lite surt igår mellan mig och Schnorky. löste det och allt var hunky dory och hundvalpar. vaknade i morse av att fyra ungar sprang omkring hemma (det är den normala kvoten gånger två) och Schnorky saknades från sängen. kollade klockan, 10-ish, och min första tanke var "han har gått upp utan att väcka mig, för att straffa mig från igår. jävla as!" så jag tar på min morgonrocken och går upp. drar ihop lite kläder och ska gå in i duschen. Johan frågar varför jag smyger omkring och inte säger hej? fräser tillbaka att "det vet du nog!" och går in i duschen. muttrar över dumma pojkar som är långsinta, och som dessutom står och bakar scones! jag älskar ju scones! det knackar på dörren och jag släpper in Johan, samtidigt som jag frenetiskt torkar mig. "Vad är det?" frågar Johan, och jag säger att "det vet du väl, du väckte mig inte! varför väckte du mig inte?!?!?!"
"Jag håller ju på att göra scones till dig så vi kan äta nybakat bröd till frukost. grannungarna kom nyss hit, jag tänkte bjuda dem också."
..............va? ska vi? har ni inte ätit? gör du bröd till mig?! behöver jag säga att jag kände mig som världens största jävla psykbrud? med handduken i handen och darrande underläpp.
jag älskar dig Johan, tack för att du är så jävla fin. och till dig, dumma jävla hjärna: VAKNA INNAN DU BÖRJAR HITTA PÅ EN MASSA SKIT!!!
