onsdag 19 september 2007

dagens svammel

borde, borde, ska, måste, måste...

jag håller inte riktigt med. sitta på golvet insvept i ett överkast och lalla runt på internet tills jag tröttnar låter bättre.

men visst, utan måsten skulle alla sitta insvepta i överkast hela dagarna, och hur skulle jag då få tag på kaffe, snus och litchifrukt?

ska visst till AMA i morgon, äntligen en månatlig inkomst som inte har ett spann mellan 500-3000 kronor. får visa framfötterna inom Tjejlobbyn också, vem vet, det kanske finns en tjänst för mig där? fast sån tur kan man nästan inte räkna med i möjligt-kanske-om-mappen.

barskåpet är nästan fullt, och det är snart fredag, men jag har ingen lust alls att gå ut. jag ska hem till pappa och äta middag, titta på Breakfast At Tiffanys´ och bara njuta av mig själv, precis som jag är.
inget smink, inget fixat hår, ingen partyoutfit, ingen förkaka. inget.

det blev så jävla tradigt på slutet, samma jävla visa varje helg. inget är nytt.
jag vill ha nytt, crispy fresh och med en air av hopp och ovisshet.

jag gjorde nåt väldigt nytt i helgen, som jag aldrig kommer att göra igen: jag la stenplattor i mammas trädgård. hade träningsvärk tills igår.

om det inte vore nog så var jag brudnäbb på min mammas bröllop i söndags. jag grät floder och skakade som ett asplöv. det var så vackert, och så äkta!
där, mitt i blåsten, regnet och kylan, under ett provisoriskt tak gjort av vit presenning vigdes min Mamma och hennes Niklas. ingen av gästerna visste något, alla trodde att de var där för att fira mammas födelsedag, så när Daniel började spela bröllopsmarschen på gitarr hörde man cirka 40 hakor smälla i de nylagda stenplattorna.

efter ceremonin bjöds det på bubbel, och jag svepte mitt glas fortare än Lindsay Lohan (ursäkta hollywoodreferensen. jag läser skvaller ibland. tyvärr). jag var nog mer skakis än mamma, vågar inte tänka på hur det kommer bli på mitt bröllop. faktiskt. tänker inte tala mer om det nu.

efter den där förbannade hollywoodreferensen tänker jag nu koka mig en kopp kaffe och sätta på Viasat History.
jag ska inte byta till TV400. inte. ska inte.

"so, how long has she been calling you a puta?"

måndag 3 september 2007

usch. höstångest.

det blev höst.
jag har inte godkänt nåt sånt, jag ska ju sitta i parken och titta på de gröna löven i träden.

och så borde jag diska och plocka i ordning också. gå till polisen och hämta mitt upphittade leg.
betala en räkning.
duscha.
mata dimon.

nej usch, jag får ångest.

jag måste ju tvätta mina gymkläder, det är ju intro 17:30.

jag vill bara gå härifrån. ta mina randiga pyjamasbyxor och gå. men det är väl mig själv jag vill gå ifrån antar jag. alldeles för många olika drinkar i lördags.
stal mat från McDonalds igen. har tydligen varit jättetrevlig mot nån nisse och gett ut mitt nummer. fick ett sms i söndags och fattade först ingenting. "du var mycket trevlig. hör av dig!"
jag borde inte få gå ut.

kul hos mamma igår iallafall, trots extrem baksmälla och ågren. hela zoot var där.
Catrine hatade världen lite och mördade soffan, Niklas drog på sig mammas gamla partylinne (vilken jävla syn), Daniel var arg på sin mattelärare "han har ju för fan ett efternamn som låter som en könssjukdom!" och stackars Rickard fick en tyllsjal i håret. den var blommig och han var jättesöt.
jag gillar min familj. de är underbara.

jag vill slinga håret, har en otroligt osmickrande utväxt. åh, jag vill köpa en ny jacka, nya skor och nya kläder!
måste fixa en praktikplats eller ett nytt jobb, jag orkar inte vända på slantarna längre.

usch, jag är opepp.

nej, om man skulle ta och ta tag i allt nu. saker och ting blir ju inte bättre av att sitta här och önska en massa saker.