Rackarns. målaren plingar på dörren 07:00 varje dag. och han är så rar. ber om ursäkt för att han stör mitt i frukosten, frågar om mitt jobb och skola, och skvallrar som en gammal tant med snickaren. "hörde du om Kenta?! ja, han tog min slip! kan han inte använda sina egna grejer som alla andra?!" fast just nu är inte allt helt jävla hunky-dory, för jag är inskuffad i vardagsrummet, tillsammans med skohylla, tv-bänkar (ja, plural) och en jävla massa slipdamm. bli klar nu målarjävel! norrlänning är han också. han trodde att jag var 89:a. gee, thanks. förhoppningsvis blir han klar med hallen idag, så han kan börja med det underbara projektet Vardagsrummet. var ska jag då ta vägen? kräks. och hur fan ska det bli när golvläggaren kommer?! var ända in i glödheta ska jag då ta vägen? Mannen i mitt liv har det bra, han chillaxar på jobbet och slipper trampa runt i slipdamm. "måste ni vara så förbannat jävla gulliga hela tiden?!" ha, ja det måste vi. för vi är awesome. han är awesome. och han mulade mig efter krogen i lördags. älskar snöbollskrig. jag var så där fint onykter att jag bara fnittrade hela kvällen, bortsett från när jag blev hit-girl och skulle stoppa bråk på bmb. varför måste jag ALLTID sätta på mig superhjälteoutfiten under min partyoutfit? för att det är kul att stoppa bråk. och skulle the shit hit the fan finns det alltid biffiga vakter som kan slänga bråkmakarna i väggen. och så tar jag åt mig äran. win-win situation!
måste browsa efter en ny soffa. och ett nytt köksbord. och täckplast (hata hyresrätt) till de fula bänkskivorna i köket. och mer täckplast så jag kan fixa mitt träd till hallen. och ramar till mina tjusiga skräckfilmsposters (ja ok, jag erkänner. jag ÄR 89:a). och kakeldekor (beige kakelbård? the hell?!) och en lampskärm till kökslampan. rättelse: lampORNA. och en vardagsrumslampa. eller två. och jag måste måla skrivbordet i kiddets rum. och möblera om i andra kiddets rum. och köpa väggdekor till dem. "jag vill ha Darth Vader, och Yoda, och Luke, och Anakin, och Boba Fett, och Obi Wan! och jag vill ha fjärilar, blommor, och hjärtan, och gräs, och prinsessan Leia!" sure thing gullungar. Sali fixar. det kommer bli så satans fint här när det är klart. det enda som saknas är en ekorrlampa... och VHS-filmer...
ha, tänk att det var det enda han motsatte sig. "jag tycker det där är jättefint älskling, bra idé, ja så kan vi göra..." jag har världens bästa man.
min krokus. <3
nu blocket! auf wienerschnitzel! (fritzls dotter har funnit kärleken förresten, i en 23 år yngre säkerhetsvakt. good for her.)
måndag 22 november 2010
lördag 6 november 2010
Schnookie
hells yeah. jag älskar dig, min älskade sambo.
du är det bästa som nånsin hänt mig, och du fortsätter att vinna över allt och alla.
För vem annars ger mig frukost på sängen?
Vem köper rätt schampoo och hårinpackning?
Vem har listan över allt jag inte äter i huvudet?
Vem har middagen klar när jag kommer hem efter tio timmars jobb?
Vem skjutsar mig till jobbet trots att han inte ens behöver vara vaken 08:00?
Vem ler mot mig som om jag vore det enda äpplet på trädet?
Vem låter mig ställa upp jumbo-pez på display?
Vem får mig att känna mig som den enda kvinnan på jorden?
Vem får mig att vilja göra allt i min makt för att göra min man nöjd?
Vem är det som snurrar i mitt huvud 24/7?
Johan. jämt och ständigt.
Så pass att jag blir alldeles glad så fort en Johan ringer in. Så pass att jag längtar efter heldagspass där jag får spana på dig. Så pass att jag stolt förkunnar för alla jag känner att vi minsann delar samma postfack nuförtiden. Så pass att jag klottrar mitt namn överallt med ditt efternamn efter mitt förnamn. Så pass att jag ristar in dina initialer på högskolans fula bord. våning två vid entrén, bredvid hissen, bordet vid fönstret, på vänster långsida. JW.
som fucking fan.
det finns ju inte tillräckligt med ord!
men som du sa: "det är nog inte menat att uttrycka i ord, det du känner?"
så rätt.
det finns inga ord för det på det här jävla språket.
Du är helt otrolig.
Och för tusan, det här är till dig. Och bara dig. För du är den enda som alltid förstår mig, utan ord.
Det behövs så förbannat lite för att du ska pejla in mig. Det krävs så förbannat lite. Ett ord. En blick.
Du vet var du har mig. Du är min, jag är dín, och jag kommer inte vika från din sida.
För du tar mig exakt som jag är. Blek, solbrun, mjukis, dyra jeans, måndag, lördag, och du hyllar mig oavsett. Jag är vacker i allt, alla klockslag, alla dagar.
du är det bästa som nånsin hänt mig, och du fortsätter att vinna över allt och alla.
För vem annars ger mig frukost på sängen?
Vem köper rätt schampoo och hårinpackning?
Vem har listan över allt jag inte äter i huvudet?
Vem har middagen klar när jag kommer hem efter tio timmars jobb?
Vem skjutsar mig till jobbet trots att han inte ens behöver vara vaken 08:00?
Vem ler mot mig som om jag vore det enda äpplet på trädet?
Vem låter mig ställa upp jumbo-pez på display?
Vem får mig att känna mig som den enda kvinnan på jorden?
Vem får mig att vilja göra allt i min makt för att göra min man nöjd?
Vem är det som snurrar i mitt huvud 24/7?
Johan. jämt och ständigt.
Så pass att jag blir alldeles glad så fort en Johan ringer in. Så pass att jag längtar efter heldagspass där jag får spana på dig. Så pass att jag stolt förkunnar för alla jag känner att vi minsann delar samma postfack nuförtiden. Så pass att jag klottrar mitt namn överallt med ditt efternamn efter mitt förnamn. Så pass att jag ristar in dina initialer på högskolans fula bord. våning två vid entrén, bredvid hissen, bordet vid fönstret, på vänster långsida. JW.
som fucking fan.
det finns ju inte tillräckligt med ord!
men som du sa: "det är nog inte menat att uttrycka i ord, det du känner?"
så rätt.
det finns inga ord för det på det här jävla språket.
Du är helt otrolig.
Och för tusan, det här är till dig. Och bara dig. För du är den enda som alltid förstår mig, utan ord.
Det behövs så förbannat lite för att du ska pejla in mig. Det krävs så förbannat lite. Ett ord. En blick.
Du vet var du har mig. Du är min, jag är dín, och jag kommer inte vika från din sida.
För du tar mig exakt som jag är. Blek, solbrun, mjukis, dyra jeans, måndag, lördag, och du hyllar mig oavsett. Jag är vacker i allt, alla klockslag, alla dagar.
söndag 10 oktober 2010
Gräsänka
mannen är ute och svirar, jag sitter och lyssnar på Air. bra skit. total myskväll hos Sassa tidigare, åt så mycket grönsaker att jag skulle kunna kvala in som "herbavore".
människor är annars omnivorer och opportunister, som gnager på allt som kommer i deras väg. true that.
har gjort en total omvändning, en u-sväng, rent akademiskt. i kölvattnet efter valfläsket lämnades en sån där flottig avsmak man bara inte kan bli av med. det spelar ingen roll hur många gånger man borstar tänderna och gurglar munvatten, den där hinnan försvinner inte. hinnan, aka SD, ska bort. jag har nog aldrig varit mycket för att behandla en redan existerande skada, jag vill förebygga. så därför sökte jag lärarprogrammet. jag skulle aldrig kunna dra ner mig själv i det partipolitiska träsket, men passionen för politik finns där. eller, passionen är inte politik, passionen är människan, vår okränkbara rätt att finnas till och faktumet att alla ska ges en ärlig chans. och du får inte en ärlig chans om du famlar i mörkret efter kunskap och värderingar. ungar spenderar nästan all sin vakna tid i skolan, och tro fan att det är där man kan göra underverk. sure, det är jobbigt (yaadaa yaada) och sure, det är "lågavlönat" (ya-daa fucking yaa-daa). men sen när behöver jag bry mig om att tjäna miljoner? kognitiv dissonans skulle man kunna kalla det. jag har aldrig känt ett behov av att vara rik, har aldrig tänkt att "allt blir så mycket bättre om jag är rik". visst, pengar underlättar vissa vardagsbestyr, men å andra sidan har jag heller aldrig haft "dyra" intressen eller känt ett behov av dem. jag behöver ingen kyl som talar om för mig när det är dags att köpa mjölk. jag behöver ingen Lisas Matkasse. jag behöver inte den dyraste, nyaste tv:n. det jag vill ha är cleana sneakers, och ja de kan vara dyra, men hell, då sparar jag väl lite pengar och köper dem när jag har råd. och med tanke på att jag engagerat mig för att kunna köpa dem, betyder de så mycket mer för mig. hade jag haft mycket pengar, hade jag kunnat köpa alla limited editions, då hade jag sannolikt inte älskat dem lika högt. för då förlorar de sitt värde. en varas värde har INGENTING med prislappen att göra, det har att göra med vad du har investerat. huge fucking difference. säkert också därför jag inte gillar att storhandla på lågpriskedjor, det känns bara som ett waste. slit och släng, ju mer desto bättre, mest crap när man dör vinner!
nej, jag drivs inte av höga löner eller flashiga tillbehör. jag drivs av den där känslan man får när man vet att man gjort något bra, när man har tillfört världen något, bara genom att göra sitt bästa. fatta det, det DU, lilla pyttemänniskan Du gör påverkar någon annan liten människa. och det var just den här inställningen som fick MUF att kalla mig för kommunist när de besökte min gymnasieskola. spik, kista, have you met?
med det sagt: jag ska bli lärare och jag ska göra mitt bästa för att ge de små människorna en solid grund att stå på.
tack till Ingegerd, it's all because of you. yllekjol, glasögon och en air av respekt, det var det enda jag behövde för att älska sökandet efter kunskap. i all framtid.
människor är annars omnivorer och opportunister, som gnager på allt som kommer i deras väg. true that.
har gjort en total omvändning, en u-sväng, rent akademiskt. i kölvattnet efter valfläsket lämnades en sån där flottig avsmak man bara inte kan bli av med. det spelar ingen roll hur många gånger man borstar tänderna och gurglar munvatten, den där hinnan försvinner inte. hinnan, aka SD, ska bort. jag har nog aldrig varit mycket för att behandla en redan existerande skada, jag vill förebygga. så därför sökte jag lärarprogrammet. jag skulle aldrig kunna dra ner mig själv i det partipolitiska träsket, men passionen för politik finns där. eller, passionen är inte politik, passionen är människan, vår okränkbara rätt att finnas till och faktumet att alla ska ges en ärlig chans. och du får inte en ärlig chans om du famlar i mörkret efter kunskap och värderingar. ungar spenderar nästan all sin vakna tid i skolan, och tro fan att det är där man kan göra underverk. sure, det är jobbigt (yaadaa yaada) och sure, det är "lågavlönat" (ya-daa fucking yaa-daa). men sen när behöver jag bry mig om att tjäna miljoner? kognitiv dissonans skulle man kunna kalla det. jag har aldrig känt ett behov av att vara rik, har aldrig tänkt att "allt blir så mycket bättre om jag är rik". visst, pengar underlättar vissa vardagsbestyr, men å andra sidan har jag heller aldrig haft "dyra" intressen eller känt ett behov av dem. jag behöver ingen kyl som talar om för mig när det är dags att köpa mjölk. jag behöver ingen Lisas Matkasse. jag behöver inte den dyraste, nyaste tv:n. det jag vill ha är cleana sneakers, och ja de kan vara dyra, men hell, då sparar jag väl lite pengar och köper dem när jag har råd. och med tanke på att jag engagerat mig för att kunna köpa dem, betyder de så mycket mer för mig. hade jag haft mycket pengar, hade jag kunnat köpa alla limited editions, då hade jag sannolikt inte älskat dem lika högt. för då förlorar de sitt värde. en varas värde har INGENTING med prislappen att göra, det har att göra med vad du har investerat. huge fucking difference. säkert också därför jag inte gillar att storhandla på lågpriskedjor, det känns bara som ett waste. slit och släng, ju mer desto bättre, mest crap när man dör vinner!
nej, jag drivs inte av höga löner eller flashiga tillbehör. jag drivs av den där känslan man får när man vet att man gjort något bra, när man har tillfört världen något, bara genom att göra sitt bästa. fatta det, det DU, lilla pyttemänniskan Du gör påverkar någon annan liten människa. och det var just den här inställningen som fick MUF att kalla mig för kommunist när de besökte min gymnasieskola. spik, kista, have you met?
med det sagt: jag ska bli lärare och jag ska göra mitt bästa för att ge de små människorna en solid grund att stå på.
tack till Ingegerd, it's all because of you. yllekjol, glasögon och en air av respekt, det var det enda jag behövde för att älska sökandet efter kunskap. i all framtid.
måndag 23 augusti 2010
One down, one to go
en tenta avklarad. tjo! en kvar. tjo!
har spenderat helgen hemma i soffan med Byström, Cialdini och de andra killarna, men inte på det vis man skulle kunna tro. det var inget multi-mys med trevliga män, nej då. det var icke-mys med gamla stollar (cialdini är väl ingen stolle egentligen, men meningen skulle inte bli lika kul om jag var ärlig. och let's face it: det som är roligt vinner över det som är sant.) som babblade om produktmomentkorrelationskoefficienter, foot-in-the-door, group polarization och andra hitte-på-termer. fick för mig att jag skulle testa spåret bakom huset också, bad idea. för det första så hade väl inte sträckningen läkt ordentligt, för efter tio minuter haltade jag, och till råga på allt var spåret dagisbarns-kort. jaja, just för dagen var det lagom kort. men sen då?! ska jag hoppa runt flera varv där inne i Råbyskogen eller? nej fy bubblan. jag som skulle springa maratonlopp bland buskar och bär.
"sträckningen? vilken sträckning?" gather 'round children så ska jag berätta historien om hur Sara blev halt i en vecka...
det var lördag, det var kväll, det var mycket öl inblandat och någon fick den högst intelligenta idén att vi skulle leka en lek. "vad går den ut på?" frågade jag i all min enfald. "här, klä av dig och sätt på dig ett par mjukisbyxor". det var en tillräckligt bra förklaring för min del.
det ligger en kartongbit på golvet, och leken går tydligen ut på att plocka upp fanskapet med munnen, utan att sätta händerna i golvet. för er som inte kan tänka i bilder: sära på benen så jävla mycket du bara kan för att få ner huvudet (och munnen) i golvet. plocka kartongen med munnen och res dig upp i triumf. kakbit.
nu klipper de sadistiska mottävlandena av en bit av kartongen, så den blir ännu mindre (mindre hög/kortare/altitudshandikappad/whatever!). ingen kakbit längre.
men jag kan inte med att inte vinna, och speciellt inte på fyllan, så jag kopplar bort mina nervbanor för stunden och ignorerar den strida ström av elektricitet som löper från mitt ben. OCH MISSLYCKAS! wtf? jag vann inte. och jag sträckte mig. rejält.
efter att ha masserat onda benet en stund piper jag till Mannen att "kan vi åka hem?" han hakar på och vi börjar gå hemåt. "hemåt", det är ungefär femton minuters promenad vi snackar om. men jag kallsvettas och börjar bli väldigt lätt under fötterna, så vi tar en bulle. pinsamt. vad som är pinsammare är att Han fick klä av mig när vi äntligen kom hem. för jag kunde inte nå mina fötter.
det var lördag. fredag kväll känner jag mig ganska kry och spänstig igen. tills jag ser mig i spegeln och upptäcker Blåmärket.
har någon sett likfläckar?
det här var en likfläck.
summa summarum: jag är vig som ett kylskåp. jävligt dyr läxa. jag visste det dessutom redan innan. som att försöka köpa mjölk när man nyss kollat saldot som hånande sagt "innestående saldo: MINUS 24 kronor".
stupidity galore.
har spenderat helgen hemma i soffan med Byström, Cialdini och de andra killarna, men inte på det vis man skulle kunna tro. det var inget multi-mys med trevliga män, nej då. det var icke-mys med gamla stollar (cialdini är väl ingen stolle egentligen, men meningen skulle inte bli lika kul om jag var ärlig. och let's face it: det som är roligt vinner över det som är sant.) som babblade om produktmomentkorrelationskoefficienter, foot-in-the-door, group polarization och andra hitte-på-termer. fick för mig att jag skulle testa spåret bakom huset också, bad idea. för det första så hade väl inte sträckningen läkt ordentligt, för efter tio minuter haltade jag, och till råga på allt var spåret dagisbarns-kort. jaja, just för dagen var det lagom kort. men sen då?! ska jag hoppa runt flera varv där inne i Råbyskogen eller? nej fy bubblan. jag som skulle springa maratonlopp bland buskar och bär.
"sträckningen? vilken sträckning?" gather 'round children så ska jag berätta historien om hur Sara blev halt i en vecka...
det var lördag, det var kväll, det var mycket öl inblandat och någon fick den högst intelligenta idén att vi skulle leka en lek. "vad går den ut på?" frågade jag i all min enfald. "här, klä av dig och sätt på dig ett par mjukisbyxor". det var en tillräckligt bra förklaring för min del.
det ligger en kartongbit på golvet, och leken går tydligen ut på att plocka upp fanskapet med munnen, utan att sätta händerna i golvet. för er som inte kan tänka i bilder: sära på benen så jävla mycket du bara kan för att få ner huvudet (och munnen) i golvet. plocka kartongen med munnen och res dig upp i triumf. kakbit.
nu klipper de sadistiska mottävlandena av en bit av kartongen, så den blir ännu mindre (mindre hög/kortare/altitudshandikappad/whatever!). ingen kakbit längre.
men jag kan inte med att inte vinna, och speciellt inte på fyllan, så jag kopplar bort mina nervbanor för stunden och ignorerar den strida ström av elektricitet som löper från mitt ben. OCH MISSLYCKAS! wtf? jag vann inte. och jag sträckte mig. rejält.
efter att ha masserat onda benet en stund piper jag till Mannen att "kan vi åka hem?" han hakar på och vi börjar gå hemåt. "hemåt", det är ungefär femton minuters promenad vi snackar om. men jag kallsvettas och börjar bli väldigt lätt under fötterna, så vi tar en bulle. pinsamt. vad som är pinsammare är att Han fick klä av mig när vi äntligen kom hem. för jag kunde inte nå mina fötter.
det var lördag. fredag kväll känner jag mig ganska kry och spänstig igen. tills jag ser mig i spegeln och upptäcker Blåmärket.
har någon sett likfläckar?
det här var en likfläck.
summa summarum: jag är vig som ett kylskåp. jävligt dyr läxa. jag visste det dessutom redan innan. som att försöka köpa mjölk när man nyss kollat saldot som hånande sagt "innestående saldo: MINUS 24 kronor".
stupidity galore.
fredag 20 augusti 2010
Radioteatern ger: Dagens sämsta framförhållning.
klockan är 17:52, det är fredag. kollit är 2,75 meter långt. det ligger på åkeriet. "Jag MÅSTE ju ha den här till ett jobb på söndag?! vad ska jag gööööra?"
Lösning ett: Ring INNAN klockan passerar kosher arbetstid.
Lösning tvÅ: skicka inte gods som är evinnerligt jävla aplångt.
Lösning tre: gå hem och ta ett glas vin.
äh, jag är bitter. för jag är okry och måste spendera helgen hemma framför mina eminenta skolböcker. tenta på måndag OCH tisdag. svinbra.
fuck this shit, nu tar min BF och åker hem. over and out, SCOUT!
Lösning ett: Ring INNAN klockan passerar kosher arbetstid.
Lösning tvÅ: skicka inte gods som är evinnerligt jävla aplångt.
Lösning tre: gå hem och ta ett glas vin.
äh, jag är bitter. för jag är okry och måste spendera helgen hemma framför mina eminenta skolböcker. tenta på måndag OCH tisdag. svinbra.
fuck this shit, nu tar min BF och åker hem. over and out, SCOUT!
tisdag 27 juli 2010
Lite såhär vi jobbar...
#
Sara Lundström jag vill se bilder! och jag vill höra ditt alibi.
#
Michaela Wallin Överföringssladd nedpackad, försöker mig på "facebook via mobilen" just nu. Alibi: pannkakor!
#
Sara Lundström hi-tech! alla dina alibin är alltid pannkakor.
#
Michaela Wallin men den här gången var det äppel/kanel pannkakor! Och dom var jävligt goda!
#
Sara Lundström prata inte om mat! min mage skriker så högt att kunderna inte hör mig.
#
Michaela Wallin Knepig situation. Får jag föreslå att du provar att äta?
#
Sara Lundström jag har papper, penna, tangentbord, kalender och snus att välja mellan. i 25 minuter till. just det, och ett gammalt äpple.
#
Sara Lundström fast det var supergott! nom nom nom, gammalt äpple
#
Michaela Wallin vilken delikat tisdag du har! Medan du ändå är igång, passa på att kika i kompostpåsen! Lite veckolagrad ost kanske?
#
Sara Lundström ju äldre desto bättre! den ska helst vara så gammal att den måste infångas innan inmundigande.
#
Michaela Wallin Den bör aktas och behandlas med respekt! Man får se till att de klarar sig över gatorna, får på sig byxorna åt rätt håll och torkar sig runt munnen. Då, först då, är dom gamla nog!
#
Sara Lundström hahahhahahahahhaahhahhhaahhahahahahaa!!!! jag dööör!
#
Michaela Wallin Herr Cheese is ready.
#
Sara Lundström ser du Snorfisken i flanellbyxor och sockiplast, stolt spatserandes över övergångsstället med en ballong i handen?
#
Michaela Wallin Ja! Herr och fru Snorfisk, grannar till Mr Cheese - hamnar i konflikt med bovärden för att dom tycker att dom borde få byta balkongdörr eftersom den nya inte går i ton med deras Orrefors samling i gredelinton.
#
Sara Lundström och Fru Emmenthaler lämnar arga lappar utanför tvättstugan, "den som inte tar bort tvättluddet ska dö!"
#
Michaela Wallin Hahahaha! Såå bra! Emmenthaler är en redig kvinna hör jag, ordentligt med krut i den gamle pickadollen.
#
Sara Lundström hon är rund i smaken, med en lätt underton av nöt. mmmmmmm.
#
Sara Lundström she tastes like nuts?! nej nej. inte så.
#
Michaela Wallin som en kallskänka som hoppar ur garderoben?
#
Åsa Lundström Ni är ju för fan helt koko.....
#
Sara Lundström och hur ska man överleva på en kallskänkelön egentligen?!
#
Michaela Wallin Koko med betoning på K´t eller O´t? Jag föredrar ka-ka istället, det låter mer semester! Mer Colada! Mer chiquitatanter i bastkjolar!
#
Sara Lundström bada och sola i piña colada!
#
Michaela Wallin Genom att sälja sig själv såklart? Hekto eller kilovis, beror på väl hur kinkig man är ..
#
Sara Lundström eller hur skänkig man är.
#
Michaela Wallin Ja men de är väl så dem säger i charkdisken; Ska jag dela på skinkorna eller ska du ha dom ihop? Sotarskinka måste ju vara low-class. Kan man ju inte vara! Så jävla white trash.
#
Sara Lundström nej fy fan för wt-skinka! här ska det vara äkta prosciutto inna da prutto!
#
Michaela Wallin Parma för att charma ^^
#
Sara Lundström charma sharma med lite parma?
#
Michaela Wallin Spetsad parma charmar Sharma!
#
Sara Lundström nu släpper jag bomben!
#
Michaela Wallin Oh gosh. OH GOSH! Vart är min mobil? ^^
#
Sara Lundström (rosa med antenn och lucka)
#
Michaela Wallin Glorious! Och Herr Hora sov bredvid.
#
Sara Lundström "men du ville ju dörra henne!"
Sara Lundström jag vill se bilder! och jag vill höra ditt alibi.
#
Michaela Wallin Överföringssladd nedpackad, försöker mig på "facebook via mobilen" just nu. Alibi: pannkakor!
#
Sara Lundström hi-tech! alla dina alibin är alltid pannkakor.
#
Michaela Wallin men den här gången var det äppel/kanel pannkakor! Och dom var jävligt goda!
#
Sara Lundström prata inte om mat! min mage skriker så högt att kunderna inte hör mig.
#
Michaela Wallin Knepig situation. Får jag föreslå att du provar att äta?
#
Sara Lundström jag har papper, penna, tangentbord, kalender och snus att välja mellan. i 25 minuter till. just det, och ett gammalt äpple.
#
Sara Lundström fast det var supergott! nom nom nom, gammalt äpple
#
Michaela Wallin vilken delikat tisdag du har! Medan du ändå är igång, passa på att kika i kompostpåsen! Lite veckolagrad ost kanske?
#
Sara Lundström ju äldre desto bättre! den ska helst vara så gammal att den måste infångas innan inmundigande.
#
Michaela Wallin Den bör aktas och behandlas med respekt! Man får se till att de klarar sig över gatorna, får på sig byxorna åt rätt håll och torkar sig runt munnen. Då, först då, är dom gamla nog!
#
Sara Lundström hahahhahahahahhaahhahhhaahhahahahahaa!!!! jag dööör!
#
Michaela Wallin Herr Cheese is ready.
#
Sara Lundström ser du Snorfisken i flanellbyxor och sockiplast, stolt spatserandes över övergångsstället med en ballong i handen?
#
Michaela Wallin Ja! Herr och fru Snorfisk, grannar till Mr Cheese - hamnar i konflikt med bovärden för att dom tycker att dom borde få byta balkongdörr eftersom den nya inte går i ton med deras Orrefors samling i gredelinton.
#
Sara Lundström och Fru Emmenthaler lämnar arga lappar utanför tvättstugan, "den som inte tar bort tvättluddet ska dö!"
#
Michaela Wallin Hahahaha! Såå bra! Emmenthaler är en redig kvinna hör jag, ordentligt med krut i den gamle pickadollen.
#
Sara Lundström hon är rund i smaken, med en lätt underton av nöt. mmmmmmm.
#
Sara Lundström she tastes like nuts?! nej nej. inte så.
#
Michaela Wallin som en kallskänka som hoppar ur garderoben?
#
Åsa Lundström Ni är ju för fan helt koko.....
#
Sara Lundström och hur ska man överleva på en kallskänkelön egentligen?!
#
Michaela Wallin Koko med betoning på K´t eller O´t? Jag föredrar ka-ka istället, det låter mer semester! Mer Colada! Mer chiquitatanter i bastkjolar!
#
Sara Lundström bada och sola i piña colada!
#
Michaela Wallin Genom att sälja sig själv såklart? Hekto eller kilovis, beror på väl hur kinkig man är ..
#
Sara Lundström eller hur skänkig man är.
#
Michaela Wallin Ja men de är väl så dem säger i charkdisken; Ska jag dela på skinkorna eller ska du ha dom ihop? Sotarskinka måste ju vara low-class. Kan man ju inte vara! Så jävla white trash.
#
Sara Lundström nej fy fan för wt-skinka! här ska det vara äkta prosciutto inna da prutto!
#
Michaela Wallin Parma för att charma ^^
#
Sara Lundström charma sharma med lite parma?
#
Michaela Wallin Spetsad parma charmar Sharma!
#
Sara Lundström nu släpper jag bomben!
#
Michaela Wallin Oh gosh. OH GOSH! Vart är min mobil? ^^
#
Sara Lundström (rosa med antenn och lucka)
#
Michaela Wallin Glorious! Och Herr Hora sov bredvid.
#
Sara Lundström "men du ville ju dörra henne!"
måndag 26 juli 2010
Kostcirkeln enligt AA
öl, vin, cider, vodka. jorå, jag prickade in dem alla. och jorå, jag var mest packad på hela Bill & Bob. varför blir jag aldrig utslängd därifrån?! gillar de att skratta åt mig när jag ramlar omkring och fnittrar? en gång blev jag eskorterad till damtoaletten en timme efter stängning. vakten tog mig i handen och lallade ner mig till toaletten, väntade snällt utanför medan jag pudrade näsan och föste sedan upp mig för trappan. sedan vinkade han glatt av mig när jag småfnittrandes halkade hemåt.
"gå hem!"
varför kan inte nån av de biffiga männen säga så, istället för "jodå, vi har vodka, köp!" och vem fan får för sig att shotta vodka?! vafan, smakar ju salubrin.
men jag hade kul. ända fram tills att vi skulle gå därifrån. då blev jag Mr Hyde. jag ska inte tjafsa med Dig, jag ska vara snäll. och sent skall syndaren vakna. runt ett slog jag upp mina blå (ha! röda heter det) och tänkte "var fan är jag?!". dude, det var ju samma tapeter jag vaknat upp med hundra gånger, varför fattade jag inte det? fattade i alla fall att jag hade varit dum, så jag kröp ihop till en boll och skämdes. men jag har världens bästa man, som kramade mig och sa att allt var bra.
tyvärr fick jag inte ha honom för mig själv, han skulle vara ansvarsfull och vuxen (med världens baksmälla). jag, Bror Två och Karin tog bilen till Pizza Hut och åt upp deras buffé. for real. lingonpepsi verkade vara en jättebra idé, men den smakade Mr Muscle, så jag växte upp och slutade blanda läsk. tog en tur förbi leksaksbutiken också, och sweet jesus, de hade en Hello Kitty-pez modell gigantisk som jag var tvungen att ha. ka-ching. den åkte jag buss med senare. i gårdagens partyoutfit och leriga sneakers. feeling fresh. anywho, vi åkte till Willys och fjantade runt där en stund (vadå inte kul att gömma korgen? vadå inte kul att lämna ett Hans och Greta-spår av matvaror?), fjantade upp till Carl och hämtade en tv, fjantade hem till Karin och dog framför tidigare omnämnd tv, och åt munkar. vi var feta, bakfulla och ofräscha. i helgen vill jag inte kalasa. jag vill äta morötter och träna yoga. ohm ohm ohm
och nu är det bara två timmar kvar av denna magiska måndag.
"Ja visst, kollinummer på den...?"
"gå hem!"
varför kan inte nån av de biffiga männen säga så, istället för "jodå, vi har vodka, köp!" och vem fan får för sig att shotta vodka?! vafan, smakar ju salubrin.
men jag hade kul. ända fram tills att vi skulle gå därifrån. då blev jag Mr Hyde. jag ska inte tjafsa med Dig, jag ska vara snäll. och sent skall syndaren vakna. runt ett slog jag upp mina blå (ha! röda heter det) och tänkte "var fan är jag?!". dude, det var ju samma tapeter jag vaknat upp med hundra gånger, varför fattade jag inte det? fattade i alla fall att jag hade varit dum, så jag kröp ihop till en boll och skämdes. men jag har världens bästa man, som kramade mig och sa att allt var bra.
tyvärr fick jag inte ha honom för mig själv, han skulle vara ansvarsfull och vuxen (med världens baksmälla). jag, Bror Två och Karin tog bilen till Pizza Hut och åt upp deras buffé. for real. lingonpepsi verkade vara en jättebra idé, men den smakade Mr Muscle, så jag växte upp och slutade blanda läsk. tog en tur förbi leksaksbutiken också, och sweet jesus, de hade en Hello Kitty-pez modell gigantisk som jag var tvungen att ha. ka-ching. den åkte jag buss med senare. i gårdagens partyoutfit och leriga sneakers. feeling fresh. anywho, vi åkte till Willys och fjantade runt där en stund (vadå inte kul att gömma korgen? vadå inte kul att lämna ett Hans och Greta-spår av matvaror?), fjantade upp till Carl och hämtade en tv, fjantade hem till Karin och dog framför tidigare omnämnd tv, och åt munkar. vi var feta, bakfulla och ofräscha. i helgen vill jag inte kalasa. jag vill äta morötter och träna yoga. ohm ohm ohm
och nu är det bara två timmar kvar av denna magiska måndag.
"Ja visst, kollinummer på den...?"
lördag 26 juni 2010
...And this is how and why
allt är så enkelt, det är så rakt på sak och det finns inga krusiduller. jag har nekat till det så länge, har nekat till att det kan vara så straight forward utan att vara korkat. det har alltid varit drama, miljoner mils teatraliska resor fram och tillbaka, och alltid den där ständiga känslan av att "det här håller på att slinka mig ur händerna, utan att jag vet varför eller hur". men inte längre. Du har fått mig att sänka garden, och Du har fått mig att inse att det finns saker som faktiskt kan vara helt simple and pure.
Du spelar inga spel, något jag inte varit med om tidigare. jag har alltid behövt tänka till både en och två gånger innan jag säger något, och innebörden har analyserats av både avsändare och mottagare. analyserats till atomer. men när Du säger något är det exakt vad Du menar, vad Du tänker och vad Du tycker.
och för varje sekund jag får spendera med Dig växer Du alltmer.
Du har de sjukaste jävla ögonen jag någonsin sett, med en blick som inte går att värja sig emot.
som jag inte VILL värja mig emot. jag vill vara där Du är, jag vill tycka det Du tycker och jag vill andas det Du andas. Du må vara så otroligt olik mig på många sätt, men Du kompletterar mig på så många fler. fan älskling.
Du har fått mig att falla handlöst.
och jag skiter fullständigt i vilka som vet vad/som säger vad/som tycker vad, det är Du och Jag, och Du får mig att stamma/att tappa ord/att bli yr. var det nu bär spelar ingen roll, det är Vi just nu, just här, och det känns så förbannat bra.
Du är trygghet, Du är ren lust, Du är måndag, Du är lördag, Du är precis det jag behöver, Du är precis det jag inte visste att jag behövde, Du är min totala motpol och Du är min exakta kopia.
och fan i helvetes jävla skit, Du är det enda jag tänker på.
...men jag blir uppriktigt irriterad. jag skulle inte hitta Dig nu, jag skulle leva ensam, solo och mol allena hur länge som helst. jag skulle vara en lycklig version av Bridget Jones (yes, chick flick. what about it?!) som bara njöt av sitt eget sällskap och sin egna excellens. men när Du sitter där och tittar på mig med de där JÄVLA ögonen kan jag inte göra något annat än att skaka. förstår Du hur lång tid det tog för mig för att kunna föra ett riktigt samtal?! utan fnitter och skakningar? Du är så förbannat vacker att jag inte kan få min hjärna att arbeta tillsammans med mitt hjärta.
"äh, vadå oskyldig flört? ni kommer hooka, det vet jag"
ok då. du hade rätt, Numo.
DU.ÄR.SÅ.FÖRBANNAT.VACKER.
och det finns inga som helst kontaminationer i genpoolen heller. synd bara att jag såg ut som gårdagens middag. men jag har fler chanser. tror jag.
"du är min favoritsvägerka". jo visst, det var vad du sa. inte vet jag om du ens kommer ihåg det, älskade Hoppsan, men det betydde mycket för mig. så jag tänker suga på den karamellen tills den visar sig vara äckligt besk.
men hey, jag vill inte ha beska, jag vill fortsätta glida runt på mina moln. jag vill att allt ska fortsätta på exakt samma sätt, och jag vill stanna tiden.
frys mig här och jag dör lycklig.
Du spelar inga spel, något jag inte varit med om tidigare. jag har alltid behövt tänka till både en och två gånger innan jag säger något, och innebörden har analyserats av både avsändare och mottagare. analyserats till atomer. men när Du säger något är det exakt vad Du menar, vad Du tänker och vad Du tycker.
och för varje sekund jag får spendera med Dig växer Du alltmer.
Du har de sjukaste jävla ögonen jag någonsin sett, med en blick som inte går att värja sig emot.
som jag inte VILL värja mig emot. jag vill vara där Du är, jag vill tycka det Du tycker och jag vill andas det Du andas. Du må vara så otroligt olik mig på många sätt, men Du kompletterar mig på så många fler. fan älskling.
Du har fått mig att falla handlöst.
och jag skiter fullständigt i vilka som vet vad/som säger vad/som tycker vad, det är Du och Jag, och Du får mig att stamma/att tappa ord/att bli yr. var det nu bär spelar ingen roll, det är Vi just nu, just här, och det känns så förbannat bra.
Du är trygghet, Du är ren lust, Du är måndag, Du är lördag, Du är precis det jag behöver, Du är precis det jag inte visste att jag behövde, Du är min totala motpol och Du är min exakta kopia.
och fan i helvetes jävla skit, Du är det enda jag tänker på.
...men jag blir uppriktigt irriterad. jag skulle inte hitta Dig nu, jag skulle leva ensam, solo och mol allena hur länge som helst. jag skulle vara en lycklig version av Bridget Jones (yes, chick flick. what about it?!) som bara njöt av sitt eget sällskap och sin egna excellens. men när Du sitter där och tittar på mig med de där JÄVLA ögonen kan jag inte göra något annat än att skaka. förstår Du hur lång tid det tog för mig för att kunna föra ett riktigt samtal?! utan fnitter och skakningar? Du är så förbannat vacker att jag inte kan få min hjärna att arbeta tillsammans med mitt hjärta.
"äh, vadå oskyldig flört? ni kommer hooka, det vet jag"
ok då. du hade rätt, Numo.
DU.ÄR.SÅ.FÖRBANNAT.VACKER.
och det finns inga som helst kontaminationer i genpoolen heller. synd bara att jag såg ut som gårdagens middag. men jag har fler chanser. tror jag.
"du är min favoritsvägerka". jo visst, det var vad du sa. inte vet jag om du ens kommer ihåg det, älskade Hoppsan, men det betydde mycket för mig. så jag tänker suga på den karamellen tills den visar sig vara äckligt besk.
men hey, jag vill inte ha beska, jag vill fortsätta glida runt på mina moln. jag vill att allt ska fortsätta på exakt samma sätt, och jag vill stanna tiden.
frys mig här och jag dör lycklig.
torsdag 24 juni 2010
La Grenouille
imorrn är det midsommar, och då ska man hoppa runt en stor blomkvast och sjunga gamla franska militärdängor som britterna gjort en diss-remix av. och man ska äta små fiskbitar. som man sköljer ner med klorhexidin. just det, man ska "sjunga" obscena versioner av svenska visor också.
jag gillar midsommar. det är en riktigt skum högtid, som har noll och ingen anknytning till något över huvud taget. ja ja, jag vet, den hade väl det en gång i tiden. but not anymore.
har ingen aning om vad jag ska dra på mig dock. jag vill vara lockig och rar, med blommor i håret och ett stort leende på läpparna. men jag har inget som matchar. jag har vinterkläder. och de är svarta. äh, det finns pool och jag äger typ hundra bikinis, så det får bli min bortförklaring.
"det här? vadå? ja du menar det faktum att jag sitter och skålar i bikini? jag ser att det finns en pool, jag gillar att bada, man kan inte bada med kläder på. do the math, assface"
bonus! det spelar ingen roll om jag spiller gräddfil och rosé över hela mig, jag behöver bara dyka ner i poolen så är jag fresh igen. säg mig den brud som kan bada med sin svindyra sidenklänning utan att se ut som en bakfull kloakråtta efteråt?
eller så tar jag bara med mig bikinin i väskan och byter om när jag vill bada. jag behöver väl inte vara ett chipsmongo 24/7?
just nu känner jag mig väldigt icke-chipsig. har nästan gjort klart tentan, en fråga kvar bara. känns väldigt vuxet och ansvarsfullt. och jag har jobbat 8-5. när alla andra lämnade stranden för att göra sig i ordning för kvällens sommarljumma bravader satt jag och jiddrade med kunder. och när alla andra blandade drinkar satt jag och knåpade ihop en hemtenta.
och Numo, jag har pratat med älskade Numo! åh.
whoop, nu hoppar grodan hem. ribbit.
jag gillar midsommar. det är en riktigt skum högtid, som har noll och ingen anknytning till något över huvud taget. ja ja, jag vet, den hade väl det en gång i tiden. but not anymore.
har ingen aning om vad jag ska dra på mig dock. jag vill vara lockig och rar, med blommor i håret och ett stort leende på läpparna. men jag har inget som matchar. jag har vinterkläder. och de är svarta. äh, det finns pool och jag äger typ hundra bikinis, så det får bli min bortförklaring.
"det här? vadå? ja du menar det faktum att jag sitter och skålar i bikini? jag ser att det finns en pool, jag gillar att bada, man kan inte bada med kläder på. do the math, assface"
bonus! det spelar ingen roll om jag spiller gräddfil och rosé över hela mig, jag behöver bara dyka ner i poolen så är jag fresh igen. säg mig den brud som kan bada med sin svindyra sidenklänning utan att se ut som en bakfull kloakråtta efteråt?
eller så tar jag bara med mig bikinin i väskan och byter om när jag vill bada. jag behöver väl inte vara ett chipsmongo 24/7?
just nu känner jag mig väldigt icke-chipsig. har nästan gjort klart tentan, en fråga kvar bara. känns väldigt vuxet och ansvarsfullt. och jag har jobbat 8-5. när alla andra lämnade stranden för att göra sig i ordning för kvällens sommarljumma bravader satt jag och jiddrade med kunder. och när alla andra blandade drinkar satt jag och knåpade ihop en hemtenta.
och Numo, jag har pratat med älskade Numo! åh.
whoop, nu hoppar grodan hem. ribbit.
onsdag 23 juni 2010
Ångkokad broccoli
...känner jag mig som. sitter hos Far och skriver hemtenta. huset karln bor i byggdes för bara några år sedan, men tydligen är det byggt av papier mache och brödpinnar. för hela fanskapet är inplastat och farbröder i gula västar går omkring på byggställningar utanför fönstret. så det spelar ingen jävla roll att jag öppnat fönstret på vid gavel, jag är fortfarande ångkokt. men visst, bara för att jag inte kan sitta utomhus och sola om dagarna ("välkommen till kundtjänst, det är Sara. kollinummer?") så behöver inte det betyda att jag inte kan svettas. här får man det bästa av sommaren!
tänkte investera i ett solkort, men jobbar man för småsmulor får man visst offra sådana lyxförnödenheter. goddammit.
25 juli. det är då jag kan börja leva igen. tack för den. nej men herre jistanes vad deppad jag blev nu. det där var ingen rolig insikt. då struntar vi i den. så, struken.
åh gud, jag behöver sol, vänner, ledighet... och en färdig lägenhet. vafan, jag är så dålig. ha, nämnde både hin håle och mannen bland molnen i samma whine.
skulle kunna utveckla mitt gnällande och mitt missnöje över allt/inget, men jag är ju en sån där som har lite svårt för att skriva ner allt jag tänker på när jag vet att folk läser det. skit händer när du gör din emo-blogg offentlig. det borde finnas en funktion där man själv kan avgöra vilka inlägg som ska vara offentliga eller ej.
men det här är faktiskt mitt party, och jag kan grina om jag vill!
mycket som hänt på relativt kort tid, och jag tror mig hänga med ganska skapligt. men vissa grejer sackar efter, som när ljudet inte riktigt följer med händelserna i filmen. fan, ibland känns det som att the bad guy kliver in i rummet, och skriket hörs efter att Hon blivit mördad. det är för att jag springer för fort och för att jag spolar förbi de tråkiga scenerna.
det är ju NÅGOT jag springer efter/springer från. men vad fanken då? en uppenbarelse såklart. något ska ramla ner i knät på mig, något som lyser och glänser och är sådär jävla "ja just det! självklart!" men det kommer inte flyga in några stekta sparvar i munnen på mig. jag måste sakta ner och lära mig se skogen. för tjena hejsan, sparven bor i skogen.
nej, nu vill jag åka hem och mysa. jag får lätt hemlängtan, men har inte velat vara hemma på ett tag. jag har levt nomadliv (klassas en sportbag från Puma som nomadliv?), men nu vill jag landa hemma igen. älskade trygghet. älskade gröna vägg, älskade sneakershav i hallen, älskade robotar, älskade kitsch, älskade skratta-när-jag-ser-er-prylar... älskade Sara.
tänkte investera i ett solkort, men jobbar man för småsmulor får man visst offra sådana lyxförnödenheter. goddammit.
25 juli. det är då jag kan börja leva igen. tack för den. nej men herre jistanes vad deppad jag blev nu. det där var ingen rolig insikt. då struntar vi i den. så, struken.
åh gud, jag behöver sol, vänner, ledighet... och en färdig lägenhet. vafan, jag är så dålig. ha, nämnde både hin håle och mannen bland molnen i samma whine.
skulle kunna utveckla mitt gnällande och mitt missnöje över allt/inget, men jag är ju en sån där som har lite svårt för att skriva ner allt jag tänker på när jag vet att folk läser det. skit händer när du gör din emo-blogg offentlig. det borde finnas en funktion där man själv kan avgöra vilka inlägg som ska vara offentliga eller ej.
men det här är faktiskt mitt party, och jag kan grina om jag vill!
mycket som hänt på relativt kort tid, och jag tror mig hänga med ganska skapligt. men vissa grejer sackar efter, som när ljudet inte riktigt följer med händelserna i filmen. fan, ibland känns det som att the bad guy kliver in i rummet, och skriket hörs efter att Hon blivit mördad. det är för att jag springer för fort och för att jag spolar förbi de tråkiga scenerna.
det är ju NÅGOT jag springer efter/springer från. men vad fanken då? en uppenbarelse såklart. något ska ramla ner i knät på mig, något som lyser och glänser och är sådär jävla "ja just det! självklart!" men det kommer inte flyga in några stekta sparvar i munnen på mig. jag måste sakta ner och lära mig se skogen. för tjena hejsan, sparven bor i skogen.
nej, nu vill jag åka hem och mysa. jag får lätt hemlängtan, men har inte velat vara hemma på ett tag. jag har levt nomadliv (klassas en sportbag från Puma som nomadliv?), men nu vill jag landa hemma igen. älskade trygghet. älskade gröna vägg, älskade sneakershav i hallen, älskade robotar, älskade kitsch, älskade skratta-när-jag-ser-er-prylar... älskade Sara.
tisdag 22 juni 2010
Arbeit macht frei!
nein. det är inte sant. fy bubblan i min wolkswagen vilken överjävlig dag det här är. "var ligger FedEx-kontoret i Stockholm?", "mina brev kommmer inte klockan elva längre", "kan jag skicka en LCD-tv?" hjälp mig någon? jag hatar allt och alla och inte ens mina bubbelgumsrosa naglar kan glädja mig. crappalicious.
äh. whine whine whine. get over it! om en timme slutar jag, och då ska jag DANSA härifrån. fridens ut, jag behöver ett skjut. eller inte.
äh. whine whine whine. get over it! om en timme slutar jag, och då ska jag DANSA härifrån. fridens ut, jag behöver ett skjut. eller inte.
fredag 18 juni 2010
Jump! Jump! Jump!
har hittat en pilatesboll på jobbet. bra skit. känner mig som en hundvalp.
började logga ur runt halv fem, och nu är kontoret tomt. det där uppe alltså, under rufset. behöver verkligen komma härifrån, innan jag gör något dumt.
sjukt mysig dag på jobbet förresten. strömavbrott tio minuter innan lunch, hela kontoret blev svart och fåren sprang till lunchrummet snabbare än kvickt. varför lunchrummet? det ligger ju en hel trappa upp, och vi är lata djur. men just idag var Posten väldigt generösa, de hade kirrat lunchbuffé och trubadur. så när alla lampor släcktes och datorerna sa "pfffff" fanns det ingen logisk förklaring till att sitta här och häcka. blev extra awesome för mig, elen försvann tio minuter innan lunch, vilket innebar att jag fick hela fyrtio minuter lunch idag. fyrtio minuter! aah, det är som att vinna högvinsten. på högstadiet bitchade vi satan om de där fyrtio minuterna, men little did we know att 2400 sekunder faktiskt är livet på en pinne.
lyckades ta mig till Stockholm igår. och, fast det är väl ganska uppenbart, jag lyckades ta mig hem. såg en kille vid centralen som såg ut som brorsans kompis, och tänkte hälsa. men det var visst Kissies kompis. yes, jag har koll på det. måste vara det mest pinsamma jag gör: läser Kissies blogg. anywho, nu gled jag bort från ämnet.
hookade med älskade, bästa Sandra och vi köpte rosé, jordgubbar och nötter (äntligen rosé och jordgubbar!). vi tog tunnelbanan till Tanto och la oss på en filt. där låg vi tills solen försvann och ersattes av moln. vände in till stan igen och satte oss på Mosebacke. mycket trevligt, gemytligt och alldeles underbart. tills vi fick en kompis. Johan hette han, och hade inga hästar i stallet/inga chips i påsen/ sittpinnarna var tomma/han var inte den vassaste kniven i lådan. ja, du förstår.
jag har ingen aning om vad han babblade om, men vid det här laget var jag lullig och nöjd med livet, så han fick mala på.
just det, jag och Sandra är som de där pensionärerna på ålderdomshemmen som ingen vill tala med. "ingen vill låna schackbrädet efter att vi spelat" varför? jo för att jag gubbhostade och Sandra är tandlös. haha, fan jag sitter och garvar åt synen nu.
nej fy bubblan vad jag saknat henne. och inget var annorlunda, trots att allt var annorlunda. gotta love her.
åkte hem med sista tåget och blev utkastad från första klass igen. fick sitta med boskapen, på golvet. och inte fan finns det nån täckning heller, så att föra ett normalt samtal medelst mobiltelefon var ju bara att glömma. "vänta, jag åker genom en tunnel" har aldrig varit så sant. brus brus brus klick. hämtade brorsans cykel och en kaka och susade hem. har aldrig cyklat så fort förr. ramlade in vid halv ett och stupade i säng. drömde om så mycket störda grejer att det inte är sant. min hjärna måste ha ackumulerat drömmar i flera veckor.
vaknade till liv vid åtta (yeay. sovmorgon. whoo.) och ramlade in i duschen. såg mig i spegeln och insåg att jag skulle behöva sova i hundra år till. coz i look like shit. på riktigt. men icke.
any´who, nu slutar jag. så fuck you guys, nu är det helg. sweet sweet sweet helg.
började logga ur runt halv fem, och nu är kontoret tomt. det där uppe alltså, under rufset. behöver verkligen komma härifrån, innan jag gör något dumt.
sjukt mysig dag på jobbet förresten. strömavbrott tio minuter innan lunch, hela kontoret blev svart och fåren sprang till lunchrummet snabbare än kvickt. varför lunchrummet? det ligger ju en hel trappa upp, och vi är lata djur. men just idag var Posten väldigt generösa, de hade kirrat lunchbuffé och trubadur. så när alla lampor släcktes och datorerna sa "pfffff" fanns det ingen logisk förklaring till att sitta här och häcka. blev extra awesome för mig, elen försvann tio minuter innan lunch, vilket innebar att jag fick hela fyrtio minuter lunch idag. fyrtio minuter! aah, det är som att vinna högvinsten. på högstadiet bitchade vi satan om de där fyrtio minuterna, men little did we know att 2400 sekunder faktiskt är livet på en pinne.
lyckades ta mig till Stockholm igår. och, fast det är väl ganska uppenbart, jag lyckades ta mig hem. såg en kille vid centralen som såg ut som brorsans kompis, och tänkte hälsa. men det var visst Kissies kompis. yes, jag har koll på det. måste vara det mest pinsamma jag gör: läser Kissies blogg. anywho, nu gled jag bort från ämnet.
hookade med älskade, bästa Sandra och vi köpte rosé, jordgubbar och nötter (äntligen rosé och jordgubbar!). vi tog tunnelbanan till Tanto och la oss på en filt. där låg vi tills solen försvann och ersattes av moln. vände in till stan igen och satte oss på Mosebacke. mycket trevligt, gemytligt och alldeles underbart. tills vi fick en kompis. Johan hette han, och hade inga hästar i stallet/inga chips i påsen/ sittpinnarna var tomma/han var inte den vassaste kniven i lådan. ja, du förstår.
jag har ingen aning om vad han babblade om, men vid det här laget var jag lullig och nöjd med livet, så han fick mala på.
just det, jag och Sandra är som de där pensionärerna på ålderdomshemmen som ingen vill tala med. "ingen vill låna schackbrädet efter att vi spelat" varför? jo för att jag gubbhostade och Sandra är tandlös. haha, fan jag sitter och garvar åt synen nu.
nej fy bubblan vad jag saknat henne. och inget var annorlunda, trots att allt var annorlunda. gotta love her.
åkte hem med sista tåget och blev utkastad från första klass igen. fick sitta med boskapen, på golvet. och inte fan finns det nån täckning heller, så att föra ett normalt samtal medelst mobiltelefon var ju bara att glömma. "vänta, jag åker genom en tunnel" har aldrig varit så sant. brus brus brus klick. hämtade brorsans cykel och en kaka och susade hem. har aldrig cyklat så fort förr. ramlade in vid halv ett och stupade i säng. drömde om så mycket störda grejer att det inte är sant. min hjärna måste ha ackumulerat drömmar i flera veckor.
vaknade till liv vid åtta (yeay. sovmorgon. whoo.) och ramlade in i duschen. såg mig i spegeln och insåg att jag skulle behöva sova i hundra år till. coz i look like shit. på riktigt. men icke.
any´who, nu slutar jag. så fuck you guys, nu är det helg. sweet sweet sweet helg.
torsdag 17 juni 2010
Tiden
...är inte på min sida. någonsin. vafan, hur kan man missa TVÅ tåg på en och samma dag? skulle varit i Storstaden klockan tolv egentligen, men nu ser det ut som att jag kommer rulla in på centralen klockan tre. tre! dude, i totally suck.
13:53 går tåget. kommer du ihåg det nu, Sara?
enda anledningen till att jag missade tåg nummer 2 var för att Vi fastnade vid övergångsstället. attans.
nej, jag och tiden går inte ihop. den har för bråttom, och jag vill bara glida. och fan vad den är på mig nu. den där lilla klockan tauntar mig. tick tack. jag kan inte koncentrera mig. egentligen borde jag gå ner till stationen och ställa mig vid spåret. som en annan pensionär. men jag har en alldeles för intressant konversation på facebook, kaffeskrubb och chili-mishaps. för nu är han hemma, idioten. heppåre Mastodontfilms-Mäths!
fasen, alla är hemma igen. känns som att det här kommer bli en grym sommar. om jag hittar tid att umgås med dem förstås. inte ledig en enda dag förrän vecka trettiofem.
hörde jag ett ka-ching?!
hur var det Numo? pengar rullar in som det ska, det går bra nu
saknar dig redan, Numo Numo Hej/Öööh/"palla va jag". men Vi ska försöka ta oss ner till dig nån helg. då får du visa Sibylla. för visst hade ni en sån?! Vi kanske kan ta med Simmelis kreditkort, så kan vi köpa korv till hela byn.
vilka jävla smeknamn folk har förresten. Jens Burman/Hoppbönan/Karkalicious/Hoppsan/Sputnik. så blir det när man hänger med gräddan av eliten.
ok, nu vågar jag inte sitta kvar här längre. 13:25 är hon nu, och då borde jag väl hinna köpa en kaffe innan tåget går? om inte: hörs om trettiofem minuter.
COZ.I.SUCK.ASS.
13:53 går tåget. kommer du ihåg det nu, Sara?
enda anledningen till att jag missade tåg nummer 2 var för att Vi fastnade vid övergångsstället. attans.
nej, jag och tiden går inte ihop. den har för bråttom, och jag vill bara glida. och fan vad den är på mig nu. den där lilla klockan tauntar mig. tick tack. jag kan inte koncentrera mig. egentligen borde jag gå ner till stationen och ställa mig vid spåret. som en annan pensionär. men jag har en alldeles för intressant konversation på facebook, kaffeskrubb och chili-mishaps. för nu är han hemma, idioten. heppåre Mastodontfilms-Mäths!
fasen, alla är hemma igen. känns som att det här kommer bli en grym sommar. om jag hittar tid att umgås med dem förstås. inte ledig en enda dag förrän vecka trettiofem.
hörde jag ett ka-ching?!
hur var det Numo? pengar rullar in som det ska, det går bra nu
saknar dig redan, Numo Numo Hej/Öööh/"palla va jag". men Vi ska försöka ta oss ner till dig nån helg. då får du visa Sibylla. för visst hade ni en sån?! Vi kanske kan ta med Simmelis kreditkort, så kan vi köpa korv till hela byn.
vilka jävla smeknamn folk har förresten. Jens Burman/Hoppbönan/Karkalicious/Hoppsan/Sputnik. så blir det när man hänger med gräddan av eliten.
ok, nu vågar jag inte sitta kvar här längre. 13:25 är hon nu, och då borde jag väl hinna köpa en kaffe innan tåget går? om inte: hörs om trettiofem minuter.
COZ.I.SUCK.ASS.
tisdag 15 juni 2010
How many ways do I love you?
nä, det är inget smoochy inlägg om ulliga kaniner och sockervadd (eller vattenskum om man heter Sara och har afasi). jag vet inte hur många samtal jag fått idag där kunden höjer mig till skyarna. de gillar mig. for real.
"din kollega var si och så, men du Sara, du är underbar", "ingen har varit så tillmötesgående som du!" , "vad hette du? Sara? ok, då ska jag be att få tala med dig i fortsättningen"
it's a dirty job ibland, och kunder kan vara riktiga tards, men jag ger mig fan inte. so om nån högt uppsatt chef sagt att vi inte ska ringa ut (måste spara pengar!), vi är väl här för kunderna? och är det en sketen pall som förirrat sig nånstans i produktionsledet, då ringer jag och reder ut det. för det är väl det jag får betalt för? att hjälpa kunderna.
och betalt får jag. inte i kronor och ören (tack AW för den pisslönen. ser jag ut som en tolvårig kines?!), men i lättade och glada kunder. för jag SKA vara bäst.
och nu hade nån ner en kopp i golvet. den dog.
...jaja, ok. ett par fluffiga kaniner måste jag ta med: pookie! åh pookie!
"din kollega var si och så, men du Sara, du är underbar", "ingen har varit så tillmötesgående som du!" , "vad hette du? Sara? ok, då ska jag be att få tala med dig i fortsättningen"
it's a dirty job ibland, och kunder kan vara riktiga tards, men jag ger mig fan inte. so om nån högt uppsatt chef sagt att vi inte ska ringa ut (måste spara pengar!), vi är väl här för kunderna? och är det en sketen pall som förirrat sig nånstans i produktionsledet, då ringer jag och reder ut det. för det är väl det jag får betalt för? att hjälpa kunderna.
och betalt får jag. inte i kronor och ören (tack AW för den pisslönen. ser jag ut som en tolvårig kines?!), men i lättade och glada kunder. för jag SKA vara bäst.
och nu hade nån ner en kopp i golvet. den dog.
...jaja, ok. ett par fluffiga kaniner måste jag ta med: pookie! åh pookie!
måndag 14 juni 2010
I always sleep, coz sleep is the bearer of dreams
ha! Nas kan ta sig i brasan.
yikes vad jag är trött. jag är helt och hållet jätteärlig när jag säger att jag inte skulle ha något emot att lägga mitt blonda huvud mot tangentbordet och segla iväg till Drömlandet en kvart eller två. och för att göra saker och ting värre har jag blivit hungrig också. kul att en sån där jävla bli-smal-genom-att-äta-papper-bar mättade i tre timmar. bluff.
och nu la min SAP ner också. fuck it all!
yikes vad jag är trött. jag är helt och hållet jätteärlig när jag säger att jag inte skulle ha något emot att lägga mitt blonda huvud mot tangentbordet och segla iväg till Drömlandet en kvart eller två. och för att göra saker och ting värre har jag blivit hungrig också. kul att en sån där jävla bli-smal-genom-att-äta-papper-bar mättade i tre timmar. bluff.
och nu la min SAP ner också. fuck it all!
söndag 13 juni 2010
Kuckelimuck
Älskade lilla Michaela fyller år idag. i hela tjugotre år har hon lallat runt på planeten och berikat den med sin eminenta närvaro. och jag gillart!
eftersom jag har världens bästa bröder hängandes runt fotknölarna, lyckades vi ta oss till burger king, ikea OCH plantagen idag. vilket innebär att jag fick mat, och Michaela fick presenter. bra där.
blev en tvådagars i helgen. nu kanske du tror att jag mår som jag förtjänar? att jag ser ut som en påse skridskor? att jag luktar gammal desivonsocka? näru. jag mår som en jävla prinsessa. vaknade igår, och jag lovar att jag hörde en näktergal. studsade upp ur sängen och tog en dusch, städade lite och snackade skit med Numo (ha! du blev omnämnd!). den saten åkte till Stockholm, så jag blev lämnad kvar. men jag har fler idioter att leka med. Imorse vaknade jag 09:25, och kände att "ja, nu vill jag vakna. så trevligt!"
helt otroligt. men jag tror jag har hittat min heliga helg-graal. vodka.
skojaru eller? jag som alltid blev så jävla bakfull och gjorde en massa dumt mår plötsligt askalas efter vodkafyllor. rackarns bananer! eller ja, bacardi räknas också.
åh jösses, nu öppnade sig himlen. stackars J som sitter i bilen. gee zuz vad det öser ner! men tjoho, det är svensk sommar i ett jävla nötskal. förhoppningsvis är det strålande sol och tussiga moln i veckan, för jag ska ta mig i kragen och åka till Stockholm. jag saknar min skäby. vi har typ ett års skvaller att ta igen, och säkert femhundra öl att dricka. men jag satsar fan på rosé och jordgubbar. i en fin park. var det nu finns en fin park i Stockholm? hon lär ju ha ett par äss i rockärmen. åh skäby! undrar hur det går i skolan? hur lägenheten är? hur maken mår? om hon har lika skruvade professorer på receptarieprogrammet också? om det är tufft? aah, tusen frågor! men snart så. måste bara kolla schemat, om jag har någon lucka nånstans. har för mig att jag är ledig på torsdag? kan ju åka på onsdag kväll då? sen är det midsommar, och helgen efter det är det peace and love. hjälp vad upptagen jag är. tack för skatteåterbäringen, hade inte haft råd att göra ett piss annars. sorgligt. jag hade suttit hemma och häckat framför tv:n. i mörkret. det hade jag ju inte, men det låter tragiskt. "the worlds' smallest violin, playing Just For The Waitresses" undrar om jag någonsin kommer se klart på den filmen utan att somna?! får köra en Clockwork Orange.
äh, nu vill jag ha kaffe. tror Karin behöver en kopp hon med. ser ut som en dränkt katt i soffan. tror inte hon har känt sig som en prinsessa de senaste morgnarna. men å andra sidan har hon gnagt av sig sin arm också. ha!
eftersom jag har världens bästa bröder hängandes runt fotknölarna, lyckades vi ta oss till burger king, ikea OCH plantagen idag. vilket innebär att jag fick mat, och Michaela fick presenter. bra där.
blev en tvådagars i helgen. nu kanske du tror att jag mår som jag förtjänar? att jag ser ut som en påse skridskor? att jag luktar gammal desivonsocka? näru. jag mår som en jävla prinsessa. vaknade igår, och jag lovar att jag hörde en näktergal. studsade upp ur sängen och tog en dusch, städade lite och snackade skit med Numo (ha! du blev omnämnd!). den saten åkte till Stockholm, så jag blev lämnad kvar. men jag har fler idioter att leka med. Imorse vaknade jag 09:25, och kände att "ja, nu vill jag vakna. så trevligt!"
helt otroligt. men jag tror jag har hittat min heliga helg-graal. vodka.
skojaru eller? jag som alltid blev så jävla bakfull och gjorde en massa dumt mår plötsligt askalas efter vodkafyllor. rackarns bananer! eller ja, bacardi räknas också.
åh jösses, nu öppnade sig himlen. stackars J som sitter i bilen. gee zuz vad det öser ner! men tjoho, det är svensk sommar i ett jävla nötskal. förhoppningsvis är det strålande sol och tussiga moln i veckan, för jag ska ta mig i kragen och åka till Stockholm. jag saknar min skäby. vi har typ ett års skvaller att ta igen, och säkert femhundra öl att dricka. men jag satsar fan på rosé och jordgubbar. i en fin park. var det nu finns en fin park i Stockholm? hon lär ju ha ett par äss i rockärmen. åh skäby! undrar hur det går i skolan? hur lägenheten är? hur maken mår? om hon har lika skruvade professorer på receptarieprogrammet också? om det är tufft? aah, tusen frågor! men snart så. måste bara kolla schemat, om jag har någon lucka nånstans. har för mig att jag är ledig på torsdag? kan ju åka på onsdag kväll då? sen är det midsommar, och helgen efter det är det peace and love. hjälp vad upptagen jag är. tack för skatteåterbäringen, hade inte haft råd att göra ett piss annars. sorgligt. jag hade suttit hemma och häckat framför tv:n. i mörkret. det hade jag ju inte, men det låter tragiskt. "the worlds' smallest violin, playing Just For The Waitresses" undrar om jag någonsin kommer se klart på den filmen utan att somna?! får köra en Clockwork Orange.
äh, nu vill jag ha kaffe. tror Karin behöver en kopp hon med. ser ut som en dränkt katt i soffan. tror inte hon har känt sig som en prinsessa de senaste morgnarna. men å andra sidan har hon gnagt av sig sin arm också. ha!
onsdag 9 juni 2010
måndag 7 juni 2010
All In
lördagskvällen gled upp på topp tio-listan, och la sig tillrätta bland uvar och annat jox. kvällen började halvbra med en velig Sassa som inte tyckte att det passade sig att dricka drinkar på för-förfesten. hon åkte hem vid elva. för hon har blivit en tant (love you though). gled ner till Östra Ringvägen och hälsade på en dyngsjuk Numo, som inte ville följa med ut. förståeligt, med tanke på att tjejen fick halsfluss. little did we care, vi hoppade och skuttade runt på terassen med alla fulla och glada studenter. vissa mer fulla än andra.
eftersom mina kära vänner har noll framförhållning var det bara jag som hade köpt vin. tre pers på en flaska rosé skjuter ingen hare. så den där slatten bacardi jag profylax-snodde av pappa gick ner relativt fort. "uuh, det är för starkt! uuh, har du blandat bacardi razz med cola?!" tack för det, mer till mig.
själva planen var ju att gå på kårens sommarfest, men inte fan lyckades vi med det. vi snubblade på mållinjen kan man säga. från Numo till kåren är det typ två steg, men vi är lata så vi tog en bulle. vi skulle ta en avstickare och lämna väskor/hämta mer öl i en lägenhet tvåhundra meter från kåren. denna avstickare innebar att avståndet mellan Numo och lägenheten var typ ett halvt myrkryp. varför bulle?! oförståeligt
hur som haver. vi kommer fram, inser att nycklarna inte har kommit fram. de fanns ingenstans. helt puts väck. men vi måste ju komma in? vad göra? karln bor på första våningen, så att klättra upp på balkongen var ju ingen match. eller jo, haha, det var det ju. för idioterna vi var med är inte gymnaster. till slut kommer de upp på balkongen, men då dyker nästa hinder upp: balkongdörren är ju låst. vad göra?
nu dyker nästa snilleblixt upp. om det är en glasruta i vägen, då kan man relativt enkelt få den att försvinna. genom att köra en fot igenom den. sagt och gjort, karate kid placerar elegant sin converse-fot på fönstret, och häpp! vi är inne.
f-y f-a-n vad det såg ut i sovrummet. det var glas överallt, och persiennerna hängde på en skör tråd. jag höll på att garva ihjäl mig. hur kan det hamna glas tre-fyra meter in i lägenheten?! oförståeligt
vi larvade oss med kameran en stund, och när lägenhetsinnehavaren hade däckat i soffan beslöt vi oss för att åka på fest på Hammarby. på andra sidan stan. alla hade glömt bort kåren. vi tog en ny bulle, hoppade av och insåg fort att den här "festen" gästades av nötter. så vi fjantade runt utanför Ica en stund, tills den nya bullen anlände. jag skulle vara snitsig och flyga in i taxin, men lyckades hoppa in i taket istället. bonk. har fortfarande en bula. vi styrde kosan mot Shell, för Karin var hungrig. vi fick skäll av personalen eftersom vi rökte på området, och jag hade helt plötsligt en korv i handen. tack tack. Karin å andra sidan, hon lyckades aldrig med konststycket att kirra mat. dumbass. har ingen aning om vad klockan var vid det här laget, men kåren var fortfarande out of the equation, så vi gick till Blåsbo istället. eller, jag fick en piggyback ride för jag var korkad bimbo med killer heels.
vi fjantade lite mer, kom fram, drack mer öl, och jag hittade ett sår på fingret. massor av blod. kan ha något att göra med det faktum att jag och Karin posade med glasskärvor i Beirut.
och den där jävla kameran borde få tid hos en hjärnskrynklare. stackarn.
summa summarum:
vi fyra idioter borde få pris, vi var inte på en enda fest den kvällen, men det var länge sen jag hade så kul.
digitalkameror borde förbjudas på lördagar.
Karin är en mexikansk hoppande böna.
en dum idé kommer sällan ensam.
Bröderna är underbara.
Verkligheten suger.
...dessutom: det var länge sen jag åkte bil klockan tre en måndagsmorgon. var tar tiden vägen?! <3
eftersom mina kära vänner har noll framförhållning var det bara jag som hade köpt vin. tre pers på en flaska rosé skjuter ingen hare. så den där slatten bacardi jag profylax-snodde av pappa gick ner relativt fort. "uuh, det är för starkt! uuh, har du blandat bacardi razz med cola?!" tack för det, mer till mig.
själva planen var ju att gå på kårens sommarfest, men inte fan lyckades vi med det. vi snubblade på mållinjen kan man säga. från Numo till kåren är det typ två steg, men vi är lata så vi tog en bulle. vi skulle ta en avstickare och lämna väskor/hämta mer öl i en lägenhet tvåhundra meter från kåren. denna avstickare innebar att avståndet mellan Numo och lägenheten var typ ett halvt myrkryp. varför bulle?! oförståeligt
hur som haver. vi kommer fram, inser att nycklarna inte har kommit fram. de fanns ingenstans. helt puts väck. men vi måste ju komma in? vad göra? karln bor på första våningen, så att klättra upp på balkongen var ju ingen match. eller jo, haha, det var det ju. för idioterna vi var med är inte gymnaster. till slut kommer de upp på balkongen, men då dyker nästa hinder upp: balkongdörren är ju låst. vad göra?
nu dyker nästa snilleblixt upp. om det är en glasruta i vägen, då kan man relativt enkelt få den att försvinna. genom att köra en fot igenom den. sagt och gjort, karate kid placerar elegant sin converse-fot på fönstret, och häpp! vi är inne.
f-y f-a-n vad det såg ut i sovrummet. det var glas överallt, och persiennerna hängde på en skör tråd. jag höll på att garva ihjäl mig. hur kan det hamna glas tre-fyra meter in i lägenheten?! oförståeligt
vi larvade oss med kameran en stund, och när lägenhetsinnehavaren hade däckat i soffan beslöt vi oss för att åka på fest på Hammarby. på andra sidan stan. alla hade glömt bort kåren. vi tog en ny bulle, hoppade av och insåg fort att den här "festen" gästades av nötter. så vi fjantade runt utanför Ica en stund, tills den nya bullen anlände. jag skulle vara snitsig och flyga in i taxin, men lyckades hoppa in i taket istället. bonk. har fortfarande en bula. vi styrde kosan mot Shell, för Karin var hungrig. vi fick skäll av personalen eftersom vi rökte på området, och jag hade helt plötsligt en korv i handen. tack tack. Karin å andra sidan, hon lyckades aldrig med konststycket att kirra mat. dumbass. har ingen aning om vad klockan var vid det här laget, men kåren var fortfarande out of the equation, så vi gick till Blåsbo istället. eller, jag fick en piggyback ride för jag var korkad bimbo med killer heels.
vi fjantade lite mer, kom fram, drack mer öl, och jag hittade ett sår på fingret. massor av blod. kan ha något att göra med det faktum att jag och Karin posade med glasskärvor i Beirut.
och den där jävla kameran borde få tid hos en hjärnskrynklare. stackarn.
summa summarum:
vi fyra idioter borde få pris, vi var inte på en enda fest den kvällen, men det var länge sen jag hade så kul.
digitalkameror borde förbjudas på lördagar.
Karin är en mexikansk hoppande böna.
en dum idé kommer sällan ensam.
Bröderna är underbara.
Verkligheten suger.
...dessutom: det var länge sen jag åkte bil klockan tre en måndagsmorgon. var tar tiden vägen?! <3
lördag 5 juni 2010
Radioteatern ger:
"felstavningar i den digitala världen".
facebonk.com, blogpost.com, homtail.com och (favorit i repris): Michaelä. när slutade teknik underlätta för oss vanliga dödliga? eller, de tre första är mitt fel. mina fingrar vill inte alltid landa på rätt tangenter, i rätt ordning. men T9, det måste vara den absolut mest korkade uppfinningen ever. "massförstörelsevapen" finns, men inte "mensvärk". huruvida det är en man eller ej som lagt in orden i T9 är inte ens up for discussion. konstigt formulerad mening. orkar inte städa upp den. jag bjuder på den. för jag är sån, jag bjuder på mig själv. så den grå massan får något att tala om. och snacka om att jag varit generös på sistone. herregud, om det är nån på jobbet som missat veckans snackis måste de vara efterblivna. men vet du vad? jag kunde inte bry mig mindre.
synd att den låten inte finns på spotify. dumma spotify. jag som vill fixa bästa sommarplaylisten. hade jag haft en mer mainstream musiksmak hade allt varit golden. DC++ gjorde mig aldrig besviken. godddamn.
åh jösses, afasi & filthys "back in the days" skulle ha passat sååå bra i sommerkatzen. jorå, listan heter "sommerkatzen".
för titeln är lika viktig som innehållet. så är det, man måste paketera det snyggt. coz i'm in it to win it.
nejmen jösses, youtube levererar! hittade videon med Fronda och Bashkim, från MTVs morgonprogram "Mycket mer än Müsli". undrar var han tog vägen? sprang in i honom på Ica förra året, har för mig att han skulle skaffa barn? skickar ut ett "Hej!" i kosmos. zoom.
dra på e-type, jag är full nog för laser
jag skrattar på mig.
vilken trip down memory lane det här blev. jag s-k-r-a-t-t-a-r på mig.
slå han, ta hans t-shirt
vilka jävla texter. inte undra på att mina tonår var lite suspekta.
Vi gör musiken som gör att du kör ner i diken
Vi gör musiken som kommer förstöra din weekend
Och om vi inte gör musiken som gör dig sliten,
gör vi musiken som gör dig besviken
Vi gör musiken så att folk här inne dör av skiten
Vi gör musiken dom andra hör över liken
Och om vi inte gör musiken som gör dig sliten,
gör vi musiken som gör dig besviken
[Organism 12:]
Vi gör musik för såna som lämnar dig uppsprättad
Vi gör musik för upphetsande tungspetsar inuti flummkretsar
Musik för såna med bilar som är skottsäkra
Musik för såna med sprängdeg och spädbarn inuti sportbaggar
Musik bara för bikers-hak, musik bara för tight herrskap,
Musik bara för pundare och såna med writer's block
Musik för såna som enbart glassar med lyxkonfekt
Vi gör musik för såna som snackar skit, musik som passar till rysk roulette
[PSTQ:]
För er som hatar oss, och fittor som pratar om oss
För publiken som skiter i musiken och gapar och slåss
Förstås, sånger för cyaniden i de där tio grammen
Vi är namnen som gör filmmusik för liemannen
Spelar in för dem som delar din hela gin utan dig
Fittor av alla kön som klarat sin halva bön och nu ska skjuta sig
En grej för dom som tutar dig på all din lön utan anledningar
Låtar lämpade för när livet lämnar dig genom handlederna
[Leo:]
Vi gör musik för folk som doftar rosor i sprit
och för dom som gosar med lik, och osar skit
Det kan tyckas osannolikt, men vi gör även för imperialistsvin i affärsvälden
Med ena foten i skärselden
Vi bildar en sjuk ensemble för staten
Samt för såna som kutar runt med handeldvapen
Utanför Handels, naken
Vi skriver låtar för folk som springer in i cyankaliummoln för mandelsmaken
[Refräng]
[PSTQ:]
Musik för när du är tolv och haschar
och för när airbagen utlöses mot barnstolen när din jävla Volvo kraschar
Massa musik för becksippade texttrippade sexister
Med kola på checklistor, med betalt i sex siffror
Avsätter musik för din avrättning och gravsättning
Låtar för blåljus, dårhus, drogrus och bårhus
För när skillnaden mellan mardröm och verklighet blir diffusare
och för den hårfina gränsen mellan livsnjutare och missbrukare
[Organism 12:]
Vi gör musik som kallas för kängpunk
Musik som kräver svängrum för rappare som mig med en enorm hängpung
Musik för ambulanser med folk med skottskador i
För upptappade badkar med två klockradios i
Musik som är bättre än din råtrista låtlista
Musik för sexpack och spliffar med påklistrad blå rizzla
Musik för såna som bara hyser agg mot sin dotter
Tvingar henne till att göra aborter och säljer fostren som labbråttor
[Leo:]
Vi gör musik för dig som är glad hela tiden, som Willy Wonka
För ängsliga depressiva som Fillifjonkan
Vi gör musik för folk som sitter katatoniskt i en biostol
Utan att bränna en kilojoule
För trygga kärnfamiljer där barnen gör sin hemläxa
Dom som vägrar se nåt som inte är svensktextat
Klämkäcka, läser Hänt Extra, går på svensexa
Dränker in husdjur i tändvätska
springer in i cyankaliummoln bara för mandelsmaken. det här är ju bara för jävla roligt. inte undra på att min stackars bror sprang långt när tio tonåringar invaderade huset och fyllde det med mobbade barn och apor. jag kan ju inte direkt påstå att det låter bra idag, men geez vad musiken passade in. riktiga Svenssonförortsungar var vi. mjukisdressar, sneakers, tonvis med smink, stora örhängen, folköl och cigaretter. och alla luktade moppeavgaser. sen kom savann-byxorna. alla hade minst ett par. och hade man bara ett par, då var de fan vita också. och så tighta att de skulle kunna extraknäcka som hudtransplantationer. som om det inte var nog skulle man ha svarta stringtrosor under också, och ett par superstars på fötterna. ok, jag hatar lackleggings, men alla överviktiga gaseller i sopsäckar är så otroligt förlåtna när jag tänker på det där jävla Fucking Åmål-modet.
konstigt nog finns savann-kidsen kvar, här och där. ibland susar (nja, susar gör de inte, de slouchar) några såna där förbi. samma superstars, samma tighta linnen med halvkvävda tuttar i, samma krigsmålning och samma örhängen. fast savannbyxorna är utbytta mot leggings. förstås. för savannbyxor kan man inte köpa längre, inte sedan Wear It stängde. thank god.
jag är gräsligt lycklig över att de enda fotografiska bevisen på vår modemässiga idioti finns i fysisk form. de ligger framkallade i nån låda någonstans och dammar. dagens stackars fjortisar är taggade på facebook, för allas beskådan. personalen på Korthuset, som har framkallat mina tonår, måste dock ha legat dubbelvikta av skratt när de såg alla "nu sitter jag framför spegeln och plutar med läpparna tills jag får kramp"-bilder. men som sagt, jag är generös.
nu har jag överskridit min tecken-kvot för dagen. scout out!
facebonk.com, blogpost.com, homtail.com och (favorit i repris): Michaelä. när slutade teknik underlätta för oss vanliga dödliga? eller, de tre första är mitt fel. mina fingrar vill inte alltid landa på rätt tangenter, i rätt ordning. men T9, det måste vara den absolut mest korkade uppfinningen ever. "massförstörelsevapen" finns, men inte "mensvärk". huruvida det är en man eller ej som lagt in orden i T9 är inte ens up for discussion. konstigt formulerad mening. orkar inte städa upp den. jag bjuder på den. för jag är sån, jag bjuder på mig själv. så den grå massan får något att tala om. och snacka om att jag varit generös på sistone. herregud, om det är nån på jobbet som missat veckans snackis måste de vara efterblivna. men vet du vad? jag kunde inte bry mig mindre.
synd att den låten inte finns på spotify. dumma spotify. jag som vill fixa bästa sommarplaylisten. hade jag haft en mer mainstream musiksmak hade allt varit golden. DC++ gjorde mig aldrig besviken. godddamn.
åh jösses, afasi & filthys "back in the days" skulle ha passat sååå bra i sommerkatzen. jorå, listan heter "sommerkatzen".
för titeln är lika viktig som innehållet. så är det, man måste paketera det snyggt. coz i'm in it to win it.
nejmen jösses, youtube levererar! hittade videon med Fronda och Bashkim, från MTVs morgonprogram "Mycket mer än Müsli". undrar var han tog vägen? sprang in i honom på Ica förra året, har för mig att han skulle skaffa barn? skickar ut ett "Hej!" i kosmos. zoom.
dra på e-type, jag är full nog för laser
jag skrattar på mig.
vilken trip down memory lane det här blev. jag s-k-r-a-t-t-a-r på mig.
slå han, ta hans t-shirt
vilka jävla texter. inte undra på att mina tonår var lite suspekta.
Vi gör musiken som gör att du kör ner i diken
Vi gör musiken som kommer förstöra din weekend
Och om vi inte gör musiken som gör dig sliten,
gör vi musiken som gör dig besviken
Vi gör musiken så att folk här inne dör av skiten
Vi gör musiken dom andra hör över liken
Och om vi inte gör musiken som gör dig sliten,
gör vi musiken som gör dig besviken
[Organism 12:]
Vi gör musik för såna som lämnar dig uppsprättad
Vi gör musik för upphetsande tungspetsar inuti flummkretsar
Musik för såna med bilar som är skottsäkra
Musik för såna med sprängdeg och spädbarn inuti sportbaggar
Musik bara för bikers-hak, musik bara för tight herrskap,
Musik bara för pundare och såna med writer's block
Musik för såna som enbart glassar med lyxkonfekt
Vi gör musik för såna som snackar skit, musik som passar till rysk roulette
[PSTQ:]
För er som hatar oss, och fittor som pratar om oss
För publiken som skiter i musiken och gapar och slåss
Förstås, sånger för cyaniden i de där tio grammen
Vi är namnen som gör filmmusik för liemannen
Spelar in för dem som delar din hela gin utan dig
Fittor av alla kön som klarat sin halva bön och nu ska skjuta sig
En grej för dom som tutar dig på all din lön utan anledningar
Låtar lämpade för när livet lämnar dig genom handlederna
[Leo:]
Vi gör musik för folk som doftar rosor i sprit
och för dom som gosar med lik, och osar skit
Det kan tyckas osannolikt, men vi gör även för imperialistsvin i affärsvälden
Med ena foten i skärselden
Vi bildar en sjuk ensemble för staten
Samt för såna som kutar runt med handeldvapen
Utanför Handels, naken
Vi skriver låtar för folk som springer in i cyankaliummoln för mandelsmaken
[Refräng]
[PSTQ:]
Musik för när du är tolv och haschar
och för när airbagen utlöses mot barnstolen när din jävla Volvo kraschar
Massa musik för becksippade texttrippade sexister
Med kola på checklistor, med betalt i sex siffror
Avsätter musik för din avrättning och gravsättning
Låtar för blåljus, dårhus, drogrus och bårhus
För när skillnaden mellan mardröm och verklighet blir diffusare
och för den hårfina gränsen mellan livsnjutare och missbrukare
[Organism 12:]
Vi gör musik som kallas för kängpunk
Musik som kräver svängrum för rappare som mig med en enorm hängpung
Musik för ambulanser med folk med skottskador i
För upptappade badkar med två klockradios i
Musik som är bättre än din råtrista låtlista
Musik för sexpack och spliffar med påklistrad blå rizzla
Musik för såna som bara hyser agg mot sin dotter
Tvingar henne till att göra aborter och säljer fostren som labbråttor
[Leo:]
Vi gör musik för dig som är glad hela tiden, som Willy Wonka
För ängsliga depressiva som Fillifjonkan
Vi gör musik för folk som sitter katatoniskt i en biostol
Utan att bränna en kilojoule
För trygga kärnfamiljer där barnen gör sin hemläxa
Dom som vägrar se nåt som inte är svensktextat
Klämkäcka, läser Hänt Extra, går på svensexa
Dränker in husdjur i tändvätska
springer in i cyankaliummoln bara för mandelsmaken. det här är ju bara för jävla roligt. inte undra på att min stackars bror sprang långt när tio tonåringar invaderade huset och fyllde det med mobbade barn och apor. jag kan ju inte direkt påstå att det låter bra idag, men geez vad musiken passade in. riktiga Svenssonförortsungar var vi. mjukisdressar, sneakers, tonvis med smink, stora örhängen, folköl och cigaretter. och alla luktade moppeavgaser. sen kom savann-byxorna. alla hade minst ett par. och hade man bara ett par, då var de fan vita också. och så tighta att de skulle kunna extraknäcka som hudtransplantationer. som om det inte var nog skulle man ha svarta stringtrosor under också, och ett par superstars på fötterna. ok, jag hatar lackleggings, men alla överviktiga gaseller i sopsäckar är så otroligt förlåtna när jag tänker på det där jävla Fucking Åmål-modet.
konstigt nog finns savann-kidsen kvar, här och där. ibland susar (nja, susar gör de inte, de slouchar) några såna där förbi. samma superstars, samma tighta linnen med halvkvävda tuttar i, samma krigsmålning och samma örhängen. fast savannbyxorna är utbytta mot leggings. förstås. för savannbyxor kan man inte köpa längre, inte sedan Wear It stängde. thank god.
jag är gräsligt lycklig över att de enda fotografiska bevisen på vår modemässiga idioti finns i fysisk form. de ligger framkallade i nån låda någonstans och dammar. dagens stackars fjortisar är taggade på facebook, för allas beskådan. personalen på Korthuset, som har framkallat mina tonår, måste dock ha legat dubbelvikta av skratt när de såg alla "nu sitter jag framför spegeln och plutar med läpparna tills jag får kramp"-bilder. men som sagt, jag är generös.
nu har jag överskridit min tecken-kvot för dagen. scout out!
tisdag 1 juni 2010
Nejmen vafan. are you for real?! ok det är sommar, och det är varmt, men vad gör det när jag känner konstant bakfylleångest? jag behöver den femtonde juni, badly. geez vad jag behöver kommma in i heltidsjobbet nu. jag behöver struktur, vardag och vanilj.
har tappat aptiten igen. den höll sig närvarande ovanligt länge. ja, med dagens mått förstås.
i och med att jag klottrade ner de bokstäverna så kan jag med mina synska gåvor säga detta: hej mamma, sluta oroa dig. jag är låg, och nu går allt i grått. (han e snarare gulbrun)
äh. fuck it all, nu går jag och dricker en kopp kaffe. scout out.
har tappat aptiten igen. den höll sig närvarande ovanligt länge. ja, med dagens mått förstås.
i och med att jag klottrade ner de bokstäverna så kan jag med mina synska gåvor säga detta: hej mamma, sluta oroa dig. jag är låg, och nu går allt i grått. (han e snarare gulbrun)
äh. fuck it all, nu går jag och dricker en kopp kaffe. scout out.
fredag 28 maj 2010
Wee
är så överjävligt bakfull nu. jag är inte ens i närheten av att överdriva när jag säger att jag vill dö. tänkte Tanken idag, och det har jag inte gjort på tusen år. "jag ska aldrig dricka igen"
sitter på jobbet nu, och det är så sjukt lugnt. jag tackar min lyckliga stjärna! gick till fikarummet för att häva i mig sjutton liter kaffe, och vad ser jag? två idioter med ögonlapp. och öl. klockan var fyra, god dammit. det här jävla stället lockar ju fan till sig de mest ljusskygga figurerna.
tydligen är det raj raj ikväll, men sweet jesus vad jag inte känner för att pimpla vin. uuuuäääh. höll på att kräkas där.
jag ska mosa i mig den största, fetaste pizzan som finns, och skölja ner den med sockerstinn fanta. coz i'm fatgirl. and fatgirl wants to do her thing.
vill du veta hur bakfull jag är? jag har varit kissnödig i typ tio minuter, men jag är så spaced att jag inte kommer mig för att faktiskt göra nåt åt saken. jag kommer kissa på mig. på jobbet. så jävla ofint att kissa på sig på jobbet. tur att det typ inte är några kvar här, jag vill ju inte kissa på mig när hela kontoret ser. vilken snackis det skulle bli! ja herre jistanes. jag undrar hur skvallret skulle utvecklas? det kanske skulle förvridas till att jag dog på fläcken, och då hela kroppen la av kissade jag på mig? eller: jag kissade inte alls på mig, vattnet gick! såhär kanske: Kajsa-Stina, du vet hon konsult-Sara? hon är ju så jävla störd med sina grejer, gömmer headsets och kaffekoppar, plockar med sig "sin" flippflopp var hon än går, och så där du vet? jag loooovar, hon revirmarkerade sin plats.
i totally would. älskar den här platsen. nej men vafan, nu får jag ge mig. nu går jag och kissar. jag gör det. nu går jag.
sitter på jobbet nu, och det är så sjukt lugnt. jag tackar min lyckliga stjärna! gick till fikarummet för att häva i mig sjutton liter kaffe, och vad ser jag? två idioter med ögonlapp. och öl. klockan var fyra, god dammit. det här jävla stället lockar ju fan till sig de mest ljusskygga figurerna.
tydligen är det raj raj ikväll, men sweet jesus vad jag inte känner för att pimpla vin. uuuuäääh. höll på att kräkas där.
jag ska mosa i mig den största, fetaste pizzan som finns, och skölja ner den med sockerstinn fanta. coz i'm fatgirl. and fatgirl wants to do her thing.
vill du veta hur bakfull jag är? jag har varit kissnödig i typ tio minuter, men jag är så spaced att jag inte kommer mig för att faktiskt göra nåt åt saken. jag kommer kissa på mig. på jobbet. så jävla ofint att kissa på sig på jobbet. tur att det typ inte är några kvar här, jag vill ju inte kissa på mig när hela kontoret ser. vilken snackis det skulle bli! ja herre jistanes. jag undrar hur skvallret skulle utvecklas? det kanske skulle förvridas till att jag dog på fläcken, och då hela kroppen la av kissade jag på mig? eller: jag kissade inte alls på mig, vattnet gick! såhär kanske: Kajsa-Stina, du vet hon konsult-Sara? hon är ju så jävla störd med sina grejer, gömmer headsets och kaffekoppar, plockar med sig "sin" flippflopp var hon än går, och så där du vet? jag loooovar, hon revirmarkerade sin plats.
i totally would. älskar den här platsen. nej men vafan, nu får jag ge mig. nu går jag och kissar. jag gör det. nu går jag.
tisdag 25 maj 2010
Sommerkatzen
styr upp en riktigt bra sommarplaylist. eller, försöker i alla fall. hela min spotify är full av folks sommarplaylists just nu, men ingen gör det så bra som jag.
den här laptoplösa situationen börjar bli ohållbar, men cudos till mig för att jag hittade en massa tv-kanaler härom dagen. nu kan jag i varje fall hoppa igång mtv på morgnarna, och har man tur kommer det en låt man faktiskt tycker om. måste verkligen styra upp en laptop, så jag slipper kryssa runt stan med alla kursböcker på axeln.
hihi. musik är ett roligt fenomen. detsamma gäller för dofter. det är helt otroligt vilka hjul som kan börja snurra bara man får en whiff av något, eller hör introt till en viss låt. så just nu sitter jag bara och fnittrar, för den här låten är Du i ett jävla nötskal.
som den gången jag satt på bussen, och jag kunde svära på att Michaela hade gömt sig där någonstans. visade sig ju att det bara var nån random brudjävel som hade samma parfym och tvättmedel som henne, för Michaela hade flyttat femton mil uppåt landet. men nu är hon hemma. min älskade, älskade Michaela. tänker inte ha nån utläggning här, så vi tar bara sista meningen: ...och du kommer alltid att vara min ängel.
och sen var det det här med min yra hjärna/hjärta/magkänsla. "i've come to the conclusion that my guts have shit for brains"
haha, det är skrattretande att jag orkat engagera mig så pass länge. att jag snöat in på det så pass mycket. men sure, det ska vara allt eller inget.
hela. jävla. tiden.
men nu har jag annat att fokusera på.
som det faktum att jag måste inreda balkongen. och fixa såna där ankarliknande, hullingförsedda plugg-prylar till vägghyllorna. för kom igen, hur länge kan man ha en vägghylla stående på golvet vars enda syfte i livet är att agera tavelstöd??
ouf. min sommarplaylist är awesome. lite sol, en öl och lite balkonghäng på det här och min sommar är golden.
nej nu har jag ramblat alldeles för mycket, nu betalar jag lite räkningar istället.
den här laptoplösa situationen börjar bli ohållbar, men cudos till mig för att jag hittade en massa tv-kanaler härom dagen. nu kan jag i varje fall hoppa igång mtv på morgnarna, och har man tur kommer det en låt man faktiskt tycker om. måste verkligen styra upp en laptop, så jag slipper kryssa runt stan med alla kursböcker på axeln.
hihi. musik är ett roligt fenomen. detsamma gäller för dofter. det är helt otroligt vilka hjul som kan börja snurra bara man får en whiff av något, eller hör introt till en viss låt. så just nu sitter jag bara och fnittrar, för den här låten är Du i ett jävla nötskal.
som den gången jag satt på bussen, och jag kunde svära på att Michaela hade gömt sig där någonstans. visade sig ju att det bara var nån random brudjävel som hade samma parfym och tvättmedel som henne, för Michaela hade flyttat femton mil uppåt landet. men nu är hon hemma. min älskade, älskade Michaela. tänker inte ha nån utläggning här, så vi tar bara sista meningen: ...och du kommer alltid att vara min ängel.
och sen var det det här med min yra hjärna/hjärta/magkänsla. "i've come to the conclusion that my guts have shit for brains"
haha, det är skrattretande att jag orkat engagera mig så pass länge. att jag snöat in på det så pass mycket. men sure, det ska vara allt eller inget.
hela. jävla. tiden.
men nu har jag annat att fokusera på.
som det faktum att jag måste inreda balkongen. och fixa såna där ankarliknande, hullingförsedda plugg-prylar till vägghyllorna. för kom igen, hur länge kan man ha en vägghylla stående på golvet vars enda syfte i livet är att agera tavelstöd??
ouf. min sommarplaylist är awesome. lite sol, en öl och lite balkonghäng på det här och min sommar är golden.
nej nu har jag ramblat alldeles för mycket, nu betalar jag lite räkningar istället.
lördag 15 maj 2010
Radioteatern ger: Frusna svenskar är tacksamma
"lär ju bli picknick och en öl, hej sommaren!"
"Snart vankas de BBQ-fest. Musiken är hög och vädret är toppen. Nu väntas bara trevligt sällskap:)"
"Spenderade förmiddagen i solen, nu städning, sen? Altanhäng med lite grill och en bärs vore iofs inte helt fel."
"svettas i den underbara sommarvärmen. Smink on - smink off... =)"
"inviger jeansshortsen för i år. sjukt varmt ute ♥"
"Underbart väder! Jag älskar soooLen!"
"Vilket väder!!!:D"
DET HÄR ÄR VÄDRET JAG SNACKAR OM! FRICKIN´ FRESH!"
"Lördagkväll: Grillning, party och utgång:D Håll i partyhatten, för ikväll ska vi röja!!!!"
"Utgång med damerna! Den här lördagen kommer bli bra! ;)"
och jag ska plugga. weep.
"Snart vankas de BBQ-fest. Musiken är hög och vädret är toppen. Nu väntas bara trevligt sällskap:)"
"Spenderade förmiddagen i solen, nu städning, sen? Altanhäng med lite grill och en bärs vore iofs inte helt fel."
"svettas i den underbara sommarvärmen. Smink on - smink off... =)"
"inviger jeansshortsen för i år. sjukt varmt ute ♥"
"Underbart väder! Jag älskar soooLen!"
"Vilket väder!!!:D"
DET HÄR ÄR VÄDRET JAG SNACKAR OM! FRICKIN´ FRESH!"
"Lördagkväll: Grillning, party och utgång:D Håll i partyhatten, för ikväll ska vi röja!!!!"
"Utgång med damerna! Den här lördagen kommer bli bra! ;)"
och jag ska plugga. weep.
Sommar
känns det som iallafall. sitter på balkongen i underkläder och njuter av att jag för första gången på över ett halvår svettas.
jag behöver en sommarplaylist. alla mina listor är vintriga och kalla, och jag vill ha en lista full av ljuva toner. den här sommaren ska bli grym. inte som förra sommaren, som spenderades på ett kontor. mintgröna tapeter i vardagsrummet, lysrör i taket och noll möjlighet att fly undan värmen. tänk dig en grön bastu. där bodde jag. och dessutom var jag sjuk galet länge. nej fy bubblan, det var nog en av de sämsta somrarna på länge. i år ska jag dricka vin på balkongen med mina ladies, jag ska sitta i parken och njuta av livet, och jag ska bada. shit the same om det är från piren på Lögarängen, jag vill vara blöt. och jag ska lägga alla mina pengar på roliga saker, upplevelser, sneakers och grymma klänningar. "vad girly du har blivit", ja jo det är nog sant. men jag har glidit runt med killar i nästan fyra år, klart man blir som man umgås. just nu umgås jag med mig själv, och Sara gillar tydligen klänningar. i didn't know that.
det ska bli så sweet i sommar att jag inte förstår det själv. shit, jag kan göra vad jag vill, när jag vill. vilken insikt.
om man skulle ta och boka in en resa till Kungsängen i sommar? glass och promenader? mys? ja tack. och om Michaela inte får ordning på sig själv får jag ta tåget till dalmasland och ta en tur runt Tisken. och Örebro! ja dit ska jag också. ännu mer mys. tjena, nu har jag ju bokat in alla lediga dagar i sommar. trevligt. mycket trevligt. och just det! John kommer hem också. och Chaly är hemma hela sommaren. nej men det här KAN bara inte gå fel.
musik, mat, öl och sol, let's do this.
jag behöver en sommarplaylist. alla mina listor är vintriga och kalla, och jag vill ha en lista full av ljuva toner. den här sommaren ska bli grym. inte som förra sommaren, som spenderades på ett kontor. mintgröna tapeter i vardagsrummet, lysrör i taket och noll möjlighet att fly undan värmen. tänk dig en grön bastu. där bodde jag. och dessutom var jag sjuk galet länge. nej fy bubblan, det var nog en av de sämsta somrarna på länge. i år ska jag dricka vin på balkongen med mina ladies, jag ska sitta i parken och njuta av livet, och jag ska bada. shit the same om det är från piren på Lögarängen, jag vill vara blöt. och jag ska lägga alla mina pengar på roliga saker, upplevelser, sneakers och grymma klänningar. "vad girly du har blivit", ja jo det är nog sant. men jag har glidit runt med killar i nästan fyra år, klart man blir som man umgås. just nu umgås jag med mig själv, och Sara gillar tydligen klänningar. i didn't know that.
det ska bli så sweet i sommar att jag inte förstår det själv. shit, jag kan göra vad jag vill, när jag vill. vilken insikt.
om man skulle ta och boka in en resa till Kungsängen i sommar? glass och promenader? mys? ja tack. och om Michaela inte får ordning på sig själv får jag ta tåget till dalmasland och ta en tur runt Tisken. och Örebro! ja dit ska jag också. ännu mer mys. tjena, nu har jag ju bokat in alla lediga dagar i sommar. trevligt. mycket trevligt. och just det! John kommer hem också. och Chaly är hemma hela sommaren. nej men det här KAN bara inte gå fel.
musik, mat, öl och sol, let's do this.
Vilken snöboll överlever sexton plusgrader?
Exakt. ingen. fan ibland undrar jag om jag är helt dum i huvudet. jag VET ju och jag INSER hur allt hänger ihop. men ändå gör jag tvärtemot.
för jag måste vara tvärtemot. eller? nej det är klart att jag inte måste. lite schizofrena tendenser kanske, men så får det vara.
jag har iallafall börjat med hemtentan, och är snart klar med hälften. så rackarns svårt är det ju inte. men jag gör det svårt för mig. ärftligt? säkert. att skjuta upp saker tills det är millimeter från att gå åt helvete, det är så jag jobbar. jag vet inte varför, det kryddar väl den grå vardagen antar jag. för den är G-R-Å. utterly genomgrå. som tur är så verkar det vara som så att våren/sommaren/vad-det-nu-kallas är på ingång. och så fort värmen stiger ploppar människor upp, uteserveringar öppnar och folk slänger leenden istället för skit. om det ändå vore sommar i Västerås jämt. då hade jag inte haft några som helst problem med den här stan. men nio månader om året så är det crappalicious här. flytta då? ja jo, visst. det är en möjlighet, men då vill jag ta med mig familjen och min lägenhet. möjligt? nej. därför är jag kvar ett tag till. men jag vill inte tänka på hur länge. geez, skulle jag tänka på det faktum att jag kommer bli kvar här i minst 3,5 år till skulle jag nog spontansvimma. på fläcken. jag vill inte vara fast. jag vill kunna sitta på samma ställe i hela mitt liv, med vetskapen om att jag kan flytta på mig om jag vill. huruvida jag faktiskt gör det spelar ingen roll. det är vetskapen som är det viktiga.
däremot, att tänka att jag kommer vara här hela sommaren är nemas probs. jag ska fixa klart lägenheten, inreda balkongen och invänta sassa och michaela. jag ska dessutom jobba asset av mig. pengar är trevligt. då kan man köpa fler grejer, och som alla vet: flest grejer när hon dör vinner!.
skämt åsido, det ska bli trevligt att jobba hela sommaren. jag vet inte hur många somrar jag spenderat grävandes i plånboken efter pantkvitton och femtioöringar. CSN kommer med all säkerhet att bråka med mig i höst, men då får de väl göra det då? som om de någonsin varit till hjälp tidigare?
överlag så börjar saker och ting lägga sig tillrätta, och om man bortser från ett och annat snafu så tror jag att jag är på väg. var då? eh, jag vet inte. det finns ingen väg just nu, den skapas när jag går den. alla val har en konsekvens som inte blir tydlig förrän man gjort valet. man kan till viss mån förutspå vad som kommer hända, och kan genom det avgöra huruvida man vill göra valet eller avstå, men man kan aldrig vara helt hundra på att the outcome är såsom man förutspått. därför vet jag inte var jag är på väg. sure, den stora motorvägen syns, men det är alla små sidospår och parkeringsfickor som dyker upp längs vägen.
men herregud, hur många vägar finns det i mitt huvud just nu?! jag tror jag måste skaffa körkort. min mobilräkning skulle tycka om det iallafall. kanske i sommar? kan ju iallafall börja övningsköra. skulle vara trevligt med lite vuxenpoäng. jag har ett ICA-kort, och det ger typ tusen poäng, men jag har även spenderat typ hela lönen på sneakers och öl, och det ger minuspoäng. typ tusen där också. så jag ligger på noll. ett körkort skulle plussa upp mig så pass mycket att jag hamnar på ITP-valsnivå. vad är ITP? är det något jag borde känna till? pensionssparande handlar det om, så mycket vet jag. tror jag. riktigt vuxna människor pensionssparar. men de har heltidsjobb och de pluggar inte. så jag passar inte den mallen. thank god for being square in a round hole! jag vill inte vässa ner mina kanter än, jag har lite ovuxna grejer jag vill göra först.
men det är skillnad på att vilja göra, och att faktiskt göra det. jag vill åka utomlands och leva nomadliv ett tag, och jag vill åka och hälsa på folk runtom i världen, och jag vill tatuera mig, och hoppa bungyjump, och fallskärm, och ta dykcertifikat...och...och en massa annat. jag har inte gjort något av ovanstående, för jag får inte upp mig själv ur Vagnen. och jag är en fegis. jag skulle gjort mycket av det om jag hade haft lite mer cojones, men jag kommer alltid på någon fenomenal anledning till att jag inte kan. pengar, tid och pengar. alltid samma visa. men det handlar bara om lite framförhållning. skulle jag ha liiite sån i mig skulle det funka.
funderar på att göra den här bloggen allmän igen. vem vet, kanske någon läser den och vinner något på det? så trevligt det skulle vara.
tänk, nästan alla jag känner har en blogg, och i nittionio procent av fallen så är de vansinnigt tråkiga. är det för att de är skrivna av vansinnigt tråkiga människor? eller är det för att människor har svårt för att skriva det de vill när de vet att andra kommer se det? konstigt fenomen, bloggande. när man var yngre skrev man i sin jättehemliga dagbok som INGEN fick läsa. jag gömde min under sängen, eller i troslådan. de första dagböckerna jag hade pryddes av änglar och små kattungar, med hjärtformade lås (som man dyrkade upp med en hårnål. tjena Franz Jaeger). sen blev jag tonåring och slutade skriva om vad som hade hänt i matsalen på Ormkärr. den första dagboken jag hade som tonåring var nedklottrad med ord, meningar och fraser som ingen förstod. internskämt var the shit. för då tillhörde man något. den var liten, kantstött och dränkt i tårar. jag sparade den länge, alldeles för länge. varje gång jag öppnade skåpet där den låg och samlade damm högg det till i magen på mig. för det var inte jag som hade skrivit allt som stod i den. jag vet inte vem det var, men jag tror det var en blek kopia av mig. en dag tog jag ut den och läste igenom den. efter det gick jag in i köket, drog fram soptunnan och rev sönder dagboken. sida för sida. för det som stod i dagboken skulle bort, det skulle så långt bort från mig som det bara gick. alla de där ilskna meningarna, insnurrade tankarna och onyktra värderingarna skulle dö. och nu är de döda. jag hade en svart dagbok också, en jag klädde om helt själv. den var väldigt söt från början, men jag ville att den skulle vara svart. så jag köpte omslagspapper och klädde om den. trots att den föregående var betydligt mer färggrann var den ändå mörkare.
jag har tappat bort den svarta. har ingen aning om var den är. men det gör inte så mycket, för den är ändå acceptabel. jag har inget emot att den lever.
äh. nu går jag och äter lyxbös istället.
för jag måste vara tvärtemot. eller? nej det är klart att jag inte måste. lite schizofrena tendenser kanske, men så får det vara.
jag har iallafall börjat med hemtentan, och är snart klar med hälften. så rackarns svårt är det ju inte. men jag gör det svårt för mig. ärftligt? säkert. att skjuta upp saker tills det är millimeter från att gå åt helvete, det är så jag jobbar. jag vet inte varför, det kryddar väl den grå vardagen antar jag. för den är G-R-Å. utterly genomgrå. som tur är så verkar det vara som så att våren/sommaren/vad-det-nu-kallas är på ingång. och så fort värmen stiger ploppar människor upp, uteserveringar öppnar och folk slänger leenden istället för skit. om det ändå vore sommar i Västerås jämt. då hade jag inte haft några som helst problem med den här stan. men nio månader om året så är det crappalicious här. flytta då? ja jo, visst. det är en möjlighet, men då vill jag ta med mig familjen och min lägenhet. möjligt? nej. därför är jag kvar ett tag till. men jag vill inte tänka på hur länge. geez, skulle jag tänka på det faktum att jag kommer bli kvar här i minst 3,5 år till skulle jag nog spontansvimma. på fläcken. jag vill inte vara fast. jag vill kunna sitta på samma ställe i hela mitt liv, med vetskapen om att jag kan flytta på mig om jag vill. huruvida jag faktiskt gör det spelar ingen roll. det är vetskapen som är det viktiga.
däremot, att tänka att jag kommer vara här hela sommaren är nemas probs. jag ska fixa klart lägenheten, inreda balkongen och invänta sassa och michaela. jag ska dessutom jobba asset av mig. pengar är trevligt. då kan man köpa fler grejer, och som alla vet: flest grejer när hon dör vinner!.
skämt åsido, det ska bli trevligt att jobba hela sommaren. jag vet inte hur många somrar jag spenderat grävandes i plånboken efter pantkvitton och femtioöringar. CSN kommer med all säkerhet att bråka med mig i höst, men då får de väl göra det då? som om de någonsin varit till hjälp tidigare?
överlag så börjar saker och ting lägga sig tillrätta, och om man bortser från ett och annat snafu så tror jag att jag är på väg. var då? eh, jag vet inte. det finns ingen väg just nu, den skapas när jag går den. alla val har en konsekvens som inte blir tydlig förrän man gjort valet. man kan till viss mån förutspå vad som kommer hända, och kan genom det avgöra huruvida man vill göra valet eller avstå, men man kan aldrig vara helt hundra på att the outcome är såsom man förutspått. därför vet jag inte var jag är på väg. sure, den stora motorvägen syns, men det är alla små sidospår och parkeringsfickor som dyker upp längs vägen.
men herregud, hur många vägar finns det i mitt huvud just nu?! jag tror jag måste skaffa körkort. min mobilräkning skulle tycka om det iallafall. kanske i sommar? kan ju iallafall börja övningsköra. skulle vara trevligt med lite vuxenpoäng. jag har ett ICA-kort, och det ger typ tusen poäng, men jag har även spenderat typ hela lönen på sneakers och öl, och det ger minuspoäng. typ tusen där också. så jag ligger på noll. ett körkort skulle plussa upp mig så pass mycket att jag hamnar på ITP-valsnivå. vad är ITP? är det något jag borde känna till? pensionssparande handlar det om, så mycket vet jag. tror jag. riktigt vuxna människor pensionssparar. men de har heltidsjobb och de pluggar inte. så jag passar inte den mallen. thank god for being square in a round hole! jag vill inte vässa ner mina kanter än, jag har lite ovuxna grejer jag vill göra först.
men det är skillnad på att vilja göra, och att faktiskt göra det. jag vill åka utomlands och leva nomadliv ett tag, och jag vill åka och hälsa på folk runtom i världen, och jag vill tatuera mig, och hoppa bungyjump, och fallskärm, och ta dykcertifikat...och...och en massa annat. jag har inte gjort något av ovanstående, för jag får inte upp mig själv ur Vagnen. och jag är en fegis. jag skulle gjort mycket av det om jag hade haft lite mer cojones, men jag kommer alltid på någon fenomenal anledning till att jag inte kan. pengar, tid och pengar. alltid samma visa. men det handlar bara om lite framförhållning. skulle jag ha liiite sån i mig skulle det funka.
funderar på att göra den här bloggen allmän igen. vem vet, kanske någon läser den och vinner något på det? så trevligt det skulle vara.
tänk, nästan alla jag känner har en blogg, och i nittionio procent av fallen så är de vansinnigt tråkiga. är det för att de är skrivna av vansinnigt tråkiga människor? eller är det för att människor har svårt för att skriva det de vill när de vet att andra kommer se det? konstigt fenomen, bloggande. när man var yngre skrev man i sin jättehemliga dagbok som INGEN fick läsa. jag gömde min under sängen, eller i troslådan. de första dagböckerna jag hade pryddes av änglar och små kattungar, med hjärtformade lås (som man dyrkade upp med en hårnål. tjena Franz Jaeger). sen blev jag tonåring och slutade skriva om vad som hade hänt i matsalen på Ormkärr. den första dagboken jag hade som tonåring var nedklottrad med ord, meningar och fraser som ingen förstod. internskämt var the shit. för då tillhörde man något. den var liten, kantstött och dränkt i tårar. jag sparade den länge, alldeles för länge. varje gång jag öppnade skåpet där den låg och samlade damm högg det till i magen på mig. för det var inte jag som hade skrivit allt som stod i den. jag vet inte vem det var, men jag tror det var en blek kopia av mig. en dag tog jag ut den och läste igenom den. efter det gick jag in i köket, drog fram soptunnan och rev sönder dagboken. sida för sida. för det som stod i dagboken skulle bort, det skulle så långt bort från mig som det bara gick. alla de där ilskna meningarna, insnurrade tankarna och onyktra värderingarna skulle dö. och nu är de döda. jag hade en svart dagbok också, en jag klädde om helt själv. den var väldigt söt från början, men jag ville att den skulle vara svart. så jag köpte omslagspapper och klädde om den. trots att den föregående var betydligt mer färggrann var den ändå mörkare.
jag har tappat bort den svarta. har ingen aning om var den är. men det gör inte så mycket, för den är ändå acceptabel. jag har inget emot att den lever.
äh. nu går jag och äter lyxbös istället.
lördag 8 maj 2010
Uäh?
så totally genomsjuk. jag som alltid insjuknar i udda och livshotande sjukdomar har åkt på en textbook-förkylning. och jag blir andfådd av att skriva. det är sjukt (!) synd om mig, och jag vill ha någon bredvid mig som instämmer.
"skitväder", säger folk. "karma" säger jag. för jag har misskött mig, ordentligt.
jag vet inte vad som hänt, men jag har snurrat in mig i nån snöboll som bara blir större och större. allt eller inget, det är så jag lever. inte hållbart. jag kan inte gräma mig över vad som hänt, det vet jag. men jag vet att jag kommer ha ångest över det här hur länge som helst. för så funkar jag, jag gör dumma grejer och sen gräver jag ner mig i tycka-synd-om-gropen. istället för att deal with it.
enough is enough.
jag gjorde en tabbe, och jag tänker lära mig av det misstaget. jag vet att jag gjort skäl för "onetoomany", med råge. och nu räcker det. på måndag tar jag tag i mig själv, bär hundhuvudet och tar skiten. skolan måste jag styra upp. på tisdag går jag till mdh och styr upp det. kan vara så att jag måste erkänna mig slagen och ge upp naturkunskapen. kan vara en god idé after all att inte lägga så mycket krut på den, jag ska inte hoppa in i nåt ogenomtänkt igen. fokar jag på psykologin kan jag klara den, och det är ändå den som varit roligast. om jag kommer in på b-kursen i höst kan jag tänka över sjuksköterskeprogrammet lite till, och förhoppningsvis kommer jag känna att det verkligen är det jag vill. på tisdag går jag till mdh, slipar på hemtentan, kollar vilka uppgifter som ändrats samt köper kurslitteraturen.
plan. jag gillar planer. synd bara att jag måste riva ner hela huset innan jag börjar tapetsera.
ok, jag är cool. ohm ohm ohm ohm.
men fortfarande, jag är imponerad över SJ och SL. de ville verkligen att jag skulle ta mig till Värmdö utan glitches. tack bitches! whoop.
nej fy fan, nu ger jag upp. jag skriver som en idiot, och jag blir svettig på ögonlocken av att röra på fingrarna.
"skitväder", säger folk. "karma" säger jag. för jag har misskött mig, ordentligt.
jag vet inte vad som hänt, men jag har snurrat in mig i nån snöboll som bara blir större och större. allt eller inget, det är så jag lever. inte hållbart. jag kan inte gräma mig över vad som hänt, det vet jag. men jag vet att jag kommer ha ångest över det här hur länge som helst. för så funkar jag, jag gör dumma grejer och sen gräver jag ner mig i tycka-synd-om-gropen. istället för att deal with it.
enough is enough.
jag gjorde en tabbe, och jag tänker lära mig av det misstaget. jag vet att jag gjort skäl för "onetoomany", med råge. och nu räcker det. på måndag tar jag tag i mig själv, bär hundhuvudet och tar skiten. skolan måste jag styra upp. på tisdag går jag till mdh och styr upp det. kan vara så att jag måste erkänna mig slagen och ge upp naturkunskapen. kan vara en god idé after all att inte lägga så mycket krut på den, jag ska inte hoppa in i nåt ogenomtänkt igen. fokar jag på psykologin kan jag klara den, och det är ändå den som varit roligast. om jag kommer in på b-kursen i höst kan jag tänka över sjuksköterskeprogrammet lite till, och förhoppningsvis kommer jag känna att det verkligen är det jag vill. på tisdag går jag till mdh, slipar på hemtentan, kollar vilka uppgifter som ändrats samt köper kurslitteraturen.
plan. jag gillar planer. synd bara att jag måste riva ner hela huset innan jag börjar tapetsera.
ok, jag är cool. ohm ohm ohm ohm.
men fortfarande, jag är imponerad över SJ och SL. de ville verkligen att jag skulle ta mig till Värmdö utan glitches. tack bitches! whoop.
nej fy fan, nu ger jag upp. jag skriver som en idiot, och jag blir svettig på ögonlocken av att röra på fingrarna.
tisdag 4 maj 2010
Gurka Vs. Städernas Stad? tja.
...åh hej! jag hatar Verkligheten, och vill inte ha något att göra med den. jag vill säga upp kontakten med den, radera den från telefonboken och blockera den på msn.
nejmen hej klockan, är du 02:20? ser du något annorlunda hos mig? känns det som att du inte riktigt kan katalogisera mitt ansiktsuttryck? mja, det är för att jag inte bryr mig om att det katastrofalt sent. tji fick du, klockjävel. du är ändå inte på riktigt, du är bara ett program som nån dude på Microsoft micklat ihop. jag hade nog lyssnat mer på dig om du hade varit fysiskt närvarande, med kugghjul och visare och en pärlemorsboett. men inte nu sörru. jag kan tillochmed ta bort dig om jag vill. sådär bara. plipp! tiden är borta. som genom ett trollslag har jag eliminerat ett av människans största gissel genom tiderna (ha!).
ser Du vad Du gör med mig? får mig att strunta i oväsentliga saker och bara go with the flow. jag gillar Dig.
...av många anledningar.
som jag tänker fundera mer på nu när jag går och lägger mig.
fridens ut, scouten signar off och tackar för sig.
nejmen hej klockan, är du 02:20? ser du något annorlunda hos mig? känns det som att du inte riktigt kan katalogisera mitt ansiktsuttryck? mja, det är för att jag inte bryr mig om att det katastrofalt sent. tji fick du, klockjävel. du är ändå inte på riktigt, du är bara ett program som nån dude på Microsoft micklat ihop. jag hade nog lyssnat mer på dig om du hade varit fysiskt närvarande, med kugghjul och visare och en pärlemorsboett. men inte nu sörru. jag kan tillochmed ta bort dig om jag vill. sådär bara. plipp! tiden är borta. som genom ett trollslag har jag eliminerat ett av människans största gissel genom tiderna (ha!).
ser Du vad Du gör med mig? får mig att strunta i oväsentliga saker och bara go with the flow. jag gillar Dig.
...av många anledningar.
som jag tänker fundera mer på nu när jag går och lägger mig.
fridens ut, scouten signar off och tackar för sig.
onsdag 21 april 2010
Love vs. Hate
Försöker plugga, går sådär. så galet tråkigt med statistik att jag kräks. men sure, det måste göras. skrev världens inlägg igår, grät floder och raderade det.
känner ingenting av den paniken/ångesten idag. den paniken som fick mig att gråta för första gången på flera månader.
jag vet inte varför, men jag tror jag försvann från mig själv ett tag. jag kände inte igen mig och mina tankar, och ville definitivt inte förlika mig med de tankarna. jag gör korkade grejer, jag flörtar för mycket och jag tänker för mycket med hjärtat. men det är inte skäl nog att bryta ihop sådär. för jag VET hur jag ska kontrollera det och paketera in det på ett snyggt sätt. det här är inget underlag för hjärnskrynklare, utan en del av min person, och då får man se till att paketera skiten snyggt!
men visst, så fort det blir mörkt ute spinner mitt huvud iväg. men jag kan ju för fan inte tacka nej till något bara för att det kanske/möjligen blir jobbigt i slutändan. det jag KAN göra är att hålla i mig själv, för det är nåt jag måste lära mig. jag kan inte låta mig bli swept away utan tanke längre. för det sårar bara mig själv i slutändan. och vem är det jag vaknar med varje morgon? just det.
jag måste hålla mig singel ett tag för att lära känna mig själv. "hålla mig singel", som om det är svårt? som om det är något negativt med singlehood? nej men alltså, jag var tillsammans med noons i nästan fyra år, det är klart jag ser världen med nya ögon. var kommer alla vackra människor ifrån?! shiiit.
men jag får inte falla för mina raging hormones, eller vad det nu är som ställer till det för mig. saken är den att jag funkar bäst OCH sämst när jag mår såhär. jag skriver bättre, men jag är sjukt rastlös och kan inte fokusera på "viktiga" saker. man får ta det goda med det onda helt enkelt. hörde att de Stora pojkarna levde i celibat då de skapade sina storverk. ligger säkert något i det, man måste ju kanalisera energin åt något håll.
och vad menar jag med det? att jag kommer kunna skriva en grym hemtenta, landa salstentan samt labbarna? hells yeah.
jag ska bara poppa Gang Starr, röka en cigarett och dricka en kopp te innan jag är on top igen.
fan, det är få genrer som kan bygga upp ett självförtroende såsom hiphop gör. när allt vänds uppochner vet jag att jag kan mörda mina öron med the ruffest of the dirtiest tills jag hamnar rätt igen. men det är konstigt, var är alla tjejer som lyssnar på hiphop? är det helt enkelt bara så att de är som jag: det syns inte vad de lyssnar på, men det finns där. eller är det så att tjejer faktiskt inte lyssnar på hiphop? hiphop alltså. inte sån där korkad blinghop med samma substans som en cheeseburgare. jag kommer inte ihåg när jag började lyssna på hiphop på riktigt, men den har alltid funnits där. och det har alltid varit underground, skitigt och politiskt inkorrekt. det har alltid varit david vs goliat, den lilla människans kamp mot de onda krafterna. och det har alltid funnits en vi mot dem-feel, som jag alltid relaterat till. men det har funnits mycket bullshit också, texter jag inte kan acceptera, men som jag ignorerar för att beatet är så jävla awesome. så är det, man får ta det onda med det goda, och respektera att det finns människor du beundrar som inte delar dina åsikter. jag är inte mycket för name dropping, det är innehållet som räknas, inte etiketten, något som många missar. det är kreddigt att rabbla det och det, och det är kreddigt att visa vad du vet. vafan, hiphop är inte kreddigt. hiphop är skitigt som fan. utvecklingen har liksom snurrat in sig i sig själv. sure, om din polare råkar vara en rappare förstår jag att du vill hjälpa honom/henne upp, men kom inte och droppa "jag satt bredvid honom på bussen, vi är såhääär tighta!" det är inte kreddigt. det hör hemma i skvallerpop.
23:25, dags att lägga ner det här nu. jävla svammel.
känner ingenting av den paniken/ångesten idag. den paniken som fick mig att gråta för första gången på flera månader.
jag vet inte varför, men jag tror jag försvann från mig själv ett tag. jag kände inte igen mig och mina tankar, och ville definitivt inte förlika mig med de tankarna. jag gör korkade grejer, jag flörtar för mycket och jag tänker för mycket med hjärtat. men det är inte skäl nog att bryta ihop sådär. för jag VET hur jag ska kontrollera det och paketera in det på ett snyggt sätt. det här är inget underlag för hjärnskrynklare, utan en del av min person, och då får man se till att paketera skiten snyggt!
men visst, så fort det blir mörkt ute spinner mitt huvud iväg. men jag kan ju för fan inte tacka nej till något bara för att det kanske/möjligen blir jobbigt i slutändan. det jag KAN göra är att hålla i mig själv, för det är nåt jag måste lära mig. jag kan inte låta mig bli swept away utan tanke längre. för det sårar bara mig själv i slutändan. och vem är det jag vaknar med varje morgon? just det.
jag måste hålla mig singel ett tag för att lära känna mig själv. "hålla mig singel", som om det är svårt? som om det är något negativt med singlehood? nej men alltså, jag var tillsammans med noons i nästan fyra år, det är klart jag ser världen med nya ögon. var kommer alla vackra människor ifrån?! shiiit.
men jag får inte falla för mina raging hormones, eller vad det nu är som ställer till det för mig. saken är den att jag funkar bäst OCH sämst när jag mår såhär. jag skriver bättre, men jag är sjukt rastlös och kan inte fokusera på "viktiga" saker. man får ta det goda med det onda helt enkelt. hörde att de Stora pojkarna levde i celibat då de skapade sina storverk. ligger säkert något i det, man måste ju kanalisera energin åt något håll.
och vad menar jag med det? att jag kommer kunna skriva en grym hemtenta, landa salstentan samt labbarna? hells yeah.
jag ska bara poppa Gang Starr, röka en cigarett och dricka en kopp te innan jag är on top igen.
fan, det är få genrer som kan bygga upp ett självförtroende såsom hiphop gör. när allt vänds uppochner vet jag att jag kan mörda mina öron med the ruffest of the dirtiest tills jag hamnar rätt igen. men det är konstigt, var är alla tjejer som lyssnar på hiphop? är det helt enkelt bara så att de är som jag: det syns inte vad de lyssnar på, men det finns där. eller är det så att tjejer faktiskt inte lyssnar på hiphop? hiphop alltså. inte sån där korkad blinghop med samma substans som en cheeseburgare. jag kommer inte ihåg när jag började lyssna på hiphop på riktigt, men den har alltid funnits där. och det har alltid varit underground, skitigt och politiskt inkorrekt. det har alltid varit david vs goliat, den lilla människans kamp mot de onda krafterna. och det har alltid funnits en vi mot dem-feel, som jag alltid relaterat till. men det har funnits mycket bullshit också, texter jag inte kan acceptera, men som jag ignorerar för att beatet är så jävla awesome. så är det, man får ta det onda med det goda, och respektera att det finns människor du beundrar som inte delar dina åsikter. jag är inte mycket för name dropping, det är innehållet som räknas, inte etiketten, något som många missar. det är kreddigt att rabbla det och det, och det är kreddigt att visa vad du vet. vafan, hiphop är inte kreddigt. hiphop är skitigt som fan. utvecklingen har liksom snurrat in sig i sig själv. sure, om din polare råkar vara en rappare förstår jag att du vill hjälpa honom/henne upp, men kom inte och droppa "jag satt bredvid honom på bussen, vi är såhääär tighta!" det är inte kreddigt. det hör hemma i skvallerpop.
23:25, dags att lägga ner det här nu. jävla svammel.
tisdag 9 mars 2010
Michaela
tänk att en taggning på facebook kan göra en så glad. tack facebook, utan dig hade jag inte kunnat följa min michaelas vardag utan att bli ruinerad.
så mycket vi har hittat på under åren, det skulle kunna bli en encyklopedi i lycka, hat och kärlek.
så, let's go...
A som i Arbetslöshet. vi sålde våra skivor till araben som krängde lampor, drakar, knivar och vattenpipor. fick nog en hundring för vår eminenta samling av brända partycompilations. tog pengarna, satte oss på Fiket och drack kaffe tills solen gick ner.
B som i Brevbärare. en djupfryst räka, en liten sidenros, tejp och en handskriven hälsning till brevbäraren är allt man behöver en förmiddag. vi tejpade fast rosen på räkan, räkan på dörren och inväntade brevbäraren. reaktionen? förvåning. minst sagt. awesome.
C som i Crash. michaelas karriär som stuntman fick ett abrupt slut då hon bröt nyckelbenet på Gotland. grabba inte tag i axeln på din klasskompis när ni cyklar. michaela flög högt, landade i ett dike och hann se cykelstyret innan det knockade hennes ögonbryn. blodet stritter, michaela ligger i en högst obekväm ställning med endast en sandal, och det enda hon säger är: "jag såg världen uppochner". ambulansen kom, jag tvingade mig in i den, och michaela blev fullpumpad med smärtstillande. jag stal viktiga sjukvårdsattiraljer (tungspatlar, plasthandskar och plåster) och michaela morfinfnittrade. michaela fick plåster, mitella och en fin sjukhussärk.
nyckelbenet läkte som det skulle, men michaela är inte den som är den. hon skulle åka karusell någon vecka senare. numera har hon en knöl på nyckelbenet. den är fin.
D som i Dans. de som kommer ihåg Kaahs dunderhit "De tittar när jag dansar" minns troligen Dansen också.
E som i Egger. fyra sexpack öl, en gräsmatta och två femtonåringar. vi gick närmare en halvmil hem till mig, i strumplästen, i soluppgången. nej, jag kommer inte på något bra sätt att förklara hur fri jag kände mig.
F som i Filosoferingar. vi satt på michaelas balkong en hel sommarnatt och tittade på stjärnorna. blev till slut tvungna att skriva ner, svart på vitt, att vi faktiskt existerade.
G som i Garvnoja. för många exempel. för mycket träningsvärk i magmusklerna.
H som i Hem. dagar, veckor, månader? jag vet inte hur lång tid jag har spenderat hemma hos michaela. jag har cyklat hem till henne, mitt i natten när jag inte har kunnat sova utan henne. jag har blivit insmugglad, och mamma har ringt och undrat om jag glömt bort min adress? vi spenderade 24 timmar med varandra, men samtalsämnena tog aldrig slut. otaliga cigaretter, otaliga kaffekannor och otaliga "är det här dina eller mina trosor?"
I som i Idioti. vissa saker går under "fan vad dumma vi var, men vad kul vi hade!", medan andra går under "förlåt." aldrig ska jag göra dig illa igen, mitt hjärta.
J som i Jymmnasijett. började på tvärvetenskapliga, hamnade i olika klasser och försökte med näbbar och klor att få byta. spenderade rasterna på Trappsteget, där bara du och jag satt. hoppade av, försvann in i dimman, och hittade tillbaka till varann (ödet?). flyttade till uppsala, köpte inredningsgrejer för hela studiebidraget, och skrämde slag på hela GUC och Boye. du flyttade hem, och jag höll inte hela vägen. du tog studenten, och jag vinkade frenetiskt. du svimmade på flaket, jag vinkade frenetiskt!
K som i Käkä. fåglar, vad är det med dem? jagade tjädrar på waldorf, "men tyyyyst!", Billy och "det ba flöööög fjädrar".
L som i Lägenheter. skälängsgatan var Hem, men vi växte upp och pia flyttade till skjutbanan. du flyttade till Herrhagen, Grycksbo och nu slutligen Kvarnberget. allt i Falun. jag stack till Lantvärnsgatan och sedan Hantverkargatan, innan jag hittade Narvavägen. om allt går som jag vill kommer du snart hem igen. och vi kan än en gång sörpla kaffe på balkongen och prata om livet.
M som i Michaela. ja, vad trodde du? du är mitt allt, min compadre, min sister in arms. tack för att du finns.
N som i Nätter. så många regniga, molniga, stjärnklara, disiga och snöiga nätter vi har diskuterat tjejer, killar, föräldrar, livet, politiken, världen och allt däremellan. så många nätter vi har spatserat genom stan på höga klackar, barfota och i lånade skor. så många sömnlösa nätter jag lyssnat på ditt snarkande bredvid mig. men hey, nån av oss skulle väl få sova? :)
O som i Obalans. ibland går det illa, och då slutar kvällen med tårar på akuten. ibland går det mindre illa, och då slutar kvällen med lindade händer. ibland går det inte alls illa, och då slutar kvällen med "feeling like a fishbone", "stanna utanför Vivo. nej VIVO!!!" eller på din pappas golv med en ask Snorfisk. ibland går det illa, men eftersmaken är rätt ok ändå. som när man blir arresterad för brott mot knivlagen för att man lekt Charlies Änglar.
P som i Plågor. vi har haft vår beskärda del av dem. vissa jagar en med yxor på Bjurhovda, andra skriver "poetiska" sms som lever kvar än idag. och sen finns det dem du har varit tvungen att ha The Talk med, å mina vägnar. jag tackar och bockar, och jag tror jag måste betala dig för det. fyllegråtande pojkvänner och ragg är inte att leka med.
Q som i Qwetklbop. "skanar dig tredan", "jävla sysfn, bränner i brunögat" och "ifif din jävla höra". moments of joy via tekniska framsteg.
R som i Ruggugglan. aldrig har en diss backfired så mycket. mental five!
S som i Sommar. grillning och fest i Gropen, streetrace och alldeles för långa promenader till Gryta. balkongen på Skälängsgatan och gräsmattan på Lögarängen. spökning i Ödehuset och efterfester som pågick till soluppgången.
T som i Tingeltangel. när du vandrade in i tingeltanglet som hängde i min dörröppning på Gryta, för att sedan falla handlöst ner i sängen får mig fortfarande att asgarva. att du lyckades!
U som i Underkläder. ja, jag har redan tangerat ämnet, men det är faktiskt så att när man inte längre vet vems trosor man har på sig, DÅ har man kommit långt.
V som i Vinter. vi huttrade och frös, men vi gick. långt. hur många gånger har vi gått från Skälängsgatan till Bjurhovda och tillbaka, mitt i smällkalla vintern? wettexjackan funkade bra, men kommer du ihåg min beiga trenchcoat? det finns ett kort på oss när vi väntar på bussen utanför dig, och trots tretton lager smink och rouge, ser vi ut som rödnästa tomtar. nu bor du i Falun, och har insett vikten av varma kläder. när jag kom dit sist höll jag på att krevera i min ullkappa. du är härdad min älskade.
W som i Waldorf. att se ditt översminkade ansikte, med långt, strykt hår och lila byxor med ett tigerhuvud på gjorde mig så glad. du var inte den tokfan jag trodde på Gidde, du var en helt annan tokfan, helt i min smak.
X som i XXX. en del av det vi gjort skulle jag spärra in mina barn för om de upprepade det.
Y som i Yrke. du kommer bli en grym copy, om du väljer att gå den vägen. vilken annan väg som helst inom det spåret kommer att ta dig ofantligt långt. du har kvalitéer inte många besitter, och du ska aldrig tveka på dig själv och ditt know how. ditt språk och sättet du uttrycker dig på får aldrig förändras, för du är förbannat vass. and i love you for it.
Z som i Zzz. jag sover mycket, det är inget nytt under solen. du fick mig ur sängen med en kanelbulle. du gick och köpte en kanelbulle för att få mig ur sängen! det finns inga ord.
Å som i Åka i Bakluckan. nej, ingen närmare förklaring behövs.
Ä som i Älskad. du har, sedan den där dagen du klev in på Waldorf för drygt nio år sedan, fått mig att känna mig så otroligt älskad. trots avståndshandikappet vi tyvärr lider av idag, så är du med mig dagligen ändå. i situationer då jag inte litar på min egen förmåga så tänker jag på dig och på vad du skulle ha gjort, när jag ser eller hör något kul tänker jag "det här skulle michaela garva ihjäl sig åt!", och när jag känner att jag bara behöver snacka lite skit så finns du ett samtal bort. på samma nummer som alltid. ett nummer jag skulle kunna rabbla i sömnen.
du är min storasyster, min lillasyster, min mamma, mitt barn, min guru.
Ö som i Över-allt-annat. och det är så jag älskar dig.
så mycket vi har hittat på under åren, det skulle kunna bli en encyklopedi i lycka, hat och kärlek.
så, let's go...
A som i Arbetslöshet. vi sålde våra skivor till araben som krängde lampor, drakar, knivar och vattenpipor. fick nog en hundring för vår eminenta samling av brända partycompilations. tog pengarna, satte oss på Fiket och drack kaffe tills solen gick ner.
B som i Brevbärare. en djupfryst räka, en liten sidenros, tejp och en handskriven hälsning till brevbäraren är allt man behöver en förmiddag. vi tejpade fast rosen på räkan, räkan på dörren och inväntade brevbäraren. reaktionen? förvåning. minst sagt. awesome.
C som i Crash. michaelas karriär som stuntman fick ett abrupt slut då hon bröt nyckelbenet på Gotland. grabba inte tag i axeln på din klasskompis när ni cyklar. michaela flög högt, landade i ett dike och hann se cykelstyret innan det knockade hennes ögonbryn. blodet stritter, michaela ligger i en högst obekväm ställning med endast en sandal, och det enda hon säger är: "jag såg världen uppochner". ambulansen kom, jag tvingade mig in i den, och michaela blev fullpumpad med smärtstillande. jag stal viktiga sjukvårdsattiraljer (tungspatlar, plasthandskar och plåster) och michaela morfinfnittrade. michaela fick plåster, mitella och en fin sjukhussärk.
nyckelbenet läkte som det skulle, men michaela är inte den som är den. hon skulle åka karusell någon vecka senare. numera har hon en knöl på nyckelbenet. den är fin.
D som i Dans. de som kommer ihåg Kaahs dunderhit "De tittar när jag dansar" minns troligen Dansen också.
E som i Egger. fyra sexpack öl, en gräsmatta och två femtonåringar. vi gick närmare en halvmil hem till mig, i strumplästen, i soluppgången. nej, jag kommer inte på något bra sätt att förklara hur fri jag kände mig.
F som i Filosoferingar. vi satt på michaelas balkong en hel sommarnatt och tittade på stjärnorna. blev till slut tvungna att skriva ner, svart på vitt, att vi faktiskt existerade.
G som i Garvnoja. för många exempel. för mycket träningsvärk i magmusklerna.
H som i Hem. dagar, veckor, månader? jag vet inte hur lång tid jag har spenderat hemma hos michaela. jag har cyklat hem till henne, mitt i natten när jag inte har kunnat sova utan henne. jag har blivit insmugglad, och mamma har ringt och undrat om jag glömt bort min adress? vi spenderade 24 timmar med varandra, men samtalsämnena tog aldrig slut. otaliga cigaretter, otaliga kaffekannor och otaliga "är det här dina eller mina trosor?"
I som i Idioti. vissa saker går under "fan vad dumma vi var, men vad kul vi hade!", medan andra går under "förlåt." aldrig ska jag göra dig illa igen, mitt hjärta.
J som i Jymmnasijett. började på tvärvetenskapliga, hamnade i olika klasser och försökte med näbbar och klor att få byta. spenderade rasterna på Trappsteget, där bara du och jag satt. hoppade av, försvann in i dimman, och hittade tillbaka till varann (ödet?). flyttade till uppsala, köpte inredningsgrejer för hela studiebidraget, och skrämde slag på hela GUC och Boye. du flyttade hem, och jag höll inte hela vägen. du tog studenten, och jag vinkade frenetiskt. du svimmade på flaket, jag vinkade frenetiskt!
K som i Käkä. fåglar, vad är det med dem? jagade tjädrar på waldorf, "men tyyyyst!", Billy och "det ba flöööög fjädrar".
L som i Lägenheter. skälängsgatan var Hem, men vi växte upp och pia flyttade till skjutbanan. du flyttade till Herrhagen, Grycksbo och nu slutligen Kvarnberget. allt i Falun. jag stack till Lantvärnsgatan och sedan Hantverkargatan, innan jag hittade Narvavägen. om allt går som jag vill kommer du snart hem igen. och vi kan än en gång sörpla kaffe på balkongen och prata om livet.
M som i Michaela. ja, vad trodde du? du är mitt allt, min compadre, min sister in arms. tack för att du finns.
N som i Nätter. så många regniga, molniga, stjärnklara, disiga och snöiga nätter vi har diskuterat tjejer, killar, föräldrar, livet, politiken, världen och allt däremellan. så många nätter vi har spatserat genom stan på höga klackar, barfota och i lånade skor. så många sömnlösa nätter jag lyssnat på ditt snarkande bredvid mig. men hey, nån av oss skulle väl få sova? :)
O som i Obalans. ibland går det illa, och då slutar kvällen med tårar på akuten. ibland går det mindre illa, och då slutar kvällen med lindade händer. ibland går det inte alls illa, och då slutar kvällen med "feeling like a fishbone", "stanna utanför Vivo. nej VIVO!!!" eller på din pappas golv med en ask Snorfisk. ibland går det illa, men eftersmaken är rätt ok ändå. som när man blir arresterad för brott mot knivlagen för att man lekt Charlies Änglar.
P som i Plågor. vi har haft vår beskärda del av dem. vissa jagar en med yxor på Bjurhovda, andra skriver "poetiska" sms som lever kvar än idag. och sen finns det dem du har varit tvungen att ha The Talk med, å mina vägnar. jag tackar och bockar, och jag tror jag måste betala dig för det. fyllegråtande pojkvänner och ragg är inte att leka med.
Q som i Qwetklbop. "skanar dig tredan", "jävla sysfn, bränner i brunögat" och "ifif din jävla höra". moments of joy via tekniska framsteg.
R som i Ruggugglan. aldrig har en diss backfired så mycket. mental five!
S som i Sommar. grillning och fest i Gropen, streetrace och alldeles för långa promenader till Gryta. balkongen på Skälängsgatan och gräsmattan på Lögarängen. spökning i Ödehuset och efterfester som pågick till soluppgången.
T som i Tingeltangel. när du vandrade in i tingeltanglet som hängde i min dörröppning på Gryta, för att sedan falla handlöst ner i sängen får mig fortfarande att asgarva. att du lyckades!
U som i Underkläder. ja, jag har redan tangerat ämnet, men det är faktiskt så att när man inte längre vet vems trosor man har på sig, DÅ har man kommit långt.
V som i Vinter. vi huttrade och frös, men vi gick. långt. hur många gånger har vi gått från Skälängsgatan till Bjurhovda och tillbaka, mitt i smällkalla vintern? wettexjackan funkade bra, men kommer du ihåg min beiga trenchcoat? det finns ett kort på oss när vi väntar på bussen utanför dig, och trots tretton lager smink och rouge, ser vi ut som rödnästa tomtar. nu bor du i Falun, och har insett vikten av varma kläder. när jag kom dit sist höll jag på att krevera i min ullkappa. du är härdad min älskade.
W som i Waldorf. att se ditt översminkade ansikte, med långt, strykt hår och lila byxor med ett tigerhuvud på gjorde mig så glad. du var inte den tokfan jag trodde på Gidde, du var en helt annan tokfan, helt i min smak.
X som i XXX. en del av det vi gjort skulle jag spärra in mina barn för om de upprepade det.
Y som i Yrke. du kommer bli en grym copy, om du väljer att gå den vägen. vilken annan väg som helst inom det spåret kommer att ta dig ofantligt långt. du har kvalitéer inte många besitter, och du ska aldrig tveka på dig själv och ditt know how. ditt språk och sättet du uttrycker dig på får aldrig förändras, för du är förbannat vass. and i love you for it.
Z som i Zzz. jag sover mycket, det är inget nytt under solen. du fick mig ur sängen med en kanelbulle. du gick och köpte en kanelbulle för att få mig ur sängen! det finns inga ord.
Å som i Åka i Bakluckan. nej, ingen närmare förklaring behövs.
Ä som i Älskad. du har, sedan den där dagen du klev in på Waldorf för drygt nio år sedan, fått mig att känna mig så otroligt älskad. trots avståndshandikappet vi tyvärr lider av idag, så är du med mig dagligen ändå. i situationer då jag inte litar på min egen förmåga så tänker jag på dig och på vad du skulle ha gjort, när jag ser eller hör något kul tänker jag "det här skulle michaela garva ihjäl sig åt!", och när jag känner att jag bara behöver snacka lite skit så finns du ett samtal bort. på samma nummer som alltid. ett nummer jag skulle kunna rabbla i sömnen.
du är min storasyster, min lillasyster, min mamma, mitt barn, min guru.
Ö som i Över-allt-annat. och det är så jag älskar dig.
lördag 6 mars 2010
klockan är sådär yrsel-mycket igen. men jag kan inte logga ur, inte än. det är nätterna som är mina, det är då jag äger världen. känslan av att vara helt ensam i det kompakta mörkret och tystnaden är som en snuttefilt. jag kan göra vad jag vill, jag är helt ensam på planeten och det enda som existerar är mina tankar. och musiken.
att inte kunna komma hem till en tom och tyst lägenhet har tärt på mig. en människa kan inte förväntas vara on top tjugofyra sju, jag måste få umgås med mig själv och strukturera allt som yr. och det är mycket som yr.
så mycket som har hänt på så kort tid. när jag väl kommer ut på andra sidan, och kan stå och titta ner på de här månaderna så kommer allt vara täckt av plast. sån där byggplast som är semitransparent, där allt under den är ur fokus och blurrat. det som en gång var kristallklart och lika sure as sugar är borta, och rimligtvis så borde man väl ändå ha ett svar på hur det känns? hur det har påverkat en?
nej. när folk frågar mig så svarar jag per automatik "allt är bra." för vem orkar engagera sig i att ge ett utvecklat och ingående svar? och vad skulle jag säga? "det jag trodde var vitt är svart, men jag känner inget, för jag kan inte förmå mig att leta reda på en känsla som passar."
jag är glad att vi kan umgås, att vi (på ytan?) kan upprätthålla en civiliserad dialog. men det känns konstigt att se på dig och inte se det jag en gång såg. jag skulle aldrig ha kunnat tro att det skulle bli såhär, att vi skulle stå där vi står nu.
jag har ingen aning om vad som yr i ditt huvud, men jag vill inte veta heller. jag kan inte bearbeta det som händer i mitt, så varför skulle jag klara av ditt?
jag är alltid helt övertygad om att det jag gör är rätt, till den grad att jag ibland ljuger för mig själv. vilket gör det svårt att veta om det jag känner är äkta, eller en coping-strategi.
jag tenderar att tänka med hjärtat, och känns något rätt där så övertalas hjärnan. instantly.
något som leder till att jag ibland slänger mig handlöst från klippan.
jag måste sakta ner, tänka efter och faktiskt rådgöra med hjärnan om detta är en bra idé eller ej.
tidsfördriv? är det så att jag är så kall att jag kan kalla det ett tidsfördriv, eller är det än en gång min brandvägg som förbjuder hjärnan att se vad som sker? helt ärligt så vet jag inte.
men jag saknar mig själv, att gripa efter halmstrån utanför räcker inte. jag kan söka i hundra år efter det svar som löser Gåtan, men det är jag som har det. precis utom räckhåll. och bara för att jävlas med mig länge nog för att jag ska bryta ihop och plocka ner det.
det finns så mycket yttre bekräftelser och svar jag lättvindligt tagit till mig, bara för att slippa sitta och grina efter Svaret som ligger där, på den där hyllan.
jag måste släppa taget om den bekväma vämjelighet jag gått och släpat runt på.
/...but i've been a lucky one
loving parents, loving friends
but i still spend a lot of my time loving sin.../
det är lättare att klafsa runt i samma gamla spår än att faktiskt svänga av och välja den andra vägen. och det är lättare att intellektuellt förstå detta än att faktiskt ta till sig innebörden.
att inte kunna komma hem till en tom och tyst lägenhet har tärt på mig. en människa kan inte förväntas vara on top tjugofyra sju, jag måste få umgås med mig själv och strukturera allt som yr. och det är mycket som yr.
så mycket som har hänt på så kort tid. när jag väl kommer ut på andra sidan, och kan stå och titta ner på de här månaderna så kommer allt vara täckt av plast. sån där byggplast som är semitransparent, där allt under den är ur fokus och blurrat. det som en gång var kristallklart och lika sure as sugar är borta, och rimligtvis så borde man väl ändå ha ett svar på hur det känns? hur det har påverkat en?
nej. när folk frågar mig så svarar jag per automatik "allt är bra." för vem orkar engagera sig i att ge ett utvecklat och ingående svar? och vad skulle jag säga? "det jag trodde var vitt är svart, men jag känner inget, för jag kan inte förmå mig att leta reda på en känsla som passar."
jag är glad att vi kan umgås, att vi (på ytan?) kan upprätthålla en civiliserad dialog. men det känns konstigt att se på dig och inte se det jag en gång såg. jag skulle aldrig ha kunnat tro att det skulle bli såhär, att vi skulle stå där vi står nu.
jag har ingen aning om vad som yr i ditt huvud, men jag vill inte veta heller. jag kan inte bearbeta det som händer i mitt, så varför skulle jag klara av ditt?
jag är alltid helt övertygad om att det jag gör är rätt, till den grad att jag ibland ljuger för mig själv. vilket gör det svårt att veta om det jag känner är äkta, eller en coping-strategi.
jag tenderar att tänka med hjärtat, och känns något rätt där så övertalas hjärnan. instantly.
något som leder till att jag ibland slänger mig handlöst från klippan.
jag måste sakta ner, tänka efter och faktiskt rådgöra med hjärnan om detta är en bra idé eller ej.
tidsfördriv? är det så att jag är så kall att jag kan kalla det ett tidsfördriv, eller är det än en gång min brandvägg som förbjuder hjärnan att se vad som sker? helt ärligt så vet jag inte.
men jag saknar mig själv, att gripa efter halmstrån utanför räcker inte. jag kan söka i hundra år efter det svar som löser Gåtan, men det är jag som har det. precis utom räckhåll. och bara för att jävlas med mig länge nog för att jag ska bryta ihop och plocka ner det.
det finns så mycket yttre bekräftelser och svar jag lättvindligt tagit till mig, bara för att slippa sitta och grina efter Svaret som ligger där, på den där hyllan.
jag måste släppa taget om den bekväma vämjelighet jag gått och släpat runt på.
/...but i've been a lucky one
loving parents, loving friends
but i still spend a lot of my time loving sin.../
det är lättare att klafsa runt i samma gamla spår än att faktiskt svänga av och välja den andra vägen. och det är lättare att intellektuellt förstå detta än att faktiskt ta till sig innebörden.
fredag 5 mars 2010
Technologic
det bubblar inom mig, och det är så många ord som flyger omkring i huvudet som jag vill sätta ihop till vackra och glada meningar. men de är för många, och det finns ingen struktur.
det är tur att det är fredag, för jag skulle inte kunna koncentrera mig på jobbet om det så gällde livet.
solen skiner, och jag ler ikapp med den.
Tack!
det är tur att det är fredag, för jag skulle inte kunna koncentrera mig på jobbet om det så gällde livet.
solen skiner, och jag ler ikapp med den.
Tack!
onsdag 17 februari 2010
Är på så oförskämt bra humör att det inte är sant. inget som vanligtvis stör kan ta ner mig från mina moln.
såg nyss en dokumentär på kunskapskanalen som plockade upp mig. fan vad mycket fint det finns i världen, och så lite jag med berått mod kan klaga på. fan mänskligheten, jag pluggar äntligen psykologi (som är precis så intressant som jag trodde), jag flyttar nästa vecka, och so what om jag inte har alla möbler än? jorden kommer inte gå under om en månad. jag hinner.
jobbet är awesome, jag har awesome kolleger, och jag känner mig awesome.
nej, jag är inte supermodellfit (än!), men jag är fan ingen rugguggla. tack älskade gener! och ja, jag är singel, men jag är ihop med mig själv. och dammit, Sara är ett grymt sällskap.
vad mer är det jag brukar störa mig på? haha, jag kommer fan inte på nåt.
snart är det vår, och sen kommer sommaren med sassa. vi är fortfarande en kvinna kort, men michaela är ändå aldrig längre bort än en tanke. tänk att det fortfarande är vi, efter alla år och alla ups and downs. vissa saker är starkare än superlim.
och jag som blev lite socialfobisk ett tag. litar man inte på sin egen förmåga brukar det resultera i sån crap. men satan i gatan vad man tjänar på att våga erkänna för sig själv att det är a ok att vara sig själv.
ja, jag svär som en rallare (och ofta på engelska), och rapar som en. nej, jag gillar inte tjejgrejer och är inte en blyg ros. ja, jag gillar tv-spel och star wars, och citerar mer än gärna animerad film. ja, jag älskar tjejkvällar med vin och locktänger, men jag tackar inte nej till karatefylla. fan, det är svårt att balansera allt, utan att känna sig kluven. men det ena behöver ju inte utesluta det andra?
eller hur Sara?
vi är inte maskiner, med ett sole purpose.
jag är inte ens nojig över tentan. haha, det har ALDRIG hänt. jag som brukade obsessa över tentor månader i förväg. men vafan, jag tycker jag har ganska bra koll, och skulle jag kugga kan jag omtenta. jag litar på min egen förmåga, och jag vet att min hjärna är wired för just såna frågeställningar.
hej tentan, ses på fredag!
och slutligen: tack internätet för att jag, i princip närsomhelst kan snacka skit med dem som betyder mycket för mig, men som av olika anledningar är avståndshandikappade.
Michaela, Karin, Sassa och John.
och Emil, du får också vara med:D
fridens ut, nu ska jag njuta.
såg nyss en dokumentär på kunskapskanalen som plockade upp mig. fan vad mycket fint det finns i världen, och så lite jag med berått mod kan klaga på. fan mänskligheten, jag pluggar äntligen psykologi (som är precis så intressant som jag trodde), jag flyttar nästa vecka, och so what om jag inte har alla möbler än? jorden kommer inte gå under om en månad. jag hinner.
jobbet är awesome, jag har awesome kolleger, och jag känner mig awesome.
nej, jag är inte supermodellfit (än!), men jag är fan ingen rugguggla. tack älskade gener! och ja, jag är singel, men jag är ihop med mig själv. och dammit, Sara är ett grymt sällskap.
vad mer är det jag brukar störa mig på? haha, jag kommer fan inte på nåt.
snart är det vår, och sen kommer sommaren med sassa. vi är fortfarande en kvinna kort, men michaela är ändå aldrig längre bort än en tanke. tänk att det fortfarande är vi, efter alla år och alla ups and downs. vissa saker är starkare än superlim.
och jag som blev lite socialfobisk ett tag. litar man inte på sin egen förmåga brukar det resultera i sån crap. men satan i gatan vad man tjänar på att våga erkänna för sig själv att det är a ok att vara sig själv.
ja, jag svär som en rallare (och ofta på engelska), och rapar som en. nej, jag gillar inte tjejgrejer och är inte en blyg ros. ja, jag gillar tv-spel och star wars, och citerar mer än gärna animerad film. ja, jag älskar tjejkvällar med vin och locktänger, men jag tackar inte nej till karatefylla. fan, det är svårt att balansera allt, utan att känna sig kluven. men det ena behöver ju inte utesluta det andra?
eller hur Sara?
vi är inte maskiner, med ett sole purpose.
jag är inte ens nojig över tentan. haha, det har ALDRIG hänt. jag som brukade obsessa över tentor månader i förväg. men vafan, jag tycker jag har ganska bra koll, och skulle jag kugga kan jag omtenta. jag litar på min egen förmåga, och jag vet att min hjärna är wired för just såna frågeställningar.
hej tentan, ses på fredag!
och slutligen: tack internätet för att jag, i princip närsomhelst kan snacka skit med dem som betyder mycket för mig, men som av olika anledningar är avståndshandikappade.
Michaela, Karin, Sassa och John.
och Emil, du får också vara med:D
fridens ut, nu ska jag njuta.
tisdag 16 februari 2010
Vad var det jag sa?!
i knew it.
Givenchys modebrowsare har läst min blogg och sett Zoolanderinlägget från maj 2008.
2008?! ska inte såna här hippa människor vara moderna? pff.
torsdag 11 februari 2010
ge mig Socker.
Aah, kan inte koncentrera mig på någonting. alla tankar bara far kring en enda sak.
och det är inte de fyra olika perspektiven eller något annat studierelaterat. eller, på ett sätt är det nog det. det är ett väldigt stort ämne inom psykologi, som Freud har varit och pokat i miljoner gånger.
snacka om att inte sakna kon förrän mjölken är slut. eller vice versa. eller på nåt annat sätt. vem vill vara en ko liksom?
nejdu, det handlar bara om att kanalisera sin energi åt något annat håll. men åt vilket håll? jag kan ju bara komma på en endaste sak jag vill göra nu. jag är inte van vid att inte få som jag vill, när jag vill. jag har varit bortskämd. riktigt bortskämd.
men å andra sidan så uppskattar man inte det man har, när man har det inom räckhåll jämt.
jag vill inte ha godis om jag bor i en godisaffär.
jag måste lära mig den ädla konsten i att vara tålmodig.
men fuck me sideways, mama needs her sugar!
och det är inte de fyra olika perspektiven eller något annat studierelaterat. eller, på ett sätt är det nog det. det är ett väldigt stort ämne inom psykologi, som Freud har varit och pokat i miljoner gånger.
snacka om att inte sakna kon förrän mjölken är slut. eller vice versa. eller på nåt annat sätt. vem vill vara en ko liksom?
nejdu, det handlar bara om att kanalisera sin energi åt något annat håll. men åt vilket håll? jag kan ju bara komma på en endaste sak jag vill göra nu. jag är inte van vid att inte få som jag vill, när jag vill. jag har varit bortskämd. riktigt bortskämd.
men å andra sidan så uppskattar man inte det man har, när man har det inom räckhåll jämt.
jag vill inte ha godis om jag bor i en godisaffär.
jag måste lära mig den ädla konsten i att vara tålmodig.
men fuck me sideways, mama needs her sugar!
onsdag 27 januari 2010
Det susar i säven.
Nähä, blev ingen lägenhet. hoppas att den på Pettersberg löser sig.
jag ska flytta till ghettot! så trevligt.
fika med S idag, vi frossade i Pago och posttraumatisk stress. tänka sig att både hon, jag och M trotsar avståndet och mår dåligt tillsammans.
borde verkligen öppna böckerna och plugga, men jag får ingen ordning på mig. jag kommer på saker jag måste göra hela tiden, får ingen ro. jag är rastlös, orkeslös och viljelös samtidigt. jag skulle vilja springa, springa tills våren kommer. måste adressändra, köpa gymkort, gå till hyresägarna, läsa x kapitel i boken jag inte ens fått än och y kapitel i boken jag faktiskt har.
fan, när blev jag såhär upptagen?
antar att jag söker mig till jobbiga saker man inte ordnar på ett kick för att slippa ta itu med huvudet och dess innehåll. goja.
adressändra kan jag göra imorrn efter föreläsningen, gymkort tar vi en annan dag, hyresägarna kan jag ta på väg till R efter föreläsningen, läsningen tar jag när jag är hemma hos mamma. ska ändå inte jobba på fredag förrän fyra, då har jag mååånga timmar att plugga på. lördag flytt, sedan vin. om jag hinner. måste läsa under helgen, farmor på söndag. jobba åtta till tolv på måndag, plugga efter det.
nån slags styrsel på mig själv borde jag väl få? det är bara att falla in i rutinen. nu fucking kör vi.
men när ska jag få ordning på det som viner och far i huvudet? det susar i säven. tid löser allt! och vad har vi, förutom tid? jorden snurrar oavsett gymkort och adressändringar.
jag ska flytta till ghettot! så trevligt.
fika med S idag, vi frossade i Pago och posttraumatisk stress. tänka sig att både hon, jag och M trotsar avståndet och mår dåligt tillsammans.
borde verkligen öppna böckerna och plugga, men jag får ingen ordning på mig. jag kommer på saker jag måste göra hela tiden, får ingen ro. jag är rastlös, orkeslös och viljelös samtidigt. jag skulle vilja springa, springa tills våren kommer. måste adressändra, köpa gymkort, gå till hyresägarna, läsa x kapitel i boken jag inte ens fått än och y kapitel i boken jag faktiskt har.
fan, när blev jag såhär upptagen?
antar att jag söker mig till jobbiga saker man inte ordnar på ett kick för att slippa ta itu med huvudet och dess innehåll. goja.
adressändra kan jag göra imorrn efter föreläsningen, gymkort tar vi en annan dag, hyresägarna kan jag ta på väg till R efter föreläsningen, läsningen tar jag när jag är hemma hos mamma. ska ändå inte jobba på fredag förrän fyra, då har jag mååånga timmar att plugga på. lördag flytt, sedan vin. om jag hinner. måste läsa under helgen, farmor på söndag. jobba åtta till tolv på måndag, plugga efter det.
nån slags styrsel på mig själv borde jag väl få? det är bara att falla in i rutinen. nu fucking kör vi.
men när ska jag få ordning på det som viner och far i huvudet? det susar i säven. tid löser allt! och vad har vi, förutom tid? jorden snurrar oavsett gymkort och adressändringar.
tisdag 19 januari 2010
Välkommen
imorrn börjar det. Psykologi 1-30 på mdh i eskilstuna. jag borde egentligen sova nu, för att orka med morgondagen, snuvig och dan. har snytit upp minst en toarulle idag, och om jag känner mig själv rätt kommer det gå åt ett par till imorrn.
sitta där på uppropet och snörvla, så ofint.
förkylning till trots så fokar jag på annat, att gå omkring och gnälla över lite mucus har väl aldrig gjort någon glad? nej, jag gnäller över annat. som den totala bristen på lyor. närmare femtusen tänker jag inte betala för nåt ruggigt ugglebo. nä, jag köar hellre.
som den svenne jag är.
får jag bara byta till västerås kan jag söka studentlägenhet, även fast det kapitlet känns så jävla avslutat redan. orka med högljudda studenter som luktar illa? jag vill ha mitt eget bo, min trygga vrå.
men vad gör man inte?
köpa gymkort ska jag också göra, för jag ska bli tight, fit och smärt (flex flex). nån jävla måtta på slackeriet får det vara. kan inte sitta här och vara en potatis, en deg, en michelingubbe.
vad jag inte skulle kunna ge för en personlig tränare som piskar mig.
jag är så lat att det borde vara olagligt.
kanske de skulle forska lite på mig? jag kanske är ett sånt där too-weird-to-live-too-rare-to-die-case?
då får man säkert en massa pengar, som jag kan använda för att betala en personlig tränare. fast, då skulle studien bli void, och de skulle kräva tillbaka pengarna.
fast! å andra sidan är jag då redan fit, så då har jag hittat en sugar daddy som kan betala tillbaka pengarna.
och han köper säkert en prima sekelskiftesvåning (ja förra, inte från 1999-2000) med tre meter takhöjd, öppen spis och höga golvlister.
äh, nu ska jag googla lägenheter. sugar daddy? nej usch. bort med dig.
sitta där på uppropet och snörvla, så ofint.
förkylning till trots så fokar jag på annat, att gå omkring och gnälla över lite mucus har väl aldrig gjort någon glad? nej, jag gnäller över annat. som den totala bristen på lyor. närmare femtusen tänker jag inte betala för nåt ruggigt ugglebo. nä, jag köar hellre.
som den svenne jag är.
får jag bara byta till västerås kan jag söka studentlägenhet, även fast det kapitlet känns så jävla avslutat redan. orka med högljudda studenter som luktar illa? jag vill ha mitt eget bo, min trygga vrå.
men vad gör man inte?
köpa gymkort ska jag också göra, för jag ska bli tight, fit och smärt (flex flex). nån jävla måtta på slackeriet får det vara. kan inte sitta här och vara en potatis, en deg, en michelingubbe.
vad jag inte skulle kunna ge för en personlig tränare som piskar mig.
jag är så lat att det borde vara olagligt.
kanske de skulle forska lite på mig? jag kanske är ett sånt där too-weird-to-live-too-rare-to-die-case?
då får man säkert en massa pengar, som jag kan använda för att betala en personlig tränare. fast, då skulle studien bli void, och de skulle kräva tillbaka pengarna.
fast! å andra sidan är jag då redan fit, så då har jag hittat en sugar daddy som kan betala tillbaka pengarna.
och han köper säkert en prima sekelskiftesvåning (ja förra, inte från 1999-2000) med tre meter takhöjd, öppen spis och höga golvlister.
äh, nu ska jag googla lägenheter. sugar daddy? nej usch. bort med dig.
lördag 16 januari 2010
Blå män. blå, kattliknande män.
har jag drömt om inatt. fy satan vad het han var. Sam Worthington alltså.
fast, det var inte han som var så jädra hot, det var hans avatar. en kattjävel.
anywho, lång var den också. filmen alltså. haha, jag är så trött.
har aldrig blivit så full på en öl, måste ha varit något i biosalongen? dessutom verkar Pitchers ha blivit övertaget av tonåringar. tant hörde inte vad farbror sa. tant och farbror åkte hem efter en timme. halkade runt på skridskobanan en stund, innan farbrors fru kom och plockade upp oss. ramlade ur bilen hos mamma och försökte smyyyyga in. jag kan inte smyga längre.
när det begav sig var jag toppsmygare. så jävla många gånger jag ninjat mig ut och in genom ytterdörren (som för övrigt knarrade rejält om man inte visste exakt hur man skulle forcera den) så borde jag rimligen har kvar lite skills.
som att lära sig att cykla kan man tro? icke.
lyckades till slut ta mig in och få av mig skorna utan att välta allt omkring mig.
billigaste fyllan ever.
sov till halv tolv, då min rara syster tyckte att jag skulle vakna. iförd klackskor och klänning stod hon i dörrhålet och gurglade om att hon hade fyllt kylskåpet med dinosauriememo. vilket hon hade. det var stegosaurer, triceratops och tyrannosaurusar överallt.
hon är underbar, lilla frejk-n-bake.
fast, det var inte han som var så jädra hot, det var hans avatar. en kattjävel.
anywho, lång var den också. filmen alltså. haha, jag är så trött.
har aldrig blivit så full på en öl, måste ha varit något i biosalongen? dessutom verkar Pitchers ha blivit övertaget av tonåringar. tant hörde inte vad farbror sa. tant och farbror åkte hem efter en timme. halkade runt på skridskobanan en stund, innan farbrors fru kom och plockade upp oss. ramlade ur bilen hos mamma och försökte smyyyyga in. jag kan inte smyga längre.
när det begav sig var jag toppsmygare. så jävla många gånger jag ninjat mig ut och in genom ytterdörren (som för övrigt knarrade rejält om man inte visste exakt hur man skulle forcera den) så borde jag rimligen har kvar lite skills.
som att lära sig att cykla kan man tro? icke.
lyckades till slut ta mig in och få av mig skorna utan att välta allt omkring mig.
billigaste fyllan ever.
sov till halv tolv, då min rara syster tyckte att jag skulle vakna. iförd klackskor och klänning stod hon i dörrhålet och gurglade om att hon hade fyllt kylskåpet med dinosauriememo. vilket hon hade. det var stegosaurer, triceratops och tyrannosaurusar överallt.
hon är underbar, lilla frejk-n-bake.
torsdag 14 januari 2010
Fan fan fan
vad lite det krävs för att sänka en totalt. en liten jävla tanke och jag slås ner på botten.
och var kom alla dessa nykära par ifrån?!
jag är så trött på det här, på mig själv, på allt. på att vänta. och jag är så otroligt negativ. tror inte jag kommer komma in på psykologin. och kommer jag inte in, spricker min plan.
ska jag flytta härifrån?
nej, jag kan inte bara fly från allt. det är ju ändå mig jag flyr ifrån, och det blir nog lite svårt att separera mig från mig själv.
skulle det ha varit du och jag? ska det vara du och jag? hur fan ska det vara?
jag dras åt två håll, men vet inte vilket som är rätt. om något av dem ens är rätt?
det stackars frågetecknet kommer bli utnött. fan, man skulle få frågeteckensransoneringar. då skulle man inte fundera så mycket på allt hela tiden, man skulle hushålla med dem. jag skulle, för jag är snål.
men frågeteckenransoneringar finns inte. jag måste själv besluta om och när jag ska använda dem. men att vara måttlig har aldrig varit min grej.
allt är one too many, jämt.
är det inte det ena så är det andra, jag antar att jag kickar på att suga ur allt liv ur saker, för att sedan hitta något annat att fokusera uppmärksamheten på.
vad ska den nya kicken bli då? för något måste jag ha. helst något hälsosamt. heroin?
men spotify, nu får du ge dig! jag skiter i venture cup eller vad det nu heter! ge tillbaka min joy division! tack.
hahaha, vilken låt kom nu? love will tear us apart. såklart.
vafan, nu räcker det. kan inte allt och alla bara backa? pausa en stund, sätt på hold.
men tajmingen i mitt liv just nu är ju suverän, allt och inget på samma gång. och jag bidrar ganska duktigt till den suveräna tajmingen.
det börjar nog bli dags att sparka emohinken. gå omkring här och vara deppig funkar ju inte. men på måndag får jag definitivt svar på huruvida jag ska fortsätta mitt emostreak eller ej.
over and out, nu går jag och badar.
och var kom alla dessa nykära par ifrån?!
jag är så trött på det här, på mig själv, på allt. på att vänta. och jag är så otroligt negativ. tror inte jag kommer komma in på psykologin. och kommer jag inte in, spricker min plan.
ska jag flytta härifrån?
nej, jag kan inte bara fly från allt. det är ju ändå mig jag flyr ifrån, och det blir nog lite svårt att separera mig från mig själv.
skulle det ha varit du och jag? ska det vara du och jag? hur fan ska det vara?
jag dras åt två håll, men vet inte vilket som är rätt. om något av dem ens är rätt?
det stackars frågetecknet kommer bli utnött. fan, man skulle få frågeteckensransoneringar. då skulle man inte fundera så mycket på allt hela tiden, man skulle hushålla med dem. jag skulle, för jag är snål.
men frågeteckenransoneringar finns inte. jag måste själv besluta om och när jag ska använda dem. men att vara måttlig har aldrig varit min grej.
allt är one too many, jämt.
är det inte det ena så är det andra, jag antar att jag kickar på att suga ur allt liv ur saker, för att sedan hitta något annat att fokusera uppmärksamheten på.
vad ska den nya kicken bli då? för något måste jag ha. helst något hälsosamt. heroin?
men spotify, nu får du ge dig! jag skiter i venture cup eller vad det nu heter! ge tillbaka min joy division! tack.
hahaha, vilken låt kom nu? love will tear us apart. såklart.
vafan, nu räcker det. kan inte allt och alla bara backa? pausa en stund, sätt på hold.
men tajmingen i mitt liv just nu är ju suverän, allt och inget på samma gång. och jag bidrar ganska duktigt till den suveräna tajmingen.
det börjar nog bli dags att sparka emohinken. gå omkring här och vara deppig funkar ju inte. men på måndag får jag definitivt svar på huruvida jag ska fortsätta mitt emostreak eller ej.
over and out, nu går jag och badar.
Nostalgitripp galore!
spotify måste vara guds gåva till människan. hur många gånger har man inte försökt återuppliva den där mixskivan som varit med på alldeles för många fester? jag måste leta reda på mina gamla Superstars...
på tal om sneaks, om jag förstått saken rätt kommer det dimpa ner ett par godisar i brevlådan vilken dag som helst. eller, det kommer en avi i lådan. sneaksen finns på Ica. för jag jobbar på posten, och då vet man sånt. och kommer de jävlarna bort kan jag använda mina superhjälteskills för att lokalisera dem, DIP, HUB, ombud eller fc? spåra gods, jomen visst!
cheferna kallar mig Doris. trodde det var en pik, att jag hade en kroppshydda som en ko. men tydligen inte, det var värre.
Doris är fiskfan i Hitta Nemo.
fisken har inget närminne. är jag så förvirrad? äh, de garvar åt mig, och det är väl bra?
varje företag behöver en clown.
som för övrigt blev bästis med den tredje chefens dotter. känns som en fjäder i min hatt.
så, trots att jag har ett närminne som en fisk verkar de gilla mig. vilket boostar mig som fan, det jobbar ändå drygt 40 pers där, och jag sticker ut. vill jag tro?
och jag är duktig. ring mig, meesa can help!
var på kursintro på Hermods idag. miltals ifrån universitetet. ett par meter från högstadiet.
jaja, jag ska ändå läsa på distans så jag slipper sitta där och uggla.
och på måndag får jag veta om jag kommit in på högskolan. känns som att nystanet börjar reda upp sig. at last.
åh! herrejesus i min låda! hittade världens finaste AT-AT på junkyard http://www.junkyard.se/Product.aspx?ProductId=5887&ProductDetailId=32662
som jag måste ha.
Men! aber á la aber: måste ha en lägenhet först. borde nog börja i den ändan. lägenhet först, inredning senare.
intresseanmäld på 4 stycken, och hoppas innerligt att jag får någon av dem. kan inte hoppa mellan föräldrarna längre, jag lever ju i en påse! inte ens en redig väska, utan en påse!
geez. baglady vid 23.
nej, nu ska jag surfa efter mer vackra saker till soundtracket av mina tonår.
Oooh La La La, It's the way that we rock when we're doing our thang
Oooh La La La
spotify måste vara guds gåva till människan. hur många gånger har man inte försökt återuppliva den där mixskivan som varit med på alldeles för många fester? jag måste leta reda på mina gamla Superstars...
på tal om sneaks, om jag förstått saken rätt kommer det dimpa ner ett par godisar i brevlådan vilken dag som helst. eller, det kommer en avi i lådan. sneaksen finns på Ica. för jag jobbar på posten, och då vet man sånt. och kommer de jävlarna bort kan jag använda mina superhjälteskills för att lokalisera dem, DIP, HUB, ombud eller fc? spåra gods, jomen visst!
cheferna kallar mig Doris. trodde det var en pik, att jag hade en kroppshydda som en ko. men tydligen inte, det var värre.
Doris är fiskfan i Hitta Nemo.
fisken har inget närminne. är jag så förvirrad? äh, de garvar åt mig, och det är väl bra?
varje företag behöver en clown.
som för övrigt blev bästis med den tredje chefens dotter. känns som en fjäder i min hatt.
så, trots att jag har ett närminne som en fisk verkar de gilla mig. vilket boostar mig som fan, det jobbar ändå drygt 40 pers där, och jag sticker ut. vill jag tro?
och jag är duktig. ring mig, meesa can help!
var på kursintro på Hermods idag. miltals ifrån universitetet. ett par meter från högstadiet.
jaja, jag ska ändå läsa på distans så jag slipper sitta där och uggla.
och på måndag får jag veta om jag kommit in på högskolan. känns som att nystanet börjar reda upp sig. at last.
åh! herrejesus i min låda! hittade världens finaste AT-AT på junkyard http://www.junkyard.se/Product.aspx?ProductId=5887&ProductDetailId=32662
som jag måste ha.
Men! aber á la aber: måste ha en lägenhet först. borde nog börja i den ändan. lägenhet först, inredning senare.
intresseanmäld på 4 stycken, och hoppas innerligt att jag får någon av dem. kan inte hoppa mellan föräldrarna längre, jag lever ju i en påse! inte ens en redig väska, utan en påse!
geez. baglady vid 23.
nej, nu ska jag surfa efter mer vackra saker till soundtracket av mina tonår.
Oooh La La La, It's the way that we rock when we're doing our thang
Oooh La La La
tisdag 12 januari 2010
...Och jag är on top of things.
än så länge, haha.
och jag jobbar mig tokig. de säger att jag flyttat in på kontoret, och visst är det sant. vad gör man inte för att sysselsätta hjärnan? orkar inte sitta och whina längre, det tär för mycket på krafterna. skulle nog behöva köpa mig ett gymkort, av nåt slag. eller en michelindräkt så jag kan vara ute och "jogga" i kylan. haha, de som kom på ordet måste ju hyst agg gentemot denna halvlöpning/halvpowerwalking. ingen vill väl erkänna att de ska ut och "jogga"?
nej du. jogging.
om man skulle ta ett varv runt stan kanske? har fan suttit framför datorn i två timmar nu, och varit oproduktiv. död åt facebook!
nej, nu går jag ut. måste bara leta reda på en michelindräkt först...
än så länge, haha.
och jag jobbar mig tokig. de säger att jag flyttat in på kontoret, och visst är det sant. vad gör man inte för att sysselsätta hjärnan? orkar inte sitta och whina längre, det tär för mycket på krafterna. skulle nog behöva köpa mig ett gymkort, av nåt slag. eller en michelindräkt så jag kan vara ute och "jogga" i kylan. haha, de som kom på ordet måste ju hyst agg gentemot denna halvlöpning/halvpowerwalking. ingen vill väl erkänna att de ska ut och "jogga"?
nej du. jogging.
om man skulle ta ett varv runt stan kanske? har fan suttit framför datorn i två timmar nu, och varit oproduktiv. död åt facebook!
nej, nu går jag ut. måste bara leta reda på en michelindräkt först...
måndag 11 januari 2010
Control
Blir tio timmar imorrn, kanske även på onsdag. utöver de passen knypplar jag nog ihop till heltid under några veckor. ska det vara så ska det vara!
hoppas jag kommer in på högskolan också. men när får jag reda på om jag kommit in? herregud, kurserna startar ju nästa vecka. yikes. nästa vecka!
nu jävlar rullar stenen. på en sekund är jag långt härifrån, jag mäter försprång i ljusår.
och det känns som om jag fått tillbaka kontrollen, att jag bestämmer nu.
ho. är ute på andra sidan nu, fortfarande med huvudet i behåll (-ish) och fortfarande S i grund och botten. men fy fan vilken resa det har varit. och än är den inte över. den har knappt börjat, men förarbetet är gjort. vägen är klar, nu ska jag bara ta mig över den också.
äh vafan, det löser sig.
och jag svär som en fucking rallare.
godnatt och farväl, för nu ska jag SOVA.
hoppas jag kommer in på högskolan också. men när får jag reda på om jag kommit in? herregud, kurserna startar ju nästa vecka. yikes. nästa vecka!
nu jävlar rullar stenen. på en sekund är jag långt härifrån, jag mäter försprång i ljusår.
och det känns som om jag fått tillbaka kontrollen, att jag bestämmer nu.
ho. är ute på andra sidan nu, fortfarande med huvudet i behåll (-ish) och fortfarande S i grund och botten. men fy fan vilken resa det har varit. och än är den inte över. den har knappt börjat, men förarbetet är gjort. vägen är klar, nu ska jag bara ta mig över den också.
äh vafan, det löser sig.
och jag svär som en fucking rallare.
godnatt och farväl, för nu ska jag SOVA.
söndag 10 januari 2010
Håll ut
Det känns så tomt, på ett bra sätt. ett orosmoln borta, nu är det bara... ja just det, ett par kvar.
men det känns så bra att ha pratat med Dig, att ha rett ut saker och ting. saker som fått mig att ligga sömnlös om nätterna, saker som fått mig att kväljas vid blotta tanken på mat, saker som fått min magkatarr att gå bananer.
det känns som att komma hem efter en blöt kväll och ta en dusch. all gammal röklukt är borta.
det känns som att slänga alla gamla anteckningar som ligger och skräpar på skrivbordet.
det känns som att ta av sig klackarna efter alltför många steg på kullersten.
ah, metaforer. var skulle jag vara utan er? har nog aldrig förklarat något utan er. hade jag inte haft er hade jag nog fortfarande legat sömnlös och illamående.
allt känns nytt, fräscht och fullt av möjligheter. hå, vilken klyschig mening. och klyschor, var skulle jag vara utan er? when all things fail, kicka Kent och dränk dig i klyschregnet.
musik, var skulle jag vara utan dig? finns ingen och inget som kan få mig att gråta på fem sekunder, för att sedan känna mig starkare än hulken tre minuter senare.
så, tack metaforer, klyschor och musik.
...Men. denna frustration vill liksom inte lägga sig. så mycket som jag trodde var på ett helt annat sätt än vad de är. men jag inser nu att det egentligen bara är i mitt huvud. önsketänkande galore.
eller, förhållningssätt?
man väljer ju hur man vill organisera allt som kommer in i huvudet, och jag tror jag har lagt en del grejer på fel hylla.
jag ville ju så gärna att de skulle passa in där, att färgkoderna skulle matcha.
nu när jag inser att kontrasterna är alldeles för stora för att det ska vara kosher så vet jag inte riktigt var jag ska lägga dem.
lutar åt papperskorgen.
men om jag har fått för mig nåt så ska jag ha det, till varje pris. jag kan gå flera mil i snön för att nå fram, jag kan frysa sönder mina ben i kalasbyxorna, jag ger mig aldrig.
tenacity.
men för jösse namn, den som sa att det var en positiv egenskap vet ingenting.
denna panik över att det man vill ha är på väg att slinka en ur händerna ger mig andnöd. jag kan inte vänta, vill inte vänta, jag har väntat hela mitt liv, jag vill ha det nu. jag SKA få som jag vill, om jag så ska frysa ihjäl på vägen.
paniken över att veta att man har en sticka någonstans i kroppen är ännu värre. vad är det som gnager så evinnerligt?!
och jag stressar alltid fram ett svar, ett resultat. jag måste lära mig att vissa saker tar tid, och att de ska få göra det. kakan blir inte klar fortare bara för att du kikar in i ugnen hela tiden.
och ja, Du gjorde mig svartsjuk.
vad glad jag blev. det hoppade till någonstans inom mig. är det stickan? är det där den sitter? eller sitter den i hjärnan? i själen?
Och då kommer känslan
den smygande känslan
den enda jag inte rår på
Då stänger jag själen
klämmer ihjäl den
hittar en himmelsk drog
och jag kickar. kickar hela tiden.
men det känns så bra att ha pratat med Dig, att ha rett ut saker och ting. saker som fått mig att ligga sömnlös om nätterna, saker som fått mig att kväljas vid blotta tanken på mat, saker som fått min magkatarr att gå bananer.
det känns som att komma hem efter en blöt kväll och ta en dusch. all gammal röklukt är borta.
det känns som att slänga alla gamla anteckningar som ligger och skräpar på skrivbordet.
det känns som att ta av sig klackarna efter alltför många steg på kullersten.
ah, metaforer. var skulle jag vara utan er? har nog aldrig förklarat något utan er. hade jag inte haft er hade jag nog fortfarande legat sömnlös och illamående.
allt känns nytt, fräscht och fullt av möjligheter. hå, vilken klyschig mening. och klyschor, var skulle jag vara utan er? when all things fail, kicka Kent och dränk dig i klyschregnet.
musik, var skulle jag vara utan dig? finns ingen och inget som kan få mig att gråta på fem sekunder, för att sedan känna mig starkare än hulken tre minuter senare.
så, tack metaforer, klyschor och musik.
...Men. denna frustration vill liksom inte lägga sig. så mycket som jag trodde var på ett helt annat sätt än vad de är. men jag inser nu att det egentligen bara är i mitt huvud. önsketänkande galore.
eller, förhållningssätt?
man väljer ju hur man vill organisera allt som kommer in i huvudet, och jag tror jag har lagt en del grejer på fel hylla.
jag ville ju så gärna att de skulle passa in där, att färgkoderna skulle matcha.
nu när jag inser att kontrasterna är alldeles för stora för att det ska vara kosher så vet jag inte riktigt var jag ska lägga dem.
lutar åt papperskorgen.
men om jag har fått för mig nåt så ska jag ha det, till varje pris. jag kan gå flera mil i snön för att nå fram, jag kan frysa sönder mina ben i kalasbyxorna, jag ger mig aldrig.
tenacity.
men för jösse namn, den som sa att det var en positiv egenskap vet ingenting.
denna panik över att det man vill ha är på väg att slinka en ur händerna ger mig andnöd. jag kan inte vänta, vill inte vänta, jag har väntat hela mitt liv, jag vill ha det nu. jag SKA få som jag vill, om jag så ska frysa ihjäl på vägen.
paniken över att veta att man har en sticka någonstans i kroppen är ännu värre. vad är det som gnager så evinnerligt?!
och jag stressar alltid fram ett svar, ett resultat. jag måste lära mig att vissa saker tar tid, och att de ska få göra det. kakan blir inte klar fortare bara för att du kikar in i ugnen hela tiden.
och ja, Du gjorde mig svartsjuk.
vad glad jag blev. det hoppade till någonstans inom mig. är det stickan? är det där den sitter? eller sitter den i hjärnan? i själen?
Och då kommer känslan
den smygande känslan
den enda jag inte rår på
Då stänger jag själen
klämmer ihjäl den
hittar en himmelsk drog
och jag kickar. kickar hela tiden.
onsdag 6 januari 2010
men det är ju alldeles för mycket i huvudet, hjärtat och själen just nu. jag rinner över. som en överfylld muffin. fast sånt kan jag inte äta längre. ätbara saker alltså.
huvudet är så fullt av saker, men jag kommer inte för mig att få ur dem på ett vettigt sätt. allt bara sitter som, knäck.
men Du gör ett ärligt försök att ändra på dig, på ett positivt och hälsosamt sätt. trodde jag skulle komma hem till samma dammiga golv, men det gnistrade! och Du var inte här, Du hade gått ut. men inte långt bort i sorg och olycka, som jag först trodde. Du är nära, och beter dig fullt normalt. och vad glad jag blev.
vilket gör det hela ännu svårare. hade Du bara varit korkad hade jag inte älskat Dig så mycket.
well duuh.
men nu kan jag inte skriva så som jag gjorde då jag anade att Du inte visste om bloggen.
den var min ventil, men nu recenserar och censurerar jag allt jag skriver.
dessutom vill jag kräkas. och jag har haft muskelryckningar i ögonlocket hela dagen. jag är helt enkelt inte så på.
jag vill bara sova.
huvudet är så fullt av saker, men jag kommer inte för mig att få ur dem på ett vettigt sätt. allt bara sitter som, knäck.
men Du gör ett ärligt försök att ändra på dig, på ett positivt och hälsosamt sätt. trodde jag skulle komma hem till samma dammiga golv, men det gnistrade! och Du var inte här, Du hade gått ut. men inte långt bort i sorg och olycka, som jag först trodde. Du är nära, och beter dig fullt normalt. och vad glad jag blev.
vilket gör det hela ännu svårare. hade Du bara varit korkad hade jag inte älskat Dig så mycket.
well duuh.
men nu kan jag inte skriva så som jag gjorde då jag anade att Du inte visste om bloggen.
den var min ventil, men nu recenserar och censurerar jag allt jag skriver.
dessutom vill jag kräkas. och jag har haft muskelryckningar i ögonlocket hela dagen. jag är helt enkelt inte så på.
jag vill bara sova.
måndag 4 januari 2010
upp och ner, ut och in. helt jävla ologiskt.
Så tokigt allt kan bli. så tokig jag kan bli. så tokigt att jag aldrig skriver något här förutom när jag är ut och in och bak och fram. känner mig som han i Trasdockorna. bortsett från att jag inte är en trasdocka. inte en sån tecknad jävel i alla fall.
Hur kan hela världen vändas upp och ner, bara sådär? fast. egentligen är det väl inte så förbannat kosntigt att man då och då krackelerar och allt goo rinner ut över allt och alla? jag är väl inte mer eller mindre galen än alla andra? man skulle ju vilja vara speciell, veta att man var en unik snöflinga när man känner sig som en blöt raggsocka. för det finns väl inget värre än att relatera till andras misery när man själv är, ja raggsockig?
för det är väl där allt bottnar egentligen: jag är precis som alla andra, känner samma våndor som alla andra och är lika svennebanan som alla andra. usch. grå grå grå grå massa.
så läser man om alla dessa individualister, som körde sitt race och struntade i att vecka sin själ efter sockerkaksformen. tyvärr så led de av megalomani och andra bösiga störningar, så att idolisera dem vore idioti. men måste det vara så? antingen eller? antingen är du ett geni som utför stordåd och lever livet i 180, eller så är du en raggsocka.
syster yster och lillstrumpan verkade ju i och för sig ha det ganska skapligt.
men nu är jag inte en karaktär i bolibompa heller, så vad göra?
gnäller gör jag. mycket. och det är fult att gnälla, man ska göra något åt det eller gilla läget, har jag lärt mig. men det skiter jag i. jag vill gnälla TILLS jag kommit på vad jag vill göra.
sen funderar jag lite kring vilka människor jag attraherar. luktar jag skit? är det därför flugor flockas runt mig? det man sänder ut, är ju det man får åter. rimligtvis måste det vara så att jag signalerar att jag är en förvirrad jävel, med ett enormt bekräftelsebehov och ett konstant soundtrack: "the worlds smallest violin, playing the worlds saddest song, just for you".
ja, jag gnäller. ja, jag lockar till mig gnällers. ja, det borde jag sluta upp med. som herr stendöd sjöng: "if you wanna make the world a better place, take a look at yourself and make a change"
nä, det är inte synd om mig. jag har människor som älskar mig, och det är allt som spelar någon roll. MEN, abret över alla andra aber är detta: jag är en gnällig jävel som gräver gropar åt mig själv överallt. min strand ser mer ut som Whacka Mole än The Beach.
jag är för feg för att ta tag i saker när de dyker upp, jag begraver dem i ett gammalt mole hole och hoppas på att de ska stanna nere. har du spelat Whacka Mole?!
de förrädiska mullvadarna stannar inte nere i hålen.
jag måste lära mig att ta tag i saker omgående, utan att tro att folk ska bli arga på mig, för det här är väl för fan inte ett alternativ? gå här och gegga i misär? äh, skärp dig S!
nu är det dags att dra av de gamla och blöta raggsockorna och dra på silkesstrumporna.
det är nog inte för inte jag är sjuk hela tiden. psykosomatiska sjukdomar, hörde jag att jag älskar att diagnosticera folk med detta jämt? ta en titt i trädgården, det ligger lite skit där.
nej, nu tar jag min magkatarr och mina svullna halsmandlar och möter Katla.
Hur kan hela världen vändas upp och ner, bara sådär? fast. egentligen är det väl inte så förbannat kosntigt att man då och då krackelerar och allt goo rinner ut över allt och alla? jag är väl inte mer eller mindre galen än alla andra? man skulle ju vilja vara speciell, veta att man var en unik snöflinga när man känner sig som en blöt raggsocka. för det finns väl inget värre än att relatera till andras misery när man själv är, ja raggsockig?
för det är väl där allt bottnar egentligen: jag är precis som alla andra, känner samma våndor som alla andra och är lika svennebanan som alla andra. usch. grå grå grå grå massa.
så läser man om alla dessa individualister, som körde sitt race och struntade i att vecka sin själ efter sockerkaksformen. tyvärr så led de av megalomani och andra bösiga störningar, så att idolisera dem vore idioti. men måste det vara så? antingen eller? antingen är du ett geni som utför stordåd och lever livet i 180, eller så är du en raggsocka.
syster yster och lillstrumpan verkade ju i och för sig ha det ganska skapligt.
men nu är jag inte en karaktär i bolibompa heller, så vad göra?
gnäller gör jag. mycket. och det är fult att gnälla, man ska göra något åt det eller gilla läget, har jag lärt mig. men det skiter jag i. jag vill gnälla TILLS jag kommit på vad jag vill göra.
sen funderar jag lite kring vilka människor jag attraherar. luktar jag skit? är det därför flugor flockas runt mig? det man sänder ut, är ju det man får åter. rimligtvis måste det vara så att jag signalerar att jag är en förvirrad jävel, med ett enormt bekräftelsebehov och ett konstant soundtrack: "the worlds smallest violin, playing the worlds saddest song, just for you".
ja, jag gnäller. ja, jag lockar till mig gnällers. ja, det borde jag sluta upp med. som herr stendöd sjöng: "if you wanna make the world a better place, take a look at yourself and make a change"
nä, det är inte synd om mig. jag har människor som älskar mig, och det är allt som spelar någon roll. MEN, abret över alla andra aber är detta: jag är en gnällig jävel som gräver gropar åt mig själv överallt. min strand ser mer ut som Whacka Mole än The Beach.
jag är för feg för att ta tag i saker när de dyker upp, jag begraver dem i ett gammalt mole hole och hoppas på att de ska stanna nere. har du spelat Whacka Mole?!
de förrädiska mullvadarna stannar inte nere i hålen.
jag måste lära mig att ta tag i saker omgående, utan att tro att folk ska bli arga på mig, för det här är väl för fan inte ett alternativ? gå här och gegga i misär? äh, skärp dig S!
nu är det dags att dra av de gamla och blöta raggsockorna och dra på silkesstrumporna.
det är nog inte för inte jag är sjuk hela tiden. psykosomatiska sjukdomar, hörde jag att jag älskar att diagnosticera folk med detta jämt? ta en titt i trädgården, det ligger lite skit där.
nej, nu tar jag min magkatarr och mina svullna halsmandlar och möter Katla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)