hells yeah. jag älskar dig, min älskade sambo.
du är det bästa som nånsin hänt mig, och du fortsätter att vinna över allt och alla.
För vem annars ger mig frukost på sängen?
Vem köper rätt schampoo och hårinpackning?
Vem har listan över allt jag inte äter i huvudet?
Vem har middagen klar när jag kommer hem efter tio timmars jobb?
Vem skjutsar mig till jobbet trots att han inte ens behöver vara vaken 08:00?
Vem ler mot mig som om jag vore det enda äpplet på trädet?
Vem låter mig ställa upp jumbo-pez på display?
Vem får mig att känna mig som den enda kvinnan på jorden?
Vem får mig att vilja göra allt i min makt för att göra min man nöjd?
Vem är det som snurrar i mitt huvud 24/7?
Johan. jämt och ständigt.
Så pass att jag blir alldeles glad så fort en Johan ringer in. Så pass att jag längtar efter heldagspass där jag får spana på dig. Så pass att jag stolt förkunnar för alla jag känner att vi minsann delar samma postfack nuförtiden. Så pass att jag klottrar mitt namn överallt med ditt efternamn efter mitt förnamn. Så pass att jag ristar in dina initialer på högskolans fula bord. våning två vid entrén, bredvid hissen, bordet vid fönstret, på vänster långsida. JW.
som fucking fan.
det finns ju inte tillräckligt med ord!
men som du sa: "det är nog inte menat att uttrycka i ord, det du känner?"
så rätt.
det finns inga ord för det på det här jävla språket.
Du är helt otrolig.
Och för tusan, det här är till dig. Och bara dig. För du är den enda som alltid förstår mig, utan ord.
Det behövs så förbannat lite för att du ska pejla in mig. Det krävs så förbannat lite. Ett ord. En blick.
Du vet var du har mig. Du är min, jag är dín, och jag kommer inte vika från din sida.
För du tar mig exakt som jag är. Blek, solbrun, mjukis, dyra jeans, måndag, lördag, och du hyllar mig oavsett. Jag är vacker i allt, alla klockslag, alla dagar.
