så totally genomsjuk. jag som alltid insjuknar i udda och livshotande sjukdomar har åkt på en textbook-förkylning. och jag blir andfådd av att skriva. det är sjukt (!) synd om mig, och jag vill ha någon bredvid mig som instämmer.
"skitväder", säger folk. "karma" säger jag. för jag har misskött mig, ordentligt.
jag vet inte vad som hänt, men jag har snurrat in mig i nån snöboll som bara blir större och större. allt eller inget, det är så jag lever. inte hållbart. jag kan inte gräma mig över vad som hänt, det vet jag. men jag vet att jag kommer ha ångest över det här hur länge som helst. för så funkar jag, jag gör dumma grejer och sen gräver jag ner mig i tycka-synd-om-gropen. istället för att deal with it.
enough is enough.
jag gjorde en tabbe, och jag tänker lära mig av det misstaget. jag vet att jag gjort skäl för "onetoomany", med råge. och nu räcker det. på måndag tar jag tag i mig själv, bär hundhuvudet och tar skiten. skolan måste jag styra upp. på tisdag går jag till mdh och styr upp det. kan vara så att jag måste erkänna mig slagen och ge upp naturkunskapen. kan vara en god idé after all att inte lägga så mycket krut på den, jag ska inte hoppa in i nåt ogenomtänkt igen. fokar jag på psykologin kan jag klara den, och det är ändå den som varit roligast. om jag kommer in på b-kursen i höst kan jag tänka över sjuksköterskeprogrammet lite till, och förhoppningsvis kommer jag känna att det verkligen är det jag vill. på tisdag går jag till mdh, slipar på hemtentan, kollar vilka uppgifter som ändrats samt köper kurslitteraturen.
plan. jag gillar planer. synd bara att jag måste riva ner hela huset innan jag börjar tapetsera.
ok, jag är cool. ohm ohm ohm ohm.
men fortfarande, jag är imponerad över SJ och SL. de ville verkligen att jag skulle ta mig till Värmdö utan glitches. tack bitches! whoop.
nej fy fan, nu ger jag upp. jag skriver som en idiot, och jag blir svettig på ögonlocken av att röra på fingrarna.
