Gräsänka. igen. fan fan fan. jag hatar Solna, jag hatar Arken och jag hatar att jag måste sova själv inatt. jag vill ju ha dina armar runt mig. jag vill sniffa dig i den där lilla gropen vid nyckelbenen. och jag vill ha dig.
det blev fel där en stund, en relativt kort stund, men ack så fel det blev. jag tappade taget om vad som var viktigt och...fuckade upp.
och jag är ledsen för det, det kommer aldrig att upprepas. det KAN aldrig upprepas. jag ger dig mitt allt och du är det första jag tänker på på morgonen. det är så jävla stort. du är det största jag har. jag nånsin kommer att ha. allt innan Dig har varit genrep och testsessioner inför the great gig. jag har soundcheckat och insett att det låtit jävligt falskt, jag har försökt mig på olika genrer och stilar, men har insett att det enda som klingar rätt är Johan.
och du låter mig blomstra, jag får hitta på hur mycket saker som helst (en diskborste med en blomma? javisst, varför inte? skräckfilmsposters? sure. ett tyg med psykedeliska dalahästar? snyggt!) det må låta banalt med inredningsdetaljer, men fuck me sideways, jag har reducerats till atomer förut, det här är stort för mig. och du tycker att jag är vacker. jämt.
herregud, kolla på dig själv. du är så satans fin! och du är så söt med ditt hår. gudars skymning, jag är så kär i dig så det är galet. och det var så kul att prata med dig på telefon idag. allt är så enkelt. det var det jag föll för, att allt är så naturligt och enkelt mellan oss. vi garvar med varann och åt varann, och vi kan jävlas med varann. jag älskar att jävlas med dig. översätt det, och jag älskar det också. för du är så förbannat...du.
gosh.
och det bästa är att ingen skulle höja på ögonbrynen om vi sa att vi skulle gifta oss. det är liksom redan verklighet. för vem skulle jag annars gifta mig med? nej, det finns inte.
men älskling, det är klart du blir lidande när min stackars hjärna går på högvarv. jag försöker fatta ett beslut snabbare än jag hade föreställt mig. onsdag. lite närmare än första september. vad ska jag göra? gå vidare, till en arbetsplats som kanske ger mig en fot in i ett företag jag aldrig hade drömt om, med högre lön, eller ska jag försöka hänga kvar? jag vill inte bli av med min semester (herregud, jag har inte haft semester sen -09) och jag vill inte lämna Kundtjänst med allt som det innebär. men ska jag chansa och tacka nej till tjänsten, och kolla en trappa upp om jag kan hoppa upp den första september? i nuläget verkar det senare vara det bästa valet (för min mage och mitt humör), men jag vet ju inte hur det ser ut på ABB. jag kan ju snurra in mig i tankar till jag inte vet vad som är upp eller ner, men det bästa är att vänta. till på onsdag. som nu känns sjukt långt borta.
vad jag än gör, så kommer det baseras på vad som händer på onsdag.
och ja, det ligger långt bort, men med pengarna från lägenheten kan jag skaffa körkort. crash course. bam. klart. jag är morgontrött, jag kommer INTE gå upp en halvtimme tidigare bara för att cykla till fucking Finnslätten. forgetaboutit.
men jag behöver min semester. honestly. jag BEHÖVER den. inte en sommar till, instängd, medan alla solar och badar utanför. tur att min Facebook är trasig, för då slipper jag iallafall se skiten.
jag skulle behöva en vecka i solen, med Dig. ensam. bara du, jag och en sol. en paraplydrink eller två kanske man kan klämma in också.
och jag behöver vakna en måndag, utan något på agendan förutom bad. kanske lite grillning? en promenad i hamnen? en glass månne? vem vet, vem bryr sig, vi gör vad vi vill, när vi vill. för det är sommar. och vi är rika.
(hihi, sweet)
och den här sommaren vill jag ha en äkta bränna, inte en dyr solariebränna. fan vad jag pressade innan bröllopet. haha, ingen skulle få veta att jag suttit på ett överhettat kontor en hel sommar...
geez, den sommaren var nuts. jag kommer ihåg en dag när jag var sååå nära att börja gråta. snittade 28 st i kö, 9 minuter kötid, hela dagen. det var inte okej. inte någonstans. definitivt inte med tanke på att jag till råga på allt jobbade tio timmars-pass, men trots det var så fattig att jag åt knäckemackor med räkost till både frukost och lunch. aldrig mer.
men INGET ont om knäckemackor med räkost! det är det enda jag tänker på innan jobbet. jag riktigt längtar till mina mackor. v-a-r-j-e d-a-g.
och nu längtar jag till sängen. egentligen är jag bara trött. jag längtar bara när Du ligger där.
Johan, jag älskar dig av hela mitt hjärta. du är the one and only.
