nä, det är inget smoochy inlägg om ulliga kaniner och sockervadd (eller vattenskum om man heter Sara och har afasi). jag vet inte hur många samtal jag fått idag där kunden höjer mig till skyarna. de gillar mig. for real.
"din kollega var si och så, men du Sara, du är underbar", "ingen har varit så tillmötesgående som du!" , "vad hette du? Sara? ok, då ska jag be att få tala med dig i fortsättningen"
it's a dirty job ibland, och kunder kan vara riktiga tards, men jag ger mig fan inte. so om nån högt uppsatt chef sagt att vi inte ska ringa ut (måste spara pengar!), vi är väl här för kunderna? och är det en sketen pall som förirrat sig nånstans i produktionsledet, då ringer jag och reder ut det. för det är väl det jag får betalt för? att hjälpa kunderna.
och betalt får jag. inte i kronor och ören (tack AW för den pisslönen. ser jag ut som en tolvårig kines?!), men i lättade och glada kunder. för jag SKA vara bäst.
och nu hade nån ner en kopp i golvet. den dog.
...jaja, ok. ett par fluffiga kaniner måste jag ta med: pookie! åh pookie!
