ehm, ja då sitter man här igen då. alldeles ensam, och mitt enda sällskap är en ovanligt högljudd väggklocka. idag har varit en bra dag, en tråkig dag, en jag-vill-slå-dig-i-anisktet-dag, en hungrig dag, en åh-tack-så-mycket-jag-tar-gärna-ett-wienerbröd-dag, en illamående dag och en för jävla lång dag.
och jag har kommit så långt att jag inte ens bryr mig om folk ser att jag sitter och fnittrar åt Imgur. för vad ska de säga? "gp back to work!" vilket jobb? ska jag fösa ihop papper lite myndigt? eller ska jag sitta och låtsas-fundera över en låtsas-order? nej just det, så shut it, det är en jätterolig rage comic jag måste läsa. har varit nära att få ett rikigt utbrott också. det var inte kul. jag kom på mig själv med att mima "käften". då har det fan gått för långt. men i morgon är min sista dag, sen är det vacay! och när jag kommer tillbaka är det official: i quit.
så, tack för den här tiden. 1080 timmar har ni snott av mig. 1080 timmar jag kunde ha spenderat på ett ställe jag faktiskt tyckte om. med människor jag verkligen, verkligen tycker om. men nej, jag har suttit med... äh fan, tänk om nån mot förmodan läser det här och är illasinnad. har man inget snällt att säga så är det bättre att inte säga något alls.
gud vad jag känner mig utsuddad och deprimerad. och lite dåligt samvete har jag också. det är ju inte bara piss och pest och senapsgas hela dagarna, det finns ju människor jag lärt känna här också, som tycker om mig. och när jag tänker på dem så blir jag lite ledsen, jag vill ju inte göra någon besviken. men jag kan ju inte stanna här bara för att jag hittat människor som uppskattar mig? jag kan ju inte leva på det. "så du uppskattar mitt arbete och tycker att jag sköter mig bra? JAG ÄR DIN FÖR EVIGT!" nah, tror inte det. men goda vitsord kommer jag att få. om de nu inte surar ur på mig. vilket nog inte skulle vara helt omöjligt.
nej, nu vill jag åka hem till verkligheten. det här är ju en jävla nightmare. on elm street. väck mig.
