lördagskvällen gled upp på topp tio-listan, och la sig tillrätta bland uvar och annat jox. kvällen började halvbra med en velig Sassa som inte tyckte att det passade sig att dricka drinkar på för-förfesten. hon åkte hem vid elva. för hon har blivit en tant (love you though). gled ner till Östra Ringvägen och hälsade på en dyngsjuk Numo, som inte ville följa med ut. förståeligt, med tanke på att tjejen fick halsfluss. little did we care, vi hoppade och skuttade runt på terassen med alla fulla och glada studenter. vissa mer fulla än andra.
eftersom mina kära vänner har noll framförhållning var det bara jag som hade köpt vin. tre pers på en flaska rosé skjuter ingen hare. så den där slatten bacardi jag profylax-snodde av pappa gick ner relativt fort. "uuh, det är för starkt! uuh, har du blandat bacardi razz med cola?!" tack för det, mer till mig.
själva planen var ju att gå på kårens sommarfest, men inte fan lyckades vi med det. vi snubblade på mållinjen kan man säga. från Numo till kåren är det typ två steg, men vi är lata så vi tog en bulle. vi skulle ta en avstickare och lämna väskor/hämta mer öl i en lägenhet tvåhundra meter från kåren. denna avstickare innebar att avståndet mellan Numo och lägenheten var typ ett halvt myrkryp. varför bulle?! oförståeligt
hur som haver. vi kommer fram, inser att nycklarna inte har kommit fram. de fanns ingenstans. helt puts väck. men vi måste ju komma in? vad göra? karln bor på första våningen, så att klättra upp på balkongen var ju ingen match. eller jo, haha, det var det ju. för idioterna vi var med är inte gymnaster. till slut kommer de upp på balkongen, men då dyker nästa hinder upp: balkongdörren är ju låst. vad göra?
nu dyker nästa snilleblixt upp. om det är en glasruta i vägen, då kan man relativt enkelt få den att försvinna. genom att köra en fot igenom den. sagt och gjort, karate kid placerar elegant sin converse-fot på fönstret, och häpp! vi är inne.
f-y f-a-n vad det såg ut i sovrummet. det var glas överallt, och persiennerna hängde på en skör tråd. jag höll på att garva ihjäl mig. hur kan det hamna glas tre-fyra meter in i lägenheten?! oförståeligt
vi larvade oss med kameran en stund, och när lägenhetsinnehavaren hade däckat i soffan beslöt vi oss för att åka på fest på Hammarby. på andra sidan stan. alla hade glömt bort kåren. vi tog en ny bulle, hoppade av och insåg fort att den här "festen" gästades av nötter. så vi fjantade runt utanför Ica en stund, tills den nya bullen anlände. jag skulle vara snitsig och flyga in i taxin, men lyckades hoppa in i taket istället. bonk. har fortfarande en bula. vi styrde kosan mot Shell, för Karin var hungrig. vi fick skäll av personalen eftersom vi rökte på området, och jag hade helt plötsligt en korv i handen. tack tack. Karin å andra sidan, hon lyckades aldrig med konststycket att kirra mat. dumbass. har ingen aning om vad klockan var vid det här laget, men kåren var fortfarande out of the equation, så vi gick till Blåsbo istället. eller, jag fick en piggyback ride för jag var korkad bimbo med killer heels.
vi fjantade lite mer, kom fram, drack mer öl, och jag hittade ett sår på fingret. massor av blod. kan ha något att göra med det faktum att jag och Karin posade med glasskärvor i Beirut.
och den där jävla kameran borde få tid hos en hjärnskrynklare. stackarn.
summa summarum:
vi fyra idioter borde få pris, vi var inte på en enda fest den kvällen, men det var länge sen jag hade så kul.
digitalkameror borde förbjudas på lördagar.
Karin är en mexikansk hoppande böna.
en dum idé kommer sällan ensam.
Bröderna är underbara.
Verkligheten suger.
...dessutom: det var länge sen jag åkte bil klockan tre en måndagsmorgon. var tar tiden vägen?! <3
