Det susar i säven.

Nähä, blev ingen lägenhet. hoppas att den på Pettersberg löser sig.
jag ska flytta till ghettot! så trevligt.

fika med S idag, vi frossade i Pago och posttraumatisk stress. tänka sig att både hon, jag och M trotsar avståndet och mår dåligt tillsammans.

borde verkligen öppna böckerna och plugga, men jag får ingen ordning på mig. jag kommer på saker jag måste göra hela tiden, får ingen ro. jag är rastlös, orkeslös och viljelös samtidigt. jag skulle vilja springa, springa tills våren kommer. måste adressändra, köpa gymkort, gå till hyresägarna, läsa x kapitel i boken jag inte ens fått än och y kapitel i boken jag faktiskt har.
fan, när blev jag såhär upptagen?
antar att jag söker mig till jobbiga saker man inte ordnar på ett kick för att slippa ta itu med huvudet och dess innehåll. goja.

adressändra kan jag göra imorrn efter föreläsningen, gymkort tar vi en annan dag, hyresägarna kan jag ta på väg till R efter föreläsningen, läsningen tar jag när jag är hemma hos mamma. ska ändå inte jobba på fredag förrän fyra, då har jag mååånga timmar att plugga på. lördag flytt, sedan vin. om jag hinner. måste läsa under helgen, farmor på söndag. jobba åtta till tolv på måndag, plugga efter det.

nån slags styrsel på mig själv borde jag väl få? det är bara att falla in i rutinen. nu fucking kör vi.

men när ska jag få ordning på det som viner och far i huvudet? det susar i säven. tid löser allt! och vad har vi, förutom tid? jorden snurrar oavsett gymkort och adressändringar.

Välkommen

imorrn börjar det. Psykologi 1-30 på mdh i eskilstuna. jag borde egentligen sova nu, för att orka med morgondagen, snuvig och dan. har snytit upp minst en toarulle idag, och om jag känner mig själv rätt kommer det gå åt ett par till imorrn.
sitta där på uppropet och snörvla, så ofint.

förkylning till trots så fokar jag på annat, att gå omkring och gnälla över lite mucus har väl aldrig gjort någon glad? nej, jag gnäller över annat. som den totala bristen på lyor. närmare femtusen tänker jag inte betala för nåt ruggigt ugglebo. nä, jag köar hellre.

som den svenne jag är.

får jag bara byta till västerås kan jag söka studentlägenhet, även fast det kapitlet känns så jävla avslutat redan. orka med högljudda studenter som luktar illa? jag vill ha mitt eget bo, min trygga vrå.
men vad gör man inte?

köpa gymkort ska jag också göra, för jag ska bli tight, fit och smärt (flex flex). nån jävla måtta på slackeriet får det vara. kan inte sitta här och vara en potatis, en deg, en michelingubbe.
vad jag inte skulle kunna ge för en personlig tränare som piskar mig.
jag är så lat att det borde vara olagligt.
kanske de skulle forska lite på mig? jag kanske är ett sånt där too-weird-to-live-too-rare-to-die-case?
då får man säkert en massa pengar, som jag kan använda för att betala en personlig tränare. fast, då skulle studien bli void, och de skulle kräva tillbaka pengarna.
fast! å andra sidan är jag då redan fit, så då har jag hittat en sugar daddy som kan betala tillbaka pengarna.

och han köper säkert en prima sekelskiftesvåning (ja förra, inte från 1999-2000) med tre meter takhöjd, öppen spis och höga golvlister.

äh, nu ska jag googla lägenheter. sugar daddy? nej usch. bort med dig.

Blå män. blå, kattliknande män.

har jag drömt om inatt. fy satan vad het han var. Sam Worthington alltså.

fast, det var inte han som var så jädra hot, det var hans avatar. en kattjävel.
anywho, lång var den också. filmen alltså. haha, jag är så trött.

har aldrig blivit så full på en öl, måste ha varit något i biosalongen? dessutom verkar Pitchers ha blivit övertaget av tonåringar. tant hörde inte vad farbror sa. tant och farbror åkte hem efter en timme. halkade runt på skridskobanan en stund, innan farbrors fru kom och plockade upp oss. ramlade ur bilen hos mamma och försökte smyyyyga in. jag kan inte smyga längre.

när det begav sig var jag toppsmygare. så jävla många gånger jag ninjat mig ut och in genom ytterdörren (som för övrigt knarrade rejält om man inte visste exakt hur man skulle forcera den) så borde jag rimligen har kvar lite skills.

som att lära sig att cykla kan man tro? icke.

lyckades till slut ta mig in och få av mig skorna utan att välta allt omkring mig.
billigaste fyllan ever.

sov till halv tolv, då min rara syster tyckte att jag skulle vakna. iförd klackskor och klänning stod hon i dörrhålet och gurglade om att hon hade fyllt kylskåpet med dinosauriememo. vilket hon hade. det var stegosaurer, triceratops och tyrannosaurusar överallt.

hon är underbar, lilla frejk-n-bake.

Fan fan fan

vad lite det krävs för att sänka en totalt. en liten jävla tanke och jag slås ner på botten.

och var kom alla dessa nykära par ifrån?!

jag är så trött på det här, på mig själv, på allt. på att vänta. och jag är så otroligt negativ. tror inte jag kommer komma in på psykologin. och kommer jag inte in, spricker min plan.

ska jag flytta härifrån?

nej, jag kan inte bara fly från allt. det är ju ändå mig jag flyr ifrån, och det blir nog lite svårt att separera mig från mig själv.

skulle det ha varit du och jag? ska det vara du och jag? hur fan ska det vara?

jag dras åt två håll, men vet inte vilket som är rätt. om något av dem ens är rätt?

det stackars frågetecknet kommer bli utnött. fan, man skulle få frågeteckensransoneringar. då skulle man inte fundera så mycket på allt hela tiden, man skulle hushålla med dem. jag skulle, för jag är snål.

men frågeteckenransoneringar finns inte. jag måste själv besluta om och när jag ska använda dem. men att vara måttlig har aldrig varit min grej.

allt är one too many, jämt.

är det inte det ena så är det andra, jag antar att jag kickar på att suga ur allt liv ur saker, för att sedan hitta något annat att fokusera uppmärksamheten på.

vad ska den nya kicken bli då? för något måste jag ha. helst något hälsosamt. heroin?

men spotify, nu får du ge dig! jag skiter i venture cup eller vad det nu heter! ge tillbaka min joy division! tack.

hahaha, vilken låt kom nu? love will tear us apart. såklart.
vafan, nu räcker det. kan inte allt och alla bara backa? pausa en stund, sätt på hold.
men tajmingen i mitt liv just nu är ju suverän, allt och inget på samma gång. och jag bidrar ganska duktigt till den suveräna tajmingen.

det börjar nog bli dags att sparka emohinken. gå omkring här och vara deppig funkar ju inte. men på måndag får jag definitivt svar på huruvida jag ska fortsätta mitt emostreak eller ej.

over and out, nu går jag och badar.

Nostalgitripp galore!

spotify måste vara guds gåva till människan. hur många gånger har man inte försökt återuppliva den där mixskivan som varit med på alldeles för många fester? jag måste leta reda på mina gamla Superstars...

på tal om sneaks, om jag förstått saken rätt kommer det dimpa ner ett par godisar i brevlådan vilken dag som helst. eller, det kommer en avi i lådan. sneaksen finns på Ica. för jag jobbar på posten, och då vet man sånt. och kommer de jävlarna bort kan jag använda mina superhjälteskills för att lokalisera dem, DIP, HUB, ombud eller fc? spåra gods, jomen visst!

cheferna kallar mig Doris. trodde det var en pik, att jag hade en kroppshydda som en ko. men tydligen inte, det var värre.
Doris är fiskfan i Hitta Nemo.
fisken har inget närminne. är jag så förvirrad? äh, de garvar åt mig, och det är väl bra?
varje företag behöver en clown.

som för övrigt blev bästis med den tredje chefens dotter. känns som en fjäder i min hatt.

så, trots att jag har ett närminne som en fisk verkar de gilla mig. vilket boostar mig som fan, det jobbar ändå drygt 40 pers där, och jag sticker ut. vill jag tro?

och jag är duktig. ring mig, meesa can help!

var på kursintro på Hermods idag. miltals ifrån universitetet. ett par meter från högstadiet.
jaja, jag ska ändå läsa på distans så jag slipper sitta där och uggla.

och på måndag får jag veta om jag kommit in på högskolan. känns som att nystanet börjar reda upp sig. at last.

åh! herrejesus i min låda! hittade världens finaste AT-AT på junkyard http://www.junkyard.se/Product.aspx?ProductId=5887&ProductDetailId=32662
som jag måste ha.
Men! aber á la aber: måste ha en lägenhet först. borde nog börja i den ändan. lägenhet först, inredning senare.

intresseanmäld på 4 stycken, och hoppas innerligt att jag får någon av dem. kan inte hoppa mellan föräldrarna längre, jag lever ju i en påse! inte ens en redig väska, utan en påse!

geez. baglady vid 23.

nej, nu ska jag surfa efter mer vackra saker till soundtracket av mina tonår.
Oooh La La La, It's the way that we rock when we're doing our thang
Oooh La La La

...Och jag är on top of things.

än så länge, haha.

och jag jobbar mig tokig. de säger att jag flyttat in på kontoret, och visst är det sant. vad gör man inte för att sysselsätta hjärnan? orkar inte sitta och whina längre, det tär för mycket på krafterna. skulle nog behöva köpa mig ett gymkort, av nåt slag. eller en michelindräkt så jag kan vara ute och "jogga" i kylan. haha, de som kom på ordet måste ju hyst agg gentemot denna halvlöpning/halvpowerwalking. ingen vill väl erkänna att de ska ut och "jogga"?

nej du. jogging.

om man skulle ta ett varv runt stan kanske? har fan suttit framför datorn i två timmar nu, och varit oproduktiv. död åt facebook!


nej, nu går jag ut. måste bara leta reda på en michelindräkt först...

Control

Blir tio timmar imorrn, kanske även på onsdag. utöver de passen knypplar jag nog ihop till heltid under några veckor. ska det vara så ska det vara!

hoppas jag kommer in på högskolan också. men när får jag reda på om jag kommit in? herregud, kurserna startar ju nästa vecka. yikes. nästa vecka!

nu jävlar rullar stenen. på en sekund är jag långt härifrån, jag mäter försprång i ljusår.

och det känns som om jag fått tillbaka kontrollen, att jag bestämmer nu.

ho. är ute på andra sidan nu, fortfarande med huvudet i behåll (-ish) och fortfarande S i grund och botten. men fy fan vilken resa det har varit. och än är den inte över. den har knappt börjat, men förarbetet är gjort. vägen är klar, nu ska jag bara ta mig över den också.

äh vafan, det löser sig.

och jag svär som en fucking rallare.

godnatt och farväl, för nu ska jag SOVA.

Håll ut

Det känns så tomt, på ett bra sätt. ett orosmoln borta, nu är det bara... ja just det, ett par kvar.



men det känns så bra att ha pratat med Dig, att ha rett ut saker och ting. saker som fått mig att ligga sömnlös om nätterna, saker som fått mig att kväljas vid blotta tanken på mat, saker som fått min magkatarr att gå bananer.



det känns som att komma hem efter en blöt kväll och ta en dusch. all gammal röklukt är borta.



det känns som att slänga alla gamla anteckningar som ligger och skräpar på skrivbordet.



det känns som att ta av sig klackarna efter alltför många steg på kullersten.



ah, metaforer. var skulle jag vara utan er? har nog aldrig förklarat något utan er. hade jag inte haft er hade jag nog fortfarande legat sömnlös och illamående.



allt känns nytt, fräscht och fullt av möjligheter. hå, vilken klyschig mening. och klyschor, var skulle jag vara utan er? when all things fail, kicka Kent och dränk dig i klyschregnet.



musik, var skulle jag vara utan dig? finns ingen och inget som kan få mig att gråta på fem sekunder, för att sedan känna mig starkare än hulken tre minuter senare.



så, tack metaforer, klyschor och musik.



















...Men. denna frustration vill liksom inte lägga sig. så mycket som jag trodde var på ett helt annat sätt än vad de är. men jag inser nu att det egentligen bara är i mitt huvud. önsketänkande galore.

eller, förhållningssätt?

man väljer ju hur man vill organisera allt som kommer in i huvudet, och jag tror jag har lagt en del grejer på fel hylla.



jag ville ju så gärna att de skulle passa in där, att färgkoderna skulle matcha.



nu när jag inser att kontrasterna är alldeles för stora för att det ska vara kosher så vet jag inte riktigt var jag ska lägga dem.

lutar åt papperskorgen.



men om jag har fått för mig nåt så ska jag ha det, till varje pris. jag kan gå flera mil i snön för att nå fram, jag kan frysa sönder mina ben i kalasbyxorna, jag ger mig aldrig.



tenacity.



men för jösse namn, den som sa att det var en positiv egenskap vet ingenting.



denna panik över att det man vill ha är på väg att slinka en ur händerna ger mig andnöd. jag kan inte vänta, vill inte vänta, jag har väntat hela mitt liv, jag vill ha det nu. jag SKA få som jag vill, om jag så ska frysa ihjäl på vägen.



paniken över att veta att man har en sticka någonstans i kroppen är ännu värre. vad är det som gnager så evinnerligt?!



och jag stressar alltid fram ett svar, ett resultat. jag måste lära mig att vissa saker tar tid, och att de ska få göra det. kakan blir inte klar fortare bara för att du kikar in i ugnen hela tiden.



och ja, Du gjorde mig svartsjuk.



vad glad jag blev. det hoppade till någonstans inom mig. är det stickan? är det där den sitter? eller sitter den i hjärnan? i själen?



Och då kommer känslan

den smygande känslan

den enda jag inte rår på

Då stänger jag själen

klämmer ihjäl den

hittar en himmelsk drog



och jag kickar. kickar hela tiden.

men det är ju alldeles för mycket i huvudet, hjärtat och själen just nu. jag rinner över. som en överfylld muffin. fast sånt kan jag inte äta längre. ätbara saker alltså.

huvudet är så fullt av saker, men jag kommer inte för mig att få ur dem på ett vettigt sätt. allt bara sitter som, knäck.

men Du gör ett ärligt försök att ändra på dig, på ett positivt och hälsosamt sätt. trodde jag skulle komma hem till samma dammiga golv, men det gnistrade! och Du var inte här, Du hade gått ut. men inte långt bort i sorg och olycka, som jag först trodde. Du är nära, och beter dig fullt normalt. och vad glad jag blev.

vilket gör det hela ännu svårare. hade Du bara varit korkad hade jag inte älskat Dig så mycket.
well duuh.

men nu kan jag inte skriva så som jag gjorde då jag anade att Du inte visste om bloggen.
den var min ventil, men nu recenserar och censurerar jag allt jag skriver.

dessutom vill jag kräkas. och jag har haft muskelryckningar i ögonlocket hela dagen. jag är helt enkelt inte så på.

jag vill bara sova.

too little, too late.

upp och ner, ut och in. helt jävla ologiskt.

Så tokigt allt kan bli. så tokig jag kan bli. så tokigt att jag aldrig skriver något här förutom när jag är ut och in och bak och fram. känner mig som han i Trasdockorna. bortsett från att jag inte är en trasdocka. inte en sån tecknad jävel i alla fall.

Hur kan hela världen vändas upp och ner, bara sådär? fast. egentligen är det väl inte så förbannat kosntigt att man då och då krackelerar och allt goo rinner ut över allt och alla? jag är väl inte mer eller mindre galen än alla andra? man skulle ju vilja vara speciell, veta att man var en unik snöflinga när man känner sig som en blöt raggsocka. för det finns väl inget värre än att relatera till andras misery när man själv är, ja raggsockig?

för det är väl där allt bottnar egentligen: jag är precis som alla andra, känner samma våndor som alla andra och är lika svennebanan som alla andra. usch. grå grå grå grå massa.

så läser man om alla dessa individualister, som körde sitt race och struntade i att vecka sin själ efter sockerkaksformen. tyvärr så led de av megalomani och andra bösiga störningar, så att idolisera dem vore idioti. men måste det vara så? antingen eller? antingen är du ett geni som utför stordåd och lever livet i 180, eller så är du en raggsocka.

syster yster och lillstrumpan verkade ju i och för sig ha det ganska skapligt.

men nu är jag inte en karaktär i bolibompa heller, så vad göra?

gnäller gör jag. mycket. och det är fult att gnälla, man ska göra något åt det eller gilla läget, har jag lärt mig. men det skiter jag i. jag vill gnälla TILLS jag kommit på vad jag vill göra.

sen funderar jag lite kring vilka människor jag attraherar. luktar jag skit? är det därför flugor flockas runt mig? det man sänder ut, är ju det man får åter. rimligtvis måste det vara så att jag signalerar att jag är en förvirrad jävel, med ett enormt bekräftelsebehov och ett konstant soundtrack: "the worlds smallest violin, playing the worlds saddest song, just for you".

ja, jag gnäller. ja, jag lockar till mig gnällers. ja, det borde jag sluta upp med. som herr stendöd sjöng: "if you wanna make the world a better place, take a look at yourself and make a change"

nä, det är inte synd om mig. jag har människor som älskar mig, och det är allt som spelar någon roll. MEN, abret över alla andra aber är detta: jag är en gnällig jävel som gräver gropar åt mig själv överallt. min strand ser mer ut som Whacka Mole än The Beach.

jag är för feg för att ta tag i saker när de dyker upp, jag begraver dem i ett gammalt mole hole och hoppas på att de ska stanna nere. har du spelat Whacka Mole?!
de förrädiska mullvadarna stannar inte nere i hålen.

jag måste lära mig att ta tag i saker omgående, utan att tro att folk ska bli arga på mig, för det här är väl för fan inte ett alternativ? gå här och gegga i misär? äh, skärp dig S!

nu är det dags att dra av de gamla och blöta raggsockorna och dra på silkesstrumporna.

det är nog inte för inte jag är sjuk hela tiden. psykosomatiska sjukdomar, hörde jag att jag älskar att diagnosticera folk med detta jämt? ta en titt i trädgården, det ligger lite skit där.

nej, nu tar jag min magkatarr och mina svullna halsmandlar och möter Katla.