men det är ju alldeles för mycket i huvudet, hjärtat och själen just nu. jag rinner över. som en överfylld muffin. fast sånt kan jag inte äta längre. ätbara saker alltså.

huvudet är så fullt av saker, men jag kommer inte för mig att få ur dem på ett vettigt sätt. allt bara sitter som, knäck.

men Du gör ett ärligt försök att ändra på dig, på ett positivt och hälsosamt sätt. trodde jag skulle komma hem till samma dammiga golv, men det gnistrade! och Du var inte här, Du hade gått ut. men inte långt bort i sorg och olycka, som jag först trodde. Du är nära, och beter dig fullt normalt. och vad glad jag blev.

vilket gör det hela ännu svårare. hade Du bara varit korkad hade jag inte älskat Dig så mycket.
well duuh.

men nu kan jag inte skriva så som jag gjorde då jag anade att Du inte visste om bloggen.
den var min ventil, men nu recenserar och censurerar jag allt jag skriver.

dessutom vill jag kräkas. och jag har haft muskelryckningar i ögonlocket hela dagen. jag är helt enkelt inte så på.

jag vill bara sova.