Jobb idag igen. Bio idag igen.
"Hata Göteborg" måste koras till årets sämsta svenska film.
Nic som sjöng ""Hej Monika" spelade tuff huligan.
Det funkar bara inte.
Imorrn är det fredag, och då jävlar ska jag träffa människor. Såna där som delar samma planet som mig, men som jag inte sett röken av på en vecka.
Gryta = Tjernobyl?
Är allmänt glad just nu, 00:04. Vet inte varför, om det är den annalkande fredagen eller om jag bara är tillfreds med livet.
Saknar Rickard, men på ett bra sätt. Jag längtar efter att få träffa honom imorrn, att bli omfamnad av honom.
mrrrrr...noons....hångel...
Michaela kommer hem på onsdag, säkert brun som en turd
("is this a pooturd, or a toblerone?").
Jag vill också åka till Italien, all inclusive. Jäfla mup.
Bungyjump snart, om vädret bara slutar trilskas med mig. Jag har inte lust att hoppa när det är 10+ och orkanvindar.
Jag måste ha nån som filmar på marken, så jag kan se efteråt hur jävla korkat det är att hoppa från en åttio meter hög byggkran, rakt ner mot vattnet.
Frivilligt.
Fett kul iallafall=)
Sen ska jag tandemhoppa från ett flygplan, ta dykcert. och dyka på Galapagos.
Måste bli av med min hajfobi först. Det är inte det att hajar är creepy, det är bara det att jag tror att de ska komma och äta mig ("i'm gonna eat y'all now, mmmmm").
Jag har hållt utkik efter hajar i varje hav jag badat i.
Skit samma om folk säger att det bara finns hajar flera mil ut.
Jag har aldrig hört talas om en haj som tänker "nej nu befinner jag mig mindre än en mil från närmsta badort, bäst att jag simmar iväg så jag inte skrämmer folk."
Hajar är köttätare, och vem säger att alla hajar är mätta. Det finns kanske taniga, anorektiska hajar som längtar efter en mumsig människa att sätta tänderna i.
Jag har minsann sett Hajen.
En gång klev jag på en plattfisk som simmade iväg under mina fötter. Och den var fan inte en sån där liten jävel som finns på västkusten. Nejdu, den här kunde jag lätt blivit mätt på.
En annan gång ("this one time, at band camp") simmade en fiskjävel på mig när jag simmade i Norasjön. Rakt mellan brösten och ner över magen.
Så jag har all anledning att vara rädd, vattenlevande organismer vill mig något ont.
Måste vara anden från Marias guldfisk vi fjällade av med pinnar, innan vi begravde den.
Mår fortfarande illa när jag tänker på det. Jag skulle vilja be om ursäkt till fisken.
Herr Fisk, jag är så hemskt ledsen för att jag skändade ditt lik.
Detsamma gäller kaninerna på Hagöns Camping. Jag vet inte om det var några kaniner i hålorna, men jag hade sönder ingångarna till dem. Först råkade jag trampa igenom, sen var jag tvungen att kolla ett par, var de ledde. Men jag mådde dåligt och la kakor utanför ingångarna.
Förlåt mig alla halländska kaniner om jag har gjort er hemlösa, eller ännu värre?
Tänk om sanden låste in dem, så att de varken kunde gräva eller sprätta bort den.
Tänk om det finns kaninlik inlåsta i små kaninhål utan ingångar?!
Fast kaniner är ju väldigt duktiga grävare.
När jag tänker efter så har jag väldigt svårt för att döda djur. (well, duh)
Men jag menar insekter och annan skit. Jag kan helt utan att få dåligt samvete suga upp bugs med dammsugaren, men så fort det handlar om att använda min egen kraft så tar det emot.
Jag kan inte ens trycka till spindlar med tidningar utan att må illa.
Fast såna där små, äckliga knott och myggor, de är the shit när det gäller att använda den elektriska insektsmördaren.
Zzzzzzp!
De blixtrar liksom till lite. Discobug.
Nej nu är det dags att hit the hay.
00:32, over and out, jag är en scout.
