Jag är din slav.
men neeeej, jag ska inte vara det. det är jag som bestämmer. jag SKA bestämma. så ska det vara, inte tvärtom. jag ska inte vara svag.
jag undrar om det inte är som så att jag borde använda plåster/piller/tuggummi/sugtabletter? sånt där jävla skit som jag alltid totalsågat. men det är fan inte okej med hjärtklappning, ångest, rastlöshet (jag omorganiserade hela vinden igår) och handsvett. come on! det är nikotin, inte heroin.
och jag grät två gånger igår. en gång i duschen, för då hade inte mamma ringt inom rimlig tid, och en gång innan sängen, för då skrämde Johan mig. COME ON! vad är jag?!
och nu höll jag på att lägga upp ett ärende på nåt som kan lösas via ett ÄF. fan.
stackars den som läser det här, inget hänger ihop. värre än vanligt. men bear with me för guds skull.
kände mig totalt retarded i morse också. snubblade till (igen!) på väg till jobbet, så nu är mitt knä ännu knasigare och jag haltar. kom för sent gjorde jag också.
men jag har bunkrat upp med läkerol och en dosa catch dry mini lakrits (längsta priduktnamnet ever), så nu kanske jag överlever. eller så börjar jag gråta i telefon. vore inte den första iofs...
undrar vad som skulle hända om jag lät den här ligga uppe hela dagen? gud så roligt. o ja. akku-fucking-rat.
co-klassad? jorå. varför får jag sånt en sån här dag? 15 minuter av, ja inte vet jag. jag satt bara och gapade.
2 minuter kvar till lunch. wee. kul. lajbans. ge mig en göteborgs rapé!
nej, jag åt lunch. det var nom nom.
och nu har jag fikat. vanilj/grön chai citrus. trevlig blandning.
fika med mammut och Johan efter jobbet. trevlig blandning.
hittat mer te. och läkerol. fast läkerolen smakar inte tillräckligt mycket laktris. Salvi. det var fel. jag kanske kan tömma catch-påsarna och fylla dem med hockeypulver?
eller heroin?
slutar om 56 minuter.
17 minuter!
1 minut.
auf wienerschnitzel god dammit!
