som jag nämnde lite längre ner, där, så är det ju helg och jag är allmänt nöjd över det faktumet. helger är bra fina va, eller hur? som allergifria kattungar.
anywho, morfar fyller år idag (80 barre!!!) så jag och Johan knökade in oss i pappas bil och åkte ner till Ööööörebrooe och sjöng lite fint. och så åt vi lite mat. typ kyckling, och potatis. och så lite ris! fast det gjorde vi ju inte, vi åt italiensk buffé och drack rödvin. PÅ EN SÖNDAG! vi satt och gaggade i vardagsrummet efter att allt löst folk hade löst upp sig, och mamma berättade om hennes arbete i början av 80-talet. det låter ju inte direkt upphetsande såhär till en början, men hon är fan sjukare än jag trodde. min mor är avdelningschef på blod/mag/tarm-avdelningen (supersexigt namn va?) på stadens sjukhus och spenderar dagarna med att chefa sig. ibland torkar hon bajs också. för hon är sjuksköterska i grunden. och en av de där sjuksköterskorna som faktiskt är det in i själen, ni vet, det finns människor som faktiskt ÄR sitt yrke? hon är en av dem. hursom, på det glada 80-talet då denna berättelse utspelar sig, arbetade hon på ett äldreboende. för psyksjuka. eller, det var lite schizos, lite tanter som blivit dementa, en och en annan utvecklingsstörd gubbe och så nån stackars jävel som råkat bli hjärnskadad på äldre dar. alla de där russinen plockades ur den samhälleliga kakan och placerades på ett äldreboende. där min mor huserade. hon har aldrig varit särskilt konventionell (hon brukade ta hem de mindre lyckligt lottade barnen när hon var liten, och tvättade dem) och vet nog inte hur man stavar till "så kan man inte göra", så hon vårdade människorna som hon ansåg att människor bör vårdas. vid ett tillfälle kom hon på den lysande idén att hålla i en kräftskiva på avdelningen, så hon letade reda på vita dukar och långbord. en stingslig sköterska gnällde dock på henne och sa att det där, det var ju sveplakan! men de var ju oanvända, så det sket mamma i. hon plockade även lite rönnbärskvistar och la ut på bordet, eftersom hon vet hur man dukar ett bord med "känsla". de där rönnbären, de slutade dock i magen på merparten av patienterna till slut...
eftersom det var kräftskiva hade det köpts in kräftor, och alla som gnagt på en kräfta vet att det är sjukt pilligt. mamma FÖRSÖKTE skala de där kräftorna åt patienterna, men är man en kvinna på sex patienter, ja då blir det tight. hon löpte som en råtta mellan kräftorna och skalade så fingrarna blödde, men rätt vad det var så satt stroke-Lars (nu fick han heta så, och han kanske inte alls hade fått en stroke, men det är BESIDE THE POINT, jag försöker enbart få in lite "känsla") med ett kräfthuvud stirrandes från munnen. summa summarum: patienterna intog en lyxmiddag bestående av rönnbär och kräfthuvuden, vackert serverat på lik-lakan. men det kan jag lova, det hade de inte gjort om inte mamma hade gett sig fan på att även de skulle få ha kräftskiva! kudos!
mamma var (och är) väldigt bestämd, och vet hur hon ska få sin vilja igenom, så när hon tagit körkort lyckades hon tigga till sig en folka-buss som personalen kunde bruka. eftersom patienterna levde i en isolerad värld där (jag citerar) "de inte ens hade BLOMMOR I FÖNSTREN!" och de föredragna möbelmaterialen var galon och järn, så var det nog inte direkt en lycklig tid för de inlåsta stackarna. för så var det på den tiden, man låste in de icke önskvärda individerna tills de behagade dö. mamma, being the anarchist she is, tog folkan och knökade den full med patienter och personal och begav sig ut i världen. mer bestämt Stadsparken i Örebro. jag vet inte om nån varit i Stadsparken, men det är en stor park med plaskpool, klätterställningar och stora gräsmattor. där parkerade mamma folkan och släppte ut patienterna på grönbete. här gör vi ett litet avbrott för en matte-gåta: om du har 6 senil-dementa, schizofrena, lappsjuka pensionärer i en enorm park och 3 20-åriga vårdbiträden, hur lång tid tar det för patienterna att avvika från given plats?
funderar du?
bra.
svaret?
ungefär 35 sekunder. mamma och den övriga personalen fick panik och försökte fösa ihop patienterna innan de ställde till det ordentligt för sig själva och alla som råkade vara inom bit/spott/kramhåll. mamma hoppade in i folkan och började köra efter en av patienterna, medan den övriga personalen försökte locka alla andra mot bilen. mamma upptäckte efter ett tag att hon körde på gräset, så hon backade lite diskret och försökte få patienterna att bli intresserade av bilen istället för allt annat omkring, så hela den här scenen kan inte ha varit långt ifrån vad man ser i en fålla innan fåren ska klippas.
personalen lyckades till sist få in de lyriska patienterna i bilen, och mamma tänkte att de kunde ju inte åka tillbaka efter det här misslyckandet, patienterna skulle för fan få njuta av frisk luft i lugn och ro innan de åkte tillbaka! så de åkte hem till mormor och morfars villa. sex tokiga pensionärer lullade runt i mormors trädgård och drack saft samt länsade hennes hallonbuskar innan morfar kom hem och möttes av en man som myndigt sa "goddag, är herrn syster Åsas man?" morfar svarade att nej, han var inte hennes man. han var hennes far.
efter strapatsen åkte personal och patienter tillbaka till äldreboendet, men jag tror inte att någon nämnde något av vad som hänt för den stingsliga kärring-personalen. det blev liksom deras hemlighet.
min mor, ett jävla unikum.
sjukt trevligt hade vi idag, och nu sitter jag med en bit ost och njuter. puss påre föffan, och kom ihåg: om du ser en hop vitklädda, tufsiga människor med enorma leenden, räds icke! det kan mycket väl vara mamma som fått ännu en snilleblixt.
