Hej och hå, jag har en blogg!
Att klockan är 23:07 och jag sitter och gör en blogg säger väl allt om hur extremt joyful joyful mitt liv är just nu. Att vara hundvakt på Norra Gryta är inte what it's cracked up to be. Det är inte alls roligt, det är långtråkigt, tyst, ensamt och alldeles... alldeles förjävligt.
Att vara tillbaka på Gryta efter x antal år känns udda. Allt som finns här känns udda, malplacerat, fult och fel. Var är mina skogar, undangömda parker och lekplatser och varför har de jävlarna som bor i mitt gamla hus kvar min brevlåda jag dekorerade med Tipp-Ex för sexton år sedan? Ge mig min brevlåda, era fuckers.
Vivo har bommat igen (HALVA PRISET PÅ ALLT! gäller ej tobak.), det enda som finns kvar är skalet, en skär byggnad med fult, prepubertalt klotter.
Jättekul, ni gillar inte polisen, och ni tycker att de suger kuk.
Åh, jag ser att ni har målat en kuk också.
Så kreativt.
Bänkarna vi snorungar satt och kedjerökte vid (elegant undangömda från föräldrars hökögon) är inte längre gömda, buskarna är trimmade till nittio centimeters höjd, och träden som omgärdade det hela har fått möta sin skapare.
Ormkärrskolan har blivit inhägnad, de stora trälådorna som alla lekte jaga på är borta, likaså är hoppdäcken i olika nivåer som påminde om Super Mario Bros.
Skolan ser för jävla taskig ut.
Men, cudos till kommunen som ersatte de brännmärkta och nedklottrade klätterställningarna med nya och fräscha, top-of-the-line ones.
Södra Gryta är nästan ännu värre. När man var liten kunde man leka kurragömma och åka linbana mellan träden i lekparken, utan att bli sedd utifrån. När jag kom med bussen idag såg jag rätt in i "parken", hundra meter bort. Ingen skugga, ingen kurragömma. Möjligen att man skulle kunna vila sig på en av stubbarna.
Vem, eller vilka står för denna förödelse? Har dagens föräldrar fått tokspel och börjat tjattra om minimalism och institutionalisering? Eller tyckte kommunen att förortsidyllen inte stämde överens med resten av Västerås etikett? Ska allt se ut som lyxlägenheterna nere vid Mälaren? (spindlar: STAND YOUR GROUND!)
Nu kanske det här låter som en tjurig bakåtsträvare, men sanningen kvarstår mina vänner: Träd och växtlighet skapar trivsel, hemtrevnad och: (hippie-ki-yay) syre.
Så varför ta bort de få element som en gång gjorde Gryta till en oas?
Jag gillar inte Gryta längre.
Föutom: Blå kjorren. Ägaren kände igen mig, efter alla dessa år. Det är kärlek.
Trots att han en gång för drygt sju år sedan jagade mig hela vägen upp till tennisplanen vid Lavendelvägen efter att jag snott filmaffischer.
Och: Att ereeks målningar fortfarande skymtar. Jag tror tillochmed att jag anade en Godis.
Om åtta dagar är jag härifrån, tillbaka nere på stan, med TipTops jävla pommes frites-odör som sipprar in genom fönstren.
Puss och kram fifan, nu ska jag lista ut hur man laddar upp bilder här. 23:45 en sketen tisdagskväll.
Att vara tillbaka på Gryta efter x antal år känns udda. Allt som finns här känns udda, malplacerat, fult och fel. Var är mina skogar, undangömda parker och lekplatser och varför har de jävlarna som bor i mitt gamla hus kvar min brevlåda jag dekorerade med Tipp-Ex för sexton år sedan? Ge mig min brevlåda, era fuckers.
Vivo har bommat igen (HALVA PRISET PÅ ALLT! gäller ej tobak.), det enda som finns kvar är skalet, en skär byggnad med fult, prepubertalt klotter.
Jättekul, ni gillar inte polisen, och ni tycker att de suger kuk.
Åh, jag ser att ni har målat en kuk också.
Så kreativt.
Bänkarna vi snorungar satt och kedjerökte vid (elegant undangömda från föräldrars hökögon) är inte längre gömda, buskarna är trimmade till nittio centimeters höjd, och träden som omgärdade det hela har fått möta sin skapare.
Ormkärrskolan har blivit inhägnad, de stora trälådorna som alla lekte jaga på är borta, likaså är hoppdäcken i olika nivåer som påminde om Super Mario Bros.
Skolan ser för jävla taskig ut.
Men, cudos till kommunen som ersatte de brännmärkta och nedklottrade klätterställningarna med nya och fräscha, top-of-the-line ones.
Södra Gryta är nästan ännu värre. När man var liten kunde man leka kurragömma och åka linbana mellan träden i lekparken, utan att bli sedd utifrån. När jag kom med bussen idag såg jag rätt in i "parken", hundra meter bort. Ingen skugga, ingen kurragömma. Möjligen att man skulle kunna vila sig på en av stubbarna.
Vem, eller vilka står för denna förödelse? Har dagens föräldrar fått tokspel och börjat tjattra om minimalism och institutionalisering? Eller tyckte kommunen att förortsidyllen inte stämde överens med resten av Västerås etikett? Ska allt se ut som lyxlägenheterna nere vid Mälaren? (spindlar: STAND YOUR GROUND!)
Nu kanske det här låter som en tjurig bakåtsträvare, men sanningen kvarstår mina vänner: Träd och växtlighet skapar trivsel, hemtrevnad och: (hippie-ki-yay) syre.
Så varför ta bort de få element som en gång gjorde Gryta till en oas?
Jag gillar inte Gryta längre.
Föutom: Blå kjorren. Ägaren kände igen mig, efter alla dessa år. Det är kärlek.
Trots att han en gång för drygt sju år sedan jagade mig hela vägen upp till tennisplanen vid Lavendelvägen efter att jag snott filmaffischer.
Och: Att ereeks målningar fortfarande skymtar. Jag tror tillochmed att jag anade en Godis.
Om åtta dagar är jag härifrån, tillbaka nere på stan, med TipTops jävla pommes frites-odör som sipprar in genom fönstren.
Puss och kram fifan, nu ska jag lista ut hur man laddar upp bilder här. 23:45 en sketen tisdagskväll.
