Michaela

tänk att en taggning på facebook kan göra en så glad. tack facebook, utan dig hade jag inte kunnat följa min michaelas vardag utan att bli ruinerad.
så mycket vi har hittat på under åren, det skulle kunna bli en encyklopedi i lycka, hat och kärlek.

så, let's go...

A som i Arbetslöshet. vi sålde våra skivor till araben som krängde lampor, drakar, knivar och vattenpipor. fick nog en hundring för vår eminenta samling av brända partycompilations. tog pengarna, satte oss på Fiket och drack kaffe tills solen gick ner.

B som i Brevbärare. en djupfryst räka, en liten sidenros, tejp och en handskriven hälsning till brevbäraren är allt man behöver en förmiddag. vi tejpade fast rosen på räkan, räkan på dörren och inväntade brevbäraren. reaktionen? förvåning. minst sagt. awesome.

C som i Crash. michaelas karriär som stuntman fick ett abrupt slut då hon bröt nyckelbenet på Gotland. grabba inte tag i axeln på din klasskompis när ni cyklar. michaela flög högt, landade i ett dike och hann se cykelstyret innan det knockade hennes ögonbryn. blodet stritter, michaela ligger i en högst obekväm ställning med endast en sandal, och det enda hon säger är: "jag såg världen uppochner". ambulansen kom, jag tvingade mig in i den, och michaela blev fullpumpad med smärtstillande. jag stal viktiga sjukvårdsattiraljer (tungspatlar, plasthandskar och plåster) och michaela morfinfnittrade. michaela fick plåster, mitella och en fin sjukhussärk.
nyckelbenet läkte som det skulle, men michaela är inte den som är den. hon skulle åka karusell någon vecka senare. numera har hon en knöl på nyckelbenet. den är fin.

D som i Dans. de som kommer ihåg Kaahs dunderhit "De tittar när jag dansar" minns troligen Dansen också.

E som i Egger. fyra sexpack öl, en gräsmatta och två femtonåringar. vi gick närmare en halvmil hem till mig, i strumplästen, i soluppgången. nej, jag kommer inte på något bra sätt att förklara hur fri jag kände mig.

F som i Filosoferingar. vi satt på michaelas balkong en hel sommarnatt och tittade på stjärnorna. blev till slut tvungna att skriva ner, svart på vitt, att vi faktiskt existerade.

G som i Garvnoja. för många exempel. för mycket träningsvärk i magmusklerna.

H som i Hem. dagar, veckor, månader? jag vet inte hur lång tid jag har spenderat hemma hos michaela. jag har cyklat hem till henne, mitt i natten när jag inte har kunnat sova utan henne. jag har blivit insmugglad, och mamma har ringt och undrat om jag glömt bort min adress? vi spenderade 24 timmar med varandra, men samtalsämnena tog aldrig slut. otaliga cigaretter, otaliga kaffekannor och otaliga "är det här dina eller mina trosor?"

I som i Idioti. vissa saker går under "fan vad dumma vi var, men vad kul vi hade!", medan andra går under "förlåt." aldrig ska jag göra dig illa igen, mitt hjärta.

J som i Jymmnasijett. började på tvärvetenskapliga, hamnade i olika klasser och försökte med näbbar och klor att få byta. spenderade rasterna på Trappsteget, där bara du och jag satt. hoppade av, försvann in i dimman, och hittade tillbaka till varann (ödet?). flyttade till uppsala, köpte inredningsgrejer för hela studiebidraget, och skrämde slag på hela GUC och Boye. du flyttade hem, och jag höll inte hela vägen. du tog studenten, och jag vinkade frenetiskt. du svimmade på flaket, jag vinkade frenetiskt!

K som i Käkä. fåglar, vad är det med dem? jagade tjädrar på waldorf, "men tyyyyst!", Billy och "det ba flöööög fjädrar".

L som i Lägenheter. skälängsgatan var Hem, men vi växte upp och pia flyttade till skjutbanan. du flyttade till Herrhagen, Grycksbo och nu slutligen Kvarnberget. allt i Falun. jag stack till Lantvärnsgatan och sedan Hantverkargatan, innan jag hittade Narvavägen. om allt går som jag vill kommer du snart hem igen. och vi kan än en gång sörpla kaffe på balkongen och prata om livet.

M som i Michaela. ja, vad trodde du? du är mitt allt, min compadre, min sister in arms. tack för att du finns.

N som i Nätter. så många regniga, molniga, stjärnklara, disiga och snöiga nätter vi har diskuterat tjejer, killar, föräldrar, livet, politiken, världen och allt däremellan. så många nätter vi har spatserat genom stan på höga klackar, barfota och i lånade skor. så många sömnlösa nätter jag lyssnat på ditt snarkande bredvid mig. men hey, nån av oss skulle väl få sova? :)

O som i Obalans. ibland går det illa, och då slutar kvällen med tårar på akuten. ibland går det mindre illa, och då slutar kvällen med lindade händer. ibland går det inte alls illa, och då slutar kvällen med "feeling like a fishbone", "stanna utanför Vivo. nej VIVO!!!" eller på din pappas golv med en ask Snorfisk. ibland går det illa, men eftersmaken är rätt ok ändå. som när man blir arresterad för brott mot knivlagen för att man lekt Charlies Änglar.

P som i Plågor. vi har haft vår beskärda del av dem. vissa jagar en med yxor på Bjurhovda, andra skriver "poetiska" sms som lever kvar än idag. och sen finns det dem du har varit tvungen att ha The Talk med, å mina vägnar. jag tackar och bockar, och jag tror jag måste betala dig för det. fyllegråtande pojkvänner och ragg är inte att leka med.

Q som i Qwetklbop. "skanar dig tredan", "jävla sysfn, bränner i brunögat" och "ifif din jävla höra". moments of joy via tekniska framsteg.

R som i Ruggugglan. aldrig har en diss backfired så mycket. mental five!

S som i Sommar. grillning och fest i Gropen, streetrace och alldeles för långa promenader till Gryta. balkongen på Skälängsgatan och gräsmattan på Lögarängen. spökning i Ödehuset och efterfester som pågick till soluppgången.

T som i Tingeltangel. när du vandrade in i tingeltanglet som hängde i min dörröppning på Gryta, för att sedan falla handlöst ner i sängen får mig fortfarande att asgarva. att du lyckades!

U som i Underkläder. ja, jag har redan tangerat ämnet, men det är faktiskt så att när man inte längre vet vems trosor man har på sig, DÅ har man kommit långt.

V som i Vinter. vi huttrade och frös, men vi gick. långt. hur många gånger har vi gått från Skälängsgatan till Bjurhovda och tillbaka, mitt i smällkalla vintern? wettexjackan funkade bra, men kommer du ihåg min beiga trenchcoat? det finns ett kort på oss när vi väntar på bussen utanför dig, och trots tretton lager smink och rouge, ser vi ut som rödnästa tomtar. nu bor du i Falun, och har insett vikten av varma kläder. när jag kom dit sist höll jag på att krevera i min ullkappa. du är härdad min älskade.

W som i Waldorf. att se ditt översminkade ansikte, med långt, strykt hår och lila byxor med ett tigerhuvud på gjorde mig så glad. du var inte den tokfan jag trodde på Gidde, du var en helt annan tokfan, helt i min smak.

X som i XXX. en del av det vi gjort skulle jag spärra in mina barn för om de upprepade det.

Y som i Yrke. du kommer bli en grym copy, om du väljer att gå den vägen. vilken annan väg som helst inom det spåret kommer att ta dig ofantligt långt. du har kvalitéer inte många besitter, och du ska aldrig tveka på dig själv och ditt know how. ditt språk och sättet du uttrycker dig på får aldrig förändras, för du är förbannat vass. and i love you for it.

Z som i Zzz. jag sover mycket, det är inget nytt under solen. du fick mig ur sängen med en kanelbulle. du gick och köpte en kanelbulle för att få mig ur sängen! det finns inga ord.

Å som i Åka i Bakluckan. nej, ingen närmare förklaring behövs.

Ä som i Älskad. du har, sedan den där dagen du klev in på Waldorf för drygt nio år sedan, fått mig att känna mig så otroligt älskad. trots avståndshandikappet vi tyvärr lider av idag, så är du med mig dagligen ändå. i situationer då jag inte litar på min egen förmåga så tänker jag på dig och på vad du skulle ha gjort, när jag ser eller hör något kul tänker jag "det här skulle michaela garva ihjäl sig åt!", och när jag känner att jag bara behöver snacka lite skit så finns du ett samtal bort. på samma nummer som alltid. ett nummer jag skulle kunna rabbla i sömnen.
du är min storasyster, min lillasyster, min mamma, mitt barn, min guru.

Ö som i Över-allt-annat. och det är så jag älskar dig.

klockan är sådär yrsel-mycket igen. men jag kan inte logga ur, inte än. det är nätterna som är mina, det är då jag äger världen. känslan av att vara helt ensam i det kompakta mörkret och tystnaden är som en snuttefilt. jag kan göra vad jag vill, jag är helt ensam på planeten och det enda som existerar är mina tankar. och musiken.

att inte kunna komma hem till en tom och tyst lägenhet har tärt på mig. en människa kan inte förväntas vara on top tjugofyra sju, jag måste få umgås med mig själv och strukturera allt som yr. och det är mycket som yr.

så mycket som har hänt på så kort tid. när jag väl kommer ut på andra sidan, och kan stå och titta ner på de här månaderna så kommer allt vara täckt av plast. sån där byggplast som är semitransparent, där allt under den är ur fokus och blurrat. det som en gång var kristallklart och lika sure as sugar är borta, och rimligtvis så borde man väl ändå ha ett svar på hur det känns? hur det har påverkat en?

nej. när folk frågar mig så svarar jag per automatik "allt är bra." för vem orkar engagera sig i att ge ett utvecklat och ingående svar? och vad skulle jag säga? "det jag trodde var vitt är svart, men jag känner inget, för jag kan inte förmå mig att leta reda på en känsla som passar."

jag är glad att vi kan umgås, att vi (på ytan?) kan upprätthålla en civiliserad dialog. men det känns konstigt att se på dig och inte se det jag en gång såg. jag skulle aldrig ha kunnat tro att det skulle bli såhär, att vi skulle stå där vi står nu.
jag har ingen aning om vad som yr i ditt huvud, men jag vill inte veta heller. jag kan inte bearbeta det som händer i mitt, så varför skulle jag klara av ditt?

jag är alltid helt övertygad om att det jag gör är rätt, till den grad att jag ibland ljuger för mig själv. vilket gör det svårt att veta om det jag känner är äkta, eller en coping-strategi.
jag tenderar att tänka med hjärtat, och känns något rätt där så övertalas hjärnan. instantly.
något som leder till att jag ibland slänger mig handlöst från klippan.
jag måste sakta ner, tänka efter och faktiskt rådgöra med hjärnan om detta är en bra idé eller ej.

tidsfördriv? är det så att jag är så kall att jag kan kalla det ett tidsfördriv, eller är det än en gång min brandvägg som förbjuder hjärnan att se vad som sker? helt ärligt så vet jag inte.

men jag saknar mig själv, att gripa efter halmstrån utanför räcker inte. jag kan söka i hundra år efter det svar som löser Gåtan, men det är jag som har det. precis utom räckhåll. och bara för att jävlas med mig länge nog för att jag ska bryta ihop och plocka ner det.

det finns så mycket yttre bekräftelser och svar jag lättvindligt tagit till mig, bara för att slippa sitta och grina efter Svaret som ligger där, på den där hyllan.

jag måste släppa taget om den bekväma vämjelighet jag gått och släpat runt på.

/...but i've been a lucky one
loving parents, loving friends
but i still spend a lot of my time loving sin.../

det är lättare att klafsa runt i samma gamla spår än att faktiskt svänga av och välja den andra vägen. och det är lättare att intellektuellt förstå detta än att faktiskt ta till sig innebörden.

Technologic

det bubblar inom mig, och det är så många ord som flyger omkring i huvudet som jag vill sätta ihop till vackra och glada meningar. men de är för många, och det finns ingen struktur.

det är tur att det är fredag, för jag skulle inte kunna koncentrera mig på jobbet om det så gällde livet.


solen skiner, och jag ler ikapp med den.

Tack!