att jag inte ens bryr mig om folk ser att jag sitter och fnittrar åt Imgur. för vad ska de säga? "gp back to work!" vilket jobb? ska jag fösa ihop papper lite myndigt? eller ska jag sitta och låtsas-fundera över en låtsas-order? nej just det, så shut it, det är en jätterolig rage comic jag måste läsa. har varit nära att få ett rikigt utbrott också. det var inte kul. jag kom på mig själv med att mima "käften". då har det fan gått för långt. men i morgon är min sista dag, sen är det vacay! och när jag kommer tillbaka är det official: i quit.

så, tack för den här tiden. 1080 timmar har ni snott av mig. 1080 timmar jag kunde ha spenderat på ett ställe jag faktiskt tyckte om. med människor jag verkligen, verkligen tycker om. men nej, jag har suttit med... äh fan, tänk om nån mot förmodan läser det här och är illasinnad. har man inget snällt att säga så är det bättre att inte säga något alls.

gud vad jag känner mig utsuddad och deprimerad. och lite dåligt samvete har jag också. det är ju inte bara piss och pest och senapsgas hela dagarna, det finns ju människor jag lärt känna här också, som tycker om mig. och när jag tänker på dem så blir jag lite ledsen, jag vill ju inte göra någon besviken. men jag kan ju inte stanna här bara för att jag hittat människor som uppskattar mig? jag kan ju inte leva på det. "så du uppskattar mitt arbete och tycker att jag sköter mig bra? JAG ÄR DIN FÖR EVIGT!" nah, tror inte det. men goda vitsord kommer jag att få. om de nu inte surar ur på mig. vilket nog inte skulle vara helt omöjligt.

nej, nu vill jag åka hem till verkligheten. det här är ju en jävla nightmare. on elm street. väck mig.

jag lovade ju....

TJIPP TJIPP! JAG ÄR ANTAGEN!!!!!!!!!!!!!! IIIIIIIIIIIH!!!!

damn you Månstråle och Solskugga!

så, sitter på jobbet och kuckilurar. såg ett evenemang på facebook som nån ville att jag skulle närvara på.
(och ja, "sitter på jobbet" och "facebook" går hand i hand här.)

evenemanget hette... äh whatever, jag hittade en mycket roligare sak! nån postar "vad skulle jag kunna jobba som? :D" och folk har svarat: "tågvärd." är det bara jag som skrattar mig troslös?! en efterbliven gräsand är överkvalificerad för det yrket. så, min stora fråga är förstås: troll eller jävligt korkade människor?

tragiskt. hursom, evenemanget hette nåt med "konsumera mindre under en månad" och gick ut på, ja att konsumera mindre. samt att äta råa grönsaker. vilken vacker tanke! att skapa ett event som går ut på att konsumera mindre är ju en strålande idé. och att äta råa grönsaker är ju också jättebra, för då förbrukas ingen el och många viktiga vitaminer bevaras! ja, det hade ju varit jättefint om det inte vore för den här lilla detaljen: EHEC sprids fortfarande runt Europa, och ingen är helt hundra på var det kommer ifrån. det enda som är säkert, det är att man minskar smittorisken markant om man tvättar tassarna, upphettar maten och undviker att suga i sig råa groddar.

vilket då förstås fick mig att tänka tanken att DET ÄR EN FÄLLA! NÅGON VILL ATT ALLA PEACE/LOVE/UNITY/RESPECT-MÄNNISKOR SKA DÖÖÖÖ! oh noes. shit got serious. hittills har 2687 st skrivit under sin dödsdom, och ytterligare 993 står på klippkanten. 2730 har genomskådat bluffen och 8848 har valt att ignorera lockbetet, för tillfället.

jag har inte svarat, av rädsla för vad som kan komma att hända om jag erkänner suicid-sektens existens. det må vara mycket jag inte vet, men en sak är jag jävligt säker på, och det är att jag INTE vill vakna bakbunden i en skog med en hampa-toffel inkörd i munnen. jag vill heller inte bli insläpad i bossens hydda (bossen har dreads ner till fotknölarna, går klädd i något han själv stickat av garn han själv tovat av en fallen björk han själv hittat) och bli water boardad till tonerna av panflöjten han själv täljt av tidigare nämnda björk. "vad vet du?! berätta vad du vet! annars slänger vi dig till...eh, fan grabbar vi har ju inga farliga djur att slänga henne till för vi tror ju inte på att hålla djur i fångenskap. var slänger vi henne? aha! ...annars slänger vi dig i komposten! vi komposterar ALLT så du kan ju ana hur geggig den är, moahahaha! och för att göra det ännu värre så kommer kvinnorna att slänga sina biologiskt nedbrytbara mens-koppar på dig!"



fy fan, harakiri vore den enda utvägen.

it's a hard knock life

ligger här i soffan med laptopen i knät och tuggar tuggummi. är nyduschad med håret inlindat i handduken och med den snitsiga morgonrocken på. det är ganska varmt, främst då pga att den lilla lappen inte riktigt pallar trycket. nåt är fel på fläkten, den fläktar liksom inte som den ska. med andra ord så klarar den inte av dess enda uppgift i livet. så jävla mesigt.

har varit en hård helg. ungar och bad på Lögarängen, picknick och bilspan, en hel del vin och öl, en heliumballong, hundra grader varmt och många släktingar. herregud. jag behöver semester. typ nu. men nej, det är en vecka kvar. fy fan. vill inte, vill verkligen inte. jag vill ligga på en filt och mumsa jordgubbar. men icke. inte nu. så jävla tradigt.

men jag har hälsan och ingen har dött av gurk-baciller. jag hade lätt tagit en sväng ehec nu. då får man iallafall vara hemma. och man blir snyggt magsjuke-fit också. vi har en gurka i kylen. kanske ska gå och suga på den? med min tur så är den säkert ren som en jungfru.

jaja.

får besked på torsdag eller fredag. vem vet, jag kanske sitter med näsan begravd i en bok i höst? det lockar faktiskt. jag vill plugga, vill lära mig saker, vill sippa kaffe och red bull när klockan är elva på kvällen. bara för att knöla in det där sista på hemtentan. och jag vill känna den där lyckan när man fått resultaten, när man inte vill nåt mer än att gå ut på krogen och bli shitfaced som belöning. döda alla hjärnceller som arbetat hårt. jag vill göra en Gulag med min skalle.

och jag vill träffa nya människor, som också vill lära sig saker. och fy tusan! människor som inte är 50+ och gnälliga.


så, jag lovar att återkomma på torsdag eller fredag. är allt skrivet med caps på, då är jag inne. små bokstäver och halva meningar, då är jag ute.

hejdå, vi ses sen!

30+

det är så galet varmt ute. jag hällde upp ett glas vatten med isbitar och svepte det. la en isbit i naveln, och den rackaren kokade. isbiten alltså. inte naveln. hade varit dåligt.

jag funderar mycket på vad jag ska göra, var jag ska ta vägen. mitt jobb, det är inte rätt. jag passar inte. jag pressar mig ner i en konstig form och det sticker upp händer och ben överallt. jag vill inte att det som sticker upp ska bli bränt, som en överfylld gratäng. jag vill ha kvar mina delar, det som gör mig till jag.

jag har varit inne på så många spår i mitt liv att det är löjligt. polis, sjuksköterska, psykolog, journalist, receptarie, lärare, målare och gud vet allt. men jag har inte riktigt lyckats hitta den där "åååh, såklart!"-känslan någonstans. eller jo, för en kort stund. sen byts den ut mot "va fan, vem är jag egentligen? är det här rätt?"

för jag kan inte plugga i x antal år för att få en fil. kand i ditten eller datten, som at the end of the day betyder att jag är behörig lärare/sjuksköterska/whatever. för jag är inte nåt av dem. jag är lite av allt. det finns de som har vetat sen de var små, som har vigt sitt liv åt att bli just Det. men jag har aldrig känt så. det har aldrig funnits en tjänst på Monster som jag instinktivt känt var rätt. jag har alltid letat efter den där tjänsten, efter den där rollen. men fan och heliga maria, den finns inte. för jag är inte Journalist, Sjuksköterska eller Polis. jag är så mycket mer, så mycket annat. jag vill rädda världen, det har varit min dröm. men come on, det finns så många sätt att göra det på. och tyvärr har inte ams.se en sån kategori. "Superhjälte".

men jag har spånat lite, och hittat en utbildning som faktiskt inte ger dig en stämpel på examensdagen. du blir inte Ditt, och inte heller Datt. du får en fil. kand du kan göra vad fan du vill med. inom ett världsräddar-område.

låter bra. kan bli bra. kan vara rätt. och jag får möjlighet att använda Journalist-Sara och Psykolog-Sara samtidigt. för jag drar åt media-hållet, samtidigt som jag drar år psykologi-hållet. och vem säger att man inte kan inkorporera de två, på mitt sätt?

nej, jag är så jävla trött på att inte få vara jag, att inte kunna vara blond, flummig och 24, SAMTIDIGT som jag är allmänbildad och vetgirig.
det är 2011, dags att inse att det ena inte behöver utesluta det andra. att det ena inte klarar sig utan det andra.

jag kommer från en av världens bästa arbetsplatser (Posten Logistik Kundtjänst), där attityden var så 2011 att inte ens Google skulle kunna toppa det.
(och nej, allt var inte peachy keen jämt. men come on, det är det aldrig. någonstans. så, i said it.)
anywho, så kommer jag till ett tunggrott, apörat och allmänt gnälligt ställe där inget tycks funka, och ingen har tid för den nya. ingen är riktigt säker på vad den nya ska göra heller, så den nya faller emellan. den nya vill göra saker, lära sig saker, och hatar att sitta still och stirra. fuck, jag är snabblärd och vill veta, men hindras tamejfan hela tiden. är det inte det ena så är det det andra.
och attityden! herre min jesus, vad är det som är fel?! hur mycket orkar man klaga och bitcha? fan, gör nåt åt det då? jag är ju där för att hjälpa till, för att göra saker och ting lättare så att folk inte ska sitta och hålögt glo på ett problem som aldrig tycks lösas. ge mig jobb då! men nej, för mitt är mitt och ditt är ditt. jag förstår att det är mycket att göra, men skulle det inte vara bra att kategorisera problemen och strukturera lite? alla behöver inte göra allt, bara för att det alltid varit så.
alltid varit så.
jag hatar sånt. om man gjorde allt som man alltid gjort, då hade vi fortfarande varit rädda för negrer. och hur kul var det? nej, släpp sargen och ropa in en till spelare på planen.

OCH! när det kommer en ny medarbetare, då presenterar man inte henne som "hej grabbar, här kommer något fint att titta på!" nej du, den gubben gick inte. just precis där la du ribban. på golvet. nej, du grävde fan ner den under marken. ja, jag är blond, 176 och gillar att se bra ut. men om det är alla attribut du tillskriver mig, då är du fan lika vass som en gammal smörkniv. men, det finns alltid nåt positivt: när jag går på reunion med min gamla skolklass, då är du pensionerad.

man ska ta tillvara kunskap man endast tillskansar sig genom år av erfarenhet, men gammal okunskap, den jävlen ska du pinna fast på väggen och kasta dart på.

fan vad tjurig jag är. men imorrn ska jag dit med ett fresh face och...
äh, fuck nu ringde Numo. den där jävla städfirman var inte klar med hennes lägenhet, och tåget går sju, så vi hinner inte ses idag. crap. på torsdag får det bli. en snabb kaffe på stationen innan hon åker. sad face. min Numo åker.

iallafall, i morgon går jag dit och försöker vara mitt awesome jag, jag tänker inte låta nåt sippra igenom, utan jag ska ta det för vad det är. ska försöka tvinga mig till en riktig genomgång så jag kan ta tag i saker själv. hatar att vara beroende av andra för att göra det jag ska.

om jag börjar plugga kommer jag inte få lika mycket pengar, inte ens i närheten. buhu, bye bye spontanshopping på Junkyard. (måste köpa de där jeansen!)
men Johan är världens bästa pojkvän, så när jag låg och snurrade in mig i bönor och frysta grönsaker i storpack sa han att det kommer att ordna sig ändå. han tjänar ändå bra, och eftersom vi bor ihop och delar på det mesta så kommer det inte att bli en så stor skillnad. om jag dessutom fixar tillbaka extrajobbet så kommer det trilla in lite kulor därifrån. för Johan är världens bästa man. på riktigt så är han det. jag blir alldeles till mig ibland när jag kommer på hur bra jag har det. hur lyckligt lottad jag är. vi knölar med olika grejer då och då, och det kan ha flugit en mascaragråten kudde eller två, men vi är vi, vi är Oss. vi är världens bästa.

men jag får sån ångest när vi bråkar, sån där som skär in i hjärtat och sprättar upp alla sömmar man knypplat ihop. det känns som att världen faller i bitar, som att jag hålls under vatten. och den där yrsliga, magkatarrsvärken bara dånar. och jag blir döv, blind och stum. och vi gråter. floder. och kramas. och jag håller om honom så hårt att armarna krampar. för jag kan inte, vill inte, KAN inte tänka mig livet utan honom. utan hans knäppa jävla nysningar, hans dampryck när han jagar mig runt i lägenheten, hans underbara middagar, hans förmåga att vara vuxen och barn samtidigt. och hans ögon. hans blick.
hans totala fuck it-attityd. so what om han inte fattar ett ord av jag nyss sagt (han har ett litet Sara-lexikon i huvudet), för han frågar. vill veta. är inte rädd för att verka dum. för han verkar dum ibland. och det gör jag med. men han är så skön. och det var det jag föll för, att han är så jävla säker.

jag erkänner, jag har förstört den säkerheten lite. för jag har testat gränser, lite för långt. för att se vad som är ok, var vi ligger i havet. och jag har lidit för det. jag har insett att jag varit ett jävla pucko, och jag har bett om ursäkt. tusenfalt. och jag får jobba för tilliten. men det tänker jag göra, för det där är min man, och ingen, absolut INGEN får ta hans kärlek ifrån mig. jag ska ha honom.
'till death do us part.

vi försökte komma på vad det är som gör att vi är så bra tillsammans, men det enda vi kom fram till var att vi är väldigt olika på vissa plan, samtidigt som vi är väldigt lika på andra. vilka plan vi är lika på är ganska enkelt. de vi är olika på är lite svårare. men det är nog inget som behövs redas ut, man behöver inte dela samma hjärna för att dela samma själ.

vi har varit tillsammans i över ett år, och med många par så försvinner den där jag kan inte vara längre än fem meter från honom-känslan, i know it. men den försvinner inte. "ska jag flytta på mig, så ni får sitta bredvid varann? ni dör väl annars?" sa kusinen till oss på midsommar. det var kul. och lite sant. och brodern suckade djupt när vi för hundrade gången pussade på varann en kväll. för jag måste ha honom nära. jag tröttnar liksom aldrig. "men om man går all in så där så kanske det tar slut fortare?" har jag tänkt. men vadå, finns det en kärleks-kvot? en markering på kärleksmåttet? nej det tror jag inte. man kan sitta på varann i ett år utan att kärleken sinar. det handlar om vad man gör när man inte gosar som avgör hur länge ett förhållande håller. hade jag och Johan bara haft det rent fysiska, då hade vi nog inte suttit en decimeter ifrån varann jämt. fysiskt och mentalt gos lever i symbios. och jag är en sån som vänder mig om om jag inte får mentalt gos.

jag läste Mia Skäringers bok nyss, och hon pinpointade det här med kåthet ganska bra. som de flesta tjejer har hon känt av Pressen. man ska vara kåt när partnern är kåt. och husfridsknull är inte mer sällsynt än ett myggbett. jag gillar inte husfridsknull. men, handen på hjärtat. jag har gjort det förut. i mitt tidigare liv. för om det står mellan en tjurpuppa som knappt säger flasklock och en snabbis, då är valet ibland enkelt. men så tänker jag inte ha det nu. om du är kåt, och inte jag, då är det ditt jobb att få mig kåt. om det innebär att massera mig, ta disken eller låta mig babbla på lite om livet i allmänhet, ja då är det det som du får göra. för ett ligg med mig när jag är helt närvarande och verkligen ger mig hän, det är värt allt guld i världen. jag vill att alla ligg ska vara så. och det betyder inte att det ska vara rosblad, Marvin Gaye och dimmat ljus. det får gärna vara på badrumsmattan när ungarna tittar på film, eller två minuter precis innan du ska åka. poängen är att jag vill vara med, hela tiden. jag vill känna att det inte finns något annat i hela världen förutom du och jag. sex är fan heligt. det är det bästa som finns, det renaste som finns och det ärligaste som finns.
att kolla på en dålig film bara för att den andre vill det, det är en sak, men att ligga av samma anledning är döden för vilket förhållande som helst.

oj, vad långt det blev. vad mycket jag hade inom mig. det är det här som är det bästa med den här "bloggen". jag kan slänga den under madrassen och låta den ligga där och samla damm en stund, och sen kan jag ta upp den och sno internets alla tecken tills jag är alldeles ren. för det är vad det här är: min alldeles egna lilla reningskur. och om nån utom Johan läser den: hej! vad gör du här? allt måste vara som en enda ord-soppa. men jag förstår dig, jag tycker också om soppa.
helst sommarsoppa. med mycket blomkål.