KÄRLEK

http://spridkarleken.blogg.se/

Mr Ågren, I presume?

nejmenusch. här sitter jag och försöker med alla medel möjliga att undvika matteboken som hånar mig där till vänster.
jag hatar dig, matematik 3000 för komvux!
det är alldeles för varmt ute, min lillasyster är alldeles för gullig och mammas kaffe är alldeles för gott i solskenet vid kumquatplantan.

jag kanske tog mig lite vatten över huvudet? (en ocean, ungefär)
jag behöver en lärare som förklarar vad som menas med dessa konstiga, intråcklade förklaringar. som i själva verket är apanslätta. niklas i all ära (ooh, cred!) men stackarn måste ju få tid till att göra sin grej också (=renovera ett stort hus).
ja, jag funderar så småtteligen på att söka till samma kurs, fast i lokal, med en LÄRARE närvarande.
men finns någon sådan under sommarmånaderna?

åh jösses, det blir till att gå förbi VUC imorrn. vad jag hatar det här! aaah.
inga pengar från CSN än, förstår inte matten utan hjälp, kanske kommer att stå utan pengar och utan utbildning. ahh, hyperventilerar. papperspåse?

djupt andetag.

det löser sig. om jag inte klarar matten själv nu finns det säkert nåt annat sätt. eller så flyttar jag ut till Hallsta så får niklas bli min mentor 24/7.
skit i renoveringen, jag HYPERVENTILERAR här!

ja, jo löven är gröna och prasslar i den ljumma sommarvinden, vattnet är blått och gnistrar, parken är mjuk och vännerna glada. men skit i det, jag ska plugga.

"men guuuud vad du är blek!"
"ja, jag har blivit goffare. åh, satan<3"

om matteboken bara inte var så jävla ful. den ser ut som att den fått i sig fulsyra.
nej, inte folsyra, det tillhör kemin. och den kursen kommer sen.

puss och kram, nu går jag och mina två tons ångest hem.

it´s all good....

i hooden.

om jag har tur får jag dessutom pengar från CSN snart. om jag har tur.

jag tror helt och fullt på att de är ute efter att jävlas med oss vanliga dödliga. finns det någon logisk förklaring till att jag antingen måste skriva ut mailet, skriva på pappret, scanna in pappret och maila till CSN, ELLER, skriva ut mailet, skriva på pappret och posta rasket till

CSN POSTSERVICE, 666 66 STRÖMSUND!

nej, lätt ska det inte vara. då kan man ju riskera att undvika blödande magsår och panikattacker.

shit, klockan är 23:59 och jag har pluggat sedan 10 i förmiddags. vad jag har gjort?

försökt förstå vad som menas med att försöka lära ut tre olika benämningar på samma sak. riktningskoefficient, lutning och, vad det tredje var har jag förträngt.

men det är nog en viktig del av matten, för det återkommer tamigfan överallt.

however så förstår jag inte varför jag skulle räkna hur många positiva utfall på ögonsumman 5 jag kunde få när jag kastade två tärningar.

om någon kommer på hur fan jag ska kunna använda det när jag ska sälja medicin är jag evigt och innerligt tacksam.

ok, matte har aldrig varit mitt ämne. suck.it.up.

och för övrigt, när jag väl är inne på att vara sur och känna att hela världen är emot mig:

så jävla sjukt otroligt mycket fina kläder och skor jag ser överallt!!! och tatueringar! och klockor! och solglasögon!

åh, jag vill spendera dinarer, dolares, pund, green, riksdaler.

ok, skjut mig, jag är kapitalist.

"mest prylar vid döden vinner!!"

men gud, vad är det på TV? "han skar av offrens kroppdelar och behöll som souvenirer" ah, Most Evil på Discovery. helt underbar serie.

men hur perverst är det inte att vilja se sånt här? vad är det med människor som gör att de dras till det makabra?

vem är mest störd, han som skjuter en människa, eller folkhopen som desperat klänger på avspärrningstejpen och försöker se den döde? var går gränsen för vad som är OK?

vid att stirra på liket på håll, att fota det, att stjäla något från liket?

hur jävla skruvad kan man vara utan att bli klassad som morbid?

Jeffrey Dahmer hamnade på plats nummer 22 på Dr Stones most evil-lista.

han åt, slaktade och våldförde sig på 18 personer. att han lyckades fortsätta med sin skruvade livsstil utan att någon märkte det är bortom mitt förstånd.

...vilket osökt leder mig in på människor och deras rädsla för att lägga sig i. skulle folk prata lite mer med sina grannar, kolleger, klasskompisar, träningspolare och alla andra man inte är nära vän med så skulle säkert ett par våldtäktsmän/pedofiler/annat rubbish upptäckas.

jag har span på grannen mittemot. har bara sett henne en gång, och jag är inte ens säker på att det var hon som bor där, det kan ha varit ägarens kumpan.

men i övrigt har jag koll på de flesta: senila damen, den nya med hunden, turrebrudarna (jag trodde de hade flyttat, men icke. jag blev så glad!!!), han den unge, joels pappa, israelerna som röker gräs, fotbollsfarbrorn och Herr och Fru Röder. de är bäst, de är precis som grannar ska vara, pratar om vädret och hur semestern var. Rickard tycker jag är helt rubbad när jag berättar om senaste skvallret i tvättstugan, men darn it, jag diggar våra grannar.

anywho, lite mer åt den seriösa sidan igen, om folk verkligen skulle våga bry sig lite mer skulle många saker bli mycket lättare. man behöver inte vara så jävla svensk hela tiden.

sätt dig bredvid någon på bussen, säg "vilka vackra begonior du har!" till grannen, fråga om att få låna klasskompisens miniräknare, eller whatever. stick ut förfan, so om någon stuck-up jävla södermalmswannabe tycker att du är konstig, det är faktiskt de som har upprullade dockers och vita seglarskor. hosthost, vanheden, hosthost.

ha, bildgoogla "seglarskor", gissa vad som kommer upp? en modebloggare med upprullade dockers och vita seglarskor. dessutom har han tagit två, SVÅRT runway-imiterade bilder på sin outfit. ouf, självdistansen ligger borta vid horisonten. så roligt för honom. och mig. hähä.

nej fan, jag ska köra på Blue Steel-looken hela sommaren och se om det catches on. vem vet, i höst kanske Sofi Fahrman rockar insugna kinder och ormskinnskostym.

"höstens måste är ju helt klart den här tredelade kostymen, helt i äkta anakondaskinn. den blir såå snygg tillsammans med den här blå, glittriga highlightern!"

mode är fett pinsamt. feel free to quote.

puss, nu går jag och lägger mig. imorrn blir det 10 timmars matte igen. suck.it.up.

fan älskling.

02:26, jag lovar att du inte är vaken nu, för du lyckas på nåt konstigt sätt somna trots att det faller bomber omkring dig. jag å andra sidan ligger vaken och tömmer ut och in på mig själv som en handväska och försöker se om jag kanske har förlagt något, förbisett något, lagt det i fel fack. alfons pappa la långkalsongerna i frysen och glassen i garderoben, ett honest mistake liksom.

men jag kommer inte på något. inget annat än att det kanske är dags att sträcka ut sig i sängen och äta sin middag för en. eller?

jag skulle vilja att du förstod att jag älskar dig, att jag är dig trogen och att jag inte tänker lämna dig. men det måste vara svårt för dig, för även efter två år så undrar du om jag hånglade med någon medan jag var borta. och jag svarar samma sak som jag gjort i två år:
nej, jag älskar ju dig.

hur många gånger måste man säga det innan du tar det för sant? runt 700 är det redan.

eller är det så att jag inte visar det tillräckligt? vad är det som gör att du inte förstår att jag älskar dig av hela mitt hjärta?

vad är det som gör att du kan se på mig med sånt hat och absolut avsky, och vad är det som gör att du gång på gång hotar med att slänga ut mig?

och dessutom: vad är det som gör att du tror du kan göra så utan att det får konsekvenser?

jag har frågat dig det här, om och om igen, men jag tror inte jag kommer få nåt svar. jag vet inte varför jag skriver det här heller, för du kommer aldrig att läsa det, du vet nog inte ens att jag har en blogg. eller så bryr du dig inte.

men jag förväntas bry mig. jag är alltid den som strider på när vi är osams, du verkar inte bry dig ("men det är för att jag är rädd att förlora dig, så det är lättare att ge upp direkt än att kämpa och sen förlora") ja, vad gulligt, så då ska jag ligga i mörkret och gråta med din rygg vänd mot mig, och trots det tänka att du gör det för att du älskar mig. nej du vännen, du får fan kämpa du med.

jag var riktigt ful idag som gav igen med samma medicin när jag sa att jag inte ville komma hem och prata om det, att jag inte orkade. men sanningen är den att det var skönt att få vara den som har övertaget för en gångs skull. känn efter älskling, hur skönt är det att befinna sig i ett vakuum med 1000 frågor och inga svar? tänk då på att du flertalet gånger gjort såhär, du vill inte prata utan är bara knäpptyst och tjurig, och tar man upp diskussionen får man bara fnysningar tillbaka. tills du känner att vi bråkat klart och du kommer hem och pussar mig. ja, då var det bråket klart, du håller käften i 24 timmar och kommer sen hem och ger mig en puss. konstruktivt.

och är du nu så jävla trött på ditt jobb att det går ut över mig och min jobbsituation, då kanske det är dags att byta jobb. eller bo själv i ditt hat och ditt konsumtionsbehov. vi har inte ens ett köksbord, men du pratar om att köpa en ny förstärkare så att man slipper byta kablar mellan PS3:an och PC:n. just nu känns det som om jag (och du) behöver bo isär ett tag, alternativt måste det ske en enorm förändring i attityden. men du är inte så bra på det va? jag vill ta mer plats "hemma" (eller vafan man kan kalla det), men mina grejer hamnar i skåp, för de passar inte in hemma HOS DIG. vad gör det med mig? jag freakar och vill ha mina saker framme endast för att de är mina, inte nödvändigtvis för att de passar in. om du inte låter mig vara med i boendet kommer det snart stå rosa flamingos i plast i fönstret. förstår du?

jag önskar att vi hade haft en mer seriös diskussion om eventuell inflytt, men jag antar att när man är nykär så ser man inte de praktiska sakerna, utan allt är rosa (eller beigt, grönt och brunt i ditt fall). jag kommer nog att skaffa en egen lägenhet, där JAG kommer att bo, med MINA saker, så kan du bo i DIN lägenhet med DINA saker. hur länge? jadu, det vete gudarna.

men om jag skulle lägga upp det här för dig skulle du tro att det var slut direkt, du skulle nog inte ens lyssna klart, utan du skulle säga tack och adjö efter fem röda. för du är rädd och osäker, men jag kan inte hjälpa dig med det. jag vill bara att du ska förstå och acceptera att jag älskar dig, att du är mitt livs kärlek och att jag gör allt för dig.

men det skulle vara skönt att höra dig säga detsamma till mig, eller att läsa det nånstans. men det djupaste du skrivit om din kärlek till mig är din jävla "dikt". ha ha, kul var det, men inte i samma liga som alla jävla A4 med text jag skrivit till dig, om oss. jag vet inte om du kanske har någon hemlig bok du skriver i, eller om du har det i huvudet, men jag tror inte det finns alls, någonstans. anledningen till att jag frågade om du skulle kunna tänka dig att läsa upp en dikt när vi gifter oss var för att se om du har så pass artikulerad kärlek i huvudet att du kan dela med dig av den. men jag tror inte det kommer att hända. och det gör ont att inse.

jag tror du är blockerad, det är som en barriär och de enda känslorna som kommer förbi är de mest basic, de små nyanserna av känslor verkar fastna där bakom. det är som att kolla på en sorglig film jag gråter till, då kan du fälla en kommentar just då det är som sorgligast. varför? vågar du inte gråta inför mig? eller kan du inte känna den känsla som filmen förmedlar? tycker du att den är töntig? är jag då töntig för att jag gråter, eller känner djup kärlek till det nyfödda barnet som visas upp på tv? eller, i värsta fall: har du inte ens de känslorna, har du bara de mest grundläggande kryddorna i skåpet?

jag vill att du ska ta fram en påse mejram och relatera till mig.

för fan älskling, du är ju konstnärlig. du kan teckna vackra bilder utifrån ditt eget huvud, då måste det ju pågå en känsloprocess där, kan jag inte få vara med om den?

usch vilken diss hela den här texten är mot dig, men jag kan inte hjälpa det. du gjorde mig så jävla fly förbannad idag.

om du någonsin mer tror att jag ljuger om hur sjuk jag är så kan du sitta där själv och fundera varför det tog slut. vi har haft just den här diskussionen förr: varför du alltid vill tro det värsta om mig och mina intentioner. varför skulle jag ljuga om hur sjuk jag är, är jag ditt barn som ljuger för stora, läskiga pappsen? att behöva redgöra för vad man gjort under dagen för att sedan bli misstrodd får vem som helst att flippa ur.

nej nu blir jag bara ännu mer förbannad, sluta tro det värsta och att jag ljuger/vill dig illa/är otrogen/att jag lämnar dig så fort det går tokigt. det enda du gör är att projicera de känslorna på mig. jag tänker såklart när du säger "vilka har du hånglat med då?" att "shit vilken konstig fråga att ställa till den man är förlovad med, har HAN gjort nåt/skulle han kunna göra nåt??!".

något som har stört mig sen vi träffades, som fortfarande går som en röd tråd är att du tänker/har tänkt att det "spelar ingen roll om jag försöker, det kommer ändå att ta slut". du rättfärdigar dig själv och dina non-actions genom att rycka på axlarna och tänka att det skulle ju ändå bli såhär till slut. sluta upp med din fucking (och låt mig säga fucking om jag vill) bullshitnoja och kämpa för oss för fan. jag tänker då inte göra det helt själv.

rastlös.

...och så var vi hemma igen. bara sådär, inga förvarningar, bara pang blam. hur kunde sju veckor gå så fort, och hur kunde så lite hända under så lång tid? shit, bill&bob var exakt likadant, samma människor, samma musik, samma samtalsämnen och samma fulla män som helt patetiskt försökte stöta på någon med förlovningsring. det måste vara något fel på den här staden. eller så är det Narnia vi åkte till och levde loppan i under nästan två månader.

var ska man börja då? det känns som om jag har berättat om alla highlights för halva sverige redan, så att dra allting en gång till känns lönlöst. jag tänker spara det till Michaela.

anywho, nu är jag då tillbaka i Svea rike, och visst är det vemodigt när man har spenderat sina dagar på en kritvit strand, ätit färsk frukt (inte mesiga äpplen och päron) och druckit drinkar som var AA-billiga. men å andra sidan är det jävligt skönt att komma hem till dagliga rutiner, familj och vänner, och jag har insett att jag är väldigt nöjd med hur mitt vardagsliv ser ut. jag har en underbar släkt som jag faktiskt GILLAR att äta söndagsmiddag hos, jag har vänner som står vid min sida trots att de är avståndshandikappade, jag har min hälsa (sort of) och jag delar mina dagar och nätter med mannen i mitt liv. jag har dessutom fått ordning på mitt professionella liv, jag har på egen hand fixat och trixat så att jag kan läsa (hör och häpna) Ma B+C, Ke A+B, Fy A+B och Bi A+B för att kunna komma in på Receptarieprogrammet nästa vår.
jag är on top of things, igen.
visst, fortfarande kommer det dagar då jag ser mig i spegeln och undrar om jag ska ta i hand, niga eller krama människan som står framför mig. men hey, så länge det håller sig till det är jag nöjd, man kan inte få allt i samma ask.

och det här blev världens tråkigaste inlägg. men shit, jag är alldeles för rastlös. till exempel: jag låg vaken inatt och funderade på vad jag skulle ha på mig på Looptroop-spelningen och idag drog jag fram mina smutsiga sneakers och tvättade dem. fint, jag behöver nåt att göra.

nu skaj ag ut och möta mamma med spicy hot-käk. peace and love

varför Karin inte bloggar:

"Karin säger:
men sen kom jag på att jag inte orka bry mig om X o då sluta jag blogga haha"

what evert

vaknade en halvtimme innan jag skulle iväg och luncha med pappa idag. (usch, korkat och omoget)
håret ville ju självklart inte ha bråttom, så det strejkade. tog säkert en kvart innan jag fick det att göra som jag ville. iväg till Vivaldi, äta sallad, prata med pappa och Anette (hon var sur för att hon hade fått fortkörningsböter). Runt ett gick hon iväg på möte, och jag och pappa snöade in på Sci-fi.
Som vanligt.
Kom på att han hade kvar X-boxen hemma, så vi kom överens om att jag kunde ta den så vi får ihop lite mer pengar. Puss och kram, vi ses ikväll.

Jag gick till Cut&Blow och köpte ett par gallons hårspray (hårfanskap, ligg rätt!).
Sen till banken och sätta in pengar. Det stod en högst misstänksam människa bredvid, utanför sammetsrepet
(på Skandiabanken gör du dina ärenden på banken, och då behövs ju inga sammetsrep). Han kikade och kikade, och jag var övertygad om att han ville åt mina tillgångar. Men det visade sig att han undrade om man kunde sätta in en hel bunt med pengar. Det står "sätt in bunt" på displayen, men han kanske inte var läskunnig. vad vet jag, jag är inte den som dömer folk.
jävla analfabet.

Hem och fixa med mail och Tradera. Rickard kom, var sur för att jag tagit sovmorgon hela veckan, sa åt mig att gå och diska, och var allmänt butter. jag gick och diskade.

vi packade ihop alla grejer vi skulle ha med oss (paket, adresser, anvisningar, en vas....) rickard spelade poker, och när jag sa att nu måste vi gå innan allt stänger tyckte han att jag minsann inte hade någon talan. jag blev sur. till slut åkte vi, men kom på att vi glömt adresserna hemma. men vi skulle ändå till mamma, så jag föreslog att vi skulle fixa det på hennes internet. vi kommer dit, och han väntar i bilen. ok tyckte jag, det kommer ju ta ett tag, men fine. jag skyndar mig hos mamma, slår in paket med fittigt dålig tejp (ja, precis SÅ dålig var den), ger mamma anvisningar om det ena och det andra, tar fram adressern... då tutar han. blödande magsår.

tar fram adresserna och skriver ner dem, ger freja en puss, säger åt daniel att ta fram noterna, och ger mamma en puss innan jag springer ner igen.

hoppar in i bilen och åker till Ica Sjöhagen, köper frimärken för 260 spänn, tejpar ihop paketet ännu mer, går ut till bilen och säger "man kan köra ut här" varav rickard svarar "bäst för dig att det går". jaja. åker till bäckby, går in på loppisen (den var fortfarande öppen. jäj) ringer till han som tar hand om det, han kommer dit och fixar bord åt oss tills imorrn. vi åker till pappa, hämtar X-boxet och spelen, åker till rickards mamma och rotar runt i garaget efter prylar. hittar ett par saker, plus en spindel. jag råkade döda den, men jag fiskade upp den och gav den en värdig begravning i en vattenpöl utanför. må Poseidon vaka över eder.

rickards mamma kommer, vi går in och rotar i källaren, jag hittar ett kort på rickard 5 år gammal och tycker han är jättesöt. tyckte inte han. vi äter mat och snackar skit med hans familj. eller, jag gjorde, rickard åt.

vi går upp på vinden och rotar mer, hittar lite junk. sen gick vi ner och det var dags för Momsie(?). gräddlikör med citron, mums. vi spelade skitgubbe (korkat spel) och poker. fast utan rickard, han rotade lite mer på vinden. jag vann pokern, och därmed 6 riksdaler från mina motspelare.
WSOP, eat your heart out!

vi stuvade in allt i bilen och åkte hem. vi parkerade med rumpan mot väggen, så att pundarna inte ska ta sig in iskuffen och sno allt. men jag vinkade in bilen fel.

i hissen så sa han att jag skulle stå på loppis själv, att han skulle köra dit mig och grejerna vid 8 och hämta mig vid 4. jag skulle stå där själv och sälja vår skit. nej du, den gubben gick inte. "varför skulle jag stå där själv?!"
"men jag vill ju också ha sovmorgon nån gång."
jaja, så det var på det viset. skit samma, han ska med. men gråt då.
han tycker han kan rättfärdiga korkat beteende med att jag minsann sover hela dagarna, därmed får han också bete sig korkat.

"du har ju dödat någon, därmed får vi döda dig. det är rätt."

vi gick upp och packade upp allt, kickade igång datorn och kollade mailen, nån nisse var sur för att han inte fått kontakt med oss. jag har inte sett nåt mail, men jaja. gråt då.

rickard tjatade om tuttar, men jag är inte på humör. jag vill ha kärlek, inte morr morr hrmpf hm, knulla?

vi kollade på skit-tv (klart det inte finns nåt att se en fredag, när man har 50 kanaler) men rickard surade och gick in i sovrummet.

och här är jag nu.

allmänt fet dag i underbara världen med andra ord. jag är fett cranky och känner mig orättvist behandlad.

sen om du läser det här noonie, take it or leave it. såhär känner jag.

förhoppningsvis är det bättre imorrn. vakna på rätt sida älskling?

peace!

sälja grejer, vara upprörd, köpa ett Saunabelt och bli komplett.

det är ett hårt knock life jag lever. att kränga grejer på Tradera tär på krafterna. maila hit, maila dit....

imorde väcktes jag kvart i åtta av min käre make som ivrigt väntade på Comhem-nissen som skulle fixa tv-boxen. "ja ojoj, här ser man det digitala bruset, det är ju bara 35 db. vi provar en annan scart och byter HDMI-ingång". jag sköljde groddarna i köket och gick och la mig igen.

när TV-Micke hade gått och noons åkte tillbaka till jobbet vågade jag mig ut i vardagsrummet igen. bilden blev faktiskt lite, lite bättre. på CNN hade de valvaka där de jämförde kandidaterna och talade om vilka som hade vad. Clinton tog tydligen hem kalifornien. bra där.

de hade gjort en liten "mina vänner"-inforuta där tidigare uppdrag och liknande listades. Clinton var senator i NY och hade självklart vunnit där, Huckabee (eller McCain, nån jävla konservativ jävel var det iallafall) var emot stamcellsforskning och aborter. jävla hick. ta av dig din truckerkeps.

När Obamas ruta kom upp stod det såklart att han varit senator sen 2005 och lite annat politiskt tjosan. Sedan kom nådastöten: "his father is from Kenya".
ok. ska det på något sätt påvisa att han minsann är insatt i det politiska dödläget där? mer än någon annan? eller ska amerikaneserna tycka synd om honom för att han har släkt där, och rösta på honom pga det?
nja, osmakligt tycker jag. hade han lagt upp en strategi för att lösa problemet där, med konkreta metoder och hjälpmedel, och SEN flikat in att han hade släkt där hade jag varit med. men nu ligger tonvikten på att han har minsann släktingar där så han behöver inte ha någon strategi.
"hans pappa är från Kenya." det var allt det stod.
ingen info alls om vad pappan gör därborta, vad Obama gör, vad nån gör.

Sen var Clinton jätterolig när hon sa att "I wear the pantsuit in the white house". första gången. de andra femton var inte lika roliga.
två tomater var bara kul första gången man hörde den.

Men nu ogillar jag inte någon av demokraterna, jag bara gillar dem inte. så länge republikanerna inte kommer in i huset är jag nöjd.

Oavsett vem av demokraterna som vinner (för det gör de) så kommer det att bli historiskt. jag menar, en kvinna och en svart, relativt ung man. Men gör de bort sig någonstans längs vägen kommer folk att dra stora växlar på det. De äckliga hicksen kommer att vänta spänt på minsta felsteg.

och Lilla Bush kan inte vänta tills han får åka hem till sandlådan och bygga slott med sin stjärnbaner-prydda hink och spade.

Vilket underligt land det där är, skådespelare som blivit presidenter, actionskådisar som blivit guvernörer, cigarrskandaler som blivit kultförklarade, presidentdöttrar som skulle passat bättre i The Simple Life än vad arvtagerskorna gjorde... God bless America.

På tal om Paris Hilton, nu har hon tydligen fått en gästroll i L-Word också. Författarstrejken måste ha slagit hårdare än man trodde.

Och här hemifrån Suecia kan man ju runda av med sextonåringen som troligtvis blev mördad av sina släktingar. slängd från en balkong på fjärde våningen. gärningsmännen kommer säkert få ett milt svennestraff.
som han som våldförde sig på två barn, vad fick han? ett par år på kåken och ett par tusen i skadestånd. å andra sidan är våldtäktsmän inte så poppis i finkan. förhoppningsvis kommer någon att försäkra sig om att han aldrig kommer att göra om det. snipp snipp, så var sagan slut.

nej, som tur är så drar jag till Thailand om två veckor, där läget är såå mycket lugnare...

peace out, nu går jag och duschar i varmt gratisvatten i mitt fina badrum som ligger i min fina lägenhet mitt i stan. sen tänker jag kolla på någon av våra 50 kanaler på vår 42 tums LCD-tv där de sänder spännande program om kändisar och deras liv. om jag har tur är Tvins på, där kan jag beställa ett Saunabelt som låter mig tappa flera kilo genom att svettas, samtidigt som jag stryker mina märkeskläder eller pratar i min fräsiga mobiltelefon.

"den som har flest grejer när hon dör, vinner"

stackars oljeindränktea fåglar, jag såg en dokumentär om dem på Kanal 5, direkt efter Gossip Girl.

just det...

jag har ju en blogg. så trevligt. och här kan jag skriva ner saker jag tycker att andra människor ska läsa och bry sig om. som att jag åker till Thailand med omnejd om två veckor. eller att jag ska plugga till farmaceut. eller att hissen var paj så jag fick gå upp och ner till tvättstugan. vi bor på fjärde våningen, hissen ligger i källaren. jag är nu helt galet fit.

när man har en blogg så skriver man ner onödiga saker ingen människa bryr sig om egentligen, men folk fastnar ändå, för det är ett så trevligt tidsfördriv att läsa vad andra människor har för sig. för man älskar att höra om andras liv, så länge man inte behöver träffa dem IRL (det betyder In Real Life, på sånt här datorlingo som jag är ashaj på).

idag så ogillar jag något, och det är The Voice.
The Voice kallar sig lite klatschigt för "The Voice of Hiphop and RnB", och på The Voice spelar de alla låtar som råkar ha ett fräsigt hiphop-beat och så kallar de det för hiphop. fast när det inte stämmer någonstans kallar de det för RnB. Alla kanaler har ju program, och The Voice vill ju inte vara sämre, så de har tagit in en söt utländsk tjej som leder "Planet Voice". hon måste vara världens sämsta programledare (förutom alla dessa ring-in-och-försök-vinna-pengar-genom-att-gissa-ord-som-börjar-med-till-exempel-"jul"-haha-ge-oss-dina-soc-pengar!). bakom kameran står "Danny-D", men han heter egentligen Sven. ingen snubbe i sverige kan prata så där på allvar. gör man det borde man uppsöka hjälp.
Sen har vi nåt program som repporterar om mode, men det är ju inte hiphop, så de har inslag som "dansa med Bounce" där man lär sig att se cool ut samtidigt som man breakar (så där som man gjorde på lågstadiediscona ni vet).

sen har de även ett radioprogram som heter "Vakna med The Voice", men det måste vara någon annan röst de snackar om, för där har de tre jönsar som jönsar omkring i en studio och bjuder in brottare, komiker och zoologer. och de lågstadiebreakar inte ens.

just det, de har nöjesnyheter från Aftonbladet eller Expressen eller vad det är också. de rapporterar om Katie Holmes graviditet, Angelina Jolies graviditet och Britney Spears sammanbrott. Jag tycker vi ber Dogge skriva en låt om det, och så lägger vi till "cykel på köpet!" i slutet. vilken dancefloorhit det kommer att bli.

Själva idén med en TV-kanal som spelar hiphop funkar ju inte, för det finns endast ett fåtal hiphopartister som frekvent gör musikvideos. de kan inte på allvar mena att hiphop idag består av Snoop, Jay-z, Petter, Mange Schmidt, Kanye West, Eminem och Akon. isåfall skulle jag vilja lämna in min ansökan om konvertering till någon annan genre.

Det är synd om kidsen. de tittar på The Voice och tänker att "det här gillar jag, vad heter det? hiphop? ok, jag lyssnar på hiphop."

jag tänker sitta framför TV:n med förväntan i blicken och räkna sekunderna till The Voice byter från "The voice of Hiphop and RnB" till "The Voice of commercial, moneymaking, gender-degrading blinghop and STD"

"MC's get a little bit of love and think they hot

Talkin' bout how much money they got, all y'all records sound the same

I sick of that fake thug, R & B, rap scenario all day on the radio

Same scenes in the video, monotonous material, y'all don't here me though

These record labels slang our tapes like dope

You can be next in line, and signed, and still be writing rhymes and broke

You would rather have a Lexus, some justice, a dream or some substance?

A Beamer, a necklace or freedom?

Still a nigga like me don't playa' hate, I just stay awake

This real hip hop, and it don't stop until we get the po-po off the block"