radioteatern ger: dagens i-landsproblem!

ville köpa kläder på nätet.

hittade en finfin t-shirt på skank, helt enkel i bomull med tryck.

350 spänn.

gick in på caliroots och hittade finfina hoodies.

drygt tvåtusen spänn.

gick in på digitalgravel och hittade ännu fler finfina hoodies.

mellan 124 och 155$.

måste jag gå klädd i kopior, eller måste jag hoppa över frukost och middag i två månader?!

eller, måste jag lära mig att sy?!

om det inte vore nog att allt kostar skjortan (!) så finns kläderna inte i ens i tjejstorlekar.

jag vill inte en söt blus.

jag vill ha HOODIES!

jag är ledsen.

så nu går jag och lägger mig, och drömmer om design.

ramblings, pt 3 grrruuudge!

Hej hej hallå.
fortfarande i the witch's cauldron.

har ägnat min dag åt att sitta på mattelektion, gå till tandläkaren (inga hål!), fika med familjen ("nej shit, menar du? vad sa hon då?! aah, men hon ÄR ju underlig"), köpa en tunika och ett par byxor, åka till Gryta, städa hela huset, tvätta, svara på värdelösa frågor på bilddagboken, laga mat, vara hipphoppig med Yo Momma och Wild 'n' Out och dricka kaffe.

så, här är jag nu, 22:06 en sketen tisdag ("Julafton på en vanlig sketen tisdag?!") och jag vill göra något. Åka iväg, sola och bada, gå och träna, skriva en c-uppsats i nukleär fysiologi, klara det där jävla spökslottet i fjärde världen, eller vad som helst.
jag är uttråkad.
big fucking news.
jag har varit uttråkad i nästan tio dagar nu, och jag vill bara att de ska komma hem så att jag kan återgå till mitt liv.
mitt hundfria liv.
vov vov.

jag vill träna. skulle vara så skönt att för en gångs skull lägga sig i tid, och vakna i tid dessutom.
jag har vaknat runt ett-två flera gånger här, och det är inte kul att inse att klockan inte alls är sju, utan dubbelt så mycket.

jag har aldrig sovit som andra, du vet det där med att gå och lägga sig senast elva och vara uppe sju-åtta. no way.
går jag och lägger mig elva så beror det antingen på att jag är sjuk, eller har varit uppe hela natten kvällen innan.
och att gå upp runt sju, utan femton alarmklockor och en pojkvän som drar i mig, det är i princip omöjligt.

när jag var riktigt liten och mamma pluggade till sjuksöterska missade hon tentor på grund av mig. jag kunde inte somna på kvällen/natten. men när jag väl sov, då sov jag.
när jag var runt fem år och åkte på semester med morfar och mormor, då låg jag och stirrade dem i ansiktet tills sent på natten.
när jag var fjorton-femton gick jag och la mig vid fyra, och gick upp fyra. det är 04:00-16:00.
nån gång har jag sovit sexton timmar på raken, utan några droger eller alkohol i kroppen.

jag har å andra sidan även kunnat vara uppe nåt dygn eller så utan att sova, men med följden att hela veckan gått åt till att försöka vända dygnet rätt igen.

ett tag fick jag sömnpiller, men jag tänkte att "ääh, vad är det för sömnpiller som börjar verka 10 minuter efter intag? nån marginal måste man väl få, så man kan borsta tänderna och grejer".
tjena.

jag har sminkat mig som en hamnhora (utan att direkt komma på varför kudden sett ut som en Picassomålning), jag har gjort mig festfin i håret (riktigt snyggt dagen efter, med pärlor och hårspännen i hela sängen), jag har skrivit djupa texter på mobiltelefonen och sparat under kryptiska namn (märkte det inte förrän lååångt efter), och jag har ristat in en "fjäril" på armen med en sax (jag "drömde" att jag var en superhjälte och min kraft var att jag hade fjärilsvingar, som aktiverades genom att trycka på min "tatuering" på armen). det var efter den incidenten jag insåg att insomningstabletter tar man när man ligger i sängen och ska släcka lampan.

någon jag känner åt samma tabletter, och hon tog sitt piller precis innan hon skulle lägga sig, men sen kom hon på att hon var tvungen att lägga in ny musik på sin MP3. medan hon satt och drog och släppte låtar in på musikmaskinen såg hon att precis bredvid datorskärmen tittade Grudge-ungen fram.
du vet, den där ungen som ser ut som en panda.
han tittade fram som en gök i ett... gökur.
hon blev såklart förvånad över att han satt bredvid laptopen, men hon kopplade snabbt,
Stilnoct > mer än 10 minuter > fantasifoster
så hon stängde av datorn, gick och la sig och ansträngde sig för att inte titta på pandaungen, som fortfarande tittade fram vid datorn.

en annan, lite närmre kamrat såg små, gröna män hon var tvungen att mata med knäckebröd.

summa summarum: läs bipacksedeln, och lyd.

det gäller även för hostmedicin, speciellt sådan som innehåller etylmorfin, som verkar hostdämpande.
att tro att överdosering av hostdämpande medel ska få dig att bli frisk är fel.
hostan är ett symptom. i detta fall, symptom på slem i halsen, som ska bort.
men jag vill inte vara sjuk, och vill man inte vara sjuk tager man vad man haver:
en jävla massa cocillana.
vad ledde det till?

att jag inte såg ett dugg nykter ut i skolan.
men jag själv mådde prima ballerina. jag var snuvig och täppt om vartannat, men hey,
jag gick på moln.

tills jag fick lunginflammation.
efter den gången har min kropp lärt sig att inte tycka om etylmorfin, och jag blir illamående direkt.

vad för bitter läxa lärde vi oss den gången? att läsa och följa vad som står på bipacksedeln. medicin ska man behandla med respekt.
de är inte Läkerol.

Är hjärnan dum, får kroppen lida.


så, efter dessa ord av visdom säger jag god natt, sleep tight, and don't let the Grudge kid bite.

ramblings, pt 2

Jobb idag igen. Bio idag igen.
"Hata Göteborg" måste koras till årets sämsta svenska film.
Nic som sjöng ""Hej Monika" spelade tuff huligan.
Det funkar bara inte.

Imorrn är det fredag, och då jävlar ska jag träffa människor. Såna där som delar samma planet som mig, men som jag inte sett röken av på en vecka.
Gryta = Tjernobyl?

Är allmänt glad just nu, 00:04. Vet inte varför, om det är den annalkande fredagen eller om jag bara är tillfreds med livet.
Saknar Rickard, men på ett bra sätt. Jag längtar efter att få träffa honom imorrn, att bli omfamnad av honom.
mrrrrr...noons....hångel...

Michaela kommer hem på onsdag, säkert brun som en turd
("is this a pooturd, or a toblerone?").
Jag vill också åka till Italien, all inclusive. Jäfla mup.

Bungyjump snart, om vädret bara slutar trilskas med mig. Jag har inte lust att hoppa när det är 10+ och orkanvindar.
Jag måste ha nån som filmar på marken, så jag kan se efteråt hur jävla korkat det är att hoppa från en åttio meter hög byggkran, rakt ner mot vattnet.
Frivilligt.
Fett kul iallafall=)

Sen ska jag tandemhoppa från ett flygplan, ta dykcert. och dyka på Galapagos.
Måste bli av med min hajfobi först. Det är inte det att hajar är creepy, det är bara det att jag tror att de ska komma och äta mig ("i'm gonna eat y'all now, mmmmm").
Jag har hållt utkik efter hajar i varje hav jag badat i.
Skit samma om folk säger att det bara finns hajar flera mil ut.
Jag har aldrig hört talas om en haj som tänker "nej nu befinner jag mig mindre än en mil från närmsta badort, bäst att jag simmar iväg så jag inte skrämmer folk."
Hajar är köttätare, och vem säger att alla hajar är mätta. Det finns kanske taniga, anorektiska hajar som längtar efter en mumsig människa att sätta tänderna i.
Jag har minsann sett Hajen.

En gång klev jag på en plattfisk som simmade iväg under mina fötter. Och den var fan inte en sån där liten jävel som finns på västkusten. Nejdu, den här kunde jag lätt blivit mätt på.
En annan gång ("this one time, at band camp") simmade en fiskjävel på mig när jag simmade i Norasjön. Rakt mellan brösten och ner över magen.
Så jag har all anledning att vara rädd, vattenlevande organismer vill mig något ont.

Måste vara anden från Marias guldfisk vi fjällade av med pinnar, innan vi begravde den.
Mår fortfarande illa när jag tänker på det. Jag skulle vilja be om ursäkt till fisken.
Herr Fisk, jag är så hemskt ledsen för att jag skändade ditt lik.

Detsamma gäller kaninerna på Hagöns Camping. Jag vet inte om det var några kaniner i hålorna, men jag hade sönder ingångarna till dem. Först råkade jag trampa igenom, sen var jag tvungen att kolla ett par, var de ledde. Men jag mådde dåligt och la kakor utanför ingångarna.
Förlåt mig alla halländska kaniner om jag har gjort er hemlösa, eller ännu värre?
Tänk om sanden låste in dem, så att de varken kunde gräva eller sprätta bort den.
Tänk om det finns kaninlik inlåsta i små kaninhål utan ingångar?!

Fast kaniner är ju väldigt duktiga grävare.

När jag tänker efter så har jag väldigt svårt för att döda djur. (well, duh)
Men jag menar insekter och annan skit. Jag kan helt utan att få dåligt samvete suga upp bugs med dammsugaren, men så fort det handlar om att använda min egen kraft så tar det emot.
Jag kan inte ens trycka till spindlar med tidningar utan att må illa.

Fast såna där små, äckliga knott och myggor, de är the shit när det gäller att använda den elektriska insektsmördaren.
Zzzzzzp!
De blixtrar liksom till lite. Discobug.

Nej nu är det dags att hit the hay.
00:32, over and out, jag är en scout.

Svammel

Fortfarande på Gryta, fortfarande tråkigt.
Var och jobbade fyra-åtta, vilket idag innebar att se hur många nya tricks Junior kan på skaten och att kolla på Next (skitfilm) i en tom biosalong. Åttiofyra spänn i timmen för det är inte pjåkigt.

Pjåkigt, vad är det för ett ord? Pjåkigt.

Imorrn är det bio som gäller igen, men då är det nån som heter "Göteborg suger" eller nåt i den stilen. Svensk Filmindustri vet verkligen vilka filmer som är hot.

Nåt som inte är hot är att jag sprang in i ett träd igår natt och skrapade upp min tumme. Skillat.

Jag borde egentligen gå och lägga mig, för allt är osammanhängande och har ingen point alls, men jag måste rehabilitera min tumme. Den går knappt att böja. Jävla björkjävel.

Björk spelar på Roskilde. Jag vill till Roskilde, men det skulle kosta runt 3-4000 med biljett, bil och annat skit. Roskildefestivalen kommer bli som nån slags VIP-klubb, där brats sprutar champagne på sina backslicks och tänder cigaretter med uteliggare.
Får väl åka till den där Edvinfestivalen här i stan. Det var värsta jippot. Alla småknattar åkte hem till edvin, drack 3,5-or och sprängde pappans högtalare.

Då är jag glad att min lillebror inte dricker folle och tjuvröker. Undrar dock hur det kom sig? Mamma är galen och jag erkänner villigt att jag har nog inte alla chipsen i påsen hela tiden.
Måste ligga på pappas sida.
Som tur är så är inte brorsan nitiskt neat och radar upp sina F1-bilar med exakt en centimeters mellanrum.
Det är fan rainman-varning på det.

Regn ja, kul. Hunden stinker gammal roadkill, och det är leriga tassmärken över hela parketten. Men jag antar att modellen är sån.
Hunden skällde in i skogen när vi var ute, och jag svär på att det var nån där. Mitt ute på Gryta, i mörkret, i regnet. Pervert!
Men jag har låst alla dörrar och tänt utomhusbelysningen, så hit vågar han sig inte. Ljus är nämligen lika illa för perverts som för gremlins.

Anna ja, hon skulle ju komma hit och joina mig i all min ensamhet, men hon ville ta med Kusin Det, och jag vill ha Anna för mig själv. Hon får besöka the asylum imorrn, och om hon är snäll kan hon också få en tesked smör med Levaxin på.
Hunden har struma, och tar medicin mot det. "Medicinen ska tas med fett".

Jag borde gå och duscha och tvätta håret, men det tar en evighet att föna och det är ännu värre att lägga sig med blött hår.
Dagens i-landsproblem.

Ska gå upp klockan sju och åka till skolan för att göra matteprov. Sen måste jag till biblioteket och återlämna mina försenade böcker (som jag inte ens hunnit läsa), sen ska jag upp till mamma för att lämna en tidning åt min bror,(allt detta innan klockan ett) sen borde jag ringa runt för att fixa ett möte med Tjejgruppen, sen ska jag jobba från fyra till tio, sen måste jag hitta på nåt att äta till middag som inte består av toast och te / ingenting. Och lite då och då, mellan alla mina funny ha-ha-aktiviteter ska jag gå ut och rasta jycken (och undvika att springa in i träd).

Life is peachy.

Jag tänker inte gå och duscha för att sen gå och sova sex timmar! Jag ska fan ringa över ett par horor, scora lite crystal meth och festa med Beethoven i hans pimpvilla i Kuala Lumpur, allt medan Michael Moore dokumenterar detta via satellit från Jupiter.

Enda problemet är att jag inte vill stödja prostitution, jag knarkar inte, Beethoven är död, jag har inte råd att åka till Kuala Lumpur, och Michael Moore ligger antagligen hemma i soffan och äter Cheetos.

Usch, mitt liv är inte ens värdigt en crappy dokumentär för UR. Eller Lokalkanalen.

Jag får lära mig nånting sevärt, typ extremknyppling. Eller höghöjdskorsordslösande. Och så måste jag ha en konstig dialekt eller brytning som folk kan relatera till.
("Hey, he's sitting the opposite way on the chair, just like us. I can relate! Let's vote for him")

Att citera sitcoms bland folk som inte har en aning om var citatet kommer från kan leda till en ganska tyst och tryckt stämning.
Tillåt mig demonstrera: Jag är på förfest hos min bäsa vän. Jag har sovit illa i en vecka, jobbat arslet av mig med ett projekt, och dessutom festat som om det vore på rea för 19,99 dagen innan. Men, jag känner att jag måste deltaga i festligheterna och iallafall försöka hålla mig vaken och med ett leende på läpparna. Jag sitter på den fyra kvm stora balkongen med ett glas rödvin i handen och lyssnar på de andras konversationer. Notera: det är första gången jag träffar cirka fyra av dem, de var en kompis kompisar.
Någon säger nåt i stil med: schklurrruklurrmurrhanuhuurrt? Varav min bäsa vän säger: "You're drunk" och min hjärna plockar upp Family Guy-kommentaren, så jag säger:
"You're sexy".

Knäpp-fucking-tyst.

INGEN av de miljoner människor som stod på balkongen har sett det avsnittet av Family Guy.
Så där sitter jag, bakfull och jävlig, med allas ögon på mig som om jag vore en talande bajskorv.
Jag inser att jag inte skulle kunna förmå mina kvarvarande hjärnceller att samarbeta länge nog för att förklara, så jag ler lite och återgår till mitt rödvin.

Sensmoral: fraternisera inte med illitterära människor som inte ens kan snappa upp ett Family Guy-citat.

01:09, dags att kasta in handduken i badrummet och tvätta håret.
"Jag vill inte lägga mig!"

Gryta

Hej och hå, jag har en blogg!

Att klockan är 23:07 och jag sitter och gör en blogg säger väl allt om hur extremt joyful joyful mitt liv är just nu. Att vara hundvakt på Norra Gryta är inte what it's cracked up to be. Det är inte alls roligt, det är långtråkigt, tyst, ensamt och alldeles... alldeles förjävligt.

Att vara tillbaka på Gryta efter x antal år känns udda. Allt som finns här känns udda, malplacerat, fult och fel. Var är mina skogar, undangömda parker och lekplatser och varför har de jävlarna som bor i mitt gamla hus kvar min brevlåda jag dekorerade med Tipp-Ex för sexton år sedan? Ge mig min brevlåda, era fuckers.

Vivo har bommat igen (HALVA PRISET PÅ ALLT! gäller ej tobak.), det enda som finns kvar är skalet, en skär byggnad med fult, prepubertalt klotter.
Jättekul, ni gillar inte polisen, och ni tycker att de suger kuk.
Åh, jag ser att ni har målat en kuk också.
Så kreativt.

Bänkarna vi snorungar satt och kedjerökte vid (elegant undangömda från föräldrars hökögon) är inte längre gömda, buskarna är trimmade till nittio centimeters höjd, och träden som omgärdade det hela har fått möta sin skapare.

Ormkärrskolan har blivit inhägnad, de stora trälådorna som alla lekte jaga på är borta, likaså är hoppdäcken i olika nivåer som påminde om Super Mario Bros.
Skolan ser för jävla taskig ut.
Men, cudos till kommunen som ersatte de brännmärkta och nedklottrade klätterställningarna med nya och fräscha, top-of-the-line ones.

Södra Gryta är nästan ännu värre. När man var liten kunde man leka kurragömma och åka linbana mellan träden i lekparken, utan att bli sedd utifrån. När jag kom med bussen idag såg jag rätt in i "parken", hundra meter bort. Ingen skugga, ingen kurragömma. Möjligen att man skulle kunna vila sig på en av stubbarna.

Vem, eller vilka står för denna förödelse? Har dagens föräldrar fått tokspel och börjat tjattra om minimalism och institutionalisering? Eller tyckte kommunen att förortsidyllen inte stämde överens med resten av Västerås etikett? Ska allt se ut som lyxlägenheterna nere vid Mälaren? (spindlar: STAND YOUR GROUND!)

Nu kanske det här låter som en tjurig bakåtsträvare, men sanningen kvarstår mina vänner: Träd och växtlighet skapar trivsel, hemtrevnad och: (hippie-ki-yay) syre.
Så varför ta bort de få element som en gång gjorde Gryta till en oas?


Jag gillar inte Gryta längre.

Föutom: Blå kjorren. Ägaren kände igen mig, efter alla dessa år. Det är kärlek.
Trots att han en gång för drygt sju år sedan jagade mig hela vägen upp till tennisplanen vid Lavendelvägen efter att jag snott filmaffischer.
Och: Att ereeks målningar fortfarande skymtar. Jag tror tillochmed att jag anade en Godis.


Om åtta dagar är jag härifrån, tillbaka nere på stan, med TipTops jävla pommes frites-odör som sipprar in genom fönstren.


Puss och kram fifan, nu ska jag lista ut hur man laddar upp bilder här. 23:45 en sketen tisdagskväll.