Facebook ska dö, död åt Facebook och dess anhängare

Mark Zuckerberg, din stora jävla knarklangare, kan inte du bara sluta ge mig Ariel i en ziplock?! min facebook är trasig. den funkar inte. jag ser inte vad folk skriver, jag får 0 notifications i en vecka, följt av 70 en blek söndagsmorgon. fuck you facebook!

jag skiter i facebook. den är dum, gör mig arg och irriterad, och värst av allt: när den inte fungerar märker jag hur jävla beroende jag är. vilken tur att jag köpt gymkort då. så jag har nåt att göra!

argh.

var på cirkelgym idag, och jag svimmade inte. yeay! framsteg! fy satan vad kul det är, och vad kul det är att få vara ful och svettig en stund. som alla vet är jag hemskt söt, nästan så man får ont i tänderna och måste köpa tuggleksak, men på gymmet kan jag vara riktigt ful.
svettig, röd i ansiktet och med tungt jävla fokus i blicken, det är prima ballerina.

har laddat hem en så kallad "app" till min fräsiga mobiltelefon där man kan blippa in aktivitet, längd och intensitet så talar den om ungefär hur mycket man förbränner. kombinerat med en annan app som har uppgifter om min längd och vikt kan den beepa och tala om hur mycket jag behöver förbränna för att gå upp/ner i vikt. fiffig pryl. och jag som är lite prylnördig och statistik-kåt fipplar med mojängen hela tiden för att kalkylera vilken aktivitet jag bör schemalägga var och när, och hur jag ska kombinera den med kosten. för jag har en app som talar om exakt vilket näringsinnehåll livsmedel har. för nej, jag vet inte hur mycket näring två tomater innehåller. det finns ingen lapp på dem. lapp, inte app.

app app app! hold your horses, jag har även lagt in så appen piper när det är dags för träning, så jag kan aktivera den. åh, det är så bra. så rart.

för jag må vara fullkomligt normalviktig (eller spinkig/tunn/mager som min käre fader kallar mig...) men jag har NOLL muskelmassa. och NOLL kondition. jag är vig, men that's it. så nu till sommaren har jag planerat att vara snabbare, smärtare och allmänt fit.

fast, sommaren? fan. jag har ju signat upp mig för Postmilen i maj. men vem säger att man måste springa? bara man tar sig i mål. och det finns väl taxi? höhö, poke poke i sidan, höhö.

ibland, när jag är mentalt svag, då tänker jag att jag ska köpa efedrin och bli superslim direkt, så jag kan vara låtsas-fit. men sekunden efter jag tänkt den tanken, då vaknar hjärnan igen. och jag tänker: jag har alltid föraktat människor som tar den enkla vägen, för jag vet att det är korkat och skadligt, men ändå så trillar jag ner i det där tankehålet. är det som så att jag ändå blivit påverkad av media och hysterin kring kvinnors kroppar? det finns folk (närmare än jag vill erkänna) som faktiskt aktivt letar upp de snabba vägarna, och jag blir bara än mer anti och äcklad av hetsen. men sen kommer jag på mig själv med att titta på bilder på supersmala tjejer med ett "åååh, jag vill också!" i blicken. varför då? varför kan jag inte vara helt hundra i tankarna hela tiden? varför kan jag inte alltid vara nöjd? jag har accepterat att vikten fluktuerar lite, och blir därför inte utom mig när vågen visar 67 istället för 65. big deal liksom....

...de flesta gångerna, (det är ganska många gånger eftersom vågen står vid toaletterna vid jobbet och jag dricker som en elefant) men faktiskt, helt ärligt, så blir jag ledsen ibland. ledsen?! hur fan kan jag bli ledsen?! det är ett par ynka kilo! herregud. vore det inte bättre om jag faktiskt tog de där siffrorna (som sagt, statistik-kåt, och även sifferkåt) och funderade lite på vad de betydde? kan det vara som så att jag druckit massor (som jag alltid gör) utan att all vätska försvunnit? jag binder den kanske? eller jag kanske nyss har ätit och druckit, eller jag kanske är någonstans i cykeln som gör att jag gått upp en gnutta? det finns ju fullkomligt logiska förklaringar till det, och jag tror nog att min kropp vet vad den gör och varför den gör som den gör. ett par digitala siffror kan inte tala om för min eminenta kropp vad som är rätt och fel. och jag ska inte bli fjortisbrudig och osäker bara för att vågen säger si. jag blev ju likadan när jag hade varit sjuk och vågfan visade 63. då tänkte jag att "nej men usch, fy fan vad benigt!" och så hade jag lite ångest över det. ett tag. sen slutade jag bry mig och kroppen återhämtade sig. som den alltid gör. som den ska. för jag är inte en biologisk anomali. jag äter som man ska, och försöker hålla mig borta från saker som inte ger mig några fördelar (snus. jävla snus. men nåt kan jag väl få ha?!) så varför kan jag inte låta kroppen göra sin grej? jo, för att jag är matad med måsten och krav.

men jag vill inte vara en av dem. jag vill vara frisk och jag vill vara kompis med mig själv. namaste. och om nu vågen skulle visa 69, spelar det någon roll? eller om vågen skulle visa 62, spelar DET någon roll? nej, det som spelar roll är att kroppen fungerar som den ska och att JAG mår bra. jag måste sluta fokusera på siffror. jag har alltid varit sån, har alltid funderat på hur stor differensen är mellan längden/vikten, så till den milda grad att jag tryckte upp den till 22. 176cm/54kg. men det var då, när jag var en liten tonåring som inte visste vad man mätte värde i. men nu är jag 24, och jag vill inte lägga energi på triviala saker som inte gynnar mig. jag vill svettas på gymmet och skratta med de andra när vi pushar oss så hårt att vi grymtar. för det är så jävla kul och opretentiöst. och helt jävla mänskligt.

och alla bekymmer försvinner för en stund, hjärnan töms på allt utom det som sker här och nu. jag funderar inte över mitt jobb, om jag får vara kvar eller om Johan får chefstjänsten, jag funderar inte på lägenheten, om den blir såld, och jag funderar inte på världen och mänskligheten och mina vänner, och pengar, och kläder, och tatueringar, och uteplatsen jag ska inreda till våren, och de nya sneaksen jag vill köpa, och på kidsen, om de mår bra hos mig, om jag ska göra något annorlunda, och på Johan och mig, på familjen, på semestern, på pengar och på allt annat som viner och far annars.

tacka fan för det här ventilationshålet.


oj, vad hände här? vilket långt inlägg. jag hade visst en massa skit inom mig. tack, lilla digitala dagbok för att du finns. nu har jag vädrat.

och jag ska nog vädra mig själv, jag luktar svett. mysigt <3

work that, shake that

yessir. jag har tränat. för första gången på hundra miljoner år har jag snoddat upp håret, dragit på ett rosa linne, ett par svarta byxor och ett par trainers. och jag körde, sten-fucking-hårt. helvete och fan och fuck och alla jävla svordomar jag kan komma på, jag körde stenhårt. jag fick tillochmed beröm av instruktören! att jag inte pallade stretchingen, utan gick och satte mig på toaletten med huvudet mellan knäna är en annan femma. hjälp, höll på att svimma. ok, jag kanske inte riktigt klarar mjölksyran riktigt än... ähum.

men det som inte dödar, det härdar. och jag ska bli HÄRDAD. eller död. vilket som kommer först.

kör lätt i fortsättningen, med relativt korta och intensiva pass, så jag bygger upp nån slags grundfysik. sen kör jag fler pass, och sen ska jag fan vara med på Postmilen i maj. yeay, ett konkret mål! jag gillar mål.

och jag gillar mig själv, att jag pallrade mig iväg. cred till mig. jag är bra, duktig tjej.

och jag är trööööööööött. alltså, utmattad. i like.

sååå, varsego, årets mest useless inlägg. för er, för mig: WIN!

so long and thanks for all the fish!

"Tack för din beställning hos Topformula Healthcare", "Tack för din beställning hos Friskis & Svettis".

vafan hände?!

tillåt mig förklara....

året började prima, 2011 skulle bli mitt år och allt skulle vara glorious. MEN! sen dök den upp, tröttheten. jag föll rakt ner i ett trötthetshål och orkade inte mer än att göra min grej på jobbet. jag insåg (with a little help from my friends, eller, man) relativt snabbt att jag var tvungen att göra nåt. antingen köper jag en pall full med Chi San eller så börjar jag röra på mig. så jag köpte ett årskort på Friskis. det första årskortet någonsin. och jag är rädd. herregud, jag kommer ju fastna med armen i nån mördarmaskin! eller så halkar jag och far rätt in i nån biff vid de fria vikterna. för jag är en elefant i en glasaffär när jag är nervös. it's gonna be a sight for sore eyes! så, vill du se nåt kul kan du komma till Friskis & Svettis på Rocklunda i morgon, runt fem-sex.

ja, utöver min katastrofala trötthet så har mina naglar och hår fuckat ur. naglarna börjar dock shape up nu, men de har sett gräsliga ut. så nåt har jag ju brist på. DÄRFÖR, kära vänner och konfirmander, har jag köpt en dunderkur på tidigare nämnd kosttillskottsbutik. tillsammans med lite annat jox, bland annat drickbar multivitamin. yep, drickbar. jag kommer att kräkas. varje morgon i en månad. men det är bara att bita ihop. suck.it.up liksom.

jag kollade upp schemat på Friskis, och i ett block har jag noterat alla intressanta pass och dessutom skrivit upp dem i kronologisk ordning. "Måndag: 16:30 spin medium, 18:30 cirkelgym". det finns liksom noll felmarginal. jag har ju för fan skrivit ner det jag tycker om och vilken tid det är! gosh.

fick Johan att köpa kort också, efter visst trugande. så nu har jag en kompis också. men inga träningskläder än. för nej, jag tänker inte bli fit i mina gamla byxor, med grön och vit målarfärg på. not going to happen. nevah!
shop shop shop for stuff stuff stuff imorrn.



och nu över till nåt helt annat: migrän!
sweet mother mary och alla jävla änglar vilken evinnerlig migrän jag hade idag. fuck, jag trodde hjärnan var på väg ut genom ögonen. och till råga på det så höll grannen på med nåt som inte kunde vara något annat än...jag vet inte, järnrörsmassakering? vafan, vem borrar i rör mitt på morgonen (klockan kan ha varit 9, eller 12, fuck should i know?!), samtidigt som vattnet forsar? äh, vad det än var så triggade det min stekta hjärnas fantasi. för jag har drömt att jag hade sex med en gitarrfisk (google that shit)samt att jag mördade en naken och skallig man med en kniv i nacken. kan ju tillägga att allt skedde i en herrgård, modell Playboy Mansion. på sjuttiotalet.

och eftersom jag hade migränernas migrän nyktrade jag inte till förrän vid tre, eller, då gick jag upp och åt solroskärnor och yoghurt. vid sex kom jag på att klockan var, typ sex? så jag gick och lagade mat. loggade ju in på facebook också, där jag såg att ALLA hade postat bilder på semlor. för det är semmeldagen.
fuck yoooou! jag har inga semlor här! weep.
så jag gjorde en chokladkaka. skulle bli kladdkaka, men jag är för dum i huvudet idag, så den stod inne för länge.

det absolut enda bra på hela dagen är att det är internationella kvinnodagen, och jag skickade en tanke till mamma.

nä, nu ska jag stirra blankt in i tv:n en stund. hej då.