jag hamnar ibland i en sån där konstig mode där jag klickar mig in på alla bloggar jag hittar, bara för att se om jag finner guldkorn. det gör jag sällan. eller snarare, aldrig.
för det enda jag hittar är:
-25-ish mammor som bloggar om sina barn ("åh, Matulda kräks för första gången!")
-30-ish kvinnor som inte är mammor som bloggar om sina senaste inköp "idag inhandlades en uuuunderbar Roberto Cavalli-väska, som dock var liiite dyrare än jag hade tänkt. men man ska väl få unna sig ibland?! *tihi*)
-14-åriga tjejer som mutat pappa att köpa en Nikon. vilken sort? spelar ingen roll, så länge det är en Nikon med ett band. ALLA bilder är tagna i spegeln, så man ser kameran. och så en liten fjortis bakom kameran som antingen ler lite quirky, eller kisar med ögonen och biter ihop så hårt att planetens samtliga citroner får byta jobb.
-17-åriga tjejer som gör allt för att provocera. de är halvnakna, rasister, bantar sig till flugvikt och lever på föräldrarna.
-"modebloggare". nej, jag orkar fan inte måla upp en bild. ni fattar vad jag menar ändå.
-KATTER. duuuuude, wtf?! vad är grejen med alla jävla kattbilder? en katt är en katt är en katt. punkt. nej, din katt ser inte ut att vara arg/ledsen/glad/påhittig etc. det är en katt. och jag orkar inte scrolla genom femton bilder på din jävla katt när den ligger och sover i soffan. kom tillbaka när katten sover på en annan katt, när den hoppar från sjunde våningen och överlever utan skråmor, eller när den ser ut såhär: http://files.walerian.info/file/Funny/Animals/funny-pictures-drunk-kitten.jpg
lever Misse inte upp till något av ovan nämnda kriterier? spare me the kitt-pics.
och hästar. herregud, hästarna. en häst är värre än en katt. för en häst är en häst är en häst är en hamburgare. en häst KAN inte stå still i en spilta och se rolig eller söt ut. den har inte ansiktsmusklerna för det. så, nej tack.
när man sen blippat förbi alla dessa bajs-bloggar (yeah, i said it. jag är tolv), då kommer man till dem som inte kan stava om det så gällde deras liv. till exempel: jag skulle aldrig börja brottas. dels för att jag tycker det verkar ohygieniskt att ligga med ansiktet mot en svettig matta, dels för att jag får fnitter-panik när nån håller i mig. det slutar oftast med att jag sparkar vederbörande i skrevet och börjar gråta. inget bra karriärval. av samma jävla anledning (anledningen är förstås: försök dig inte på saker du aldrig någonsin kommer att bemästra) betackar jag mig alla dessa morons som bloggar, trots att de uppriktigt tror att det heter "marjera" (that´s "marschera" for you). dude, är du osäker på stavningen så googla skiten. det är inte svårt. öppna en ny flik (denna tutorial är för er som använder Google Chrome, och som har Google förvalt som sökmotor.) och skriv det ord du är osäker på i adressfältet. svarar Google med "du är dum i huvudet. läs en bok." då är ordet troligtvis felstavat.
ugh. ja, hur kan jag då veta att alla dessa bloggar finns? för att jag läser dem. (här skulle jag vilja ha en liten av honom: http://philosophistry.com/scans/2010/okay-face.jpg)
(anledningen till att jag inte lägger upp bildena i bloggen är för att jag inte vill, de hamnar aldrig där jag vill ha dem, och, ja det är min blogg. jag bestämmer reglerna.)
jag kan döda såååå många timmar på Internätet att ni skulle bli förvånade över det faktum att jag faktiskt har ett socialt liv, IRL...
så, jag läser sjukt många dåliga bloggar, en av dem är Kissies. usch. jag är så pinsam.
men ja, jag läser den. dagligen. jag har inget intresse av hennes liv, och tycker att 100% av det hon skriver är ren dynga. men jag fortsätter lik förbannat scrolla ner. jag tror det är av ungefär samma anledning som man saktar in vid en bilolycka. (vi saktar inte in, vi tar hundra omvägar så vi ska kunna se olyckan från så många håll vi kan utan att verka psykotiska)
den bruden är inte helt hemma. och hon skriver så OTROLIGT illa. hennes yrke är "bloggare", att skriva är det hon gör för att tjäna pengar. då kan man väl tycka att det inte är alltför mycket begärt? tänk den kirurg som står med en lattevisp i aortan på en patient. klarar hon sig särskilt länge? njet.
men en bloggare som stavar som en bakfull ponny, hon håvar in pengar som en bardval suger krill.
och jag läser skiten! vem är dummast egentligen? geez.
kan.inte.hålla.mig.borta.måste.läsa....!!!
fast, om jag ska vara allvarlig för en sekund så är det faktiskt för jävligt att den där människan har inflytande. läser man igenom kommentarerna så ser man hundratals i stil med
"åh Kissie, du är så bra och så snygg. hur ska jag göra för att bli lika smal som dig? jag är 12 år och väger 55 kg=/"
då blir jag ledsen. varför ska barn behöva tänka i såna banor? när jag var tolv var mitt största problem huruvida det var varmt nog att gå till skolan utan jacka. faktiskt. det fanns inte en tanke på att min vikt på nåt sätt var felaktig. hade jag varit tolv idag däremot, då hade jag säkert nojat. för jag var inte en speta när jag var tolv. vet inte var det kom ifrån, men helt plötsligt var jag en köttbulle. brydde mig inte nämnvärt då, trots att Spice Girls-spandex var tokinne. fyfan vad man såg ut på mellanstadiet. syntetmaterial i grälla färger överallt. det var som ett konstant knatte-rave.
anywho, barn är inte barn lika länge idag. och jag är fan inte gammal. det här har gått fort. men det är ju en av biverkningarna av den underbara innovationen Internet. och herregud, när bredbandet lanserades gick allt lavinartat fort. jag satt på ett plingigt 56k-modem och klickade runt på Lunarstorm när jag var runt 14. på pappas fina, stationära dator. idag sitter "mina" älskade ungar på laptopen och spelar Angry Birds, googlar sig fram till Barnkanalens online-spel och vet exakt vad de ska trycka på. de är 5 och 7. min lillasyster har en egen laptop (den var billig och liten, och hennes pappa är teknik-nörd, det är ingen jävla MacBook) som hon knattrar på. hon är 4.
bra eller anus? det har visat sig att barn lär sig läsa och skriva snabbare om de börjar skriva på datorn, och det är all good och väldigt bra. att de skulle ha svårt för att skriva med papper och penna, det är en lögn. för de vet exakt hur bokstäverna ser ut, och en bokstav på en datorskärm är fan så mycket snyggare att efterapa än frökens snirkliga krumelurer på svarta tavlan (sorry, vita tavlan är det ju nuförtiden). men baksidan då? jo det är ju förstås att all världens skit finns så nära till hands att det är löjligt. nån som sett "Knocked Up"? det finns en scen där den åttaårige ungen säger "I googled murder today". haha, det är kul, det är gulligt för hon är oskyldigt morbid. men det är ju precis vad alla ungar kan göra. kan de stava till ett ord kan de lära sig allt om det. och kan de inte stava till det, då föreslår Google en stavning.
och med den tankekedjan igång tänker jag kludda ner det här och ta med till skolan och vårt seminarie "Is Innovation always good?".
tack för mig, och tänk på: var snäll mot andra, ge dina barn en bra start i livet genom att lära dem att kritiskt granska information, och lär er skriva.
xoxo Din Favvis.
