vad, vad, vad?!
honestly, jag går som om jag poopat i byxan. hoppas det lägger sig tills i morgon kväll, då är det löpning som står på tur. eller, vem ljuger jag för? jag löper inte, jag joggar och sprintar. målet är ju att kunna löpa 5 km på kortast möjligast tid.
hittade en ny favvo i morse, yeay! börja i plankposition, hoppa upp med båda fötterna till vänsterhanden, ner igen och upp till höger. jag dog lite.
kan inte göra en burpie utan att grimasera än, mina vader undrar vad jag gör när jag sträcker ut dem. men vafan, pain is temporary och jag byter gärna 30 sekunders brännande muskler mot ett helt liv av småkrämpor.
har kollat igenom Nikes motivations-kampanjer, och de är så jävla bra. inget jävla bullshit om att bli smal, vara pyntad och äta småsmulor, utan riktig hardcore motivation. är så trött på all denna thin-spo/pro-ana/pro-mia bullshit som snurrar runt på internet. och i verkliga världen för den delen. har en kille på jobbet som vill gå ner i vikt, vi pratade om det på julfesten (ååh, jag får fortfarande flashbacks av bergen av brysselkål... om nom nom) och jag förklarade för honom att det INTE går att leva på sockrat kaffe. visst, ok han älskar kaffe. låt karln dricka kaffe. jag sa att det är bra av den anledningen att det sätter igång kroppen, men dåligt för att det bränner i magen. jag som kagkatarrs-offer kan knappt titta på kaffe längre. det är för fan som flytande lava!!! anywho, jag sa att om din mage klarar av det kan du dricka kaffe till frukosten. han missförstod nog, för några dagar senare kom han stolt fram till mig med en kopp svart och sa att DET var hans frukost. och han hade TRE sockerbitar i.
panna, handflata, pleased to meet you!
men det här är ett så jävla tydligt exempel på vad folk håller på med. främst brudar dock. ingen frukost, mängder med kaffe, en liten isbergssallad till lunch och whatever man hittar till middag. alternativt pulver, soppor och bars som är fulla av socker och hittepå. min kära väninna (fuck, did i just say that?!) föll för flera år sen för nån jävla diet hon hittade online, som sa sig vara utvecklad av läkare. min röv. hon skulle äta en blodgrape till frukost, en kopp kaffe till lunch, och en liten köttbit till middag. i typ två veckor. sen skulle (i quote) "hela metabolismen förändras långsiktigt, och viktnedgången skulle fortsätta". need i say att hon först blev skinny, för att sedan gå upp alla kilon, plus några till? det var även hon som tuggade Synerlin-kapslar som om de vore godis och blev sjukt jittery. nu är hon vuxen och vettig, så hon joinade Viktväktarna efter hon födde sitt första barn och gick ner hur mycket som helst. och nej, hon gick inte upp igen. förrän hon blev preggo igen, vill säga. har redan rantat om det här förut, och även om min andra väninna (jepp, det är officiellt, jag är en tönt) som köpte Barbiedrogen. jag förstår inte! var kommer allt ifrån?! jag må vara (eller nej, jag VAR) en latmask, men jag har alltid ätit bra mat och haft ett sunt förhållande till den. jag har aldrig tyckt om färdigmat, feta såser och snabbmakaroner, för jag är min mors dotter och min mor vet hur man lagar riktig mat från scratch. vi ungar tyckte det var busigt när pappa gjorde hot dogs och snabbmakaroner till oss när vi var små, och vi åt det med andakt. vi visste att det var lika ovanligt och speciellt som McDonalds. visst, det finns de som säkerligen hade vuxit upp och ätit mängder av denna mat, bara för att. men faktum är att jag inte tycker om det. att jag vill veta allt om allt här i världen kan också vara en bidragande orsak. jag läser alltid innehållsförteckningar och jag undviker allt med dåliga tillsatser. det finns liksom ingen anledning till att köpa varor med till exempel glutamat i, det är inte sovjet vi lever i, vi har alltid ett val.
gudars skymning vad konstigt det känns att skriva om sånt här. istället för att klanka ner på andra höjer jag mig själv. vilket paradigmskifte! jag har alltid haft svårt för att skriva bra saker om mig själv, på ett skönt sätt. det blir lätt så jävla torftigt och... (gestikulerar med händerna på tangentbordet som om jag skriver jättefort samtidigt som jag ser snorkig ut)
men vafan. kära herr Jantelag: GTFO.
jag kan inte allt om allt, och jag är definitivt ingen jävla fitness-expert, men jag är tillräckligt kritisk och har just enough sunt förnuft för att kunna påstå att jag är på rätt väg. jag kommer aldrig bli som fanatikerna som låter all mental fritid gå till mat, det skulle bli så trååååååkigt. läste på bodyrock.tv vad en av instruktörerna äter på en typisk dag, och det verkade mumsigt. men sen läste jag vad hon tyckte om matlagning, och det skulle "gå så fort det bara går, med minimal ansträngning" och då insåg jag att hon inte njuter av mat. hon bara äter den för att hon måste. precis som många andra fitness-människor. mammas man till exempel, han har inget emot att knöka i sig en bytta kvarg direkt ur. eller att lägga weetabix i en shaker med lite mjölk och guzzla ner. stående gärna. on the go. bara för att få i sig näring. fy faaaaan vad tråkigt och ointressant. ok, visst. jag brukar svepa en shake på morgonen innan jobbet eller skolan. men det är för att jag inte hinner käka riktig frukost. varför jag inte hinner? för att jag hatar att borsta tänderna direkt efter att jag ätit något solitt. typ knäckebröd. yuck. men har jag tid vill jag äta på riktigt. för det är så jävla gott med mat! och frukost, den lille jäveln, har jag lärt mig tycka om. åt sällan frukost när jag var liten, och när jag blev tonåring var det ännu mer ointressant. jag brukade äta brunch istället, för då hade hela jag förstått att jag var vaken. men nu har jag lärt mig att vara hungrig på morgonen. till en början var det inte mycket till frukost att tala om, men jag sparkade igång förbränningen i alla fall. och nuförtiden vaknar jag och tänker (i nämnd ordning): snooze? snälla, en liiiten stund bara?! kissaaaa, frukoooost.
just det, jag räknade ju kalorier ett tag, för att se vad jag får i mig. och det var ju under all kritik. jag låg oftast på ett kalori-intag på runt 900-1000, så jag tror det är safe to say att jag kommer gå ner i vikt om jag äter mer och tränar. jag måste få i mig mellanmål. funkar bra hittills. jag är ju ändå hungrigare nuförtiden ("nuförtiden", som om jag tränat i ett år redan. men hey, det är sant.) och jag är en sån som i princip bryter ihop och dör om jag inte får mat när jag blir lite hungrig. det finns folk (mannen i mitt liv till exempel) som äter lunch vid tolv, och som vid sex börjar bli "lite sugna". äter jag inte på sex timmar dör jag. fyra, tops. actimel-shottarna är en riktig life-saver, både magmässigt och mellanmålsmässigt. min magkatarr har jag inte hört av på flera veckor nu (tror att det var runt nyår som jag började dricka dem) och de är mums-mums. man överlever i några timmar på en sån, och de är inte överdrivet dyra heller. hey, student-plånboken tackar allra ödmjukast! fast, den blev nog lite svettig och drog sig nervöst i slipsen när jag shoppade idag. men vad, jag BEHÖVDE ett underställ och nya löparbrallor. stod och fingrade på Houdinis grejer, men slet mig därifrån. (de är såååååå mjuka och lena, och rosa, och fina, och rara, och är som regnbågar och sockervadd och sommarblomster!). sen BEHÖVDE jag en ny bikini till i sommar, en virkad liten sak med träpärlor som ser ut som kärlek känns. åååh, sommar.
hörde jag 5 minus?
yes.
nu kokar jag mig en kopp kamomill-te och browsar igenom bilderna på hotellet en gång till...
vilket hotell? åh, bara det i Turkiet som är dunder-all-inclusive som jag ska trippa runt på i juni. nämnde jag att de har ett vattenland?
