hur kan en enda mening intetgöra 17 månader? sjutton månader av bliss.
eller, är allt intetgjort? har vi tagit ett nyttigt steg i rätt riktning? kommer vi att bli starkare av detta?
"det som inte dödar, det härdar".
stämmer det? eller är det en fras för människor som inte vågar erkänna sig slagna? eller en fras för människor som vägrar låta sig själva bli slagna?
frågetecknet på tangentbordet kommer att bli utnött.
jag vet inte hur jag ska reagera, jag vet inte om jag har reagerat än. jag befinner mig i nåt slags vakuum, jag har boat in mig i en Tupperwarelåda, lagt locket på och ställt in mig själv i frysen.
i väntan på bättre tider. jag stoppar huvudet i sanden, jag sätter skygglappar på,
jag kör tre-små-apor-stajlen, jag... jag har slut på metaforer.
utan metaforer finns inget annat kvar än att se sanningen i vitögat (ännu en jävla metafor)
och ta det för vad det är.
utan omsvep och sockerlag.
men vad är då sanningen? jag har ingen jävla aning. vad är det som händer?!
hjälp.
jag vill inte att allt ska vara över. jag vill att allt ska vara bra, friskt, ok, vardag, bliss!
om vi nu inte kommer att bo tillsammans längre, om jag hittar en egen lägenhet
(som jag ska fylla med kitsch, rosa flamingos, graffitimålningar och 70-talsplysch), en lägenhet som bara är min, som är min egen trygghet, kommer vi då att fortsätta pryda våra fingrar med förlovningsringar? eller kommer jag att sitta med Stampe i knät, med en vit rand på min i övrigt solbrända hand?
kommer Du att inse att ditt liv ter sig mycket bättre med beiga väggar, HDTV och tvätt som inte doftar Äppelblom?
kommer min disk att hopa sig i köket? kommer ditt badrum täckas av ett lager damm?
VAD FAN ÄR DET SOM KOMMER ATT HÄNDA?! VAD ÄR DET SOM HÄNDER?!
jag vill bara springa, springa så långt jag kan, springa tills jag hittar skattkistan vid slutet av regnbågen?
regnbågen slutar inte, regnbågen är en halo, och det finns ingen jävla skattkista!
Du är min skattkista, fylld med piratguld. det skulle inte förvåna mig om det vilar en förbannelse över guldet. en förbannelse som gör att jag osaligt kommer att färdas över de sju haven tills tidens ände.
är Du min förbannelse?
eller är Du min välsignelse? kommer vi att finnas med på sidan fjorton, under rubriken "Nygifta"?
Jag har målat mina naglar illröda, för jag vet att du hatar det. Jag ska klippa av mitt hår imorgon, för jag vet att du älskar mitt långa hår. jag blonderade mitt långa hår, för jag vet att du inte skulle gilla det. innerst inne så är det så. jag säger att det är för att själv ville det, men längst in i huvudet, bakom alla fundamentala drifter så VET jag att jag gjorde det för att testa Dig.
kommer Du att finnas kvar trots att jag bär tighta jeans, högklackat och har en kort, blond page? kommer du att älska mig trots att jag lagt undan mina baggy jeans och inte bär Circaskor längre? Din kärlek kan inte hänga på det, det tror jag inte.
det finns något längre in hos Dig som Du inte klarar av att copa med, och vem finns att beskylla?
jo jag, med min plötsliga önskan att förändra mig själv.
Du kan inte förändra dig själv.
Du vill bli arkeolog, men trots det så går du upp varje morgon klockan sju och åker till jobbet, där du blåser löv och eldar upp ogräs. Du säger att Du lider av en depression, men Du vill inte prata om det, vill inte söka hjälp.
Du vill leva i ditt hat, Din sorg, Din apati.
jag vet, jag har också suttit på den genomfrusna bänken och väntat på bussen, bussjäveln som ändå alltid är sen och så överfull att man får stå bredvid den där äckliga karln som stinker bakfylla.
men vet Du vad?
Du kan alltid hoppa av. det är ändå stadsbussen, och det tar högst en kvart att gå.
hoppa av älskling, jag vill att Du trycker på stoppknappen och hoppar av nu. jag kommer att vänta på Dig där med ett enormt paraply, det ska inte få regna på Dig. jag kommer inte låta regnet blöta ner Ditt hår och få Dig att lukta blöt hund.
men Du tror inte på mig. Du tror aldrig på mig.
"JAG ÄLSKAR DIG!!!"
"säkert?"
"DU ÄR DEN VACKRASTE SOM FINNS!"
"säkert?"
"JAG ÄLSKAR DIN KROPP!"
"jag är ful."
vad ska jag göra? jag vänder mig ut-och-in och jag ger Dig min blindtarm, för Du har ingen. bara tre små ärr på din vackra mage.
Du hade så ont och kunde inte stå upp, men när du frågade sköterskan om de skulle gå in via naveln och hon svarade att "ja, vi ska titta lite med en kamera" kunde Du ändå komma med den underbara kommentaren att "nej, men då tar jag och åker hem. hejdå"
dagen efter låg Du där i sjukhussängen, bredvid mannen som var så gul att han kunde hoppat in för Homer. Du låg och åt jordgubbar och var så liten, men ändå så stor. Du var min man.
mitt hopp, min glädje, mitt allt.
jag kunde ha gett vad som helst för att få vara en av jordgubbarna i Din hand.
jag tror att Du har tröttnat på jordgubbar.
är det så? har Du tröttnat på jordgubbar?
nej men, vafan. jag är så trött.
trött på att alltid sitta uppe till sent på natten och grubbla. jag försöker ta mig in i Ditt huvud för att förstå vad som händer där, försöker förstå varför Du kan somna arg, vakna dagen efter och bara yttra ett tafatt "förlåt".
och sedan tro att allt är peachy keen. tror Du det? eller vill Du bara, precis som jag att allt SKA VARA peachy keen.
det är som om jag tar hela bråket och Du kommer lägligt för försoningen.
hur många brev har jag skrivit? hur många ord har blivit uppblötta till scmklwegup av tårar?
varför kan de orden inte få bli sagda dränkta i tårar istället? jo, för att Du vänder mig ryggen. bokstavligt talat.
Du suckar nåt om att jag är omöjlig att diskutera med, sen vänder Du på Dig och lämnar mig med munnen vidöppen som på en guldfisk. och sen somnar Du.
jag själv är säkert inget kap hela tiden. ingen är perfekt. men till mitt försvar så FÖRSÖKER jag laga det som är trasigt. Du å andra sidan lägger det i ett skåp och rör det inte förrän det ramlar i huvudet på Dig när du ska putsa Dina paintballgrejer.
antingen så är Du alldeles för konflikträdd eller så är Du jävligt smart, men jag vill veta vilket av ovanstående som är rätt alternativ. varför sa Du att "du ska nog inte bo här"?
är det på riktigt den här gången?
de andra gångerna har jag brutit ihop och skakat som en liten sparv, hyperventilerat och tänkt att "nu är livet slut. game over. the end. fin"
just idag tog jag min hårfön, torkade håret i sovrummet, samlade ihop lite prylar och gick.
är det den reaktionen Du velat ha de andra gångerna?
har Du fått för dåligt samvete innan, hade Du inte hjärta att fullfölja uppmaningen när Din flickvän låg som en spillra i ena hörnet av sängen, med mascaratårar långt ner på bröstet?
usch vad jag hatar Dig för det. huruvida det faktiskt är så här vet jag inte, kommer säkert inte få veta heller. som med mycket annat bygger jag upp potentiella anledningar och scenarier i hjärnan, eftersom jag inte får veta sanningen.
i min ofärdiga saga mördar dvärgarna Snövit och använder hennes ebenholtssvarta hår som mopp, hennes elfenbensvita hy som rock och hennes blodröda läppar som stoppsignal.
kom och var min sagas prins!
jag älskar dig oändligt.
onsdag 3 oktober 2007
onsdag 19 september 2007
dagens svammel
borde, borde, ska, måste, måste...
jag håller inte riktigt med. sitta på golvet insvept i ett överkast och lalla runt på internet tills jag tröttnar låter bättre.
men visst, utan måsten skulle alla sitta insvepta i överkast hela dagarna, och hur skulle jag då få tag på kaffe, snus och litchifrukt?
ska visst till AMA i morgon, äntligen en månatlig inkomst som inte har ett spann mellan 500-3000 kronor. får visa framfötterna inom Tjejlobbyn också, vem vet, det kanske finns en tjänst för mig där? fast sån tur kan man nästan inte räkna med i möjligt-kanske-om-mappen.
barskåpet är nästan fullt, och det är snart fredag, men jag har ingen lust alls att gå ut. jag ska hem till pappa och äta middag, titta på Breakfast At Tiffanys´ och bara njuta av mig själv, precis som jag är.
inget smink, inget fixat hår, ingen partyoutfit, ingen förkaka. inget.
det blev så jävla tradigt på slutet, samma jävla visa varje helg. inget är nytt.
jag vill ha nytt, crispy fresh och med en air av hopp och ovisshet.
jag gjorde nåt väldigt nytt i helgen, som jag aldrig kommer att göra igen: jag la stenplattor i mammas trädgård. hade träningsvärk tills igår.
om det inte vore nog så var jag brudnäbb på min mammas bröllop i söndags. jag grät floder och skakade som ett asplöv. det var så vackert, och så äkta!
där, mitt i blåsten, regnet och kylan, under ett provisoriskt tak gjort av vit presenning vigdes min Mamma och hennes Niklas. ingen av gästerna visste något, alla trodde att de var där för att fira mammas födelsedag, så när Daniel började spela bröllopsmarschen på gitarr hörde man cirka 40 hakor smälla i de nylagda stenplattorna.
efter ceremonin bjöds det på bubbel, och jag svepte mitt glas fortare än Lindsay Lohan (ursäkta hollywoodreferensen. jag läser skvaller ibland. tyvärr). jag var nog mer skakis än mamma, vågar inte tänka på hur det kommer bli på mitt bröllop. faktiskt. tänker inte tala mer om det nu.
efter den där förbannade hollywoodreferensen tänker jag nu koka mig en kopp kaffe och sätta på Viasat History.
jag ska inte byta till TV400. inte. ska inte.
"so, how long has she been calling you a puta?"
jag håller inte riktigt med. sitta på golvet insvept i ett överkast och lalla runt på internet tills jag tröttnar låter bättre.
men visst, utan måsten skulle alla sitta insvepta i överkast hela dagarna, och hur skulle jag då få tag på kaffe, snus och litchifrukt?
ska visst till AMA i morgon, äntligen en månatlig inkomst som inte har ett spann mellan 500-3000 kronor. får visa framfötterna inom Tjejlobbyn också, vem vet, det kanske finns en tjänst för mig där? fast sån tur kan man nästan inte räkna med i möjligt-kanske-om-mappen.
barskåpet är nästan fullt, och det är snart fredag, men jag har ingen lust alls att gå ut. jag ska hem till pappa och äta middag, titta på Breakfast At Tiffanys´ och bara njuta av mig själv, precis som jag är.
inget smink, inget fixat hår, ingen partyoutfit, ingen förkaka. inget.
det blev så jävla tradigt på slutet, samma jävla visa varje helg. inget är nytt.
jag vill ha nytt, crispy fresh och med en air av hopp och ovisshet.
jag gjorde nåt väldigt nytt i helgen, som jag aldrig kommer att göra igen: jag la stenplattor i mammas trädgård. hade träningsvärk tills igår.
om det inte vore nog så var jag brudnäbb på min mammas bröllop i söndags. jag grät floder och skakade som ett asplöv. det var så vackert, och så äkta!
där, mitt i blåsten, regnet och kylan, under ett provisoriskt tak gjort av vit presenning vigdes min Mamma och hennes Niklas. ingen av gästerna visste något, alla trodde att de var där för att fira mammas födelsedag, så när Daniel började spela bröllopsmarschen på gitarr hörde man cirka 40 hakor smälla i de nylagda stenplattorna.
efter ceremonin bjöds det på bubbel, och jag svepte mitt glas fortare än Lindsay Lohan (ursäkta hollywoodreferensen. jag läser skvaller ibland. tyvärr). jag var nog mer skakis än mamma, vågar inte tänka på hur det kommer bli på mitt bröllop. faktiskt. tänker inte tala mer om det nu.
efter den där förbannade hollywoodreferensen tänker jag nu koka mig en kopp kaffe och sätta på Viasat History.
jag ska inte byta till TV400. inte. ska inte.
"so, how long has she been calling you a puta?"
måndag 3 september 2007
usch. höstångest.
det blev höst.
jag har inte godkänt nåt sånt, jag ska ju sitta i parken och titta på de gröna löven i träden.
och så borde jag diska och plocka i ordning också. gå till polisen och hämta mitt upphittade leg.
betala en räkning.
duscha.
mata dimon.
nej usch, jag får ångest.
jag måste ju tvätta mina gymkläder, det är ju intro 17:30.
jag vill bara gå härifrån. ta mina randiga pyjamasbyxor och gå. men det är väl mig själv jag vill gå ifrån antar jag. alldeles för många olika drinkar i lördags.
stal mat från McDonalds igen. har tydligen varit jättetrevlig mot nån nisse och gett ut mitt nummer. fick ett sms i söndags och fattade först ingenting. "du var mycket trevlig. hör av dig!"
jag borde inte få gå ut.
kul hos mamma igår iallafall, trots extrem baksmälla och ågren. hela zoot var där.
Catrine hatade världen lite och mördade soffan, Niklas drog på sig mammas gamla partylinne (vilken jävla syn), Daniel var arg på sin mattelärare "han har ju för fan ett efternamn som låter som en könssjukdom!" och stackars Rickard fick en tyllsjal i håret. den var blommig och han var jättesöt.
jag gillar min familj. de är underbara.
jag vill slinga håret, har en otroligt osmickrande utväxt. åh, jag vill köpa en ny jacka, nya skor och nya kläder!
måste fixa en praktikplats eller ett nytt jobb, jag orkar inte vända på slantarna längre.
usch, jag är opepp.
nej, om man skulle ta och ta tag i allt nu. saker och ting blir ju inte bättre av att sitta här och önska en massa saker.
jag har inte godkänt nåt sånt, jag ska ju sitta i parken och titta på de gröna löven i träden.
och så borde jag diska och plocka i ordning också. gå till polisen och hämta mitt upphittade leg.
betala en räkning.
duscha.
mata dimon.
nej usch, jag får ångest.
jag måste ju tvätta mina gymkläder, det är ju intro 17:30.
jag vill bara gå härifrån. ta mina randiga pyjamasbyxor och gå. men det är väl mig själv jag vill gå ifrån antar jag. alldeles för många olika drinkar i lördags.
stal mat från McDonalds igen. har tydligen varit jättetrevlig mot nån nisse och gett ut mitt nummer. fick ett sms i söndags och fattade först ingenting. "du var mycket trevlig. hör av dig!"
jag borde inte få gå ut.
kul hos mamma igår iallafall, trots extrem baksmälla och ågren. hela zoot var där.
Catrine hatade världen lite och mördade soffan, Niklas drog på sig mammas gamla partylinne (vilken jävla syn), Daniel var arg på sin mattelärare "han har ju för fan ett efternamn som låter som en könssjukdom!" och stackars Rickard fick en tyllsjal i håret. den var blommig och han var jättesöt.
jag gillar min familj. de är underbara.
jag vill slinga håret, har en otroligt osmickrande utväxt. åh, jag vill köpa en ny jacka, nya skor och nya kläder!
måste fixa en praktikplats eller ett nytt jobb, jag orkar inte vända på slantarna längre.
usch, jag är opepp.
nej, om man skulle ta och ta tag i allt nu. saker och ting blir ju inte bättre av att sitta här och önska en massa saker.
tisdag 31 juli 2007
fredag 20 juli 2007
lördag 7 juli 2007
Ska mitt liv suga, så ska tamejfan ditt göra det också!
Det är drunkningsrisk på Roskildefestivalen.
Moahahhahahahahaaaa!
"flera tält har flutit bort, och nu varnar Röda Korset besökarna för att vada ut i de djupa pölarna."
In your face! In your face!
och alla stackare som betalat flera tusen för att åka på festival, de får BADA I SIN EGEN SKIT!!!!!!!!!!!!!
det är sann karma. tar man 1700 för en festivalbiljett, då får man räkna med att det kommer regna 1700 liter vatten också.
Jag kan ha festival här hemma!
Det kommer vara gratis inträde, alla band du alltid velat höra kommer att vara här, i vardagsrummet och lyssna på det här:
jag kommer, helt gratis, att hoppa på ditt huvud när du försöker sova, kräkas i dina skor, och hångla med din flick-/pojkvän!!!!!! GRATIS!
Självklart kommer det att finnas slafsiga pizzaslices (75 kr), hemgjorda langos (95 kr) och korv med bröd (59kr).
It's the deal of a lifetime!
Och, på tal on tandkräm: grattis miisha, äntligen är du vuxen, fo real! brum brum.
Hejdå, hejdå, nu ska jag planera lite inför festivalen. undrar om jag ska köra bakfull-fjortis-möter-svindyr-versaceparfym-doft, eller om jag ska gå på den mer klassiska langosen-var-jävligt-god-igår-men-just-nu-luktar-den-död-hamster-utanför-mitt-tält-i-morgonsolen-odör?
Moahahhahahahahaaaa!
"flera tält har flutit bort, och nu varnar Röda Korset besökarna för att vada ut i de djupa pölarna."
In your face! In your face!
och alla stackare som betalat flera tusen för att åka på festival, de får BADA I SIN EGEN SKIT!!!!!!!!!!!!!
det är sann karma. tar man 1700 för en festivalbiljett, då får man räkna med att det kommer regna 1700 liter vatten också.
Jag kan ha festival här hemma!
Det kommer vara gratis inträde, alla band du alltid velat höra kommer att vara här, i vardagsrummet och lyssna på det här:
jag kommer, helt gratis, att hoppa på ditt huvud när du försöker sova, kräkas i dina skor, och hångla med din flick-/pojkvän!!!!!! GRATIS!
Självklart kommer det att finnas slafsiga pizzaslices (75 kr), hemgjorda langos (95 kr) och korv med bröd (59kr).
It's the deal of a lifetime!
Och, på tal on tandkräm: grattis miisha, äntligen är du vuxen, fo real! brum brum.
Hejdå, hejdå, nu ska jag planera lite inför festivalen. undrar om jag ska köra bakfull-fjortis-möter-svindyr-versaceparfym-doft, eller om jag ska gå på den mer klassiska langosen-var-jävligt-god-igår-men-just-nu-luktar-den-död-hamster-utanför-mitt-tält-i-morgonsolen-odör?
söndag 24 juni 2007
radioteatern ger: dagens i-landsproblem!
ville köpa kläder på nätet.
hittade en finfin t-shirt på skank, helt enkel i bomull med tryck.
350 spänn.
gick in på caliroots och hittade finfina hoodies.
drygt tvåtusen spänn.
gick in på digitalgravel och hittade ännu fler finfina hoodies.
mellan 124 och 155$.
måste jag gå klädd i kopior, eller måste jag hoppa över frukost och middag i två månader?!
eller, måste jag lära mig att sy?!
om det inte vore nog att allt kostar skjortan (!) så finns kläderna inte i ens i tjejstorlekar.
jag vill inte en söt blus.
jag vill ha HOODIES!
jag är ledsen.
så nu går jag och lägger mig, och drömmer om design.
tisdag 19 juni 2007
ramblings, pt 3 grrruuudge!
Hej hej hallå.
fortfarande i the witch's cauldron.
har ägnat min dag åt att sitta på mattelektion, gå till tandläkaren (inga hål!), fika med familjen ("nej shit, menar du? vad sa hon då?! aah, men hon ÄR ju underlig"), köpa en tunika och ett par byxor, åka till Gryta, städa hela huset, tvätta, svara på värdelösa frågor på bilddagboken, laga mat, vara hipphoppig med Yo Momma och Wild 'n' Out och dricka kaffe.
så, här är jag nu, 22:06 en sketen tisdag ("Julafton på en vanlig sketen tisdag?!") och jag vill göra något. Åka iväg, sola och bada, gå och träna, skriva en c-uppsats i nukleär fysiologi, klara det där jävla spökslottet i fjärde världen, eller vad som helst.
jag är uttråkad.
big fucking news.
jag har varit uttråkad i nästan tio dagar nu, och jag vill bara att de ska komma hem så att jag kan återgå till mitt liv.
mitt hundfria liv.
vov vov.
jag vill träna. skulle vara så skönt att för en gångs skull lägga sig i tid, och vakna i tid dessutom.
jag har vaknat runt ett-två flera gånger här, och det är inte kul att inse att klockan inte alls är sju, utan dubbelt så mycket.
jag har aldrig sovit som andra, du vet det där med att gå och lägga sig senast elva och vara uppe sju-åtta. no way.
går jag och lägger mig elva så beror det antingen på att jag är sjuk, eller har varit uppe hela natten kvällen innan.
och att gå upp runt sju, utan femton alarmklockor och en pojkvän som drar i mig, det är i princip omöjligt.
när jag var riktigt liten och mamma pluggade till sjuksöterska missade hon tentor på grund av mig. jag kunde inte somna på kvällen/natten. men när jag väl sov, då sov jag.
när jag var runt fem år och åkte på semester med morfar och mormor, då låg jag och stirrade dem i ansiktet tills sent på natten.
när jag var fjorton-femton gick jag och la mig vid fyra, och gick upp fyra. det är 04:00-16:00.
nån gång har jag sovit sexton timmar på raken, utan några droger eller alkohol i kroppen.
jag har å andra sidan även kunnat vara uppe nåt dygn eller så utan att sova, men med följden att hela veckan gått åt till att försöka vända dygnet rätt igen.
ett tag fick jag sömnpiller, men jag tänkte att "ääh, vad är det för sömnpiller som börjar verka 10 minuter efter intag? nån marginal måste man väl få, så man kan borsta tänderna och grejer".
tjena.
jag har sminkat mig som en hamnhora (utan att direkt komma på varför kudden sett ut som en Picassomålning), jag har gjort mig festfin i håret (riktigt snyggt dagen efter, med pärlor och hårspännen i hela sängen), jag har skrivit djupa texter på mobiltelefonen och sparat under kryptiska namn (märkte det inte förrän lååångt efter), och jag har ristat in en "fjäril" på armen med en sax (jag "drömde" att jag var en superhjälte och min kraft var att jag hade fjärilsvingar, som aktiverades genom att trycka på min "tatuering" på armen). det var efter den incidenten jag insåg att insomningstabletter tar man när man ligger i sängen och ska släcka lampan.
någon jag känner åt samma tabletter, och hon tog sitt piller precis innan hon skulle lägga sig, men sen kom hon på att hon var tvungen att lägga in ny musik på sin MP3. medan hon satt och drog och släppte låtar in på musikmaskinen såg hon att precis bredvid datorskärmen tittade Grudge-ungen fram.
du vet, den där ungen som ser ut som en panda.
han tittade fram som en gök i ett... gökur.
hon blev såklart förvånad över att han satt bredvid laptopen, men hon kopplade snabbt,
Stilnoct > mer än 10 minuter > fantasifoster
så hon stängde av datorn, gick och la sig och ansträngde sig för att inte titta på pandaungen, som fortfarande tittade fram vid datorn.
en annan, lite närmre kamrat såg små, gröna män hon var tvungen att mata med knäckebröd.
summa summarum: läs bipacksedeln, och lyd.
det gäller även för hostmedicin, speciellt sådan som innehåller etylmorfin, som verkar hostdämpande.
att tro att överdosering av hostdämpande medel ska få dig att bli frisk är fel.
hostan är ett symptom. i detta fall, symptom på slem i halsen, som ska bort.
men jag vill inte vara sjuk, och vill man inte vara sjuk tager man vad man haver:
en jävla massa cocillana.
vad ledde det till?
att jag inte såg ett dugg nykter ut i skolan.
men jag själv mådde prima ballerina. jag var snuvig och täppt om vartannat, men hey,
jag gick på moln.
tills jag fick lunginflammation.
efter den gången har min kropp lärt sig att inte tycka om etylmorfin, och jag blir illamående direkt.
vad för bitter läxa lärde vi oss den gången? att läsa och följa vad som står på bipacksedeln. medicin ska man behandla med respekt.
de är inte Läkerol.
Är hjärnan dum, får kroppen lida.
så, efter dessa ord av visdom säger jag god natt, sleep tight, and don't let the Grudge kid bite.
fortfarande i the witch's cauldron.
har ägnat min dag åt att sitta på mattelektion, gå till tandläkaren (inga hål!), fika med familjen ("nej shit, menar du? vad sa hon då?! aah, men hon ÄR ju underlig"), köpa en tunika och ett par byxor, åka till Gryta, städa hela huset, tvätta, svara på värdelösa frågor på bilddagboken, laga mat, vara hipphoppig med Yo Momma och Wild 'n' Out och dricka kaffe.
så, här är jag nu, 22:06 en sketen tisdag ("Julafton på en vanlig sketen tisdag?!") och jag vill göra något. Åka iväg, sola och bada, gå och träna, skriva en c-uppsats i nukleär fysiologi, klara det där jävla spökslottet i fjärde världen, eller vad som helst.
jag är uttråkad.
big fucking news.
jag har varit uttråkad i nästan tio dagar nu, och jag vill bara att de ska komma hem så att jag kan återgå till mitt liv.
mitt hundfria liv.
vov vov.
jag vill träna. skulle vara så skönt att för en gångs skull lägga sig i tid, och vakna i tid dessutom.
jag har vaknat runt ett-två flera gånger här, och det är inte kul att inse att klockan inte alls är sju, utan dubbelt så mycket.
jag har aldrig sovit som andra, du vet det där med att gå och lägga sig senast elva och vara uppe sju-åtta. no way.
går jag och lägger mig elva så beror det antingen på att jag är sjuk, eller har varit uppe hela natten kvällen innan.
och att gå upp runt sju, utan femton alarmklockor och en pojkvän som drar i mig, det är i princip omöjligt.
när jag var riktigt liten och mamma pluggade till sjuksöterska missade hon tentor på grund av mig. jag kunde inte somna på kvällen/natten. men när jag väl sov, då sov jag.
när jag var runt fem år och åkte på semester med morfar och mormor, då låg jag och stirrade dem i ansiktet tills sent på natten.
när jag var fjorton-femton gick jag och la mig vid fyra, och gick upp fyra. det är 04:00-16:00.
nån gång har jag sovit sexton timmar på raken, utan några droger eller alkohol i kroppen.
jag har å andra sidan även kunnat vara uppe nåt dygn eller så utan att sova, men med följden att hela veckan gått åt till att försöka vända dygnet rätt igen.
ett tag fick jag sömnpiller, men jag tänkte att "ääh, vad är det för sömnpiller som börjar verka 10 minuter efter intag? nån marginal måste man väl få, så man kan borsta tänderna och grejer".
tjena.
jag har sminkat mig som en hamnhora (utan att direkt komma på varför kudden sett ut som en Picassomålning), jag har gjort mig festfin i håret (riktigt snyggt dagen efter, med pärlor och hårspännen i hela sängen), jag har skrivit djupa texter på mobiltelefonen och sparat under kryptiska namn (märkte det inte förrän lååångt efter), och jag har ristat in en "fjäril" på armen med en sax (jag "drömde" att jag var en superhjälte och min kraft var att jag hade fjärilsvingar, som aktiverades genom att trycka på min "tatuering" på armen). det var efter den incidenten jag insåg att insomningstabletter tar man när man ligger i sängen och ska släcka lampan.
någon jag känner åt samma tabletter, och hon tog sitt piller precis innan hon skulle lägga sig, men sen kom hon på att hon var tvungen att lägga in ny musik på sin MP3. medan hon satt och drog och släppte låtar in på musikmaskinen såg hon att precis bredvid datorskärmen tittade Grudge-ungen fram.
du vet, den där ungen som ser ut som en panda.
han tittade fram som en gök i ett... gökur.
hon blev såklart förvånad över att han satt bredvid laptopen, men hon kopplade snabbt,
Stilnoct > mer än 10 minuter > fantasifoster
så hon stängde av datorn, gick och la sig och ansträngde sig för att inte titta på pandaungen, som fortfarande tittade fram vid datorn.
en annan, lite närmre kamrat såg små, gröna män hon var tvungen att mata med knäckebröd.
summa summarum: läs bipacksedeln, och lyd.
det gäller även för hostmedicin, speciellt sådan som innehåller etylmorfin, som verkar hostdämpande.
att tro att överdosering av hostdämpande medel ska få dig att bli frisk är fel.
hostan är ett symptom. i detta fall, symptom på slem i halsen, som ska bort.
men jag vill inte vara sjuk, och vill man inte vara sjuk tager man vad man haver:
en jävla massa cocillana.
vad ledde det till?
att jag inte såg ett dugg nykter ut i skolan.
men jag själv mådde prima ballerina. jag var snuvig och täppt om vartannat, men hey,
jag gick på moln.
tills jag fick lunginflammation.
efter den gången har min kropp lärt sig att inte tycka om etylmorfin, och jag blir illamående direkt.
vad för bitter läxa lärde vi oss den gången? att läsa och följa vad som står på bipacksedeln. medicin ska man behandla med respekt.
de är inte Läkerol.
Är hjärnan dum, får kroppen lida.
så, efter dessa ord av visdom säger jag god natt, sleep tight, and don't let the Grudge kid bite.
fredag 15 juni 2007
ramblings, pt 2
Jobb idag igen. Bio idag igen.
"Hata Göteborg" måste koras till årets sämsta svenska film.
Nic som sjöng ""Hej Monika" spelade tuff huligan.
Det funkar bara inte.
Imorrn är det fredag, och då jävlar ska jag träffa människor. Såna där som delar samma planet som mig, men som jag inte sett röken av på en vecka.
Gryta = Tjernobyl?
Är allmänt glad just nu, 00:04. Vet inte varför, om det är den annalkande fredagen eller om jag bara är tillfreds med livet.
Saknar Rickard, men på ett bra sätt. Jag längtar efter att få träffa honom imorrn, att bli omfamnad av honom.
mrrrrr...noons....hångel...
Michaela kommer hem på onsdag, säkert brun som en turd
("is this a pooturd, or a toblerone?").
Jag vill också åka till Italien, all inclusive. Jäfla mup.
Bungyjump snart, om vädret bara slutar trilskas med mig. Jag har inte lust att hoppa när det är 10+ och orkanvindar.
Jag måste ha nån som filmar på marken, så jag kan se efteråt hur jävla korkat det är att hoppa från en åttio meter hög byggkran, rakt ner mot vattnet.
Frivilligt.
Fett kul iallafall=)
Sen ska jag tandemhoppa från ett flygplan, ta dykcert. och dyka på Galapagos.
Måste bli av med min hajfobi först. Det är inte det att hajar är creepy, det är bara det att jag tror att de ska komma och äta mig ("i'm gonna eat y'all now, mmmmm").
Jag har hållt utkik efter hajar i varje hav jag badat i.
Skit samma om folk säger att det bara finns hajar flera mil ut.
Jag har aldrig hört talas om en haj som tänker "nej nu befinner jag mig mindre än en mil från närmsta badort, bäst att jag simmar iväg så jag inte skrämmer folk."
Hajar är köttätare, och vem säger att alla hajar är mätta. Det finns kanske taniga, anorektiska hajar som längtar efter en mumsig människa att sätta tänderna i.
Jag har minsann sett Hajen.
En gång klev jag på en plattfisk som simmade iväg under mina fötter. Och den var fan inte en sån där liten jävel som finns på västkusten. Nejdu, den här kunde jag lätt blivit mätt på.
En annan gång ("this one time, at band camp") simmade en fiskjävel på mig när jag simmade i Norasjön. Rakt mellan brösten och ner över magen.
Så jag har all anledning att vara rädd, vattenlevande organismer vill mig något ont.
Måste vara anden från Marias guldfisk vi fjällade av med pinnar, innan vi begravde den.
Mår fortfarande illa när jag tänker på det. Jag skulle vilja be om ursäkt till fisken.
Herr Fisk, jag är så hemskt ledsen för att jag skändade ditt lik.
Detsamma gäller kaninerna på Hagöns Camping. Jag vet inte om det var några kaniner i hålorna, men jag hade sönder ingångarna till dem. Först råkade jag trampa igenom, sen var jag tvungen att kolla ett par, var de ledde. Men jag mådde dåligt och la kakor utanför ingångarna.
Förlåt mig alla halländska kaniner om jag har gjort er hemlösa, eller ännu värre?
Tänk om sanden låste in dem, så att de varken kunde gräva eller sprätta bort den.
Tänk om det finns kaninlik inlåsta i små kaninhål utan ingångar?!
Fast kaniner är ju väldigt duktiga grävare.
När jag tänker efter så har jag väldigt svårt för att döda djur. (well, duh)
Men jag menar insekter och annan skit. Jag kan helt utan att få dåligt samvete suga upp bugs med dammsugaren, men så fort det handlar om att använda min egen kraft så tar det emot.
Jag kan inte ens trycka till spindlar med tidningar utan att må illa.
Fast såna där små, äckliga knott och myggor, de är the shit när det gäller att använda den elektriska insektsmördaren.
Zzzzzzp!
De blixtrar liksom till lite. Discobug.
Nej nu är det dags att hit the hay.
00:32, over and out, jag är en scout.
"Hata Göteborg" måste koras till årets sämsta svenska film.
Nic som sjöng ""Hej Monika" spelade tuff huligan.
Det funkar bara inte.
Imorrn är det fredag, och då jävlar ska jag träffa människor. Såna där som delar samma planet som mig, men som jag inte sett röken av på en vecka.
Gryta = Tjernobyl?
Är allmänt glad just nu, 00:04. Vet inte varför, om det är den annalkande fredagen eller om jag bara är tillfreds med livet.
Saknar Rickard, men på ett bra sätt. Jag längtar efter att få träffa honom imorrn, att bli omfamnad av honom.
mrrrrr...noons....hångel...
Michaela kommer hem på onsdag, säkert brun som en turd
("is this a pooturd, or a toblerone?").
Jag vill också åka till Italien, all inclusive. Jäfla mup.
Bungyjump snart, om vädret bara slutar trilskas med mig. Jag har inte lust att hoppa när det är 10+ och orkanvindar.
Jag måste ha nån som filmar på marken, så jag kan se efteråt hur jävla korkat det är att hoppa från en åttio meter hög byggkran, rakt ner mot vattnet.
Frivilligt.
Fett kul iallafall=)
Sen ska jag tandemhoppa från ett flygplan, ta dykcert. och dyka på Galapagos.
Måste bli av med min hajfobi först. Det är inte det att hajar är creepy, det är bara det att jag tror att de ska komma och äta mig ("i'm gonna eat y'all now, mmmmm").
Jag har hållt utkik efter hajar i varje hav jag badat i.
Skit samma om folk säger att det bara finns hajar flera mil ut.
Jag har aldrig hört talas om en haj som tänker "nej nu befinner jag mig mindre än en mil från närmsta badort, bäst att jag simmar iväg så jag inte skrämmer folk."
Hajar är köttätare, och vem säger att alla hajar är mätta. Det finns kanske taniga, anorektiska hajar som längtar efter en mumsig människa att sätta tänderna i.
Jag har minsann sett Hajen.
En gång klev jag på en plattfisk som simmade iväg under mina fötter. Och den var fan inte en sån där liten jävel som finns på västkusten. Nejdu, den här kunde jag lätt blivit mätt på.
En annan gång ("this one time, at band camp") simmade en fiskjävel på mig när jag simmade i Norasjön. Rakt mellan brösten och ner över magen.
Så jag har all anledning att vara rädd, vattenlevande organismer vill mig något ont.
Måste vara anden från Marias guldfisk vi fjällade av med pinnar, innan vi begravde den.
Mår fortfarande illa när jag tänker på det. Jag skulle vilja be om ursäkt till fisken.
Herr Fisk, jag är så hemskt ledsen för att jag skändade ditt lik.
Detsamma gäller kaninerna på Hagöns Camping. Jag vet inte om det var några kaniner i hålorna, men jag hade sönder ingångarna till dem. Först råkade jag trampa igenom, sen var jag tvungen att kolla ett par, var de ledde. Men jag mådde dåligt och la kakor utanför ingångarna.
Förlåt mig alla halländska kaniner om jag har gjort er hemlösa, eller ännu värre?
Tänk om sanden låste in dem, så att de varken kunde gräva eller sprätta bort den.
Tänk om det finns kaninlik inlåsta i små kaninhål utan ingångar?!
Fast kaniner är ju väldigt duktiga grävare.
När jag tänker efter så har jag väldigt svårt för att döda djur. (well, duh)
Men jag menar insekter och annan skit. Jag kan helt utan att få dåligt samvete suga upp bugs med dammsugaren, men så fort det handlar om att använda min egen kraft så tar det emot.
Jag kan inte ens trycka till spindlar med tidningar utan att må illa.
Fast såna där små, äckliga knott och myggor, de är the shit när det gäller att använda den elektriska insektsmördaren.
Zzzzzzp!
De blixtrar liksom till lite. Discobug.
Nej nu är det dags att hit the hay.
00:32, over and out, jag är en scout.
torsdag 14 juni 2007
Svammel
Fortfarande på Gryta, fortfarande tråkigt.
Var och jobbade fyra-åtta, vilket idag innebar att se hur många nya tricks Junior kan på skaten och att kolla på Next (skitfilm) i en tom biosalong. Åttiofyra spänn i timmen för det är inte pjåkigt.
Pjåkigt, vad är det för ett ord? Pjåkigt.
Imorrn är det bio som gäller igen, men då är det nån som heter "Göteborg suger" eller nåt i den stilen. Svensk Filmindustri vet verkligen vilka filmer som är hot.
Nåt som inte är hot är att jag sprang in i ett träd igår natt och skrapade upp min tumme. Skillat.
Jag borde egentligen gå och lägga mig, för allt är osammanhängande och har ingen point alls, men jag måste rehabilitera min tumme. Den går knappt att böja. Jävla björkjävel.
Björk spelar på Roskilde. Jag vill till Roskilde, men det skulle kosta runt 3-4000 med biljett, bil och annat skit. Roskildefestivalen kommer bli som nån slags VIP-klubb, där brats sprutar champagne på sina backslicks och tänder cigaretter med uteliggare.
Får väl åka till den där Edvinfestivalen här i stan. Det var värsta jippot. Alla småknattar åkte hem till edvin, drack 3,5-or och sprängde pappans högtalare.
Då är jag glad att min lillebror inte dricker folle och tjuvröker. Undrar dock hur det kom sig? Mamma är galen och jag erkänner villigt att jag har nog inte alla chipsen i påsen hela tiden.
Måste ligga på pappas sida.
Som tur är så är inte brorsan nitiskt neat och radar upp sina F1-bilar med exakt en centimeters mellanrum.
Det är fan rainman-varning på det.
Regn ja, kul. Hunden stinker gammal roadkill, och det är leriga tassmärken över hela parketten. Men jag antar att modellen är sån.
Hunden skällde in i skogen när vi var ute, och jag svär på att det var nån där. Mitt ute på Gryta, i mörkret, i regnet. Pervert!
Men jag har låst alla dörrar och tänt utomhusbelysningen, så hit vågar han sig inte. Ljus är nämligen lika illa för perverts som för gremlins.
Anna ja, hon skulle ju komma hit och joina mig i all min ensamhet, men hon ville ta med Kusin Det, och jag vill ha Anna för mig själv. Hon får besöka the asylum imorrn, och om hon är snäll kan hon också få en tesked smör med Levaxin på.
Hunden har struma, och tar medicin mot det. "Medicinen ska tas med fett".
Jag borde gå och duscha och tvätta håret, men det tar en evighet att föna och det är ännu värre att lägga sig med blött hår.
Dagens i-landsproblem.
Ska gå upp klockan sju och åka till skolan för att göra matteprov. Sen måste jag till biblioteket och återlämna mina försenade böcker (som jag inte ens hunnit läsa), sen ska jag upp till mamma för att lämna en tidning åt min bror,(allt detta innan klockan ett) sen borde jag ringa runt för att fixa ett möte med Tjejgruppen, sen ska jag jobba från fyra till tio, sen måste jag hitta på nåt att äta till middag som inte består av toast och te / ingenting. Och lite då och då, mellan alla mina funny ha-ha-aktiviteter ska jag gå ut och rasta jycken (och undvika att springa in i träd).
Life is peachy.
Jag tänker inte gå och duscha för att sen gå och sova sex timmar! Jag ska fan ringa över ett par horor, scora lite crystal meth och festa med Beethoven i hans pimpvilla i Kuala Lumpur, allt medan Michael Moore dokumenterar detta via satellit från Jupiter.
Enda problemet är att jag inte vill stödja prostitution, jag knarkar inte, Beethoven är död, jag har inte råd att åka till Kuala Lumpur, och Michael Moore ligger antagligen hemma i soffan och äter Cheetos.
Usch, mitt liv är inte ens värdigt en crappy dokumentär för UR. Eller Lokalkanalen.
Jag får lära mig nånting sevärt, typ extremknyppling. Eller höghöjdskorsordslösande. Och så måste jag ha en konstig dialekt eller brytning som folk kan relatera till.
("Hey, he's sitting the opposite way on the chair, just like us. I can relate! Let's vote for him")
Att citera sitcoms bland folk som inte har en aning om var citatet kommer från kan leda till en ganska tyst och tryckt stämning.
Tillåt mig demonstrera: Jag är på förfest hos min bäsa vän. Jag har sovit illa i en vecka, jobbat arslet av mig med ett projekt, och dessutom festat som om det vore på rea för 19,99 dagen innan. Men, jag känner att jag måste deltaga i festligheterna och iallafall försöka hålla mig vaken och med ett leende på läpparna. Jag sitter på den fyra kvm stora balkongen med ett glas rödvin i handen och lyssnar på de andras konversationer. Notera: det är första gången jag träffar cirka fyra av dem, de var en kompis kompisar.
Någon säger nåt i stil med: schklurrruklurrmurrhanuhuurrt? Varav min bäsa vän säger: "You're drunk" och min hjärna plockar upp Family Guy-kommentaren, så jag säger:
"You're sexy".
Knäpp-fucking-tyst.
INGEN av de miljoner människor som stod på balkongen har sett det avsnittet av Family Guy.
Så där sitter jag, bakfull och jävlig, med allas ögon på mig som om jag vore en talande bajskorv.
Jag inser att jag inte skulle kunna förmå mina kvarvarande hjärnceller att samarbeta länge nog för att förklara, så jag ler lite och återgår till mitt rödvin.
Sensmoral: fraternisera inte med illitterära människor som inte ens kan snappa upp ett Family Guy-citat.
01:09, dags att kasta in handduken i badrummet och tvätta håret.
"Jag vill inte lägga mig!"
Var och jobbade fyra-åtta, vilket idag innebar att se hur många nya tricks Junior kan på skaten och att kolla på Next (skitfilm) i en tom biosalong. Åttiofyra spänn i timmen för det är inte pjåkigt.
Pjåkigt, vad är det för ett ord? Pjåkigt.
Imorrn är det bio som gäller igen, men då är det nån som heter "Göteborg suger" eller nåt i den stilen. Svensk Filmindustri vet verkligen vilka filmer som är hot.
Nåt som inte är hot är att jag sprang in i ett träd igår natt och skrapade upp min tumme. Skillat.
Jag borde egentligen gå och lägga mig, för allt är osammanhängande och har ingen point alls, men jag måste rehabilitera min tumme. Den går knappt att böja. Jävla björkjävel.
Björk spelar på Roskilde. Jag vill till Roskilde, men det skulle kosta runt 3-4000 med biljett, bil och annat skit. Roskildefestivalen kommer bli som nån slags VIP-klubb, där brats sprutar champagne på sina backslicks och tänder cigaretter med uteliggare.
Får väl åka till den där Edvinfestivalen här i stan. Det var värsta jippot. Alla småknattar åkte hem till edvin, drack 3,5-or och sprängde pappans högtalare.
Då är jag glad att min lillebror inte dricker folle och tjuvröker. Undrar dock hur det kom sig? Mamma är galen och jag erkänner villigt att jag har nog inte alla chipsen i påsen hela tiden.
Måste ligga på pappas sida.
Som tur är så är inte brorsan nitiskt neat och radar upp sina F1-bilar med exakt en centimeters mellanrum.
Det är fan rainman-varning på det.
Regn ja, kul. Hunden stinker gammal roadkill, och det är leriga tassmärken över hela parketten. Men jag antar att modellen är sån.
Hunden skällde in i skogen när vi var ute, och jag svär på att det var nån där. Mitt ute på Gryta, i mörkret, i regnet. Pervert!
Men jag har låst alla dörrar och tänt utomhusbelysningen, så hit vågar han sig inte. Ljus är nämligen lika illa för perverts som för gremlins.
Anna ja, hon skulle ju komma hit och joina mig i all min ensamhet, men hon ville ta med Kusin Det, och jag vill ha Anna för mig själv. Hon får besöka the asylum imorrn, och om hon är snäll kan hon också få en tesked smör med Levaxin på.
Hunden har struma, och tar medicin mot det. "Medicinen ska tas med fett".
Jag borde gå och duscha och tvätta håret, men det tar en evighet att föna och det är ännu värre att lägga sig med blött hår.
Dagens i-landsproblem.
Ska gå upp klockan sju och åka till skolan för att göra matteprov. Sen måste jag till biblioteket och återlämna mina försenade böcker (som jag inte ens hunnit läsa), sen ska jag upp till mamma för att lämna en tidning åt min bror,(allt detta innan klockan ett) sen borde jag ringa runt för att fixa ett möte med Tjejgruppen, sen ska jag jobba från fyra till tio, sen måste jag hitta på nåt att äta till middag som inte består av toast och te / ingenting. Och lite då och då, mellan alla mina funny ha-ha-aktiviteter ska jag gå ut och rasta jycken (och undvika att springa in i träd).
Life is peachy.
Jag tänker inte gå och duscha för att sen gå och sova sex timmar! Jag ska fan ringa över ett par horor, scora lite crystal meth och festa med Beethoven i hans pimpvilla i Kuala Lumpur, allt medan Michael Moore dokumenterar detta via satellit från Jupiter.
Enda problemet är att jag inte vill stödja prostitution, jag knarkar inte, Beethoven är död, jag har inte råd att åka till Kuala Lumpur, och Michael Moore ligger antagligen hemma i soffan och äter Cheetos.
Usch, mitt liv är inte ens värdigt en crappy dokumentär för UR. Eller Lokalkanalen.
Jag får lära mig nånting sevärt, typ extremknyppling. Eller höghöjdskorsordslösande. Och så måste jag ha en konstig dialekt eller brytning som folk kan relatera till.
("Hey, he's sitting the opposite way on the chair, just like us. I can relate! Let's vote for him")
Att citera sitcoms bland folk som inte har en aning om var citatet kommer från kan leda till en ganska tyst och tryckt stämning.
Tillåt mig demonstrera: Jag är på förfest hos min bäsa vän. Jag har sovit illa i en vecka, jobbat arslet av mig med ett projekt, och dessutom festat som om det vore på rea för 19,99 dagen innan. Men, jag känner att jag måste deltaga i festligheterna och iallafall försöka hålla mig vaken och med ett leende på läpparna. Jag sitter på den fyra kvm stora balkongen med ett glas rödvin i handen och lyssnar på de andras konversationer. Notera: det är första gången jag träffar cirka fyra av dem, de var en kompis kompisar.
Någon säger nåt i stil med: schklurrruklurrmurrhanuhuurrt? Varav min bäsa vän säger: "You're drunk" och min hjärna plockar upp Family Guy-kommentaren, så jag säger:
"You're sexy".
Knäpp-fucking-tyst.
INGEN av de miljoner människor som stod på balkongen har sett det avsnittet av Family Guy.
Så där sitter jag, bakfull och jävlig, med allas ögon på mig som om jag vore en talande bajskorv.
Jag inser att jag inte skulle kunna förmå mina kvarvarande hjärnceller att samarbeta länge nog för att förklara, så jag ler lite och återgår till mitt rödvin.
Sensmoral: fraternisera inte med illitterära människor som inte ens kan snappa upp ett Family Guy-citat.
01:09, dags att kasta in handduken i badrummet och tvätta håret.
"Jag vill inte lägga mig!"
tisdag 12 juni 2007
Gryta
Hej och hå, jag har en blogg!
Att klockan är 23:07 och jag sitter och gör en blogg säger väl allt om hur extremt joyful joyful mitt liv är just nu. Att vara hundvakt på Norra Gryta är inte what it's cracked up to be. Det är inte alls roligt, det är långtråkigt, tyst, ensamt och alldeles... alldeles förjävligt.
Att vara tillbaka på Gryta efter x antal år känns udda. Allt som finns här känns udda, malplacerat, fult och fel. Var är mina skogar, undangömda parker och lekplatser och varför har de jävlarna som bor i mitt gamla hus kvar min brevlåda jag dekorerade med Tipp-Ex för sexton år sedan? Ge mig min brevlåda, era fuckers.
Vivo har bommat igen (HALVA PRISET PÅ ALLT! gäller ej tobak.), det enda som finns kvar är skalet, en skär byggnad med fult, prepubertalt klotter.
Jättekul, ni gillar inte polisen, och ni tycker att de suger kuk.
Åh, jag ser att ni har målat en kuk också.
Så kreativt.
Bänkarna vi snorungar satt och kedjerökte vid (elegant undangömda från föräldrars hökögon) är inte längre gömda, buskarna är trimmade till nittio centimeters höjd, och träden som omgärdade det hela har fått möta sin skapare.
Ormkärrskolan har blivit inhägnad, de stora trälådorna som alla lekte jaga på är borta, likaså är hoppdäcken i olika nivåer som påminde om Super Mario Bros.
Skolan ser för jävla taskig ut.
Men, cudos till kommunen som ersatte de brännmärkta och nedklottrade klätterställningarna med nya och fräscha, top-of-the-line ones.
Södra Gryta är nästan ännu värre. När man var liten kunde man leka kurragömma och åka linbana mellan träden i lekparken, utan att bli sedd utifrån. När jag kom med bussen idag såg jag rätt in i "parken", hundra meter bort. Ingen skugga, ingen kurragömma. Möjligen att man skulle kunna vila sig på en av stubbarna.
Vem, eller vilka står för denna förödelse? Har dagens föräldrar fått tokspel och börjat tjattra om minimalism och institutionalisering? Eller tyckte kommunen att förortsidyllen inte stämde överens med resten av Västerås etikett? Ska allt se ut som lyxlägenheterna nere vid Mälaren? (spindlar: STAND YOUR GROUND!)
Nu kanske det här låter som en tjurig bakåtsträvare, men sanningen kvarstår mina vänner: Träd och växtlighet skapar trivsel, hemtrevnad och: (hippie-ki-yay) syre.
Så varför ta bort de få element som en gång gjorde Gryta till en oas?
Jag gillar inte Gryta längre.
Föutom: Blå kjorren. Ägaren kände igen mig, efter alla dessa år. Det är kärlek.
Trots att han en gång för drygt sju år sedan jagade mig hela vägen upp till tennisplanen vid Lavendelvägen efter att jag snott filmaffischer.
Och: Att ereeks målningar fortfarande skymtar. Jag tror tillochmed att jag anade en Godis.
Om åtta dagar är jag härifrån, tillbaka nere på stan, med TipTops jävla pommes frites-odör som sipprar in genom fönstren.
Puss och kram fifan, nu ska jag lista ut hur man laddar upp bilder här. 23:45 en sketen tisdagskväll.
Att vara tillbaka på Gryta efter x antal år känns udda. Allt som finns här känns udda, malplacerat, fult och fel. Var är mina skogar, undangömda parker och lekplatser och varför har de jävlarna som bor i mitt gamla hus kvar min brevlåda jag dekorerade med Tipp-Ex för sexton år sedan? Ge mig min brevlåda, era fuckers.
Vivo har bommat igen (HALVA PRISET PÅ ALLT! gäller ej tobak.), det enda som finns kvar är skalet, en skär byggnad med fult, prepubertalt klotter.
Jättekul, ni gillar inte polisen, och ni tycker att de suger kuk.
Åh, jag ser att ni har målat en kuk också.
Så kreativt.
Bänkarna vi snorungar satt och kedjerökte vid (elegant undangömda från föräldrars hökögon) är inte längre gömda, buskarna är trimmade till nittio centimeters höjd, och träden som omgärdade det hela har fått möta sin skapare.
Ormkärrskolan har blivit inhägnad, de stora trälådorna som alla lekte jaga på är borta, likaså är hoppdäcken i olika nivåer som påminde om Super Mario Bros.
Skolan ser för jävla taskig ut.
Men, cudos till kommunen som ersatte de brännmärkta och nedklottrade klätterställningarna med nya och fräscha, top-of-the-line ones.
Södra Gryta är nästan ännu värre. När man var liten kunde man leka kurragömma och åka linbana mellan träden i lekparken, utan att bli sedd utifrån. När jag kom med bussen idag såg jag rätt in i "parken", hundra meter bort. Ingen skugga, ingen kurragömma. Möjligen att man skulle kunna vila sig på en av stubbarna.
Vem, eller vilka står för denna förödelse? Har dagens föräldrar fått tokspel och börjat tjattra om minimalism och institutionalisering? Eller tyckte kommunen att förortsidyllen inte stämde överens med resten av Västerås etikett? Ska allt se ut som lyxlägenheterna nere vid Mälaren? (spindlar: STAND YOUR GROUND!)
Nu kanske det här låter som en tjurig bakåtsträvare, men sanningen kvarstår mina vänner: Träd och växtlighet skapar trivsel, hemtrevnad och: (hippie-ki-yay) syre.
Så varför ta bort de få element som en gång gjorde Gryta till en oas?
Jag gillar inte Gryta längre.
Föutom: Blå kjorren. Ägaren kände igen mig, efter alla dessa år. Det är kärlek.
Trots att han en gång för drygt sju år sedan jagade mig hela vägen upp till tennisplanen vid Lavendelvägen efter att jag snott filmaffischer.
Och: Att ereeks målningar fortfarande skymtar. Jag tror tillochmed att jag anade en Godis.
Om åtta dagar är jag härifrån, tillbaka nere på stan, med TipTops jävla pommes frites-odör som sipprar in genom fönstren.
Puss och kram fifan, nu ska jag lista ut hur man laddar upp bilder här. 23:45 en sketen tisdagskväll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)