rädd för mörkret?

nja, not so much. och definitivt inte efter "Don't be afraid of the dark". små råttdjur som ser ut som min gamla dvärgschnauzer, och ett sjukt useless slut. men snookums hade gåshud och hoppade som ett rådjur. som vanligt...hähä.

Halloweenfest i lördags också, och jag måste erkänna att Brödernas outfits var killer! Yellow Bird och Red Bird i matchande kostymer. jag garvade ihjäl mig så fort jag såg dem! min outfit var inte fy skam den heller, jag gick all in på Amy Winehouse-idén och hade till och med en zip-lock "feaux-caine". satt två timmar hos make up-artisten, och kände fan inte igen mig själv efteråt. helt insane vad "lite" smink och lösfransar kan göra. geez, vilken het junkie jag var! lyckades med konststycket att fejk-snorta mitt fejk-kokain på bardisken, allt medan Johan filmade. gud så wild and crazy! sprang på min favvo-snut på vägen hem också, Antonio från 112 Poliser :D
och, jag fick hans autograf! hoho, jag är såå nöjd. och jag tänker inte kännas vid hans replik när jag frågade om han skrev många autografer nuförtiden: "en del, men du är den första vuxna som ber om en..." point not taken. lalala, för jag var lycklig och hoppade runt med min subway-macka. som jag var för trött och packad för att äta. vilket mitt bakfulla jag tackade ödmjukast för dagen efter. nom nom.

(imorrn är det tenta klockan 14:10 förresten. litet instick bara.)

om mindre än två månader är det dags för min fest, så det börjar bli dags att scouta efter en käpp, plommonstop, kängor och vita jeans. och vita hängslen förstås. det kommer bli legendary. får du ingen inbjudan är det jävligt synd om dig. men hey, det finns säkert roligare saker att göra en lördagskväll än att närvara på min eminenta birthday bash. typ....äh det är klart det inte finns något roligare. wtf liksom.

jag vet inte om nån uppfattade det, men jag har tenta imorrn. sååå, toodels.

yeah, sooo...

jag somnade, och vaknade, och läste lite. och sen hittade jag det här: http://www.youtube.com/user/JennaMarbles
och nu är klockan 02:41.

damn you, interwebs! men really, jag garvar ihjäl mig. den här bruden är så awesome.
och min red bull funkade ju sådär asså. jag tänker såhär: i morgon kommer jag vara sjukligt trött, men jag måste gå upp i tid ändå. för det är vad vuxna gör, de har en dygnsrytm. så här är min plan: morgonsmoothie med KAFFE! eller hur?! det är ju bara att ha i kaffepulver i sörjan. varför jag inte dricker en vanlig kopp kaffe? för jag köpte ingen mjölk! det hade blivit för tungt att bära. så jag stod i valet och kvalet mellan en smaskig vattenmelon eller en snubbig liter mjölk, och vattenmelonen vann. (vattenmelonen visade sig vara alldeles svampig och blöt i mitten, och knaprig längst ut, så...fail)

just det, jag dricker inte kaffe utan mjölk. om det inte är lyxkaffe förstås. which it´s not. det är Löfbergs Lila Svensson-blandning. så det blir en läcker och uppiggande smoothie istället!

Johan, kom hem nu. allt går bananas utan dig, och vet du vad jag åt till middag? en skål tomatsoppa på tetra och tortillas. med jalapeños i. bara. vet du vad jag drack till? te.
min onsdag har varit helt retarded utan dig.


(hela det här inlägget luktar koffein, ser jag nu. och hur många utropstecken får man ha 02:54?! ja, klockan är 02:54 nu, för jag var tvungen att kolla på en enda liten video till. fnizz. men nu: över ut, skjut en trut!)

man ska lära sig minst EN ny sak varje dag, tänk på det ungar!

idag har jag lärt mig något nytt: Blondinbella är 21. hon är alltså FYRA år YNGRE än mig. här har jag gått omkring och trott att hon varit cirkus 30-35. tänk vad livet som pressad snobb sliter på folk. enbart baserat på sättet hon skriver kan man lätt vilseledas. det skulle likväl kunna ha varit Kerstin Bonnier. "åh, det var en underbar kväll tillsammans med mina vänner. vi åt middag bestående av trattkantareller frästa i sherry, med en underbar rådjurs-carpaccio till förrätt..." vad ända in i glödheta?! jag gäspade efter ett inlägg. om den här bruden nu har flera egna företag, flyger kors och tvärs över planeten och ställer till med brakfester borde det väl inte vara för mycket begärt att hon faktiskt lär sig skriva om det så man inte spontansomnar på tangentbordet. ok att man fick narkolepsi av Pandemrix, då kunde man i alla fall stämma nån, men det här?! den här bruden (sorry, "kvinnan") måste ju vara indoktrinerad till att tro att folk bara uppfattar henne som vuxen och framgångsrik om hon beter sig som en blasé-osande prinsessa från Monaco. men det blir väl så med svensk fejk-adel antar jag. speaking om att vara blasé så har jag en liten pojk på jobbet vars nuna hela plötsligt dök upp i Kissies blogg för ett tag sen. jag frågade såklart "wtf?" och han svarade att "ååh, hon är jättetrevlig. det är en vän till mig som bjöd in henne till en fest. som sagt, hon är mycket trevlig." shut.the.fuck.up. jag frågade inte om hon var trevlig, jag frågade vad fan han gjorde i hennes blogg? och var det inte jävligt häftigt att hundratusen småtjejer såg hans nuna? kändes det inte lite surrealistiskt, med tanke på att han är en Svensson i en Svensson-stad? "nej, alltså jag känner flera bloggare." käften. bara käften.
varför är det så här folk reagerar? istället för the obvious response (tillåt mig illustrera: OMG, ÄR JAG MED I HENNES BLOGG? MITT ANSIKTE? OCH EN RIKTIGT BRA BILD DESSUTOM? OMG, FYYYY FAN VAD KUL!!!) men nej då, här i Sverige år 2011 ska vi låtsas som att sånt händer hela tiden.
att behandla "kändisar" på samma sätt som vanliga människor, det är folkvett, för de är i grund och botten normala människor som du och jag. men att göra det till överdrift? låtsas som att du är Obamas bästis bara för att du möjligen kan ha blivit vinkad till, det är fan straight up cuckoo valley.

jag har sedan länge varit ett stort fan av Looptroop, och lyssnade uteslutande på dem och deras collabos när jag var yngre. att de kom från min stad gjorde det ännu bättre, för ibland såg man dem. iiih. häftigt. med åren så har det visat sig att jag har gemensamma kompisar (eller förlåt, "vänner" heter det när man är vuxen och cool) med dem, så rätt vad det är ramlar man in i nån av dem. och jag kan säga att jag nog aldrig varit den som varit cool med det. "ah du vet, Cosmic och Supreme, vi har ju träffats ett par gånger och de är riktigt trevliga. jag är ju vän med deras närmsta vänner och släktingar så." shut up. i am not. inte ens i närheten. däremot har jag gjort bort mig när jag skulle prata med en av dem (tänker inte säga vem, för det kan vara så att det bara var jag som tänkte på det. och kom igen, jag har ju ett rykte att tänka på.) men jag bjuder på den tunghäftan, för jag hade så mycket fint att säga att det fastnade. hellre det än vice versa. för det är faktiskt så, att de är mina idoler av en anledning. jag skulle aldrig vilja bli vän med dem, för det skulle kanske förstöra min bild av dem.

så därför: sluta låtsas som att du är viktigare än du är, och lägg ner blasé-attityden kring det. för jag vet nog, du har lika mycket stjärnor i ögonen som vi andra. och att du taggar dem i omg-vad-kul-vi-hade-eller-huuuuur-inlägg? well that´s just sad.

anywho. hittade The dress också. men jag vet inte, kommer jag verkligen använda den? 1400 för en klänning jag kanske bara kommer ha en gång känns lite fel. men den skulle ju vara perfekt! med bruna klackarna och ett brett silverarmband. wtf. (Snorfels: här får du en länk, du kanske bara liksom vill kolla? jag har hört att leveranstiden är snabb, och man får typ en miljon karma-poäng! http://www.bubbleroom.se/tjej/snob/klanningar/lysa-dress-landscape )


annars då? skickade in grupparbetet igår. kändes ok med tanke på den korta tid vi fick, men jag hade velat ändra här och där. eller, ändra MER här och där. jag både älskar och hatar grupparbeten, det positiva är ju förstås att man får en massa bra feedback från folk som kan ämnet, och man får fler infallsvinklar. men det negativa, oh gosh det negativa! jag klarar inte av folk som är oengagerade och som bara bajsar ur sig lite copy-pastade texter. respektlöst. jag skulle aldrig lämna in nåt jag inte är hundraprocentigt nöjd över, för varför skulle jag?! det är så jävla konstigt. men smaken är som baken: delad och full av skit. boo-yaah.

nu ska jag gå och sola, hämta paket, köpa mat och återvända till min pluggkrypta.


auf wienerschnitzel, och kom ihåg: bara för att någon skriver, beter sig och ser ut som en 30-åring så behöver det inte nödvändigtvis betyda att personen i fråga faktiskt är 30.

feel free to quote, liksom.

Sara vs Klamydia-containern: 0-1

åh röven. jag hatar kryssningar mer än allt annat i världen. det luktar sprit/kräks/parfym/hårspray/bajs i korridorerna, folk gapar och skriker som om de vore femton år, och de tror dessutom att skinnväst och sliten t-shirt är kosher. och båtfan gungar ju dessutom. tog två Postafen, men inte blev det så mycket bättre av det. det enda som hände var att jag blev sjukt sömnig. så, nej jag drack inte särskilt mycket. två öl gick ner. vilket inte var till min fördel, för hade jag i alla fall varit packad hade jag inte brytt mig så mycket. men nu låg jag alltså i "sängen" (aka four by four-plankan) och muttrade över packade bönder. trodde det skulle bli bättre när vi hoppade på bussen hem, för folk måste ju vara trötta efter att ha gapat en hel natt? fel. för de jävlarna var ju packade! och gapiga! varje gång jag och Johan pussades blev det ett jäääävla liv. "ooooh, hångel hångel!" vad är du, tolv?! jävla wt. och en av rejectsen spydde. på bussen. halvvägs hem. den där kabanossen med räkost du slukade vid kajen, smakade den lika bra på vägen upp?

och det här ska kallas för ett nöje?

noll av fem toasts på det.
fem av fem fick tax free-shoppen, som hade både solglasögon (de där Ray Ban jag velat ha sen Barcelona) och Cleans Warm Cotton.
sällskapet fick även det fem av fem toasts, och då speciellt födelsedagsbarnet: 80-åriga farmor Märta. jag ska bli likadan som henne när jag blir gammal. en riktig jävla krutgumma det där.


nu är det x-men på tv. tacka fan för det.

det finns inte tid / tid är allt vi har / hur ska tiden räcka / det spelar ingen jävla roll hur mycket tid jag har för det är ändå för lite

vafan, här försöker jag knåpa ihop dagarna så allt hinns med, men då får man skit. ja, jag kan ha missförstått jobbschemat och därför sagt att jag skulle vara tillgänglig när jag egentligen inte är det, men ska jag hängas för det? jag tar i varje fall itu med det och försöker få ihop det ändå. allvarligt, min kalender är så full att den skulle visa procent istället för promille i ett utandningstest. men dygnet har bara 24 timmar, och jag måste fan äta och sova också! eller, äta har jag väl inte riktigt hunnit med. bara sjuelvans jävla nötblandning och frukt. och bjudbulle. och kaffe, i mängder. men visst, hacka på mig för att mitt schema inte ser ut som ditt! aaah, jag orkar inte. och telefonen har jag glömt i Nacka, så den kan jag ju glömma det närmaste dygnet. eller två. för jag tror inte jag hinner hämta den i morgon heller. expeditionen stänger ju. och jag jobbar till sex. tiden räcker inte till. och jag är rastlös, vill bara att nästa dag ska börja så jag kan fortsätta. titta på film och mysa på kvällen går inte, för min hjärna är någon annanstans. annanstans? vafan är det för jävla ord?!

whatever, var jobbig i tonen mot mig om du nu känner att det är konstruktivt. jag tänker cramma resten av tiden, göra tentan och sen andas ut. förhoppningsvis.

allt bara hopar sig, och jag vågar knappt svara när mamma ringer, vem vet vad det är för nyheter hon kommer med? två minuter innan vi skulle gå ut genom dörren för att gå på bröllop, då ringer hon. jag svarar inte, för jag har bråttom, men då ringer hon Johan istället. och gråter. och jag tar luren och börjar också gråta. och jag blir arg. varför nu?! vi ska ju precis gå! mitt smink rinner och vi ska ju gå nu! vi ska ju stå i kyrkan och se glada ut, och Johan ska vara toastmaster, och jag känner ingen av gästerna, men jag skulle mingla och vara underbar.
varför nu?!

nej, det finns ingen bra tidpunkt. nånsin. men lite bättre än nu kan man väl få?
och sen var det lugnt, det gick ju sådär, men det skulle kanske gå ändå. och det var cytostatika, röntgen, antibiotika för inflammationen, viss terapi, och omflyttning. men ändå, det hade ju kunnat gå! det är ju 2011, varför skulle det inte kunna gå bra? varför? därför att det kunde även gå åt helvete. 50/50 liksom.

och nu har det gått åt helvete. och jag orkar inte med trivialiteter som ett jävla grupparbete vi blivit åtslängda i sista minuten. fuck it. jag gör min grej, varken mer eller mindre. men ingen kan förvänta sig att det här ska bli ett mästerverk. och jag tänker inte ens försöka. jag tänker klara uppgiften. endast. fuck allt annat.

det är ju jul snart också, och jag vill ha kola, jansson och aladdin-askar på bordet. jag vill ha små, platta paket som jag vet exakt vad de innehåller. jag vill inte ha nåt annat, det ska inte vara på något annat sätt. det ska vara som det alltid varit. några farfar-köttbullar har vi inte fått på några år, ska jag behöva utstå en jul utan farmor-kola och jansson också?!

fuck it. det är orättvist. ingen av dem är (/var) speciellt gamla. man ska dö när man är klar, när man har gjort sin grej. inte när man knappt fått njuta av pensionen. det enda positiva i det här är att farmor snart kommer få vara med farfar. och det tänker jag hålla fast vid.
de ska få var lyckliga tillsammans, så fixar vi andra resten.


MEN DRA ÅT HELVETE VAD ORÄTTVIST DET ÄR!

pappa då? vad ska pappa göra? hur ska han klara sig? jag klarar inte av att se min pappa må dåligt, att se honom gråta. och veta att jag inte kan göra något överhuvudtaget. jag kan bara klappa, trösta och lyssna. jag vill inte! jag vill trycka på en knapp så att alla blir glada och friska igen! jag har inte ens sett farmors nya lägenhet. hon hann bara bo där i nån månad.



fuck it.


farmor har alltid glirat över MDH, att Västerås inte "ens har råd med ett riktigt universitet!" men hon är stolt. hon har alltid varit stolt över att jag pluggar, att jag ser till att komma nånvart i livet. hon var stolt över ABB också förstås, men mest stolt är hon nog över högskolan. och idag pitchade vi två appar, som fick jättebra respons. och jag ska sätta den här jävla tentan. och jag ska ge mig fan på att klara allt annat också. what goes up, must come down. men gör det inte till nån jävla crime scene, se till att det som kommer ner är något man kan vara stolt över. jag tänker i alla fall inte sitta och gnälla över att saker inte blev som jag ville utan att göra något med det. jag kommer förbanna, skrika, gråta och vara arg över att livet inte blev som det skulle för alla, men jag tänker ta det och göra något vackert av det.



Men kärleken finns där en gång
Bygg något vackert eller krossa allt

Internet, vad är det du döljer?!

migrän galore idag. kräks inkluderat. så jag är inte helt hundra idag, minst sagt.
har iallafall lyckats beta av min blogg-lista, som bland annat innehåller:
Kissies.se (ja, jag är pinsam och borde köra en personlighets-tvätt som Vietnameserna gjorde)
cramby.cafe.se (det är MANLIGT, and i like it! och han har en sjuk passion för hamburgare.)
fredrik.cafe.se (finns ingen anledning till att skriva varför jag läser den.)

men nåt som stör mig är att merparten av de bra bloggarna out there skrivs av män. varför kan inte brudar också skriva roligt om vardagsbestyr? de största (kvinnliga) bloggarna skriver om deras senaste inköp, hur treeeeevligt det var på bloggträffen och det där eventet där de bjöds på snittar. och så bråkar de lite. och festar. och pussas med husdjuren. jag orkar inte låtsas bry mig, den enda anledningen till att jag fortsätter scrolla är pga bilderna. på dem själva. vilket gör att deras bloggar fyller lika stor funktion som snyggast.se gjorde. MEN! det finns undantag, och ett av dem heter Jessica: moore.se/jessica/

den bruden skriver så jag skrattar, och hon skriver om dagens inköp och events. men på ett sätt som gör att jag vill veta mer, jag vill scrolla ner tills pil-knappen ber om att få en powerade.

finns det fler som henne? det måste det ju. för vad är det för värld vi lever i annars? jag tänker hitta dem, om det så kräver att jag måste sitta framför datorn HELA TIDEN!

(och det är ju faktiskt sjukt jävla kul, med tanke på att jag redan idag spenderar ohälsosamt mycket tid på Internätet. hahaha hohoho hähähä! jag tyckte iallafall att det var jävligt kul!)

tur att tårar inte syns när man är blöt.

lite surt igår mellan mig och Schnorky. löste det och allt var hunky dory och hundvalpar. vaknade i morse av att fyra ungar sprang omkring hemma (det är den normala kvoten gånger två) och Schnorky saknades från sängen. kollade klockan, 10-ish, och min första tanke var "han har gått upp utan att väcka mig, för att straffa mig från igår. jävla as!" så jag tar på min morgonrocken och går upp. drar ihop lite kläder och ska gå in i duschen. Johan frågar varför jag smyger omkring och inte säger hej? fräser tillbaka att "det vet du nog!" och går in i duschen. muttrar över dumma pojkar som är långsinta, och som dessutom står och bakar scones! jag älskar ju scones! det knackar på dörren och jag släpper in Johan, samtidigt som jag frenetiskt torkar mig. "Vad är det?" frågar Johan, och jag säger att "det vet du väl, du väckte mig inte! varför väckte du mig inte?!?!?!"


"Jag håller ju på att göra scones till dig så vi kan äta nybakat bröd till frukost. grannungarna kom nyss hit, jag tänkte bjuda dem också."


..............va? ska vi? har ni inte ätit? gör du bröd till mig?! behöver jag säga att jag kände mig som världens största jävla psykbrud? med handduken i handen och darrande underläpp.


jag älskar dig Johan, tack för att du är så jävla fin. och till dig, dumma jävla hjärna: VAKNA INNAN DU BÖRJAR HITTA PÅ EN MASSA SKIT!!!

The noble art of avoiding shit that needs to be done, beta version.

tenta den första november (7,5 hp), inlämning av grupparbete (3,5 hp) veckan innan. har inte börjat. vi är fem pers. det ska vara 13000 tecken. gud är god mot mig, gud är god mot dig.

"Chapter 12: Creating Value and Growing Ventures", säger mig inte ett jävla dugg just nu. men jag vet ju att jag egentligen tycker det här är frikkin awesome. det är bara det att mitt huvud är så crammat av en massa fakta och deadlines att jag inte får in något mer. det är som i Tetris när man missat ett par staplar, och rätt vad det är så kommer den där jävla T-formen man väntat på, men man trycker fel och den landar snett. GAME OVER, ese.

annars då? funderar på att köpa en ny matta, en kelim. ett nytt soffbord skulle inte sitta fel heller. och en ny sänggavel som inte clashar med överkastet. och min Dawn of The Dead-poster har inte hittat ett hem än. vet inte om den någonsin kommer hitta rätt här? är det kosher att ha den i köket? den är inte gory alls, så kidsen borde inte bli rädda. men säger den verkligen "åh vilken trevlig middag vi har, med tända ljus och en flaska chablis"? i min värld gör den ju det, men jag har ju andra att tänka på. hamnar den där till sist, då behöver den Ramen. den gustavianska. som jag inte hittat än. jag kan inte byta plats på Johans (den här människan: http://cleanpics.blogspot.com/) tavla och postern, för hans tavla kan inte flyttas på. den har liksom ätit sig in i väggen, och skulle jag ta ner den skulle nog alla världens qi rubbas.
ja jädrans, vilka problem.

HERREGUD, KAFFET!

stod i köket och puttrade. hade helt glömt bort mitt svarta guld. jag brukar alltid dricka kaffe ur samma mugg. en I <3 NY-mugg, där örat har gått av (två gånger tillochmed!). så nu är jag jätterädd om örat, trots att jag limmat med Karlssons klister. som vi alla vet är det bästa klister som finns. ja, näst efter Loctite då. men Loctite funkar inte jättebra på öron, man måste komplettera med Karlssons. du vet, man måste seal the deal liksom. jag gillar att 99% av mina grejer har en historia. visst, all elektronik är själlös och jag kan inte riktigt känna kärleken från vitvarorna, men i övrigt! jag har min fotovägg i vardagsrummet till exempel. där trängs Johnossis poster från spelningen på Cirkus (där brandlarmet utlöstes så jag fick skrika till mannen i kassan att "DET ÄR INGEN FARA, VI FORTSÄTTER KÖPET!") med min Luke-sticker från första Star Wars, en modellbild på mormor, Einstein, mamma x3, vietnamesiska sedlar, och mig och pappa. jag hade precis flyttat och kände att jag behövde en vägg där allt var JAG, nerkokat till bilder. så jag köpte ramar på Myrorna, en burk svart sprayfärg på Gubbdagiset och åkte hem. jag var så jävla yr efter att ha täckt ramarna med färg, så jag glömde äta middag. good times. nu har tavlorna följt med till Schnookums, och det enda tillägget är Johnossi-postern. hittills... jag gillar saker som får mig att le. därför ställde jag upp glas-dinosaurien i vardagsrumsfönstret, där ljuset träffar halsen på förmiddagarna. alltså, det är en brontosaurus i klart glas. supercute! jag älskar fula glasfigurer. har en orange/svart fisk också. och en döskalle. om jag ser mig omkring i vardagsrummet finns det så satans mycket roliga saker att man bara inte kan vara ledsen. det går inte att vara nere när man har en trärobot med skak-ögon som smilar mot en. mycket av det jag äger är arvegods och saker jag hittat när jag rotat på vindar och i källare hos mina intet ont anande släktingar. "kan jag ta den här inramade fjärilen? har du nån användning av den här chilenska krigsmasken? ska du slänga den där lampan med kristaller?! jag tar den!" jag älskar varenda pinal, och skulle jag bli tvungen att leva i ett minimalistiskt hem med endast EN quirky grej, då skulle jag tugga i mig cyanidkapseln snabbare än en pez. min pez ja, den som är närmare 40 centimeter hög, i form av en Hello Kitty, den köpte jag på toys r us när jag var gravt bakfull och allmänt off. gjorde min dag. att jag på kvällen åkte buss med den i handen, gjorde inte saken sämre. jag hatar show off-hem, där allt är uttänkt och måttbeställt från Gorenje och MIO. jättekul, verkligen. mysigt och välkomnande med vita lamellgardiner. filten? ja den är mysig. kostade 1400?! åh, vad...ändamålsenligt. jag står här i hörnet om det är ok? fy fan. du vet, såna där hem där man verkligen letar efter nåt som är deras eget, men allt man ser är scenen från Fight Club där alla saker har ett IKEA-namn och en prislapp. hur kan man leva så? hur kan man komma hem och veta att det enda som skiljer ditt hem från någon annans är hur du placerat möblerna? it´s beyond me. jag gillar att fundera på om jag kommer ihåg var jag fick de där ljusstakarna ifrån. är det mormor? farmor? loppis? e-bay? när? ingen vet! för grejerna står där de står för att de hör hemma där. och ingen bryr sig om varifrån de kommer. för de ska vara här, står de inte här fyller de ingen funktion. de är döda objekt. att jag värdesätter saker för högt? nej det tror jag inte. att jag ger dem mer betydelse än jag borde? humbug. jag kan ha gråtit högt när mamma och pappa köpte en ny soffa utan att tala med mig först. och det kan vara så att jag skällde ut mamma när hon möblerade om i mitt rum när jag var femton. men det är irrelevant! ja, jag lägger stor vikt vid mitt hem, och jag vill ha det exakt så som jag vill. och jag skulle bli tok-arg om nån sa att de inte tycker att det är fint här. mitt hem är min borg, och mitt hem är en förlängning av min personlighet. finns säkert ett fancy ord för det här i nån psykologi-bibel. det är bara det att jag älskar mitt hem, och jag älskar att damma av mina fina saker, och jag älskar att dammsuga och tända doftljus, och byta lampskärmar på mysbelysningen. och jag får psykbryt om det är ofint hemma. en dammråtta eller två går väl an, men saker ska ligga på rätt plats, det ska dofta fräscht och kuddarna ska vara puffade. vilket osökt leder mig in på: jag borde fan dammsuga och damma lite. borde städa badrummet också. och boka tvättid. och duscha. och sluta undvika den där jävla boken som ligger och stirrar på mig. "According to the conventional wisdom of strateigc management,
firms must decide between two broad innovation strategies:"

min är: tralalalalalalalaaaaaa, i can´t heeeeear yooooou! dammsuga, damma, städa badrum, moppa, duscha.... tralalalalalala.

nu är det helg, enjoy it while it lasts!